What Would You Do - Del 29

Harry's perspektiv;
Vi vinkade hejdå till Louis och en och stod och kollade efter hellikpotern som blev mindre och mindre och till slut gick den inte att se mer. Klockan hade blivit tre och det var dags att göra oss i ordning för kvällens show som kommer bli väldigt konstiga för allas del. På vägen till arenan delade vi upp Louis solon och hoppades på att det skulle blir bra, med konserten men framför allt med Louis. 

Emily's perspektiv; 
Jag flög med Louis i hellikoptern och det var en ledsen pojkvän som låg på britsen vilket jag kan fårstå eftersom jag vet hur kul han tycker det är att stå på scenen, träffa fans och vara med killarna på en annan kontinent. Dessutom kunde dom inte flyga honom till Sheffield som det var tänkt, dom tyckte att det var bättre att flyga honom till London för att de hade mer kunskap om just detta problem där. 
"Have you talk with mom" Läste jag på tavlan som Louis fick från sjukhuset. 
Yes, I have and she will be at the hospital when we comming. Don't worry about that. Sa jag och tog Louis's hand i min och han log lite lätt för första gången på ett bra tag nu. Vi kom till sjukhuset i London och möttes av Johannah som hade Lottie och Fizzy med sig. Jag föklarade hur det låg till och Johannah försvann snabbt in i rummet där Louis låg medan jag blev kvar i väntrummet med Lottie och Fizzy.
- And you? have are you? Frågade Fizzy och kollade oroligt på mig.
- I'm fine. just tired and worried. Sa jag och försökte le mot dem.
- Don't be that. He will be fine, or is it not Louis you are worried for? Frågade Fizzy och jag sakakade på huvudet. Det var lika bra att vara ärlig, både Fizzy och Lottie skulle förstå så jag berättade om vad Carl hade skrivit. Både Fizzy och Lottie blev tysta, såklart hade inte dom heller någon lösning  på detta. Det som skrämmer mig mest är att jag ska bo ensam i Louis's lägenhet den veckan han ligger på sjukhuset och eftersom Carl vet allt om killarna så vet han att Louis är inlagd och  de andra killarna är i Austalien. Vem vet om han skulle hitta på något nu när jag praktiskt taget är ensam, visst Louis familj kommer hit ibland och min lika så men de har ändå sin vardag i Doncaster och New York så de kan inte stanna längre perioder. Mamma hade frågat om jag inte ville komma hem men jag hade sagt nej. Jag kan inte lämna Louis helt ensam, vilket hon förstod. 
- Emily, we have to go. They will start his operation tonight and call us tomorrow. I really wish we could stay but I have to go home and take the twins coming home from a camp. Sa Johannah och jag reste mig upp.
- No, it's okay but can you maybe drive me home? Frågade jag eftersom jag var så trött. 
- Of course I can. Do you have dinner at home? Frågade hon och jag nickade. Jag vet att Louis hade mat i frysen som bara var att vämra på. När jag kom upp i Louis's lägenhet var den ovanligt tyst. Jag trampade av mig skorna och låste ytterdörren efter mig, jag har alltid låst när jag är ensam hemma. Jag kollade på klockan som visade halv fem och tog därför beslutet om att jag skulle hinna sms Harry innan deras show började. 
 
Harry's perspektiv;
Vi satt och åt middag backstage och pratade om hur showen kommer blir och om alla hade klart för sig när man skulle sjunga och inte. Alla verkade ha koll på läget och satt rätt spända för vad fansen kommer tycka, hoppas verklgen att fansen gillar det..vi gör ju vårat bästa.
- I'm really nervous for tonight. Sa Liam och vi kollade upp och Zayn frågade varför. 
- For what fans will think when I sing Louis part of the Moments. Sa Liam och tog en tugga av maten.
.- Don't worry, we've all got some of Louis parts. Sa Zayn och kalppade Liam på axeln. 
- Yes, but I have moments. it's Louis's best part and his soft voice makes everyone melt when he sings "harder". It's a bit like any of us would sing your highest notes, it's only you who can sing the notes. Sa Liam och kollade på Zayn och jag nickade. Liam hade rätt, det är bara Zayn som kan sjungea de högsta tonerna och det skulle låta väldigt konstigt om någon av oss skulle sjunga dem, och med den tanken hoppades jag på att Zayn aldrig blir sjuk eftersom det direkt skulle vara jag som skulle ta över hans höga toner för att det bra är jag som nästan kan matcha det. Mitt i all spänning fick jag ett sms och alla kollade upp när det plingade till i mobilen. Jag la ner gaffeln och kollade mobilen. Det var från Emily. 

