She's not afraid, chaper 11.

Senaste:
Jag svarade inte ens på det smset. Antog att hon va med sin pappa eftersom hon skrev ringer imorgon. Jag kunde inte låta bli att längta till imorgon. Att få veta hur det står till och kanske kommer hemmes pappa att uppskatta henne mer när han inser att hon åkt till Irland för att rädda hans liv. Jag skulle va varit stolt om jag hade varit hennes pappa. 
 • Niall's perspektiv 
Jag vaknade före både Louis och väckarklockan trots att den var ställd på 08:15. Jag påmindes snabbt om samtalet med Bianca igår och kände att jag bara var tvungen att ringa Greg och kolla om det fakstiskt var dom hon träffade. Signalerna gick och dom gick länge innan jag kunde höra den mörka irlänska röst som tillhörde min bästa storebror. 
- Hi Nialler. Are you in Italy now? Jag log åt att Greg alltid har så bra koll på var vi har vår nästa spelning. 
- Not yet. We'll go there soon. But I have to ask you one thing. Sa jag och lät lite mer allvarlig än Greg. Han hummade till och jag frågade om han och Denise var i Dublin och det var dom. 
- Did you met a girl yesterday? Frågade jag och Greg instämmde. Jag frågade om dom visste var hon hette.
- No, she never told me his nameBut she sat on a bench and cried. Denise tried to talk to her but she refused. So we do not know how long the threatwas sat there. Jag suckade och undrade vad som hade hänt med hennes pappa nu, fast den tanken var inget jag delade med mig av till Greg.
- Not longI talked to her after that and then she was at home. Greg lät glad innan han frågade om jag kände tjejen och jag sa lite lätt ja. Jag och Greg har alltid varit väldigt nära varandra trots att det skiljet 10 år mellan oss. Jag berättade att jag umgåtts mycket med henne på senaste tiden. Greg och jag pratade nästan en timme till Louis vaknade och då var jag tvungen att sluta. 
- I have to god now. Louis woke up and yeah..I miss you. So much love. Sa jag snabbt. 
- Miss you too. See you soon. Take care of you and each other. Sa Greg och jag log åt vår syskonkärlek. 
- I will. Love you all. Sa jag och la på. Louis kollade på mig med en frågande blick samtidigt som han frågade vem som fick dom fina kärleksorden av mig. Jag ryckte på axlarna och när jag svarade Greg så var det inte lika roligt för min busige vän Louis att retas över de. 
Jag och Louis åt en snabb frukost för att sen träffa Liam och skriva lite på nya låtar innan vi skulle till Italien. Harry skulle komma direkt dit från LA medan Zayn redan var där med Little Mix och Perrie. Studio jobbet gick bra trots att mina tankar var utspridda över allt. Närmare två på eftermiddagen flög vi till Italien och jag älskar verkligen det stället. Helt klart en favorit efter Ireland, London och Svergie. 
 
 • Bianca's perspektiv • 
Det var svårt att förstå att jag sovit till två på eftermiddagen. Jag skynade mig in på datorn för att se om jag kunde hitta en sista minutenbiljett hem. När jag hittat det så ringde jag Kendra som hade ringt några gånger så för att hon inte skulle behöva bli allt för orolig. Eftersom hon lätt blir det när jag inte svarat. 
- Hello, sorry for not answer you. I woke up now and slept so deep. Sa jag nästan lite stressat. Kendra skrattade till lite lätt och sa att det var helt lugnt.
- How is your dad? Did you have a good time together? Sa hon glatt och jag suckade.
- Um, no...he's still at hospital and I'll go back to London in 4 hours. Meet me then? Sa jag lite dystert. 
- Yes, I'll pick you up. See you soon. Sa Kendra och ganska snabbt hade hon lagt på. Jag kollade mig omkring  i mitt rum och även om jag inte hade så mycket saker här så hittade jag lite kläder och sånt som jag ville ha med mig hem, för hit kommer jag inte igen. Jag lämnade min halvklara packning på sängen och gick ut i lägenheten för att se om jag hittade något mer som var mitt. Helt nartuligt gick jag runt där och kunde inte låta bli att snoka lite i lådor i ett skåp. I första lådan var det öl, i andra lågen lika så. Men en suck kollade jag inte ens i tredje lådan. Huvudvärken började smyga sig på mig och det var lika bra att ta en alvedon direkt. Väl inne i badrummet så började jag kolla i badrumtskåpen och det kändes lite konstigt att va själv här. Det kändes nästan som att jag var tjuv i min egen pappas hus. Jag hittade en alvoden och svalde den snabbt och just när jag skulle stänga skåpet såg jag skymten av en rosa/vit sticka. Jag avbröt min stängningsrörelse och öppnade skåpet igen. Mina fingrar sökte sig mot stickan och det tog inte lång tid innan jag såg att det var det jag absolut inte ville. Det var inte bara ett gaviditetstest, det var positivt.
 
