❤ She's not afraid ❤

Jag visste mycket väl att Paul skulle vara pappaledig nu så hoppet om att han skulle följa med var lågt. Paul och hans fru hade ju sagt att de inte ville att deras son skulle vara känd för alla och till viss del kan jag förstå jag, eftersom han föddes sjukt och  har legar mycket på sjukhus och så. Jag tryckte fram Paul i mobilen och tryckte på ring, det gick några signaler innan det som inte fick hända hände.
- Paul Higgins. I can't talk now, say something and I will call you back as soon I can. Sa hans röst och jag jag svor tyst för mig själv. Hoppas bara inte att han sitter på flyget till Irland. Jag la ner telefonen och gick in till killarna igen som kollade på mig med blickar som sa "vad sa han?". 
- Answering machine..Sa jag och slog mig ner på pallen till fåtöljen. 
- But you said something, did you? Frågade Niall och jag skakade på huvudet.
- And why not? Frågade Harry snbbt och han skulle just svara när min mobil ringde. Jag tryckte på svara och hörde att det var Paul innan han hade hunnit säga det och även om det bara var Paul så blev jag aningen nervös.
- Hello Louis, you just called, changed the diaper so could not answer. Sa han och jag log. 
- Okay, are you still in London and can see me? Frågade jag osäkert och petade på allt Harry hade framme.
- I am, has something happened? Frågade han och jag sa bara att jag inte ville ta det över telefon. Det kändes inte som något man tog ver telefon. Det var bättre i verkligheten för då kunde han se ansiktet också. 
- Okay, come to my office, so we can talk. Sa Paul och jag andades ut men jag visste fortfarande inte om han ville med eller inte. Jag la på och gick in till killarna och sa att jag skulle iväg. Harry kollade oroligt på mig och frågade om han skulle följa med, själv tyckte jag väl inte att det skulle vara nödvändligt men det tyckte Niall som direkt nickade och sa att Harry skulle med och så det slutade med att jag och Harry for, vilket vad skönt för då slapp jag köra. 

Paul's perspektiv;
Jag satt och kollade igenom killarnas schema inför hösten och det var fullt. Även om det ska blir riktigt härligt att vara pappaledig så kunde jag inte låta blir och  tycka lite synd om mig själv som missar allt detta, men eftersom Carl jobbar istället för mig så är jag inte orolig, inte för det men jag hade sen intervjun för några dagar sen varit orolig för Louis, den glada killen som alltid hittar på skämt och så hade bara slocknat och nu ville han komma hit och prata med mig. Jag försökte intala mig att det inte var något allvarligt även om det var svårt, dessa killar är ju mina söner allihopa. Är de nedstämda så ser jag det, händer det dem något så blir jag orolig. Jag hann inte tänka så mycket mer förrän Louis och Harry klev in på kontoret. 
- Hi boys, how are you? Frågade jag och de slog sig ner i varsin stol.
- I'm fine but we really have to ask you something..and understand if you say no but..I have tyo ask you and..Började Louis och lät nervös.
- Just ask him now. Sa Harry och knuffade till Louis i sidan och nickade.
- As you maybe know, I have got a new girlfriend and she's only fifteen but that's not what I wanted to say. Började Louis och fortsatte berätta vad Carl hade gjort både mot Emily och Harry. Jag satt och tog in det även om jag inte kunde förstå hur han kunde göra något sånt. Jag blev såklart väldigt glad över att killarna kände att sånt förtroende för mig men samtidigt var jag ju tvungen att vara pappa för mitt eget barn också. Jag satt och funderade på hur jag skulle göra och jag kände hur både Harry och Louis verkligen försökte läsa mina tankar. 
- Um, It's a hard decision, though at the same time, I understand you..I leave England tomorrow night so I will think about it and call Louis tomorrow, okay? Sa jag och båda killarna nickade och just då kom Carl in. Han såg aning försvånad ut när han fick syn på Harry och  Louis men samtidigt väldigt glad. 
- Hi boys, excited for tour again? Sa Carl glatt och Harry nickade snabbt men såg ändå att han var tveksam. 
- But why are you here? Frågade Carl och jag  Louis ryckte på axlarna. 
- Just talking to Paul. Sa Harry och Carl kollade på oss alla tre innan man började beskirva exakta tider och sånt för resan och så. Han hade verkligen koll på allting.

Harry's perspektiv;
Jag såg hur osäker Louis blev när Carl började dra alla tiden för Paul och jag fråga lite diskret om vi skulle gå, Louis nickade och vi reste oss upp för att lämna rummet.
-  The truth always comes out, hope you had a good time at home, Louis. Sa Carl och Paul frågade vad han menade med det. Carl ryckte bara på axlarna och låssades som ingenting och stämmningen blev väldigt spänd.
- I call you tomorrow, Louis, bye. Sa Paul och just innan vi lämnade rummet slänge Carl ut sig någon konstig kommentar igen. 
- Thank you for nothing , Harry. See you on tour. Utan att reagera på det så stängde jag dörren bakom oss men hann inte gå längre föra vi hörde hur Paul sa något till Carl men vi kunde inte riktigt höra vad men det var något som gjorde Carl upprörd. Jag kollade på Louis som snabbt la örat mot dörren och jag gjorde samma sak för att se om jag kunde höra något. 
- You say what? You can't do it, what kind of dad are you? Hörde vi Carl säga högre och mer irriterad. 
- You heard what I said. And then I ask you what kind of bodyguard are you? Sa Paul lite lugnare och dom höll på att diskutera fram och tillbaka om vem som hade rätt och inte. Jag kollade på Louis och det syntes att han inte fattade någonting. Efter ett tag började både Carl och Paul låta väldigt irriterade.
- Louis is still with Emily, she was with him in Doncaster. He lied to me. Sa Carl och då förstod vi lite mer.
- So what? If she makes him happy,  should be them and I don't think Louis did something wrong. If I was him I wouldn't trust you, so he don't have to tell you the truth. I'm not going to discuss this with you. I am going on tour with them and that's it, please go. Sa Paul och både jag och Louis flyttade oss snabbt från dörren i fall Carl skulle komma ut, vilket han inte gjorde. Istället blev det helt tyst inne i rummet och sen hördes en duns som inte lät bra. 
- Shall we? Frågade jag och Louis nickade. Vi gick mot dörren igen, jag böjde mig ner för att se kuna se något genom nyckelhålet och just då slets dörren upp och jag reste snabbt på mig igen och  vi fick en chock. 

---

Förlåt blev ingen del igår, jag var i stugan och va med familjen. Men här är en del inte så bra men har mega ont i huvudet!:( varför blev Harry&Louis så chockade? Kommentera, som ni för det gör mig glad!