jag hinner typ inte.

Asså jag är ju bäst..eller inte..jag ligger efter med både bloggningen och bloggläsningen!:( Jag jobbar på dagarna, tränar fem gånger i veckan och pluggar till körkortet. Funderar mycket på hur jag ska planera för att hinna med denna blogg och blir så besviken på mig själv när jag inser att faktiskt inte gör det. Jag vill men kan inte, så med detta sagt och kommer jag ta en bloggpaus och slutet på novellen får komma när jag känner att jag har tid och självklart ska jag läsa ikapp era bloggar, ni är inte bortglömda, jag lovar. Så följ mig på bloglovin så ser ni när slutet kommer upp, men som sagt: men det dröjer, tyvärr.
 

More Than This - Del 38

Senaste: 
Harry's perspektiv; 
De andra killarna ämnade studion och sen for vi till Caroline's lägenhet och stämmningen mellan oss var fortfarande stel och om den inte blir bättre när vi kommer fram vet jag inte vad jag tar mig till. Det är sällan jag  tycket att det är pinsamt tyst, oftast tycker jag bara att det är skönt och det kan bero på att det nästan alltid är fans som skriker mitt namn hit och dit, men idag var inte ens fansen i min närhet och därför blev det pinsamt tyst. 

 

När vi kom till Caroline's lägenhet som jag faktiskt har saknat. Den är liten men väldigt mysig, två rum plus en liten hall. Det ena rummet är ljus inrett och det andra är lite mörkade inrett, men fortfarande väldigt fint och jag känner mig väldigt trygg och avslappnad när jag är här, fast inte idag. Idag var en annan jag och det var också en annan person med oss. Jag slog mig ner i soffan och Caroline satte sig vid min sida. 
- So I just want to say sorry that I don't told you from the beginning that I was her uncle. Jag kollade på Christian som just bett om ursäkt och det gjorde att även jag ville be om ursäkt. 
 
- No no, don't apologize. Caroline has told me everything and them I understand why you act like you did and she needs you..keep going man. Sa han och jag log mot honom i tacksamhet för att han tycktes förstå. Tiden gick och vindar och pratade om allt från hans jobb, till mitt jobb och massa annat. Stämningen som tidigare var dödsspänd hade försvunnit helt. Caroline försvann från rummet och vad hon skulle göra vet jag inte. Jag sneglade lite lätt på Christian som log mot mig. Det var skönt för vi kunde prata med varandra helt normalt och jag är glad att hon har en så bra morbror trots att han inte kunde komma hem till begravningen. 
 
- I think it's time for me to go back to my hotel. But it was reallay nice to spend time with you both. See you tomorrow. Sa Christian och kollade på Caroline som nickade. Jag log och sa glatt hejdå till honom och  när han stängt dörren bakom sig så vände jag mig mot Caroline och la armarna om henne. När jag tänkte efter så var detta dagen första kram då dagen började med att hon blev sur för att jag inte sagt något. 
- Our first hug for today, you are not mad at me now, right? Frågade jag och hon skskade på huvudet innan hon satte sina läppar mot mina och lyfte hon blicken mot mig och frågade om vi skulle åka till mig. 
- No, I've missed this place, we'll stay here for the night, please? Sa jag och la huvudet på sned.

När Harry la huvudet på sned och kollade på mig med mina hundvalpögon så kunde jag inte säga nej. Så trots att jag bara har dåliga minnen från min lägenhet så stannade vi här, det var dock en överreskning att Harry gillade min lilla lägenhet så mycket. Vi rörde oss från hallen in i vardagsrummet och där stannade vi hela kvällen och  gullade med varndra så som bara kära kan. 
 
Dagen där på for Harry till studion som vanligt och jag gick ner till stan för att träffa Christian en sista gång innan han skulle åka vidare, först till New York för att träffa Thea och sen hem till Afrika igen. Det kändes lite sorgligt att hanskulle åka. Jag vill ju ha kvar honom här, men jag vet ju att det inte går.
- I've a idea, follow me to New York and Africa? Sa han när vi träffades och först tvekade jag. Först en vecka i New York och sen två veckor i Afrika, det skulle innebära tre veckor utan Harry. Men å andra sidan, hur coolt skulle det inte vara att åka iväg på en resa, så jag tackade ja till erbjudandet och skrev till Harry om mitt beslut. 
 
Oh, that's nice. But how How will I manage to miss you in 6 weeks? We go to Europe in three weeks, the day before you get home and are away for three weeks. But I guess that's life. Zayn and Perrie was away from each other more than 10 weeks so, I'm happy for you, you leave tomorrow? Sleep with me in you aparnment tonight. The last night for a while will be wonderful. See you there around four. ~ Skrev Harry en timme senare. 
 
Jag läste Harry's sms några gånger om och blev både glad och besviken, 6 veckor är väldigt länge men vi får väl klara det. Sakna honom kummer jag absolut att göra men å andra sidan lever vi inte på stenåldern, det finns alltid facetime och så om jag vill prata med honom/se honom. Jag och Christian gjorde lite ärenden och  sen vid fyra begav jag mig hemåt för att vara med Harry. 
- Bye, see you 1:30pm at the airport tomorrow. Sa jag och Christian nickade instämmande.
 
Jag kollade på klockan, snart fyra. Jag sprang fram och tillbaka som en galning mellan köket och badrummet. Jag kollade på klockan igen och det hade bara gått två minuter sen sist när jag plötsligt hör dörren öppnas. 
- Hello. Ropade Caroline men jag lät bli att svara. Iställer tände jag klart ljusen på badrummet. 
- Harry, I know you are here, the door was unlocked. Hördes, jag tände sista ljuset innan jag gick ut i vardagsrummet och kramade om min finaste bakifrån. Hon vände sig om och log stort. Sen höll jag för hennes ögon och styrde henne till badrummet där jag  hade gjort ett bad och tänt levande ljus runt. 
- Oh, harry..thank you. Sa hon eftersom hon älskar att bada. 
- Thank you, shall we? Sa jag och  pekade på det uppfyllda badkaret. Hon nickade och några minuter sjönk vi ner i det varma vattnet. Vi satt mot varsin kant och bara njöt en stund innan jag började ge hennes massage och den slutade fint, ni förstår nog. 
 
Två timmar senare var vattnet inte så varmt längre och jag vet ju att vi borde kliva upp och så blev det. När vi kommit upp och klätt på oss slog vi oss ner i soffan och Carline tackade återigen för ett härligt bad. När det plötsligt ringde på dörren. Jag ropade "ja" och in kom Louis med en rullvagn framför dig. 
- Hope you are hungry, this is for you. And Caroline, have a nice time away. Sa Louis och lämnade oss igen. Caroline tittade på mig och sen på vagnen och  sen på mig igen. Jag visade med handen att hon skulle gå dit och lyfta på de silver lock som låg över så tallrikar. Hon gick dit och öppnade och där låg det spagetti och köttbullar upplagt som ett hjärta, köttbullarna var hemma gjorde av mig och i dom två andra låg jordbubbar som jag hade lagt upp fint till efterrätt.
 
 
 
 
 
 

När jag såg maten blev jag så överreaskad, dels för att jag inte hade ätit köttbullar förut, hade bara hört killarna prata om det och sen för att jag faktiskt inte visste att Harry kunde vara så här romantisk, det var verkligen perfekt och att han hade gjort köttbullarna själv var pricken över i:et. 
- You like it? Sa Harry och kollade på mig med en lycklig men frågade blick. 
- Harry, I love it, thank you so much for this. It's too much. Sa jag och Harry skakade lite lätt på huvudet.
- Nothing is too much for you, I would give you the whole world if I could.
- I don't need the whole world, it's enough with you. You are my world. Sa jag och Harry log bara sitt finaste leende och middagen fortsatte. Vi åt klart och kvällen fortsatte med filmmys och slutade fint och kärleksfullt i sängen. Denna kväll kan jag leva på länge och om jag kommer sakna min Harry, i sex veckor, men trots det somnade jag lycklig. Harry hade gjort deet bästa för mig och för mig är han bäst. 
En kärleksdel. Det var på tiden tyckte jag.
Och återigen förlåt för dålig uppdate men fotbollen, körkortet och jobbet tar upp typ hela mitt liv just nu och sen var jag bortrest en vecka. Men ni vet hur det är så ja. Kommenteraaa!:D 

More Than This - Del 37

Senaste:
Caroline's perspektiv:
- No, seriuosly. What if it has happened to him? Someone madman might have struck him down? Sa jag och Harry reste sig upp och gick ut ur rummet. Jag följde honom med blicken och sen kollade jag på Niall.
- I'm sure that nothing happened to him, and no one has beaten him down either. Sa Niall och stämingen blev plötsligt väldigt stel. Jag nickade och sa att Niall nog har rätt. Christian är en stark person och det har nog inte hänt honom något, jag är nog bara nojig. Senare på kvällen kom Liam och Louis hit och spelade tv-spel.



Tre dagar hade gått och jag började faktiskt undra varför Christian inte hört av sig till mig, kanske hade han inte var mitt nummer men han borde ju ändå hittat det på något sett. Han är ju en smart man och jag har alltid sett upp till honom. Jag tycker att han borde ha tagit kontakt med pappa som i  sin tur gett honom någon väg till mitt nummer, kanske Harry, men det verkar han inte heller va gjort. Mina tankar bröts av att Louis och Harry kom in i lägenheten. Det var roligt att träffa Louis igen, hade inte träffat honom sen vi var hos Harry för en och en halv vecka sen. 