En klump började bildas i magen och jag ville bara lägga tillbaka det och låssas som jag inte sett det. Det var just det jag skulle göra när jag hörde hur någon kom. Med paniken mot mig stoppade jag testet i fickan. Jag såg hur personen gick in i köket och då kunde jag snabbt smyga till migg rum som låg mittemot badrummet. Jag stoppade snabbt i det som låg utanför väskan och rykte åt mig den. En liten titt och hallen var fortfarande tom. Det enda som hördet var en igenkänd röst, jag förstod snabbt att det var Miranda som pratade i telefon. Jag skulle just skynda mig genom hallen mot ytterdörren när jag hörde mitt namn sägas. 
- Oh, are you here? Can I help you with something? Mirandras röst lät tillgjord och jag sa inget. Skakade bara på huvudet. 
- Wait, are you okey? You look a bit pale in your face. Jag kollade på Mirandra som stod mitt emot mig med ett falsk leende.
- Don't worry for me. I'll be fine. Are you not in Greece? Mirandra kliade sig i nacken och log.
- No, I just said that because I was drunk and couldn't take you father to hospital. I didn't wanted to either. Hate hospitals. But if you tell anyone this I will do nearly kill you. This is a secret between you and me.  Sa Miranda med en bestämd röst. Jag nickade och lämnade snabbt lägenheten med känslan av att Mirandra skulle komma springandes efter mig, vilket hon inte gjorde, just a feeling. Jag tog närmaste taxi till flyget och väl där hade jag mycket tid. Jag stoppade ner händerna i fickorna för att ta upp mobilen och då kom jag på mig att jag hade testet med mig. Snabbt öppnade jag resväskan och stoppade det i den som jag sen checkade in. 
Jag gick mot min gate och känslan av att vara förföljd höll sig kvar och blev sekunden efter verkligehet. 
- Bianca. Mitt namn ropades ut bakom mig och mot mig kom Mirandra gåendes med stora snabba steg. Jag kollade bak och skyndade mig in genom säkerhetskontrollen och hann precis igenom den när Mirandra kom fram till den och självklart kom hon inte genom utan biljett. 
- I need to get through this. She has my pregnancy test. Skrek hon och jag slutade andras för en sekund. 
- Sorry. You have no ticket and why she would have it. That way. Sa vakten och pekade mot utgången. Mirandra suckade och  skrek att hon skulle hämnas. Jag suckade av lättnad och var lite orolig över att hon faktiskt skulle göra det. Hon kändes inte riktigt som en pålitlig person. Två timmar senare satt jag på planet som strax skulle landa i London.
 
 • Kendra's perspektiv • 
Binaca och halvt springandes mot mig och kramade om mig. Vi hämtade ut hennes väska och sen for vi till henne och bara pratade. Hon berättade om sin pappas reaktion när han vaknade och sen om morgonen med Miranda, hon berättade att Miranda varit full och hade ljugit om Grekland för att slippa åka till sjukhuset. Jag brukar inte vara den som har fördomar men mot denna Mirandra var det annorlunda, fördomarna var många. Jag såg på Bianca att hon hade mer inom sig som hon ville berätta men gjorde det inte, och jag ifrågasetta inte heller.
- So..you..eh..sorry, I don't know what to say. This is not okay. You left your dad now? Bianca nickade och jag förstod henne. Hon såg  ledsen ut och vem hade inte varit det. Bianca's mobil ringde mitt i vårat samtal och det var hennes mamma som ville att hon skulle komma på besök och det som förvånade mig var att hennes mamma ville träffa mig också. Vi for dit och trots att det var sena eftermiddagen så var ville hennes mamma fika med oss. Nu kanske det låter som att Bianca's mamma inte har något namn men hon heter Kate, dock säger jag sällen det. För för jag pratar med Bianca så säger jag "your mom" och om jag berättar för någon annan säger jag "Bianca's mom." Samma sak med hennes pappa som heter Peter. 
- Hi girls. And Kendra, sorry for being so rude to you lately. I was just worried, I don't want you to take Bianca from me. jag kollade på Bianca's mamma och nickade lite lätt. 
- Don't worry about that. It's okay and I will never take her from you. She will always be your daughter and my best friend, like a sister. Sa jag hennes mamma log. Det märktes att hennes depression var stabil nu och jag tyckte verkigen om Kate i sitt rätta jag, vilket jag sällan fått se på senaste tiden. 
- Mom, don't worry about that. I will always be yours. Kendra always helps me, just you and Niall. Sa Bianca och kramade om sin mamma och den synen gjorde mig så glad. Hennes mamma frågade vem Niall var och log lite retsamt mot Bianca som ryckte å axlarna och sa att det var en kompis hon träffat nygligen. 
- Just a friend or a boyfriend? Frågade hennes mamma med en lite retsam ton på "boyfriend". Jag log och sen sa hon att Bianca skulle vara försiktig när det gällde kärlek.
- For sure, I' will. Sa Bianca och sen satte vi oss och spelade kort. Vi var där hela kvällen tills personalen kom in och sa att vi var tvunga att gå. Vi åkte hem och det var längesen jag såg Bianca så glad som hon var nu. Alla stunder med hennes mamma betyder så mycket för henne. Vi åkte hem till mig och mamma hade lagat amerikanska pannkakor med jordgubbar och sirap till oss. Den som har ätit sånna till kvällsfika kan sova gott, vilket båda jag och Bianca gjorde den natten. 
Oj, vad inte händelserik delen blev, eller vad tycker ni? Hoppas ni inte blev allt för besvikna. Kommentera!:D

She's not afraid, chaper 10.

Senaste:
Allt jag ville var att han skulla vakna och berätta hur mycket han älskar mig för att jag faktiskt räddat hans liv. Fast å andra sidan vad jag rädd, rädd för att hon kommer reagera när han vaknar. Jag kollade en gång till på min mobil för att va säker på att den inte var ljudlös och sen kunde jag inte låta bli att undra hur den ens hamnade på ljudlös, var jag så trött igår att jag ändrade det utan att tänka efter.
• Bianca's perspektiv •
Jag satt bredvid pappas säng och väntade på att jag skulle vakna upp. För tillfället kändes det som aldrig. Klockan var nästan halv elva och dagen hade varit väldigt lång, nästan lite för lång. Den hade börjar med en lugn och mysig morgon med Niall och slutat med en sjukhusvistelse, inte precis som jag  hade tänk mig. Det var knappt så att mina ögon orkade hålla sig öppna längre och  jag skulle just bege mig till pappa's lägenhet för att sova där inatt men då vaknade pappa äntligen. 
- Miranda, is it you? Jag kollade besviket på pappa och skakade huvudet. Hans blick såg också aningen besviken ut, som att han hade önskat att någon annan än just jag satt dit sängkanten. 
- Where is Miranda? Frågade pappa, jag ryckte på axlarna sa att hon åkt till Grekland. han skuckade och mumlade något om att han skulle få hit henne.
- Dad, why? She left you. You deserves better than her. Sa jag och pappa kollade bara på mig som om jag var dum i huvudet. Det blev tyst ett tag innan han började nästa skrika på mig, eller han försökta med den lilla röst han hade. 
- What's wrong with you? How can you say that? I loved her and she's not a bitch like..Pappa avbröt sig själv mitt i meningen och jag kände hur det högg till av smärta i hela bröstet när jag nästan visste vilket ord pappa hejdade sig för.
- Like what? Sa jag och kände hur tårarna brände bakom ögonlocken, men det var inget jag ville visa för pappa. 
- You. Bye. Sa han och vände sig med ryggen mot mig. Mitt blick stirrade rakt in i pappas rygg innan jag reste mig från stolen och lämnade rummet. Direkt jag kom utanför sjukhuset så lät jag tårarna rinna ned för mina kinder, jag brydde mig inte om någon såg mig, jag var för sårad för att tänka så. Jag sjönk mer på närmaste parkbänk och bara satt. Det kändes inte så motiverande att gå till pappas lägenhet och sova där inatt. 
- Are you okay? Jag kollade upp och möttes av ett rätt ungt par som med sig hade en barnvagn och i den låg en liten pojke och sov. Jag nickade i hopp om att de bara skulle gå, men de gjorde de inte. 
- Hey, you should go home. It gets colder now. Sa tjejen och la en hand på min vänstra axel. Killen höll med och visst var det skönt att någon brydde sig om mig men jag kände dom inte. 
- We have to go. Theo needs to come home to his bed, but please go home. You can't stay here. Sa tjejen igen och jag nickade åt henne som tecken på att det var okej att dom lämnade mig här. 
- Go. I'll be okay, thanks for asking. Sa jag och båda nickade. 
- Come on Denise. Sa killen och tjejen reste sig tveksamt från bänken och de började gå, förmodligen hem. Det unga paret försvann ur synhåll och jag måste hålla med dom om att det började bli kallt. Mot min vilja började jag gå mot pappas lägenhet. 
 
Jag klev in i en mörk och ikväll ganska obehaglig lägenhet. Jag hann inte mer än in och ta av mig skorna innan mobilen ringde. "Niall" stod det på displayen, jag hade inte pratat med honom sen han lämnade mig tidigare idag så jag bestämde mig för att det var lika bra att svara.
- Hi, I just want to say that I turned your phone on noiseless.Hope you don't get mad at me. Jag suckade och förstod att Niall måste ha gjort det under natten på pappa ringde och jag blev faktiskt glad att han inte hade svarat. 
- I know. No, I'm not mad at you, not at all. I'm just hurt. Sa jag och satte mig ser på sängen i mitt rum. 
- By me or what?
Jag kunde höra en viss oro i den irlänska rösten i telefonen.Jag förklarade att det inte var någon med honom men att jag inte orkade prata om det nu och frågade om vi inte kunde prata mer imorgon. Niall kom med förslaget om att ses innan som åkte till Italien på turne och jag vill verkligen med eftersom jag inte vet när jag kommer ham så kunde jag inte säga ja.
- I don't know.
Sa jag och Niall hummade till som om han inte förstod vad jag menade.Jag började förklara för honom att jag  hade varit ute hela kvällen och sen råkade jag komma in på träffen med det unga paret och då lät Niall aning  förvirrad men hur som helst..jag avslutade min förvirrande historia med att jag inte kunde ses imorogn. 
- Wait, Are..I..Denise and Theo? Where are you? Frågade Niall väldigt förvirrat. 
- Home. Niall I really have to end this call now. Sa jag och la på innan han hade hunnit säga något mer. Jag ville inte att han skulle veta att jag var i Irland nu och det verkade nästan om han anade det är jag berättade om det unga paret. Varför tog jag upp det för honom. Tänk om han kände dom? 
 
• Louis's perspektiv •
Körsträckan från Doncaster till London kändes ovanligt lång i kväll. Men att var tillbaka i London kändes bra trots att tiden hemma med Eleanor också varit underbar. Jag skulle få träffa Niall som jag inte träffat på tre hela dagar. Jag klev in i Niall hus och där satt min blonda vän i telefon och allt för glad såg han inte ut heller. Jag hade fått höra av Harry att Niall träffat någon tjej men mer en så visste jag inte. 
- Nialler, good to see you bro. What's up? You look really confused. Sa jag och kramade om honom när han hade lagt på luren. 
- Eh, yeah. It was Bianca and she really confuses me. I think she just met Greg and Denise. Sa Niall och kramade mig också.
- Yes, I've heard that you spend a lot of time with Bianca who is she? Greg and Denise? Are they in London now? You confuses me now. Sa jag och Niall släppte kramen skakade på huvudet.
- Sorry, forget that. Sa Niall och började berätta hur han träffade henne i Irland och sen hur han och Harry träffade henne i LA. Han berättade även att hon inte mår så bra jämt men inte varför och det begärde jag inte heller. Niall kan man lite på han håller privata saker privata med alla. Om det är någon man ska lite på så äre killarna men framför allt Niall. Han berättade att hon inte riktigt ville träffa honom imorgon men utan anledning. 
- Maybe she just need time alone? Frågade jag rätt ovetande och Niall nickade. Sen frågade han hur jag hade haft det och vi pratade mer om mig och morgon dagen. Som skulle bli allt annat en kort. Upp tidigt jobba lite, flyga till Italien och den konsert där på kvällen. Det skulle bli så kul att träffa killarna igen imorgon. Dom är praktiskt taget mina bröder. Man saknar dom när man inte är med dom och vi har alltid roligt tillsammans.
 
• Kendra's perspektiv • 
 Nu var det några timmer sen jag hörde något av Bianca och kände att det var försent att ringa upp henne, så istället kröp jag ner i sängen och tänkte tillbaka på den tiden då vi alltid hade roligt tillsammans. Vi var ute och festade lite nu och då. Vi var enligt oss Wlid and Crazy. Jag kunde verkligen sakna den tiden innan hennes föräldrar skilldes och nog saknar hon det också. Jag minns skolavslutningen i nian och sen sommaren, det var det roligaste vi gjort tillsammans trots att båda var lite halv fulla. Det var första och förmodligen sista eftersom Bianca inte dricker efter att hennes pappa fick problem med alkoholen, förståligt. Kan inte fatta att vi snart gått ett år på gymnasiet. Tiden går så fort. En flashback från förra sommaren dök upp i huvudet på mig. 

|| Flashback ||
Det det var stålande väder. Rektorn hade hållt klart sitt tal och sagt att vi fick gå. Vi kramade om alla kompisar och sen for jag och Bianca i väg för att träffa några killar som hade sagt att det skulle vara fest hos dom, det var Jon och Erik i parallell klassen. Vet inte riktigt om jag skulle kalla det fest, men roligt var det. Alla kom dit så glada och taggade och fram mot midnatt så var alla lite fulla och bara väldigt roliga, det var ingen som var otrevlig. Jag minns så väl när klockan var närmare halv ett så var båda jag och Bianca lite halv konstiga. Fulla vad vi inte men lite lulliga och väldigt trötta. Vi for till vårt badställe och tog ett nakenbad och skrattade. Sen for vi hem till mig och sov. Veckorna efter skolavslutningen följdes av fint, väder mycke bad och skratt precis som det ska vara på en sommar. En dag var det verkligen varmare än varmast och vi for till standen med Jon och Erik, det var helt underbar, särskillt för mig som hade lite känslor för Erik och det visade sig snabbt att han kände likadant och han är faktiskt min än idag, jag älskar honom. Men visstelsen på standen var bara underbar ett tag. Jag minns så väl hur Bianca's mamma ringde och berättade att hon hade hittat hennes pappa full i garaget. Det visade sig att han hade pratat med en ny tjej som bodde i Irland och skulle flytta dit. En vecka efter den dagen kom Bianca med beskedet att dom skulle skilja sig. Det var en mardröm för oss båda, men mest för henne. Sommaren gick och vi var med varandra i stort sätt varje dag. Dagen då Bianca's mamma fick sin första panikattack var ingen undan tag. Vi satt i hennes rum när hennes mamma började skriva att allt var fel och först förstod vi ingenting men panikattackerna blev fler och uppstod oftare till slut kunde vi förstå att hennes mamma kanske inte mådde så bra. I slutet av sommaren fick hon diagnosen "depression" och vi försökte leva ett så vanligt lite som det gick men det var svårt. Men det gick oftast. I agusti när skolan började var Bianca's mammas depression stabil, hon mådde oftast bra och va oftast sig själv. Det var en tuff men också rolig sommar, som ingen av oss kommer glömma. 
|| Flashback end ||
 
Jag gav ifrån mig en djup suck och tog fram mobilen och  skickade iväg ett sms till Bianca och fick tillbaka ett sms ganska snabbt. 
 
~ Hi. He's fine. it's just so hard right now. I call you tomorrow. Love you sis. ~ 
 
Jag svarade inte ens på det smset. Antog att hon va med sin pappa eftersom hon skrev ringer imorgon. Jag kunde inte låta bli att längta till imorgon. Att få veta hur det står till och kanske kommer hemmes pappa att uppskatta henne mer när han inser att hon åkt till Irland för att rädda hans liv. Jag skulle va varit stolt om jag hade varit hennes pappa. 

Kanske inte jätte händelserik del men mycket tankar från alla håll. Kommentera gärna!:D 

She's not afraid, chaper 9.

