❤ She's not afraid ❤

Senaste:
Nu var vi på bussen vi har till och med börjat rulla hem till London. Vi berättade för Niall och Liam
om Tacy och både Liam och Niall sken upp som solar, det var så fint av henne, hon kunde ha
gått iväg. ”Vi har de bästa fansen i världen” Sa Zayn så som han brukar säga. 
”Inte alla”  Sa Olivia och log mot dom, vi kollade på henne med en blick som sa ”Vad menar du?”

Niall perspektiv;
Jag och Liam lyssnade noga på vad de berättade om Tracy och jag går hur glad och lättad Harry var.
”Men vad hände innan Tracy kom?” Frågade jag försiktigt och kollade på henne, hon såg sjuk ut.
Hon började berätta om hur två personer tog med henne till skogen utan att hon såg något och sen
berättade hon om mannen som kom. Hon berättade att hon skadat sig själv för att hon vad så rädd
och ville slippa tänkta. Nu grät både hon och Harry och vi andra var inte långt ifrån att göra det.
Vi kollade vi varandra och lät dom gråta i varandras armar ett tag innan vi pratade vidare.
”Har du gråtit mycket?” Frågade Liam och hon skakade på huvudet.

”Varför är du alldeles knallröd i ögonen?” Frågade han orolig och hon berättade om hur hon av
misstag tagit den där drogen av den berusade mannen. Jag kände hur jobbigt det blev att höra.
”Det värsta är ju att vi aldrig får veta vilka det var, eftersom du inte såg något” Sa Liam och
satte till sig i soffan. Det kändes faktiskt som en stor förlust att inte få veta vilka som gör sånt här.

Olivias perspektiv;
Vi kom hem och jag bytte kläder. De jag hade var ju så smutsiga och det var nog inte det bästa
att ha på dig när man har öppna sår. Vi berättade för Niall och Liam om allt med Tracy och sen
berättade jag om hela händelsen. Vi satt där ett tag och det kändes bra till Liam sa något om att
de aldrig kommer få veta vilka det var och det gjorde ont i mig eftersom jag visste vilka det var.
Men jag ville verkligen inte tala om det. Zayn alltid envisas med att deras fans är bäst i världen
och vill inte göra han besviken.

”Men det kan inte stämma. Något borde du veta?” Sa Louis och lät nästan anklagande.
”Vad menar du?” Sa Harry som just torkat sina tårar. Louis berättade att även om röster är till
gjorde så borde man höra om det är en kille eller tjej och samma sak om man slåss. Man känner
oftast på slaget om det är en tjej eller kille. Jag såg hur Harry nickade och kollade på mig, jag har
alltid varit bra på att ljuga om jag fått tänka igenom lögnen innan jag använder den och jag brukar
kunna dölja det. Men nu såg dom på mig att det var något.
”Spelar det någon roll vem det var? Jag är ju tillbaka nu” Sa jag tyst och fick allas blickar på mig.

Harrys perspektiv;
Det var så skänt att ha henne tillbaka, måste ha henne vid min sida när att jag ska va hel.När hon
frågade om det spelade någon roll vem det var förstod ingenting, blev mest chockad tror jag.
”Om du vet vilka det var så vill vi gärna veta det.” Sa Zayn och la handen på hennes axel.
”Nej, det vill ni inte” Sa hon tyst och alla förstod att hon visste mer en hon sagt till oss.
”Älskling, om du vet så måste du säga” Sa jag och drog in henne i en kram och höll kvar henne i den.

Det blev tyst och det var en skön tystnad. När det var så tyst så jag hörde hur hennes mage kurrade.
”Är du hungrig? Frågade jag och hon nickade.
”Vad vill du ha? Niall hämtar” Sa jag och kollade på Niall när jag sa det.
”Det kvittar bara nånting. Jag kan hämta själv?” Sa hon men jag häll kvar henne.
”Nej, om det är något som vet hur man hämtar mat så är det Niall. Du stannar här” Sa jag och
så blev det Niall reste sig för att hämta något att äta. Han kom tillbaka gav han Olivia en macka
medan han själv åt på en annan. Jag suckade och log lite mot honom. När hon åt den ringde
hennes mobil.

Det stod Nora på displayen vilket vi tyckte var lite konstigt eftersom hon är i Sverige nu.
”Nej, jag är med dom nu” Sa hon efter ett tag och sen berättade hon alltigen och blev tyst.
”Va? Trodde pappa det. Men Harry gjorde inte det, och skulle aldrig göra det heller.” Sa hon
”Eh, jag kan inte riktigt svara på den frågan.  Fortsatte hon och den blev hon tyst. Det var halvt att
lyssna på ett samtal när man bara hör ena rösten. Men dom la på och hon stirrade rakt ut i luten.
Det snurrade i mitt huvud. Vad kunde hon inte svara på?  Vad trodde hennes pappa om mig?