- Caroline, nice to see you again. Hoe are you? Louis kramade glatt om mig och jag besvarade hans kram och sen föll tankarna tillbaka till morbror och det var någon som Louis la märke till. 
-What's on your mind? Louis och  Harry slog sig ner i sofforna och  kollade på mig.
- My uncle, he should be  in London now but I haven't heard from him. Louis's hummade till.
- What's is his name? Frågade Louis och Harry såg precis som alla andra gånger ut att veta vem vi  pratade om, men även denna gång så sa han ingenting.
- Christian. 
- Is it the man who Paul stucked down? The man outside the studio every single day the this week? Jag trode jag skulle falla baklänges när jag hörde vad Louis sa. Hade Paul slagit ner honom? Hade Harry vetat hela tiden vem jag pratat om men inte sagt något? Varför undanhåller han mig från min egen morbror. Känns precis som att Harry har ljugit mig rakt upp i ansiktet, vilket han också har, men varför? Jag kollade besviken på Harry.
- Why haven't you told me this before? Frågade jag besviket och han ryckte på axlarna och reste mig upp. 
- Ops, I thought he had told you. Maybe I should go. Sa Louis och reste mig och hämtade min dator och slog upp eniro och sökte på Christian men det kom upp hundratals träffar obåde i London och Afrika. Jag stängde ner datorn och bestämta mig för att följa med Harry till studion. Det skulle vi så kul att träffa honom, han har blivit som en pappa då min egen aldrig ens gillade mig. 
 
Jag parkerade bilen på parkeringen till studion i hopp om att Caroline skulle följa med killarna. Efter säkert en kvart i bilen så kom en svart bil körandes och klev One Direction och  den jag hoppades på. Jag klev ut och  Caroline sken upp och  kom mot mig. 
- Hi, I'm really sorry Harry's behavior. How long have you been in London? Sa hon och kollade bak mot Harry. Det verkade nästan som att dom var lite osams, men sa inget istället kramade jag om henne och svarade. 
- Sorry again, I was with Thea and Tim in New York for a week. Shall we have a coffee in town? Hon pustade ut och jag nickade. Utan att ens vända sig om mot Harry och killarna så började hon gå mot stan, jag kollade på Harry och dom en snabb gång innan jag gick efter henne. Vi gick mot stan och  gick in på ett faktiskt mysigt café. Vi slog oss ner vi ett bord och beställde vårt fika. 
- So how is everything? Frågade jag och Caroline tuggade ut munnen innan hon svarade. 
- Good, or it's okay. I've Harry and I'm so happy with that. Sa hon och jag log och frågade varför det var så spänt mellan dem på parkeringen och anledningen var för att han undan hålligt mig från henne.
I'm not mad, was just so disappointed for the moment. Harry is the most wonderful person and he just wants my best. It has happened so much with dad and after he has been very overprotective. Caroline tog en pause innan hon försatte berätta om vad som hände på begravningsdagen och hur hennes pappa hade betett sig. Hennes ord fick mig att skaka av oro, tänk att det finns så sjuka människor. 
- Oh, shit. I knew it was hard between the two of you but it's been like this, I had no idea and I now understand why Harry's behaved as he did. Sa jag och Caroline nickade och sa att det var okej. Vi satt kvar länge och pratade innan vi gick tillbaka till studion. 
 
Vi skulle just packa ihop och lämna studion när Caroline och Christian kom in och stämmningen blev lite stel. Jag gick fram till Caroline och drog in henne i en kram. Hon log och slappnade av i mina armar. 
- Are you mad at me? Frågade jag och hon skakade lite lätt på huvudet. Christian log mot mig och jag visste inte riktigt om leendet var äkta eller inte men jag  log iallafall tillbaka för att inte göra stämmningen mer stel är vad den redan är. 
- Harry, will you follow me and Christian to my apartment? I think it should be nice. Sa Caroline och flyttade blicken mellan mig och Christian, han nickade glatt och jag antog att det bara var att gå med på idén. De andra killarna ämnade studion och sen for vi till Caroline's lägenhet och stämmningen mellan oss var fortfarande stel och om den inte blir bättre när vi kommer fram vet jag inte vad jag tar mig till. Det är sällan jag  tycket att det är pinsamt tyst, oftast tycker jag bara att det är skönt och det kan bero på att det nästan alltid är fans som skriker mitt namn hit och dit, men idag var inte ens fansen i min närhet och därför blev det pinsamt tyst.  


Asså förlåt men jag hinner bara skriva på helgerna..hemskt men sant!:( Nu har jag bestämt mig för att del 40 blir den sista och det har jag gjort för att jag känner att denna novell börjar kännas väldigt utdragen och tråkig. Om det blir en till eller inte återkommer jag men efter sista delen. Tror ni det fortsätter vara stelt när de kommer hem? Kommentera gärna denna del!:D  
Visa fler inlägg