❤ She's not afraid ❤

Harrys perspektiv; 
Jag kom till intervjun lite less och irriterad men inte så att det gick ut över någon. Egentligen ville jag bara hem till lägenheten och ringa till Stina, för jag vet att hon tog det som om jag hade glömt bort henne och det har jag inte. 
- Harry, Where have you been? Sa Niall glatt.
- London's high school. Sa jag och fick en frågande blick.

- Have you thought about starting school again? Frågade Zayn retsamt och skrattade.
- Haha, yeah right. I don't want to be in band with you anymore. Sa jag lika retsamt.
- Haha, silly .. what did you do there? Sa Zayn.
- I want Stina here full time, but she doesn't know it yet. Sa jag och Liam gav i från sig ett aw. 
- Has she called you by the way? Frågade Louis nickade bara. 
- Why areso disappointed? Frågade Liam lite oroligt.
- He did not end the conversation as I wanted before she hung up.
- Teasing you? Frågade Liam och jag skulle inte säga att det var ett bråk. 
- No not really, I happened to say that I forgot her. 
- It was stupid, call her tonight! Sa Louis allvarligt och jag nickade.
- I know that. I'll do it. Then I'm going home this weekend. Sa jag och kollade på Paul.
- Everyone should be home this weekend, you've worked too hard this week. Sa Paul instämmende.

Stinas perspektiv; 
Det hade gått några timmar sen jag  pratade med Harry. Jag la på direkt Harry sagt att han hade glömt bort mig. Tänk er själv att er pojkvän först byter nummer utan att meddela dig och sen säger han att han glömt bort dig. Jag la undan mobilen och gick ut i köket och möttes av ingeting, mamma jobbade återigen natt och hade inte lämnat något att äta, vilket inte gjorde mig något. Jag gick tillbaka till mitt rum och såg hu r mobilen låg på sängen och ringde. Nummret var inte inlagt, alltså visste jag att det va Harry eller Blue. 

- Stina. 
- Hi, it's me and don't hang up. Sa Harrys röst. 
- What do you want? I thought you had forgot me.
- Of course not. I just forgot to give you my new number. i'll never forget you.
- Okay. But why you don't tell me what you did when I rang?
- Eh, because..I..Började han.
- Was with Blue? Abröt jag med irriterad ton.
- No, I wasn't. You have to trust me. I'll never meet her. Sa Harry snabbt. 
- Sure. Sa jag inte helt övertygad.
- Okay, I'll come home at friday night and then I'll tell you. Sa han snabbt.
- Sure. But I have to go now.  Sa jag utan att han hann svara.

Även detta samtal slutade men att jag la på utan att säga hejdå. Jag orkade inte prata med Harry när han ändå inte tänk vara helt ärlig mot mig. Tanken om att jag skulle jag vänta 2 dagar för att få höra en lam bortförklaring kändes inte heller jättekul. Men aja, jag får väl se vad han har att säga face to face på fredag. Nu ska jag sova.

 

Jag vaknade på fredag morgon av att Niall stod i dörren och vinkade hejdå. Jag klev upp och gav honom en kram och sen for han och Paul till flyget. Liam och Zayn for hem nogra timmar senare. Då for jag och Louis till studion för att jobba udan lite rester. Jag skulle flyga hem senare i eftermiddag och Louis familj var i London så han stannar här. Jobbet gick bra och det var skönt att få lite ensam tid med Louis även om jag saknar de andra. Vi jobbade några timmar och sen for vi och åt middag tillsammans innan Louis körde mig till flyget.

 

2 timmar senare landade jag hemma i Holmes Chapel och möttes på flyget av mamma som log stort. Så här trött har jag aldrig någonsin varit, vilet mamma såg på mig också.
- Harry, you can't work so much. You'll be sick. 
- Somtimes, we have to and when we work so hard can we come home and rest. 
- Is the other boys home this weekend to? Frågade mamma, hon var verkligen orolig för oss.
- Yes, everyone is home to rest now. Sa jag och satte mig i bilen.
- Me and Robin are going out to eat tonight. Do you follow?
- No. I go enough to Stina tonight. Sa jag med en självklar ton.
- Yes, it should do. She misses you. Sa mamma glatt när hon parkerade bilen.
- I know and I miss her too. Sa jag och log.

 

Jag gick inte ens in till mig när jag kom hem, gick direkt till Stina och åter igen fick jag gå in och ropa hallå innan hon reagarade på att jag var här. Hon satt i soffan och såg på Pretty Little Liars. Jag trampade av mig skorna och slog mig ner bredvid henne i soffan men hon reagerade fortfarande inte. Jag satte mig närmare henne men hon var helt inne i serien eller så var hon fortfarande arg.
- Are you still mad at me? Frågade jag och hon pausade.
- No,  I don't dare to be happy that you are here now as then go again soon. 
Jag kollade på henne och kunde inte låta bli att skratta år det hon just sa. Det lät så kul.
- So you will never be happy when I get home becuase I have to leave again? Sa jag.
Okay, that sounded stupid. Sa hon och skrattade när hon insåg vad hon justh ade sagt. 
- Yes, it did. Sa jag och drog in henne i en kram.
- When are you leaving again? Frågade hon och jag suckade.
- Don't think about that now babe and by the way, I will not leave you. 
- What do you mean? Sa hon och kollade upp på mig. 
- You will follow me to London and visit your potential new school. Sa jag och log.
Stina sa inte ett ord. Hon blev bara väldigt tyst och gapar av förvåning. Det såg lite roligt ut.
- Close your mouth. Sa jag och puttade upp hennes haka.
- But..I'll go to school in London? Sa hon och jag nickade.
- Hopefully, yes. That was why I could not say what I did.
- And what should I do now? Frågade hon och kollade med mig med förvånad blick. 
- Press play and let's see Pretty Little Liars together. Sa jag och drog datorn mot mig. 
Hon tryckte igång serien och vi satt och såg på det hela kvällen. Det kändes så bra att ha henne i min famn igen och det var mysigt, eftersom jag var så trött så missade jag slutet av säsong 2, ops..jag somande visst innan. 

---

Ja, det var det mindre bra kapitlet, snälla kommentera ändå! Kram!(: