❤ She's not afraid ❤

- I love you Em. Sa jag innan vi la på och jag gick ut till killarna och berättade att det bara blev jag och Harry. Nu var jag nervös men Harry sa att jag  inte skulle vara det. Han och jag klarar detta men Em som är med oss i tanken, hon måste vara det bästa som har hänt mig. Vädens finaste person, min älskling, mitt allt. 

Gårdagen var helt otrolig på alla sätt, Teen Awards var grymt och nu satt jag och Louis utanför rättsalen och väntade på att få komma in. Liam for hem för att ta emot Wolverhampton priset och Niall och Zayn for till London. Zayn skulle träffa Perrie som var hemma en vecka och Niall hade fått i uppgift att ta hand om Em tills jag och Louis var tillbaka. Som det lät på Louis ville han inte låta henne vara ensam och det tycker jag verkar klokt.

- How do you feel? Frågade jag Louis och just då öppnades dörren till rättsalen.
- Louis Tomlinson and Harry Styles. Sa mannen och kollade på oss. Jag reste mig upp och Louis gjorde också det, vi gick in och satte oss mitt emot Carl som kollade argt på oss. Till en början handlade denna rättagång om det jag hade trott, Carl's brott på Em men efter ett tag kom något som jag inte hade väntat mig. Hjärtat hoppade över ett slag och  kollade på Louis. 

Louis's perspektiv;

Det tog två timmar innan Carl dömdes till 10 års fängelse för mordhot, mordförsök och illa beteende. Jag kollade på klockan som jag hade på armen och den visade 13:45, och jag kom på att tänkte på Em som satt på en begravning nu men avbröts snabbt från mina tankar av att åklagaren började prata igen. 
- Now, Carl received his judgment but his is not the only one in this room who can get a judgment. Sa åklagaren. 
- Who else? Frågade jag och kollade på Harry som även han såg ut som ett frågetecken. 
- Harry Styles, for death threats and assassination attempts. Sa åklagaren och jag trodde inte mina öron. Men eftersom det inte går att sätta Harry i fängelse för att han är så känd som han är så gick han 50 000 i böter och två prickar i brottsregistret. Det hade jag verkligen inte trott. Vi fick veta att om Harry nu får en trejde så kommer han att hamna i fängelse oavsett hur känd och rik han är, inte för att jag tror att Harry skulle få det. Ännu en timme senare var klockan nästan tre och rättegången var slut och begravningen borde också slut så jag skickade ett sms till Em för att se hur  hon mår. 

~ Hi sweetheart. I went well I will tell you more later. How are you? Niall are in my apartment and me and Harry will be home late to night. Love you. ~

~ Good to hear. I'm okay, it' hard and I am going to sing now, talk soon, loveyou. ~

Jag undrade vad hon skulle sjunga och bad henne spela in det så att jag fick se det sen, hon skrev att hon skulle göra det och jag och Harry tog oss till flygplatsen där vi skulle vänta i tre timmar på att få flyga hem.

Emily's perspektiv;
Jag satt på kyrkbänken och svarade lite diskret på Louis's smsa när mamma nickade åt mig att det var dags att klivia upp, jag hade nämligen lovat att sjunga för Ethel och jag valde en låt som betyder väldigt mycket för mig en låt som jag nyss hade lärt mig. Jag reste mig från bänken jag gick nervöst fram till micken och mamma nickade åt mig att jag kunde börja. Jag kolla ut över folket och tog min första ton på denna kärlekssång. Jag skulle inte säga att jag var någon proffssångerska men sjunga har jag alltid gillat. 

 • Close the door, throw the key. Don't wanna be reminded. Don't wanna be seen
Don't wanna be without you. My judgement is clouded. Like tonight's sky

Hands are silent, voice is numb. Try to scream out my lungs
But it makes this harder and the tears stream down my face

If we could only have this life for one more day. If we could only turn back time.. •

Ungefär 3 minuter senare avslutade jag låten med "Before you leave me today" som är de sista orden av den och några i publiken hade börjar gråta medan andra apploredare lite lätt. Jag tackade för min innan jag lämnade över till Alice som skulle hålla att tal, jättefin var det. När begravningen äntligen var slut tog jag mig ut ur kyrkan och kramade om några av gästerna innan mamma körde mig till killarnas lägenheter.
- You were amazing today, but Emily, are you there alone? Frågade mamma oroligt och lite dystert. 
- No, Niall are there and Louis and Harry till come home later. Sa jag och kände mig rätt nere. 
- Okay, and call me if there are something and say hi to the boys from me. Sa mamma när hon släppte av mig utan för lägenheterna. Jag gick upp ihopp om att Niall skulle få mig gladare än vad jag var nu. 

Niall's perspektiv; 
Jag satt inne hos Louis, alltså i hans lägenhet och kollade på tv när det knackade på dörren. Jag reste mig och och gick snabbt dit för att öppna och möttes av Em som såg rätt ledsen ut, fast eftersom jag visste att hon varit på begravning så kommenterade jag det inte. Jag kramade om henne och lär henne komma in. 
- Hungry? Frågade jag när vi satt i soffan och hon skakade på huvudet så jag gjorde bara en macka åt mig själv och satte mig sen i soffan igen. 
- Was it hard? Frågade jag och visade medlidande, bregravning är aldrig roligt.
- Yes it was, the hardest was when I sang, some people cried and I almost did. Sa hon och jag kollade på henne och frågade var hon sjöng. Hon tog fram mobilen och gav den sen till mig. 
- Listen to this, but please don't laugh. Sa hon och jag tog emot mobilen och tryckte i gång klippet där hon sjöng Moments och till och med jag var nära till tårar när jag såg det, dels för att det var så känslosamt men också för att hennes röst passade som handen i hansken till just den låten, helt otroligt.
- Okay, even if it was really bad and I couldn't sing it as good you do, please say something good for now and take the truth another day. Sa Em och satte händerna för antiktet. 
- Bad? Honestly, It was wonderful, I didn't knew that you could sing. Come here. Sa jag och drog in henne i en kram när jag såg att hon grät. Efter en stund satte vi igång This Is Us för att få lite bättre stämmning och sen vid halv elva på kvällen rycktes dörren upp och in kom Louis och Harry. Louis ställde snabbt ner sin väska och sprang fram till Em i soffan. De kramade om varandra länge och det märkes att de saknade varandra.

Louis's perspektiv; 
Niall och Em satt i soffan och såg This Is Us när vi kom hem. Jag kastade mig i hennes famn när jag kom in och hon kramade om mig hårt och länge. När vi släpte varandra och jag hade tagit av mig jackan och satt mig bredvid henne i soffan så frågade Niall hur det hade gått och Harry berättade att Carl's hade  blev dömd till 10 års fängelse för mordhot, morförsök och illa beteende och sen blev han helt tyst, vilket Niall som känner honom så bra reagerade stark på och även Em kollade lite oroligt på honom. 
- And why are you not more happy than this? Sa Niall och prekade på Harry. 
- I was sentenced to 50 000 in fines and two dots in the criminal register. Sa Harry och både Niall och Em kollade chockat på honom och sen på mig, och sen på Harry igen.
- For what? Frågade Em efter en stunds tystnad och Harry suckade. 
- Death threats and assassination attempts against you. Sa han och jag förklarade att de såg Harry's aggreande mot Em som ett mordhot när han skadade henne. Vi pratade lite mer om hur vi såg på Harry's aggerande och Em tyckte inte alls att det var rättvist, hon frågade om vi inte skulle överklaga den och både jag och Harry ryckte på axlarna. Det var ingen vi hade tänkt på men det var ändå skönt att Em såg det som en möjlighet, det betyder ju att hon förlåtit Harry och inte sett det som något farligare även om hon var rädd då det hände. Harry nickade tacksamt mot Em och frågade hur hennes dag hade varit. Jag blev glad att han frågade men samtidigt irriterad på mig själv för den frågan skulle jag som pojkvän ha ställt. 
- It was sad, hard, beautilful and yeah that. Sa hon och  jag såg hur känslorna låg på ytan och drog in henne i en kram och höll henne i den samtidigt som jag frågade vad som var jobbigast. 

- When I sang. Sa hon och jag frågade om jag kunde få se det.
- Okay, but as I said to Niall, but please don't laugh and even if it was really bad and I couldn't sing it as good you do, please say something good for now and take the truth another day. Sa hon och tog fram mobilen.
- Em, I loved it and they will do it too. You did it very well and it was so beautiful. Sa Niall och Em gav mig telefonen. Harry hoppade närmare mig så vi kunde se det tillsammans medan Niall och Em satt bredvid och kollade på oss. Jag kollade på Harry efter halva låten och såg att hans ögon var blanka och jag grät fakstiskt.
- You shouldn't be ashamed, it was really good and so beauitul. Sa Harry och gav Em en kram. 
- Come here sweetheart, as Harry said, you really should't be ashamed. It was so beautiful and I love how you do the choruses. I really wish I could be there and I really love you. Sa jag och drog in henne i ännu en kram, man kan aldrig få nog av hennes kramar, inte jag iallafall.
- It isn t that good, but I love you too. Sa hon och pussade mig snabbt på munnen innan hon vände sig mot Niall och Harry och log ditt finaste leende, det leendet som bara Em har. 
- And I'm really happy to have you as my friends. Sa hon och Niall log och Harry 
- Yes, Me too. Sa jag lite skämtsamt och det funkade för alla skrattade till.
- We are happy to have both you as our friends too, Gruophug? Sa Harry och så blev det innan Harry gick till sig och Niall gick till sig. Jag och Em gick och borstade tänderna och sen gick ni och la oss och efter att vi haft några kärleksfulla kyssar och berörningar på varandra så valde vi att fortsätta längre imorgon. Jag somnade med Em i famnen och det är allt som krävs för att båda ska somna lyckliga. Hon älskar att vara i min famn och jag  älskar att ha henne i min famn, det är var jag kallar äkta kärlek. 

---

Oj, vad mycket olika perspektiv det blev. Tyckte att denna del skulle sluta lyckligt. Tror ni att det kommer överklaga Harry's dom? Kommentera nu finaste ni. Räkna med att uppdatreingen kommer varje eller varannan dag framöver, även om jag uppdaterar varannan dag så tycker jag att det är bra uppdatreing, eller? Fast jag ska försöka variera det så gott jag kan, Kramisar!:)