What Would You Do - Del 26

Harry's perspektiv;
- So what? If she makes him happy,  should be them and I don't think Louis did something wrong. If I was him I wouldn't trust you, so he don't have to tell you the truth. I'm not going to discuss this with you. I am going on tour with them and that's it, please go. Sa Paul och både jag och Louis flyttade oss snabbt från dörren i fall Carl skulle komma ut, vilket han inte gjorde. Istället blev det helt tyst inne i rummet och sen hördes en duns som inte lät bra. 
- Shall we? Frågade jag och Louis nickade. Vi gick mot dörren igen, jag böjde mig ner för att se kuna se något genom nyckelhålet och just då slets dörren upp och jag reste snabbt på mig igen och  vi fick en chock.
Carl's perspektiv; 
Jag förstod nu varför Harry och Louis hade varit inne hos Paul och jag blev så arg för att Louis alltid går bakom ryggen på mig och Harry hade gjort det också. Jag gör ju bara mitt jobb och får en massa skit tillbaka, så ska det inte vara. Efter att ha fått nog gick jag med bestämda steg ut från Paul's kontor och när jag ryckte upp dörren möttes jag av Harry som tod på huk och Louis bakom honom. Harry ställde sig snabbt upp och såg chockad ut.
How much have you heard? Frågade jag och de kollade på varandra och sen på mig.
- To be honest, almost everything. Sa Harry och jag visste inte riktigt vad jag skulle säga.
How can you go behind my back like you do? Frågade jag efter att vi stått och tittat på varandra ett tag. 
- How can you make Louis so unhappy? Sa Harry och jag suckade och gick vidare. För tillfället orkade jag inte prata med dom och speciellt inte när Harry började vända allt mot mig, som om vet var mitt fel. Jag kunde inte förså hur Paul kunde välja bort sitt eget barn för One Direction och hur han bara kunde anta att jag gjort fel. 

Liam's perspektiv;
Klockan var nästan halv elva på kvällen och vi började faktiskt undra var Louis och Harry tagit vägen. De hade varit borta snart 3 timmar och vi ska upp tidigt imorgon, så varför kommer de inte tillbaka. Jag bytte kanal hit och dit medan Zayn och Niall satt och petade på varandra fram och tillbaka. Det märktes verkligen att vi hade tråkigt. Jag bestämde mig för att ringa Harry och se om allt gick bra för dem. Några signaler gick innan han svarade och jag satte på högtalare och Harry berättade att det träffade Carl och att han var arg för att han tyckte att Harry och Louis gått bakom ryggen på honom. Lite konstigt att Carl inte ser sin egen del i allt detta. 
And Paul? Is he going with us? Frågade jag och Harry sa att han skulle med oss. Jag nicade ett "ja" till Niall och Zayn som också blev väldigt glada
That's nice but his paternity leave? Come home I'm tired. Sa Zayn högt och Harry harklade sig.
I don't really know but go to bed me and Louis are home as soon we can. Sa han och vi la på och bestämde oss fakstiskt för att gå och lägga oss. Vi skulle upp tidigt imorgon och det är alltid bra om någon är pigg då. Vi reste oss upp och låste Harry's lägenhet, om han inte har nycklar med sig får han sova hos Louis. 
- Good night mates. Sa jag till Niall och Zayn som sa samma sak innan alla försvann i sina lägenheter. 
 
Louis's perspektiv;
Jag vaknade tidigt efter en lång kväll igår på Paul's kontor. Jag minns gårdagen så väl och nu skulle det faktiskt bli riktigt skönt att komma bort från London och att lämna för att träffa fansen är underbart. Jag klev upp och i köket satt Liam och Harry och åt frukost, jag slog mig ner utan att säga något och Liam frågade hur jag mådde.
- Fine, almost no voice. Sa jag och hade väldigt ont i halsen medan jag faktiskt inte hade så mycket röst kvar. Harry brast ut i skratt och Liam log lite lätt mot mig innan han sa att jag skulle va tyst resten av dagen.
- And you should be able to sing tonight? Sa Harry retsamt. 
- It's not..började jag och fick inte fram "funny" vilket gjorde att Harry skrattade ännu mer. Detta kommer bli en tung dag. Tänk er själv att vara Louis Tomlinson och resa till Austalien med dessa killar utan att prata. Niall kom snabbt in i lägenheten och som vanligt så hör man Niall före man ser honom, så har det alltid varit. Han kom in köket och såg riktigt pigg ut och som vanligt satte han igång och prata om allt och ingenting, det mesta han sa hade vi redan hört så Liam och Harry låssades bli imponerade medan jag bara nickade, som på ett litet barn, det är det som gör Niall till den gulliga av oss.
- Louis has no voice so don't talk to him. Sa Harry och kollade på mig och  Niall satte direkt igång med att fråga hur jag mådde, vad jag hette osv, bara för att retas. Jag log och slog till honom på axeln. Han skrattade igen och jag suckade. 
 
En timme senare mötte vi Paul på Heathrow och han kramade om oss alla och efter ett tag kom hans fru gåeendes med deras son i vagnen. Vi hälsade på henne och tyckte det var helt OK att han hade sin familj med sig, han gjorde trots allt detta för oss. Alla gjorde sig klara och en timme senare satt alla på planet.
- Louis, your voice..Sa Paul och jag log mot honom och nickade. 
- And you should be able to sing tonight? Frågade Pual och jag nickade. Han log och sen pratade han inte mer med mig under den flygresan. Zayn sov Niall satt och  lekte med Paul's son, Liam och Harry satt och pratade med varandra och själv satt jag bara funderade på allt och ingenting, men mest på hur mycket jag saknar Em. 
Väl framme i Perth där första stoppet skulle vara så var det bara att förberad sig för kvällen konsert och ju närmare kvällen kom desto mer nervös blev jag för jag insåg att min röst inte kommer hålla till alla mina solo. Jag har dessutom lite längre solo i Change my mind, rock me, over again och teenage dirtdag. 
- Okay, focus now. Louis can't sing all his parts so Liam you take whole his part in Teenage Dirtdag and just help him in Change my mind. Niall, you help him in over again and Zayn and Liam take whole his part in Rock me. Sa Paul och alla nickade. Sen kommer dom säkert få hjälpa mig i fler låtar men det tar vi då. Vi stod backstage och hörde hur det blev mer och mer folk i arenan och jag såg på Liam att han blev mer och mer nervös.
- Don't worry, you're amazing. Sa jag och kramade om honom. Han log och nickade.
- Tommo and Payno, Come on. Skrek Niall precis när det blev dags att gå in och köra Up all night. Perth var underbara, fansen skrek och jag gjort mitt bästa och det kändes rätt bra trots allt. 
 

Jaha, det blev en lite kortare mellandel, hoppas ni inte blev besvikna. Kommentera nu!:D
Alla underbara läsare kan väl gilla denna hemsida..Direcrioner Meeting 13/6 2014, Kramisar!:)

What Would You Do - Del 25

.Harry's perspektiv;
- We can't work with Carl more. Sa Louis och berättade vad han hade gjort och vi blev chockade.

- Paul is on paternity leave and on his way to Ireland, he can't come with us on tour. Sa Liam.
- That's what I'm going to see if he can, if I am completely honest with him. I can't work with Carl anymore.Sa Louis och reste sig upp för att ring Paul och det enda vi kunde göra var att hoppas på det bästa.
Louis's perspektiv;
Jag visste mycket väl att Paul skulle vara pappaledig nu så hoppet om att han skulle följa med var lågt. Paul och hans fru hade ju sagt att de inte ville att deras son skulle vara känd för alla och till viss del kan jag förstå jag, eftersom han föddes sjukt och  har legar mycket på sjukhus och så. Jag tryckte fram Paul i mobilen och tryckte på ring, det gick några signaler innan det som inte fick hända hände.
- Paul Higgins. I can't talk now, say something and I will call you back as soon I can. Sa hans röst och jag jag svor tyst för mig själv. Hoppas bara inte att han sitter på flyget till Irland. Jag la ner telefonen och gick in till killarna igen som kollade på mig med blickar som sa "vad sa han?". 
- A
nswering machine..Sa jag och slog mig ner på pallen till fåtöljen. 
But you said something, did you?
 Frågade Niall och jag skakade på huvudet.
- And why not? 
Frågade Harry snbbt och han skulle just svara när min mobil ringde. Jag tryckte på svara och hörde att det var Paul innan han hade hunnit säga det och även om det bara var Paul så blev jag aningen nervös.
- Hello Louis, y
ou just called, changed the diaper so could not answer. Sa han och jag log. 
Okay, are you still in London and can see me? Frågade jag osäkert och petade på allt Harry hade framme.
- I am, has something happened? Frågade han och jag sa bara att jag inte ville ta det över telefon. Det kändes inte som något man tog ver telefon. Det var bättre i verkligheten för då kunde han se ansiktet också. 
Okay, come to my office, so we can talk. Sa Paul och jag andades ut men jag visste fortfarande inte om han ville med eller inte. Jag la på och gick in till killarna och sa att jag skulle iväg. Harry kollade oroligt på mig och frågade om han skulle följa med, själv tyckte jag väl inte att det skulle vara nödvändligt men det tyckte Niall som direkt nickade och sa att Harry skulle med och så det slutade med att jag och Harry for, vilket vad skönt för då slapp jag köra. 

