What Would You Do - Del 3

Harry's perspektiv; 
- No, you can sit there. Are you five or what? Frågade Louis och pekade på det tomma sätet bredvid de tjejerna som vi jag såg inne på flygplatsen. 
- No, but I will sit next to you so I can talk with you. Sa Niall. Såklart, inte kunde Niall sitta ensam.
- I think it will be good if you for you to have no one to talk with, but Louis show us that you are the oldest. Sa jag och petade på Louis som bytte plats och Niall satte sig mycket nöjd ner i skolan bredvid mig och flygturen mot London kunde börja. 
Louis's perspektiv;
Jag hann knappt sätta min i stolen innan tjejen bredvid började hyperventilera och hoppa upp och ner i flygstolen. Jag log mot henne innan jag vände huvudet mot Niall som bara satt och skattade åt tjejen.
- Alice, Can you stop? You're embarrassing. Hörde jag tjej vid fönstret säga och jag förstår henne. Jag hade också tyckt att det var pinsamt om tillexempel Fizzy började fangirla precis framför hennes idol. 
- No, you can't be embarrassing when One Direction are in front of you. Sa tjejen som tydligen hette Alice. Jag vände mig om mot tjejerna och den äldre av dem, hon vid fönstret suckade bara och fortsatte läsa ur sin bok medan jag presenterade mig för Alice som bara gapade och från andra sidan gången satt de andra och vinkade. Det såg helt ärligt talat ut som att Alice skulle svimma i sin flygstol.
- Oh, harry you're my favorite and I love so much. Sa hon och pekade på Harry som log det där leendet som får alla tjejer på fall. Ibland blir jag faktiskt avundsjuk på honom. Tänk om jag också hade det leendet. 
- Change seat with me?
Frågade Niall och reste sig upp och Alice klev över mig och satte sig i Niall's stol. Jag flyttade in mot tjejen som läste och såg hur Alice satt och grät medan Harry lugnade henne. A fans dream came true tänkte jag och bestämde mig för att försöka va social med Alice's storasyster. 
 
Emily's perspektiv; 
Tydligen så satt One Direction på samma plan som oss. Jag såg hur Alice började byta plats och helt plötsligt satt det en främmande kille bredvid mig, faktiskt väldigt snygg och han den blonda bredvid var också det, alla var det men det var ju också en sak jag aldrig skulle erkänna för Alice. Jag läste just ut en sida av boken när jag blev avbruten.
- Hi. I'm Louis. Sa killen och log ett blygt men fint leende. 
- Hi. I'm Emily. Sa jag och kunde iallafall vara trevlig mot honom, han var ju det not mig. 
- Is that you sister? And how old is she? Frågade han och  nickade mot Alice. 
- Yes, she is and she's 15. Sa jag och suckade lätt. 
- And how old are you? Frågade Louis men innan jag hann svara så hade den blonda killen bredvid Louis tagit upp hans uppmärksamhet och jag fortsatte läsa ur min bok. Planet landade äntligen i London. Louis sa ett snabbt hejdå till mig och sen killarna sa snabbt hejdå till Alice som lyckligt som klev av det. Killarna klev direkt från planet in i en svart bil, förmodligen för att slippa fansen. Stackars dem att få leva att sånt liv. 

- I can't blelieve that Harry Styles huged me and you talked to Louis. How was he? Sa Alice och var helt uppspelt. Jag log mot henne och var faktiskt väldigt glad för hennes skull. Jag hade själv blivit helt starstruck om jag träffade The Fray, även om jag nog inte hade fan-girlat på samma sätt som Alice gjorde.
Okay, he was cute. Sa jag och Alice log mot mig. 
- Sorry but he's too old for you. Louis is 21 and you're only 15. Sa Alice. 
- Yes, I know and you're also just 15.
Sa jag retsamt och hon suckade. 
- But Louis is not my favorite, so I'm fine with that. Sa hon och jag orkade inte svara på det. Oavsett ålder så hade hade hon ändå ingen chans på någon av dem. Jag kollade på klockan och den var bara tolv så jag skulle lätt hinna på stan efter att ha hälsat på Ben's mamma och så blev det. Vi kom dit och jag bytte om till blåa jeans, en vit blus, jeans jacka och begav mig till stan. 
 
