She's not afraid, chaper 3.

Senaste:
Jag är så tacksam att jag har Kendra. Vi gick och la oss gnaksa direkt, Kendra kollade bara sin mail och  lite sånt, själv kunde jag inte låta bli att tänka på mamma. Den kvinnan som var så glad för ett år sen. jag saknar verkligen den mamma jag hade då. Jag älskar henne men hennes depression är jobbig att hantera. Kendra stände ner datorn och sen gick vi och  la oss. Hon är verkligen min räddning, jag älskar henne. 
 
 
• Kendra's perspektiv 
Jag vaknade säkert en timme före Bianca men kände inte för att väcka henne. Jag känner min bästa vän tillräckligt för att veta att hon behöver sömn. Hennes liv har verkligen varit turbulent på senaste tiden och ändå lyckas hon verka så cool hela tiden, även om hon är liten inombords. Jag minns så väl den dagen så hon skickade ett sms till mig dör det stod att hennes mamma blivit sjuk, först trodde jag att hon menade i feber men jag märkte snabbt att det var värre än så. Idag går hennes mammas måeende i vågor och just nu är det i en svacka. 
- Goodmorning. Hördes en nyvaken röst från madrassen på golvet bredvid mig. 
- Goodmorning sis, slept well? Bianca nickade och satte sig hastigt upp och sa att hon var tvungen att hälsa på sin mamma så vi år frukost och sen for hon iväg till sin mamma och jag for till skolan. 
 
• Bianca's perspektiv 
Det hade nu gått två veckor sedan jag vaknade på madrassen i Kendra's rum. Det senaste två veckorna hade verkligen varit en motgång. Pappa hade ring kanske fem gånger och han hade varit dyng full alla gånger och mamma hade legat inne på psyket och ville inte träffa mig, skolan stressar mig och igår åkte Kendra till Kreta så jag stod verkligen själv denna fredagskväll. Jag satt inne på Twitter och kollade runt och fick s en bild från LA och fick en spontan tanke att åka dit. Så jag och mitt två veckor gamla körkort tog bilen dit och väl framme i LA så sov jag första natten i bilen. Nästa dag kom och det var strålande sol och underbar varmt så jag  bestämde mig för att göra stan. Efter att ha sprungit runt på stan så kände jag att jag började blir rätt hungrig så jag letade upp ett ställe när de serverade mycket frukt och grönsaker, riktigt god mat när det är så varmt som idag. Medan jag åt så såg jag  hur det kom in två killar i min egen ålder, båda såg ut att vara i min ålder och någon sa att jag kände igen den blonda killen från någonting, men jag minns inte från vad, whatever..den blonda killen hade med sig sin kompis som var något längre än honom själv och han hade han brunt lockigt hår med en badana över huvudet samtidigt som han patade i telefon.
- Eh, hello..agian..I met you in Dublin right? Mina tankar avbröts at avvden blonda killen stod framför mig. 
- Yes, I guess so. Sa jag  bara lite tyst och kollade ner i min mat. Den brunhåriga killen kom plötsligt fram och sträckte fram sin höger han samtidigt som han sa "Hi, I'm Harry", jag nickade och presentarade mig också. 
 
• Niall's perspektiv 
Efter att Harry hade pratar klart med Louis i telefonen så kom han fram till mig och tjejen som jag pratade med. Det var hon jag träffade i Dublin för två/tre veckor sen och återigen var hon ensam och hon såg inte så glad ut när hon såg att jag såg henne, mest rädd. 
- Can we take a seat? Frågade jag och pekade på stolarna mitt emot henne och hon nickade, så vi slog oss ner  Harry som alltid är så nyfiken på nya människor frågade en massa frågor om vem hon var. 
- Are you here alone? Frågade han efter en stund och hon nickade ännu en gång. Jag ville fråga varför hon var här själv med kände att det kanske inte var en fråga som passade in i samtalet så det skulle bara blir akward om jag ställde den. 
- Where are you from? Frågade jag eftersom det typ vad den enda av tusen frågan Harry inte hade ställt. 
- London I guess. Svarade hon och både jag och Harry rynkade på ögonbrynen "I guess", det lät som att hon inte visste var hon kom från, även om jag verkligen ville så kände jag inte att jag borde ställa någon följdfråga på det. Vi satt och pratade en stund innan jag och Harry var tvungna att gå.
 - Sorry we hav e to leave but maybe we'll see you again London or Dublin. Sa jag och reste mig upp och hon nickade bekräftande, fast kort efter så insåg jag att det lär vi förmodligen inte göra, både Dublin och London är stort, men hoppas kan man alltid göra. När vi kom ut från caféet så frågade Harry mer om vem tjejen var och to be honest, jag visste lika lite som honom. 
- She's little strange. I mean when I asked her where she was from, it sounds like she didn't knew. Harry nickade och eftersom hon var så underlig på något sätt så kunde jag  inte låta bli att hoppas på att vi skulle ses igen. Det var något som gjorde att jag inte kunde sluta fundera på vem hon var och vad gjorde hon i Dublin för två helger sen? Tankarna for runt runt, vilket Harry la märke till. 
- Ey, head up. You'll meet her again come on now. Sa han och började gå lite fortare mot gatan där Louis skulle hmta upp oss. Jag skakade på huvudet och gick snabbt i kapp Harry.
Nu har killarna börjat komma in litegrann och ja, dom kommer nog förbli vänner ett tag och sen får vi se hur det utvecklar sig. kommentera gärna!:)

She's not afraid, chaper 2.

OBS: Jag har bytt personer som är Bianca och Kendra. Nu är det Hannah och Spencer från PLL.

Senaste: 
Menade hon att hon bara tyckte om pappa när han var full eller menade hon att..nej jag vet inte och det var inget jag orkade ta upp nu. Allt jag nu ville vad att tjejen skulle lämna mig och pappa ensamma. Men så verkade det inte bli. Jag suckade och kollade på tjejen och så fortsatte hela kvällen ihopp om att morgondagen skulle blir bättre.
• Bianca's perspektiv 
Lördagen blev inte alls som jag hade tänkt mig. Redan när jag klev upp och mötte pappa i köket så visste jag att han hade fått i sig för mycket alkohol, han var inte dyng full men tillräckligt full för att jag inte ville vara med honom. Trots att jag var väldigt besviken över att han inte ens kunde hålla sig nykter när jag var och hälsade på så sa jag inget om det, istället hällde jag bara upp lite fil i en tallrik och satte mig för att äta min frukost. 
- Are you ready darling? Min blick lyftes från tallriken och jag såg hur Miranda kramade om pappa och pussade honom hård på munnen, var hon seriös, hade pappa verkligen ett förhållande med henne och ville hon inte ha en pojkvän i sin egen ålder. Det var så mycket tankar som flög genom migg huvud.
- Sorry for asking bur who are you? Frågade jag och Miranda avbröt deras morgonpuss. 
- Mirandra, I'm your dads best friend when he's drunk. Fick jag som svar innna Mirandra åter igen pressade sina läppar mot pappas. "When he's drunk" vad menade hon med det, jag skulle just till att fråga när jag  såg hur pappas hans tog tag i hennes bröst och sen åt dom bokstavligen upp varandra. Med en äcklad känsla lämnade och min ouppätna filtallrik och gick in på mitt rum, där ifrån kunde jag höra hur både pappa och Mirandra stönade från köket. Det var då jag förstod att denna helg inte kommer bli som jag hade velat. Min mobil plingade till och jag log lite när det stod Kendra på displayen. 

~ Hello sweetie. How is Ireland and Dublin? Hope you have a good time with your daddy. I miss you so much but see you at monday, love you. ~ 
 
Jag läste smset och log först men leendet försvann snabbt. Jo, visst "good time with daddy", I wish. Jag läste igenom smset några gånger och sista gången insåg jag att jag inte hunnit se så mycket av Dublin, så jag bestämde mig för att gå ut och se vad jag kunde upptäcka, lika bra var väl det när Miranda och pappa ändå bara tänkt roa sig med varandra. På vägen ut tog jag vägen förbi spegeln och jag såg verkligen hemsk ut men orkade inte bry mig, vem i Dublin känner mig, ingen. På Irelands gator regnade det som vanligt, det regnat alltid när jag är hos pappa. I och med vädret så vad gatorna folktomma, det var bara jag och en kille i min ålder som var ute. Killen i ålder såg glad åt och väldigt lugn. Jag  gick förbi killen och hejjade på han när jag gick förbi. 
- Heyy, you girl. Why are you out in this weather? Ropade killen efter mig. Jag vände mig om jag och ställde frågan tillbaka till honom i en lätt irriterad ton. 
- Going home for the weekend but the plane is not go until about 2 hours so I want to see Dublin's streets. Sa killen och sen blev det tyst och jag  vände om och gick vidare hemåt, ville inte va ute längre fast jag ångrade snabbt att jag gick hem. I soffan låg Miranda naken. Jag suckade och gick in på mitt rum.
- Would you do a threesome? Jag kollade upp från mobilen och  fick en chock när frågan kom från en naken Miranda i dörröppningen. 
- With you and dad? Eh, no of course not. sa jag och kollade på mobilen igen. Jag hörde hur dörren stängdes och sen hörde jag från rummet bredvid hur pappa och Miranda höll på. Frusterat letade jag upp Kendra's nummer i kontaktlistan och ringde henne. 

• Kendra's perspektiv 
Jag skulle just hoppa in i dushen när mobilen ringde och eftersom det stod "Bianca" på displayen så var jag bara tvungen att svara.
- Kenadra, please save me from this. Det var en gråtande bästa vän som var i telefonen. Jag jag satte mig på toalett locket och lyssnade på vad den gråtande tjejen i telefonen sa. Hon berättade hur hennes pappa var full och hur skum Miranda var och själv tyckte jag bara så synd om henne. 
- And you can't come home tonight? Frågade jag lite försiktigt medan och virade en handduk runt kroppen och gick in på mitt rum och slog upp datorn för Bianca hade ingen dator hos pappa. Jag gick in och kollade om man kunde boka om hennes biljett och som tur var så kunde jag det. 
- I can rebook your ticket. Flights depart in an hour, you have time to it? Sa jag och  tryckte på boka utan att säga något om priset för jag visste att Bianca skulle tacka nej om hon fick veta det.
- Kendra, it is expensive to rebook tickets and I do not have that money. Jag visste att hon skulle svara det. 
- I have.You should be with your father. Love you too much for that, so take you to your flight now and see you at Heathrow about 3 hours. Loveu. Jag fick ett tack från Bianca inna hon blev tvungen att stressa vidare och själv gick jag tillbaka för att ta den dusch jag  skulle tagit innan hon ringde. 
 
Drygt en timme senare fick jag ett sms av Bianca och det stod att hon hann med planet. med ett leende på läpparna så gick jag ner och åt kvällfika innan det blev dags att möta henne på flygplatsen. Jag knöt på mig skorna och begav mig till flygplatsen där Bianca väntade på mig. Jag gick med raska steg mot henne och kramade om henne och  sen for vi till henne utan att säga så mycket, det behöves inte. Men väl framme hos henne så fick kvällen en oväntad vändning. Hennes mamma öppnade inte när vi knackade på.
 