~ They will begin to operate Louis tonight. It will be made in three parts and they will call me between each part. I'm in Louis's apartment now and. Hope you feel good and that the concert goes well. ~ Läste jag högt och killarna nickade bara innan jag började skriva in ett svar till henne. 

~ Okay, good to hear. Call us when you know more. We feel good, just very nervous for tonight. We gotta go now, take care of you. ~ Skrev jag och sen reste vi oss för att göra oss i ordning, nu var det inte länge kvar tills vi skulle gå upp på scenen. Zayn och jag var inne hos Lou och fixade frillan, Niall och Liam var hos stylisten och klädde på sig och en halv timme senare möttes vi och bildade en ring och tog en lugn minut innan vi gick in. 

Ett fan's perspektiv; 
Jag och min bäst kompis stod klara och hela arenen skrek. Min favorit är Louis och jag vet att han inte är med idag men jag hade ändå bestämt mig för att detta skulle bli bästa kvällen någonsin. Vi hade ju trots att plats längst fram och det måste bli bäst. Eftersom Louis inte var med så hade jag gjort en speciell stylt åt honom ifall han skulle se konserten i efter hand.

När killarna hade sjungit Last First kiss hände det som jag aldrig trodde skulle hända. Niall hade tydligen lagt märke till min skyllt. För att han börde sig ner mot mig och frågade vad jag hette. Jag sa mitt namn och hela arenen började skrika samtlidigt som jag skrek och grät hysteriskt, det gick knappt att höra vad Niall sa.
- I really love you sign, can I get it so I can give it to Louis? Frågade Niall och jag gav honom skylten och Nialll tog emot den och höll upp den för alla. Killarna var genast där och kollade på den innan de gav mig tummen upp. Det var helt sjukt, jag kände mig så speciell. Showen fortsatte med Moments, och eftersom jag var så lycklig så spelade det ingen roll om det var Liam eller Louis som sjöng Louis's del. Det lät otroligt ändå och denna kväll slutade bättre än anat, med att jag och min kompis fick träffa killarna backstage.
- I love you voice in Louis's part, you're amazing Liam. Sa jag och kramade om honom. Han tackade och vi fick våra aoutografer och bilder som vi ville innan vi får hem och var de lyckligaste i världen. Det blev lätt den bästa kvällen någonsin trots att min älskade Louis inte var där, fast det var han, i mina tankar hela kvällen. 


Såja, förlåt för ingen del igår. Men är en en del jag kämpat länge med. Kommentera mycket nu!
Jag har brist på fantasi så det men nästa del hoppas jag att det händer något roligare i, håll ut, snälla?;]

#1 - - Joy:

Aww, så gulligt! Vill ha mer! ♥♥ Cool kommentar-ruta btw. xD

Svar: Aw, tack snälla!:D♥ och tack så mycket igen jag gillar den också!♥
Berättelser Med One Direction

#2 - - Emma :

Superbra!!! Åååå vad snäll Nill var mot fanset!!!

Svar: Ja Niall är ju världens finaste!<3
Berättelser Med One Direction

#3 - - Matilda:

GafhagagkIxkkdbdjs du är galeN <3

Svar: GafhagagkIxkkdbdjs det är du också gulle <3
Berättelser Med One Direction

#4 - - Tova:

PAX FÖR ATT VARA DE FAN SOM NIALL HAFFADE UT PUBLIKEN!!

Svar: Haha, gulle!:) Du kan ju alltid låssas att det var du!:D
Berättelser Med One Direction

#5 - - Anonym:

Sjukt bra och lycko detta fan!

Svar: tack så mycket och ja verkligen!
Berättelser Med One Direction

#6 - - Frida:

Du är gryyyyyym på att skriva

Svar: Åh, tack så mycket verkligen<3
Berättelser Med One Direction

#7 - - My (1D Novell):

men guuud va gulliiigt! Niall och skylten jag gråter typ?! ahaha

Svar: Tack! Ja, killarna vill ju göra alla fansen nöjda!<3
Berättelser Med One Direction

#8 - - Mrs Nellie Directioner:

Jag dööööööör!!!!! Mer mer mer mer mer mer<3

Svar: Nej, dö inte;) haha, nästa del finns ute nu!:)<3
Berättelser Med One Direction