Harry's perspektiv;
Det blev en rolig flygresa trots allt och det tror jag Louis tyckte också. För han satt ju och pratade med en tjej och såg riktigt glad ut. Sen han och Eleanor gjorde slut så har han inte alls varit samma glada Louis och det kan jag förstå, de hade varit tillsammans så länge och det kom som en chock när Louis ringde och grät i telefonen för ett halvår sen. 
- Louis, who was that girl you talk to on the plain?
- It was Emily. Sa han och log.
- Alice's friend? How was she? Frågade jag nyfiket. 
- Alice's sister. Sa han.
- How old is she? Frågade jag och knuffade till Louis i sidan.
- Alice is 15 and I don'
t know how old Emily is, maybe the same age as you. Sa han enkelt..
Jag sakattade åt Louis. Frågade han inte ens hur hur gammal hon var eller vad åldersskillnaden var. Det är typ det första man frågar om man träffar två syskon. Jag frågade om han skulle träffa henne igen och det var tydligen inget de hade bestämt men det syntes på Louis att han inte skulle ha något emot det. 
 
Tre timmar senaste klev vi ut från en intervju. Zayn skulle till Perrie och Liam till Sophia. Så vi andra bestämde oss för att åka till mig och spela FIFA, något som alltid måste göras när man är ledig.
- Can we by some food before we go to Harry's place? Sa Niall och Louis suckade. Jag visste att det frågan skulle komma så det blev alltså omvägen förbi Nondo's hem och det var ett lyckligt val för oss alla. Niall fick sin mat, jag fick träffa fans och Louis fick träffa Emily igen. Hon och satt vid ett bord när vi kom in. 
 
Emily's perspektiv;
Jag satt på Nondo's i min ensamhet när Louis och två av hans kompisar kom in. Dock minns jag inte namnet på dem. Men den ena var lång och hade lockigt hår och den andra lite kortare och blond.
- Hi again. Are you alone? Frågade killen med lockligt hår.
- Hi. Yes I am. 
- I'm Harry. Can we sit here? Frågade han, jag nickade och killarna satte sig mer. 
De satte sig ner och den blonda killen som verkade döhungrig började genast äta av sin macka och det tog inte lång tid innan han ätit upp den och började på en ny. Jag kollade lite konstigt på honom.
- You seems to be really hungry. Sa jag och den blonda nickade.
- Haha, he's always hungry. Where is your friend? Sa Harry och log. 
- She's not my firend but she went to Topman. Sa jag och kände hur killarna gav mig en konstig blick. Nog vet jag att det är en killaffär och jag antar att det var just därför Alice hade gått dit.
- Why is she at Topman? Frågade Louis.
- She said that it was your favorite shop. Sa jag och tog sista klunken av mitt kaffe. Sen ursäktade jag mig och sa att jag var tvungen att gå och killarna gjorde lika dant.
- Nice to meet you again. See you soon, I hope. Sa Louis och gav mig en lapp innan de försvann ut till sin bil. Jag vecklade upp lappen och på den stod det ett mobilnumer och ovanför stod det "Call me?/L.". Jag log åt hur gulligt det var innan jag la mer den i fickan och bestämde mig för att inte säga något till Alice om detta, hon skulle bara blir helt galen och det är inget jag vill uppleva. När jag kom hem så satt Alice och farmor och spelade spel så jag slog mig ner och gjorde dem sällskap, samtidigt som jag hade Louis i tankarna. vad tror han om mig? Vad vill han? Vet han att jag bara är 15 år? Kommer jag någonsin våga ringa honom? Nej, jag vet inte.
Okej, då var den delen ute, vad tror ni?:) Som ni märker så kommer det en del ungefär varannan dag, ibland varje och det tycker jag är lämplig, så hinnar alla läsa och så. Have it so good everyone!:D

What Would You Do - Del 2

Alice's persoektiv;
- Why du you buy a CD when you listen to it on your phone? Frågade mamma när jag la ner den i kundvagnen. Det är One Direction svarade jag och viftade med skivan och Em nickade och mamma gick vidare. 

- I can't believe this. what if I meet them in London? Sa jag och pussade Harry på fordalet. 
- Oh,yes, it would be really cool. Sa Emily med en klart ironisk ton to "really". Jag kollade på henne med en hat blick resten av tiden vi handlade. Jag förtår inte hur hon kan vara så dum mot One Direction.
Emily's perspektiv; 
Jag åkte direkt från affären till stan för att träffa Liz och dem. Måste ju passa på att vara med dom innan jag åker och sen måste jag meddela att jag inte kan följa med till stugan. Första stoppet var på Mac Donalds som vanligt, glassarna där är så goda. När jag kom dit satt alla redan där.
- Em, have you talked to your mom? Frågade Joseph när jag satte mig.
- She can't follow. She is going to London and meet One Direction. Sa Liz snabbt. 
Jag gav henne en mördar blick och skakade på huvudet medan både Edward och Joseph gapade av förvåning.
- That wasn't the truth. Ben's mom turn sventy. I have to follow my family to London. Rättade jag.
Alla skrattade till och vi började fundera på om vi kunde åka dit innan eller efter men det verkade inte som det för då skulle han familj och vara där och då blir det inte samma sak. Så den planen las ner och ställer gick vi runt och kollade i stan innan det blev dags att åka hem och plugga. Jag har bara 2 prov och en inlämning kvar innan det är sommarlov, om jag längtar. Väl hemma satte jag mig med biologiboken och pluggade, med såklart The Fray i bakgrunden. Jag älskar verkligen dem och deras låtar, speciellt how to save a life. När klockan började närma sig halv tolv bestämde jag att det fick vara nog, allt jag skulle läsa nu skulle ändå bara falla ut igen, så trött jag var.

Alice's perspektiv; 
Morgonen därpå var det strålande sol och att sitta inne i skolan kändes tråkigt, men vad hade jag för val? Det är väl bara att härda, det är bara en vecka kvar som slutar allt 15-åringar åttan. När jag kom ner satt Emily i pyjamas och mössa i soffan och såg på tv. Jag fortsatte in i köket och kollade ut och det var redan fullt med bilar. Så är det att bo i en storstad. Jag gjorde mig en kopp te och slog mig ner bredvid Emily i soffan och kollade på tv med henne en stund innan hon gick iväg för att sminka sig. 
- Are you done for the biology test? Frågade Emily när vi 2 timmar senare var på väg till skolan.
- I think so. Is this your last test for this year? Frågade jag och hon suckade.
- No I've a test in math and a writing exercise in English. Sa hon och på något sätt så är jag inte förvånad. Det är så typiskt Em att lämna saker till sista stund medan jag själv tycker att det är mer bekvämt att få det bortgjort. Tiden gick fort och plötsligt var det dagen innan vi skulle åka till London. Det låg kläder över allt, för att jag packade så. Jag lägger fram massa saker och vissa hamnar i resväskan och andra läggs tillbaka där det togs ifrån. Jag var så taggad på London, inte bara för att One Direction bor där utan också för att alla säger att det är en sån vacker stad. Jag har varit där en gång tidigare men det var för 10 år sen så det minns jag  ingenting av, för då var jag bara 5 år, men denna gång kommer jag att minnas. 
 