Senaste:
Hon tog sin hand i min och så somnade vi hand i hand som enligt mig var bästa sättet att somna på. Jag  hann dock bara sova några timmar innan hennes mobil ringde. Jag kollade på Bianca som sov så hårt. Mobilen slutade ringa, men ringde igen nån minut efter och så höll den på utan att hon vaknade. Till slut lutade jag mig försiktigt över för att se vem det var. "Dad" stod det på displayen. Det hade varit för taskigt att svara så istället stängde jag av ljudet och somnade om. 
• Kendra's perspektiv •
Jag måste erkänna att det kändes ortoligt bra att Niall stannade hos Bianca inatt. Det kändes som att jag inte behövde vara orolig för henne och sen kunde jag sova hemma i min egen säng. Egentligen brukar jag ringa  henne det första jag gör när jag vaknar men idag kände jag att jag kunde låta bli. Istället klev jag upp och for ut och sprang. När jag väl kommit ut på gatorna så slog det mig att jag inte tränat på ett tag och det märktes på min kondition. Jag sprang genom stan, runt skolan och över fotbollsplanen så att jag sen kom upp bakom psyket. På altanen satt några patienter, bland annat Bianca's mamma. Jag spranger över vägen och  in genom ett bostadsområde för att hon inte skulle se mig. Jag sprang även förbi Bianca och där stod Niall's bil fortfarande parkerad, vilket gjorde mig väldigt glad. Rundan jag sprang tog mig exakt 52 minuter. Jag hoppade direkt in i duschen för att sen sätta mig och plugga inför proven nästa vecka. Jag bestämde mig för att ringa Bianca ändå för att se hur hom hade det, ville inte att hon skulle tro att jag inte brydde mig för att hon är med Niall. Signalerna gick fram men inget svar. Min blick lyttades mot klockan som visade halv tolv, inte kunde dom sova fortfarande Sista signalernagick fram innan hennes telefon gick igång
Hi Bianca. I have tried to call you a few time but you don't answer. I guess you're with Niall and hope you are okay. Call me up when you hear this. Love you sis. Med en suck la jag på och återgick till matteboken. 
 
• Bianca's perspektiv •
Allt var så ovant när jag vaknade idag. Att få vakna bredvid någon. Att sova till halv ett. Att inte blir väckt av solen osv. Jag kände hur någon andades lite lätt i nacken på mig och så log jag lite och vände mig om mot Niall. 
- Goodmoring. Slept well? Frågade jag och mötte hans ögon, väldigt fina måste jag erkänna. 
- Oh, I have and you too I guess. You fell asleep so fast yesterday and slept so long now. Sa han och det visade sig att han varit vaken nästan två timmar utan att väcka mig. Vi låg kvar i sängen länge. Det var inte förrän vid halv tre på eftermiddagen som vi klev upp och då klev vi upp för att Niall var hungrig. Jag hade lätt kunna ligga kvar i sängen resten av dagen. Niall kände sig som henne och tog det han ville ha, för att jag hade sagt åt honom att göra det, känns sig som hemma alltså. 
- Shall I do a sandwich to you too? Ropade Niall från köket och jag  ropade ett ja tillbaka. En stund senare kom han med två mackor. Han satte när mackorna på bordet och sen stäckte han säger över mig efter en kudde och tappade balansen så att han låg över mig. Våra blickar möttes och Niall placerade en lätt puss på mina läppar. 
- Ops, I liked that. Sa han och fniaasde till och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte gillade Niall busighet. 
Jag stäckte mig till bordet för att ta min macka men Niall hann före.
- It costs a kiss to because I really like you. Jag suckade jag gav Niall en puss till innan jag fick min macka. Vi satt länge och bara skrattade åt allt och ingenting. Till slut så blev det dags för Niall att åka hem. Han och Liam skulle fia något med jobbet och sen skulle killarna träffas allihopa ikväll. 
 