• Bianca's perspektiv 
Jag suckade när mamma inte öppnade. Kendra stod kvar vid dörren medan jag gick runt till sovrumsfönstret för att se om hon var där, vilket hon inte var men på golvet låg ett rakblad med blog på. Jag  rykte till och gick tillbaka till Kendra. 
- I have to come in. But I have my key in there. Sa jag argt och pekade på ytterdörren. Kendra kom medförflaget att vi skulle åka till henne men jag nekade bara. Jag tog upp mobilen och  ringde till polisen. 
- I'm Bianca and my mom dont open the oor for me but she in home and hurts herself. Please help me. Kendra kollade på mig med stora ögon och bara tio minuter senare kom polisen och bröt sig in i huet och mycket riktigt, där sto mamma med en blödande handled och blev arg när hon såg oss. 
- Have you called the police? Why are you home now? I hate you, hate you. Skrek mamma och polisen tog tag i henne för att hindra några våldhandlingar. Jag och Kendra stod bara och stirrade med förskräckta ögon. Ena polisen berättade att dom skulle ta mamma till akut psykiatrin och att jag kunde hälsa på henne imorgon. Jag nickade bara av chock över mammas reaktion och lättnad och när polisen hjälpte mig. Det slutade med att Kendra's mamma kom och  hämtade oss och sen sov jag där den natten. Jag är så tacksam att jag har Kendra. Vi gick och la oss gnaksa direkt, Kendra kollade bara sin mail och  lite sånt, själv kunde jag inte låta bli att tänka på mamma. Den kvinnan som var så glad för ett år sen. jag saknar verkligen den mamma jag hade då. Jag älskar henne men hennes depression är jobbig att hantera. Kendra stände ner datorn och sen gick vi och  la oss. Hon är verkligen min räddning, jag älskar henne. 

Andra delen. Nån eller några av killarna kommer in i nästa del håll ut!:D Kommentera gärna!

She's not afraid, chaper 1.

Handlingen (finns i menyn också):
Bianca snart arton år är den typen som alltid har haft mycket vänner, vänner som alltid ha funnits där för henne och det är tack vare dom som hon är så säker i sig själv som hon är. Dom som inte känner Bianca uppfattar henne som väldigt självsäker och tuff men även den starka personen är svag. Bianca har sedan länge skilda föräldrar, väldigt skilda eftersom pappan flyttade från London till Dublin när Bianca bara var åtta år. Bianca var tidigt tvungen att bli vuxen då hennes föräldrar inte har varit det under henne barndom. En dag får en någon typ av panik och föräldrarna blir i sämre tillstånd  så Bianca väljer att köpa en enkelbiljett till LA i hopp om att allt ska bli roligare. Frågan är ju bara om det blir de. 
 
• Bianca's persspektiv •
"Bianca" Jag hörde mitt namn skrikas genom korridoren och jag hörde direkt vem som skrek. Jag vände mig om jag väntade in Kendra som kom småspringandes. Hon kom i kapp mig och frågade hur det stod till och idag var det faktiskt bra så det blev mitt svar. Kendra log och kramade om mig. Vi hann inte många meter till innan vi var framme vid lektionen. Alla var på glatt humör och det gjorde att matte som annars brukar vara tråkigt blev roligt. Lektionen gick fort och som tur var så var det dagens sista lektion för huvudverken började komma krypendes. 
- Are you going home? Frågan kom från Kendra som verkade se att jag började blir tröttare. 
- Yes, feels like headache will be my "friend" and I need to pack, you know. Kendra nickade och erbjöd sig att följa med och ja, varför inte. Jag stängde försiktigt skåpet och låste det innan vi lämnade skolan och kom ut på London's regniga gator, som tur var så behövde vi inte vänta så länge på bussen. Kendra såg orolig ut hela vägen hem så till slut blev jag tvungen att fråga vad hon funderade på. 
- No, I just wonder if you really should visit your dad. I mean last time don't ended well. Kendra hade rätt, förra gången jag besökte pappa i Dublin där han bor så slutade det med att han var så full att han glömde bort att hämta mig på flygplasten.
- I need to give him a second chance. Don't worry about me, Im'm back on monday. Kendra nickade och kramrade om mig. Jag är så glad att jag har henne, hon var som den syster jag aldrgi fått. Kendra kunde vara så omtänksam men ändå inte, det är svårt att förklara, men underbar är hon.
 