 
Harry's perspektiv;
Det var tidigt på morgonen, nästan lite för tidigt..trots det var till och med Zayn vaken. Fast han hade i och för sig inget val för vi skulle ju tillbaka till London för att göra en intervju. Jag satt på en bänk och kollade in två tjejer, den ena satt med en bok och lyssnade på musik medan den andra satt och glodde på mig, och då menar jag verkligen glodde, det var nästan lite obehagligt. Kände jag henne eller var det bara ett fan som inte vågade komma fram? 
- Stop staring at him, it's not nice. Hörde jag den ena av dem säga, hon som sa det verkade lite äldre. Jag log åt henne och sen yngre tjejen satte händerna framför ansiktet och den äldre suckade bara och fortsatte läsa. Jag släppte tjejerna med blickan och började prata med Zayn och Liam istället. 
- Fans? Frågade Zayn och nickade mot tjejerna. 
- I guess so, at least one of them, the younger. Sa jag och Zayn nickade förståligt. 
Efter ett tag ropades det ut i högtalrna att de som skulle till London kunde gå mot sin gate. Jag nickade mot dem som reste sig upp och vi började gå mot gaten där vi förmodligen skulle träffa Louis och Niall. De hade gått iväg för att de tyckte det var för långtrikigt att sitta ner och vänta. Väl inne i planet var det konstigt gjort. Det var fyra säten och sen var det gången innan det blev fyra säten på andra sidan. 
- Zayn, can I next to the window? Frågade Niall efter att alla redan satt sig. Zayn hade satt sig vid fönstret, sen Liam, sen jag och sist Louis.
- No, you can sit there. Are you five or what? Frågade Louis och pekade på det tomma sätet bredvid de tjejerna som vi jag såg inne på flygplatsen. 
- No, but I will sit next to you so I can talk with you. Sa Niall. Såklart, inte kunde Niall sitta ensam.
- I think it will be good if you for you to have no one to talk with, but Louis show us that you are the oldest. Sa jag och petade på Louis som bytte plats och Niall satte sig mycket nöjd ner i skolan bredvid mig och flygturen mot London kunde börja. 
Okej, nu kom killarna in tidigare än planerat. Vad tycks om det? Kommentera gärna!:D 
Tidsinställd del så jag rättar eventuella slarvfel när jag kommer hem!:)

Jag såg This Is Us igår och jag dog, mer än så behöver jag inte säga, istället säger jag ett jättegrattis till våran underbara Liam som fyller 20 år idag. Herregud vad tiden går fort, han är inte ens tonånring länge, grattis Liam!

What Would You Do - Del 1

Handling;
Alice och Emily är 15 år och bor med sin mamma, Cindy och styvpappa, Ben i New York. Sin biologiska pappa har Alice och Emily aldrig lärt känna eftersom deras mamma av misstag blev gravid på en partyresa. Det är ingenting som påverkat flickornas liv för de har alltid sett Ben som sin pappa. Alice och Emily är väldigt olika och det är svårt, faktiskt omöjligt att se att de faktiskt är tvillingar. Både är brunetter och brun ögda men ändå lyckas Emily se ut som att hon är 3 år äldre än Alice, kanske för att Emily är typ två huvuden länge och för att hon gör mer för att se vuxen ut. Kanske att det hjälpa henne att komma närmare någon av världens fem snyggaste och populäraste killar när Alice och Emily en sommar blir tvungna att följa med till Ben's mamma i London.
Emily's perspektiv; 
- Emily, you have to listen on this. Sa Alice och viftade med mobilen framfar mig. Jag suckade och nickade åt henne för att hon skulle spela upp den otroliga låten hon hade hittat. Alice log och hoppade upp och ner samtidigt som hon tryckte på play och låten började. Inte för att jag skulle säga det högt när Alice hörde men låten var faktiskt riktigt bra, det var såklart en One Direction låt. 
- Okay, I have heard it now. Get out of my room? Sa jag irriterat. 
-  It's Little Things, what do you think about it? Ed has wrote it. you like him. Sa hon ivrigt.
- I like the lyrics but I don't like the singers. Can you leave me now? Sa jag och pekade på dörren.
Jag förstod inte varför Alice jämt och ständigt skulle skrika och tjata om One Direction. Lola, Liz lillasyster är också helt galen i dessa killar. Skillnaden är bara att Lola är 12 och Alice är 15. Ibland skämns jag faktiskt över henne. Liz är min bästa kompis och det har hon varit så länge jag kan minnas. 
 