Paul's perspektiv;
Jag satt och kollade igenom killarnas schema inför hösten och det var fullt. Även om det ska blir riktigt härligt att vara pappaledig så kunde jag inte låta blir och  tycka lite synd om mig själv som missar allt detta, men eftersom Carl jobbar istället för mig så är jag inte orolig, inte för det men jag hade sen intervjun för några dagar sen varit orolig för Louis, den glada killen som alltid hittar på skämt och så hade bara slocknat och nu ville han komma hit och prata med mig. Jag försökte intala mig att det inte var något allvarligt även om det var svårt, dessa killar är ju mina söner allihopa. Är de nedstämda så ser jag det, händer det dem något så blir jag orolig. Jag hann inte tänka så mycket mer förrän Louis och Harry klev in på kontoret. 
- Hi boys, how are you? Frågade jag och de slog sig ner i varsin stol.
- I'm fine but we really have to ask you something..and understand if you say no but..I have tyo ask you and..Började Louis och lät nervös.
- Just ask him now. Sa Harry och knuffade till Louis i sidan och nickade.
- As you maybe know, I have got a new girlfriend and she's only fifteen but that's not what I wanted to say. Började Louis och fortsatte berätta vad Carl hade gjort både mot Emily och Harry. Jag satt och tog in det även om jag inte kunde förstå hur han kunde göra något sånt. Jag blev såklart väldigt glad över att killarna kände att sånt förtroende för mig men samtidigt var jag ju tvungen att vara pappa för mitt eget barn också. Jag satt och funderade på hur jag skulle göra och jag kände hur både Harry och Louis verkligen försökte läsa mina tankar. 
- Um, It's a hard decision, though at the same time, I understand you..I leave England tomorrow night so I will think about it and call Louis tomorrow, okay? Sa jag och båda killarna nickade och just då kom Carl in. Han såg aning försvånad ut när han fick syn på Harry och  Louis men samtidigt väldigt glad. 
- Hi boys, excited for tour again? Sa Carl glatt och Harry nickade snabbt men såg ändå att han var tveksam. 
- But why are you here? Frågade Carl och jag  Louis ryckte på axlarna. 
- Just talking to Paul. Sa Harry och Carl kollade på oss alla tre innan man började beskirva exakta tider och sånt för resan och så. Han hade verkligen koll på allting.

Harry's perspektiv;
Jag såg hur osäker Louis blev när Carl började dra alla tiden för Paul och jag fråga lite diskret om vi skulle gå, Louis nickade och vi reste oss upp för att lämna rummet.
-  The truth always comes out, hope you had a good time at home, Louis. Sa Carl och Paul frågade vad han menade med det. Carl ryckte bara på axlarna och låssades som ingenting och stämmningen blev väldigt spänd.
- I call you tomorrow, Louis, bye. Sa Paul och just innan vi lämnade rummet slänge Carl ut sig någon konstig kommentar igen. 
- Thank you for nothing , Harry. See you on tour. Utan att reagera på det så stängde jag dörren bakom oss men hann inte gå längre föra vi hörde hur Paul sa något till Carl men vi kunde inte riktigt höra vad men det var något som gjorde Carl upprörd. Jag kollade på Louis som snabbt la örat mot dörren och jag gjorde samma sak för att se om jag kunde höra något. 
You say what? You can't do it, what kind of dad are you? Hörde vi Carl säga högre och mer irriterad. 
- You heard what I said. And then I ask you what kind of bodyguard are you? 
Sa Paul lite lugnare och dom höll på att diskutera fram och tillbaka om vem som hade rätt och inte. Jag kollade på Louis och det syntes att han inte fattade någonting. Efter ett tag började både Carl och Paul låta väldigt irriterade.
Louis is still with Emily, she was with him in Doncaster. He lied to me. Sa Carl och då förstod vi lite mer.
- So what? If she makes him happy,  should be them and I don't think Louis did something wrong. If I was him I wouldn't trust you, so he don't have to tell you the truth. I'm not going to discuss this with you. I am going on tour with them and that's it, please go. Sa Paul och både jag och Louis flyttade oss snabbt från dörren i fall Carl skulle komma ut, vilket han inte gjorde. Istället blev det helt tyst inne i rummet och sen hördes en duns som inte lät bra. 
- Shall we? Frågade jag och Louis nickade. Vi gick mot dörren igen, jag böjde mig ner för att se kuna se något genom nyckelhålet och just då slets dörren upp och jag reste snabbt på mig igen och  vi fick en chock. 
Förlåt blev ingen del igår, jag var i stugan och va med familjen. Men här är en del inte så bra men har mega ont i huvudet!:( varför blev Harry&Louis så chockade? Kommentera, som ni för det gör mig glad!