• Kendra's perspektiv •
Nu hade jag pluggat nästan tre timmar och började bli något less. Matteboken åkte åt sidan och mobilen åkte fram. För säkert tjugonde gången så ringde jag upp Bianca som fortfarande inte hade svarat och denna gång var inget undantag. Jag suckade och kollade igenom telefonlistan, synd att jag inte har Harry eller Niall nummer nu när jag behöver det. En timme gick och hon svarade fortfarande inte, så då bestämde jag mig för att åka dit och se vad som hänt. Hon brukar alltid svara när man ringer.
- Omg, thank you. what's going on? Sa jag med andan i halsen när Bianca öppnade dörren. Hon själv stod bara som ett frågatecken och förstod ingenting.
- Eh, nothing. why? Bianca kollade lite snett på mig medan jag slängde av mig jacka och skor och sen följde hon efter mig in i vardagsrummet. Bianca frågade igen varför jag kommit och  varför jag var lite stressad. 
- I've called you all day and you don't answer. It makes me quite nervous. Sa jag och andades ut. 
- What? I've been with Niall all day. He left an hour ago an now I watch TV. I haven't looked at my phone today. Jag  nickade åt det Bianca sa och sen frågade jag om hon haft lock för öronen hela dagen. Hur kunde hon inte ha hört att jag har ringt, och den frågan ställde hon sig själv också. Bianca gick och hämtade sin mobil och såg så chockad ut när hon kom tillbaka.
- Yes I have called you almost twenty times. Sa jag eftersom hon såg så förvånad ut. Bianca skakade bara på huvudet. 
- It is on silent and dad have called twelve times tonight. Jag kollade lite chockat på henne. Ljudlös, det läget har Bianca aldrig haft sin telefon på senaste åren. Inte ens i skolan för att hennes mamma skulle kunna nå henne hela tiden.
- That's stange. Call you dad again? Sa jag och Bianca tvekade innan hon ringde upp.
 
• Bianca's perspektiv •
Jag ringde lätt nervöst upp pappa och signalerna gick fram. Dock blev jag väldigt besviken när det var Miranda som svarade. Det var inte dirket vad jag hoppades på. Var pappa för full för att svara?
- Finally. I tried calling you all night. You have to come to Ireland and take your dad to the hospital. He's heart beats irregular nature and not at all sometimes. I tried CPR but it doesn't help him anymore. Sa Mirandra i telefonen och jag trodde jag skulle falla baklänges så sjukt detta var. Jag frågade varför hon inte kunde ta honom till sjukhuset och så fick jag svaret "It's not my responsibility". Hur sjuk är hon egentligen. Tror hon på fullaste allvar att jag skulle hinna till Irland på den korta tid som det faktiskt hanldar om. Kendra som hört hela samtalet suckade och såg chockad ut. 
-You have to. I am go to Greece about three hours and if you not are here then he will be alone and I'm not sure it's that good. Sa Mirandra just det där. Ska hon ut och resa när pappa är som sjukast. Jag ifrågasatte det och  hon sa än en gång att det inte var hennes ansvar. Jag sa åt henne att inte göra något. Sen la jag på och ringa ambulanhellikopter som finns i London. Jag berättade situationen för dom, att mig pappa troligtvis låg full i sin lägenhet med hjärtproblem. Dom sa att jag skulle komma direkt och cyklade direkt, som tur var så tog det bara fem minuter. Vi flög vi till Irland och från Irlands sjukhur åkte vi ambulans till pappas lägenhet och när vi kom till pappas lägenhet var Mirandra inte där. Ambulanspersonalen började undersöka pappa medan jag gick runt i lägenheten och jag hittade en lapp. 
 
~ Thank you for you could take over. I left him today. I need real man with a strong heart. Someone who is able to live on my terms. If you tell anyone about this, I will be back. Thanks again and I  "love" you //M. ~
 
Jag hann läsa lappen en och en halv gång innan det blev dags att åka till sjukhuset. Personalen sa att pappa var full och att han fått i sig fel blandning av alkohol och även för mycket. Väl på sjukthuset fick pappa hjälp och han skulle överleva men det var på året och det kommer ta tid innan han blir sig själv igen. Kendra ringde och  frågade hur det gick och jag sa som det var, ingenting om lappen men allt annat. 
- So when do you come home agian? Frågade hon och jag suackde.
- I don't know, as soon as possible. But I want to be with dad now. Kendra svarade med ett kort ja och sen la vi på. Jag la undan mobilen och kollade på pappa som låg i sjukhussängen. Allt jag ville var att han skulla vakna och berätta hur mycket han älskar mig för att jag faktiskt räddat hans liv. Fast å andra sidan vad jag rädd, rädd för att hon kommer reagera när han vaknar. Jag kollade en gång till på min mobil för att va säker på att den inte var ljudlös och sen kunde jag inte låta bli att undra hur den ens hamnade på ljudlös, var jag så trött igår att jag ändrade det utan att tänka efter.

Del 9. Första delen som inte slutat med att dom somnar. Haha!:D Kommentera vad ni tycker, kram!:)
Visa fler inlägg