Alice är min hopplösa tvilling, visst kan hon vara rolig ibland men oftast så är det nog bästa om vi är på olika ställen. Det som är bra med oss är att folk aldrig ser att vi är tvillingar så om hon gör bort sig på stan eller något så är det bara för mig att kolla konstigt på henne och sen tror ingen att jag känner henne, mycket praktiskt ibland. Mitt i mina tankar rycktes dörren till mitt rum upp igen och Liz kom in med ett leende på läpparna. 
-  Em, have you talked to your mom yet? Frågade hon glatt och jag skakade på huvudet. 
- When will you talk to her? You haven't changed your mind, huh? Frågade hon besviket.
Tanken var den att jag, Liz hennes pojkvän Joseph och hans bästa kompis Edward skulle åka till Jospehs stuga om 3 veckor. Jag kollade på Liz och skakade snabbt på huvudet och log mot Liz. 
No of course not. I'll talk to her right now. Sa jag och sprang ner till mamma med Liz efter mig. 
- Can I go with Liz, Joseph and Edward to Joseph's summer place about three weeks? Sa jag.
Mamma såg fundersam ut och jag kunde inte riktigt se om det var för att hon försökte tänka om det krockar med något annat eller om det var för att hon inte visste visste hur hon skulle säga nej. 
- Oh, no you can't. Isn't that when your mom turn seventy? Sa mamma och kollade på Ben som nickade.
- And I have to follow you to her? Frågade jag och både mamma och Ben nickade.
Jag suckade och drog med mig Liz upp på mitt rum. Hon såg besviken ut men fick snabbt ett retsamt flin på läpparna och direkt efter det brast hon ut i ett gapskratt. 
- Ben's mom lives in London, right? Then you maybe meet One Direction. Sa hon och skattade.
- Don't remind me about them. Sa jag och knuffade till Liz och skrattade med henne. 
 
Alice's perspektiv;
♫ She said never in your wildest dreams, and we danced all night to the best song ever 
Jag satt inne på mitt rum och spelde One Directions nyaste låt, även om låten kanske inte var den bästa någonsin så var videon helt klart det. Jag hörde hur  Emily och Liz pratade om en massa oviktiga saker men så fort jag hörde dem säga "meet One Direction" sänkte jag musiken och sen sa dom till min besvikelse inget mer så jag höjde den igen. Efter en stund kom mamma in i rummet med Emily efter sig och då förstod jag direkt att hon skulle berätte något. 
- So girls..Ben's mom turn seventy about three weeks and then we'll visit her in London and stay there for two weeks. Sa mamma och jag nickade, för vem till inte till London liksom, One Direction bor ju där.
- So long? Sa Emily snabbt och suckade.
- Two weeks are nothing and it's not so often we visit her. Sa mamma och jag log stort. Tänk att jag ska få åka till One Direction's hem stad. Både mamma och Em lämnade till rum och jag skrev till alla jag kände att jag skulle till London, min bästa kompis blev ju såklart väldigt avundsjuk. Jag tog min mobil och  gjorde en nedräkning på en app och sen var det bara att vänta, 21 days left to London.
- Who wants to follow me and to the shopping center? Ropade mamma från nedervåningen.
- I want. Let me just put make up on. Hörde jag Emily ropa från sitt rum.

Jag reste mig från datorn och gick in i Emily's rum. och kollade hemme när hon sminkade sig. Jag tyckte der var onödigt att sminka sig bara för att åka med mamma och handla. 
- Why do you put make up on? Frågade jag efter en stund.
- I don't want to look like you. Sa hon och fortsatte måla eyeliner.
Jag suckade och lämnade rummet, lik mig var nog det sista hon skulle bli men om hon ville sminka sig så ska jag inte bry mig. När vi väl kom till affären så gick jag direkt till skivorna för att jag  visste att Best Song Ever hade släppts och jag skulle bara köpa den.
- Why du you buy a CD when you listen to it on your phone? Frågade mamma när jag la ner den i kundvagnen. Det är One Direction svarade jag och viftade med skivan och Em nickade och mamma gick vidare. 
- I can't believe this. what if I meet them in London? Sa jag och pussade Harry på fordalet
- Oh,yes, it would be really cool. 
Sa Emily med en klart ironisk ton to "really". Jag kollade på henne med en hat blick resten av tiden vi handlade och sen for Emily med Liz på stan för att träffa Edward och Joseph medan jag åkte med mamma hen och inte kunde förstå hur Em kunde vara så hård One Direction.
Första delen. Den är alltid lite seg så ge det en chans!:) Kommentera vad ni tycker. Massa kramar!
Visa fler inlägg