What Would You Do - Del 24

Louis's perspektiv; 
- But Louis, I'm still scared of Carl. Sa hon när vi backat i från varandra. 

- I know and I will do something. So he's gone when I'm done. Sa jag lugnt.
- Will you? How?  Frågade Em med en viss oro i rösten.
- No, worry good days are coming. Sa jag och vi la oss ner under täcket och båda somnade och sov i stortsätt hela den dagen. Det var en underbar känsla att ha henne hos mig igen, det är ju här hon ska vara.

 Emily's perspektiv; 
Jag vaknade av att jag var jättehungrig, vilket inte är så konstigt när jag inte ätit sen frukosten igår. Jag kollade på klockan och den var halv sju på kvällen och vid min sida låg Louis och sov. Tanken slog mig att detta måste vara en av de få dagar som han faktiskt kunnat sova hela dagen och ville därför inte väcka honom. Så jag tog mig försiktigt ur sängen och ringde hem till mamma. Jag visste inte rikitgt vad hon vet men ring måste jag.
- Hi darling, how are you? And how could you? Snabbt och oroligt när hon svarade.
- I'm fine, me and Louis have slept all day och no we would eat dinner with his family. Sa jag och sket faktiskt i att svara på hennes andra fråga, jag hade inget bra svar till den. Mamma började istället hålla en predika om hur bra Louis är för mig och att jag verkligen bör tacka Harry sen. Jag blev faktiskt förvånad över hur mycket hon visste fast samtidigt glad över att Louis ring och sagt som det var, det gjorde det mycket enklare för mig. Jag och mamma pratade en stund om allt och ingenting innan jag fick växla några ord med Alice.
- Em, don't
 scare me like that again. Sa hon i samma tonläge som mamma hade när hon svarade.
- I won't. Sa jag och insåg hur självisk jag var, att ta livet av sig är väldigt själviskt, har jag alltid tyckt. 
- Good, but I have to go now
. Love you sis. Jag log och sa att jag älskade henne också. Vi hade kommit närmare varandra den det som hände i London. Vi la på och jag gick upp för att se var de andra hade för sig. 
- Hi Emily, can you wake Louis so we can eat. Sa Johannah och jag nickade och gick ner igen och när jag  kom ner var han redan vaken och han såg lite orolig ut och sen fick jag veta att det var för att jag inte låg kvar när han vaknade. Jag log åt honom och vi gick upp igen och den middagen var perfekt och kvällen lika så.

Louis's perspektiv;
Solen sken in genom fönstret och en sån här dag borde humöret vara på top men det var det inte. Idag var den dagen då Em skulle hem och jag tillbaka till London, visst skulle det bli skönt att komma till killarna igen men att säga hejdå är verkligen inte roligt. Jag kollade på klockan och den var bara åtta på morgonen trots det gick jag upp och bokade resan hem och eftersom jag ska mellanlanda i New York så kommer jag inte till London före sist på eftermiddagen men det är det värt. Jag tryckte så beställ och skriv ut och sen kröp jag ner i sängen igen. Det var tvångt och mysigt, den är inte gjord för två. Emily vaknade och jag pussade henne i pannan. 
- You're so beautiful when sleep. Sa jag och hon skakade på huvudet.
- And I think you still sleep. I'm not beautiful. Sa hon och jag pressade mina läppar mot hennes och sen fårgade jag om en sovandes person kune göra så och hon fnissade till, vilket bara gör henne ännu finare och ännu svårade att motstå. 
- Exactlly, did you know that you have the best.,you know..in the morning? Frågade jag retsamt. 
- Haha, you're crazy. Sa hon och jag nickade och sen kunde jag inte låta bli att inte ta på henne och hon sa inte från heller när min hand mjukt for över hennes kropp vilket slutade med att båda låg lyckliga ett tag senare.
So wonderful, I will miss you so much. Sa hon och tryckte pannan mot min axel.
- I will miss you too but we have to get up even if I don't want to. Sa jag och klev upp och gav henne sina kläder och vi klädde på oss i tystnad. Planet till New York gick om tre timmar och sen går mitt plan till London om sex timmar. 
 