• Kendra's persspektiv •
Bianca låste upp dörren, klev in och trampade av sig skorna. Jag följde min handling och vi hann inte mer än in i vardagsrummet innan hennes mamma kom ut ur sitt sovrum. Hon suckade och kollade besviket på mig. Hon frågade med en irriterad ton vad jag gjorde här. Eftersom jag vet att det låg en besvikelse bakom tonen och jag vet att Biancas mamma tycker väldigt mycket om mig så svara jag henne i en bra ton.
- I wants to spend time with Bianca before she leave
- Yes, me too. Sa hennes mamma argt och satte sig på soffkanten och grät. Jag visste att det var mammas depression som spökade. Bianca smsade mig kort efter att jag kom hem och det var verkligen synd att hennes mamma led av sin depression. Bianca kan verkas vara en tuff person och vunxen för sin ålder fast å andra sidan har hon alltid fått klara mycket själv då hon är uppväxt med en alkoholiserad pappa och en depprimerad mamma och hennes mamma har blivit sämre med åren. Hennes pappa har jag inte träffa sen han flytta och det är snart tio år sen. Jag minns det så väl. Vi var åtta år och han kom in på Biancas rum och  berättade att han skulle flytta. Jag tror varken jag eller Bianca förstod hur illa det var, det var först när jag en vecka senare kom till henne och hennes pappa inte var där. Både satt och grät på. jag har alltid tyckt om hennes pappa, han hade alltid varit som en bonuspappa till mig liksom min pappa var till Bianca. Jag rös av tanken på hur det var och sen blev jag väldigt tacksam över att jag har det bra, jag har en frisk familj, det betyder mycket. 
 
• Bianca's persspektiv •
Dagen efter landade jag vid tio på flygplatsen i Dublin och till min förvåning så stog pappa där och väntade på mig. Det var nästan för bra för att vara sant, jag gick blev glada steg mot pappa och gav honom en kram som han besvarade. Vi gick mot bilen och sen åkte vi hem till pappas lägenhet mitt i centrala Dublin. Jag såg faktiskt fram emot en helg med pappa. Jag log av tanken och sen smsade jag Kendra och hon svarade snabbt att hon var glad för att det gått bra och att vi skulle höras när jag var tillbaka i London. Pappa öppnade bara dörren och jag undrade hur han vågade lämna dörren olåst när hen inte är hemma, men jag han inte fråga för just då klev det ut en ung tjej som säkert vara vad 3 år äldre än mig men säkert 15 år yngre än pappa. Jag sneglade på tjejen och sen på pappa. Han log och gick fram och pussade tjejen på munnen. 
- Nono, you're not drunk. Svarade tjejen och både hon och pappa fnissade till. 
- Drunk men, that's turn on. Sa tjejen och log mot mig. Var detta på allvar? Tjejen,var det en tjej som medvetet gjorde pappa full för att sen kunna njuta själv. Jag äcklades av tanken men log tillbaka och frågade vad hon hette och hur gammal hon var och det var som jag trodde. Miranda som hon hette var bara 3 år äldre än mig. Jag nickade och gick förbi henne in i köket. jag sa inget om hennes kommentar men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte undrade. Menade hon att hon bara tyckte om pappa när han var full eller menade hon att..nej jag vet inte och det var inget jag orkade ta upp nu. Allt jag nu  ville vad att tjejen skulle lämna mig och pappa ensamma. Men så verkade det inte bli. Jag suckade och kollade på tjejen och så fortsatte hela kvällen ihopp om att morgondagen skulle blir bättre.
Första delen. Nu är jag igång igen och det känns jättebra så jag hoppas verkligen att ni är kvar och följer denna novell. Sen hoppas jag att ni fick ett hum om vem Bianca är. 
Visa fler inlägg