Vi stod klara i hallen och skulle åka. Mamma grät som hon alltid gör när jag ska åka, Lottie, Fizzy och tvillingarna var nog lika nere som jag. Efter ett riktigt kramkalas utan för gagaget begav vi oss till flygplatsen och sen satt vi äntligen på planet. När vi kom landade i New York var klockan kvar över tre på eftermiddagen och vi mötten av Alice och Cindy som glatt kramade om oss och eftersom mitt plan till gick  kvar över fyra så var det bara att gå ut och sen in igen.
- Take care of you. I will call you everyday and see you as soon we're back in UK. Sa jag och kramade om Emily som nu grät lite, vilket jag också var nära på att göra.
- Sounds good. I love you. Sa hon och  jag pussade henne snabbt in pannan. 
- I love you too. Sa jag och lämnade Em, Cindy och Alice på "fel" sida av säkerhetskontrollerna. Jag smsade Harry och frågade om han ville hämta mig på Heathow vid halv sex och fick ett ok tillbaka så nu var det vara att vänta. Jag kände mig tom men ändå förväntansfull. 
 
Harry's perspektiv; 
Jag hade lovat att hämta Louis på flygplasten och för att vara ärlig så hade jag inget emot det heller. Jag och killarna satt och spelade FIFA när det blev dags för mig att åka. Jag gav kontrollen till Zayn och reste mig upp. 
- Can I go with you? Frågade Liam och jag suckade och tyckte att det var bäst att jag får själv. 
- No, I go alone. Sa jag och lämnade min lägenhet. Jag hade inte berättat för killarna om den hemska natten och  ville prata lite med Louis om det innan vi kom hem. På plats möttes jag av skrikande fan och även av en rätt nedstämd Louis. Jag kramade om honom och vi gick till bilen, jag frågade hut det var.
- Saying goodbye's shit. Sa han och jag nickade, visste är det jobbigt att säga hejdå men ingen av oss har samma problem med det som Louis har, jo Zayn får det också jobbigt. Båda dom är och har alltid varit mammas pojke. Båda av dom har flickvänner som de älskar då visst det blir jobbigt. 
But how is she now? You two said goodbye in a good way, right? Frågade jag och såg hur Louis ronade samtidigt som han nickade. Jag bara log åt honom och förstod precis vad de hade gjort. Jag suckade och log innan jag sa att killarna inte visste något om natten och han sa att han ville prata med oss alla.

När vi kom in i lägenheten möttes vi av tre galningar, dock märkte de direkt att det inte var läge för flams nu. Zayn kramade om Louis innan vi gick in i vardagsrummet och satte oss. Niall frågade om det hade hänt något, ibland är det nästan lite skrämmande hur bra vi känner varandra.
- She hanged herself the night to yesterday..Sa Louis rakt ut och och killarnas munnar blev stora som O:n. 
- But she still alive. Fyllde jag eftersom det lät som att hon hade dött, vilket det gör när man säger det så de sätt som Louis gjorde. Jag kollade på honom och han suckade. 
- Sorry, but it was a really hard time at home. Sa Louis och begravde huvudet i händerna. 
- Sounds like that. But she tell you the truth? Frågade Niall och Louis nickade.
- We can't work with Carl more. Sa Louis och berättade vad han hade gjort och vi blev chockade.
Paul is on paternity leave and on his way to Ireland, he can't come with us on tour. Sa Liam.
- That's what I'm going to see if he can, if I am completely honest with him. I can't work with Carl anymore. Sa Louis och reste sig upp för att ring Paul och det enda vi kunde göra var att hoppas på det bästa.
Kommer Louis hinna ringa Paul innan han åker till Ireland? Kommer Paul att välja killarna eller pappaledigheten? Vad tror du? Jag åker bort imorgon så får se om det blir någon del då. Om ni  kommenterar mycket så ökar det deffinitivt chanserna till det. Kram & trevlig helg.
Visa fler inlägg