More Than This - Del 28

Senaste: 
Caroline's perspektiv;
Trots paniken lyckades jag skrika men ingen kom. Jag undrade vars Harry hade tagit vägen. Pappa började släpa med mig mot en bil och jag fortsatte att skrika bara för att. Helt plötligt låg jag i baksätet på en bil. När pappa backade ut såg jag hur Harry kom ut och såg rätt vilsen ut. Jag bankade allt var jag kunde på rutan och pappa skrek att jag skulle sluta med det. Jag såg hur Harry blev mindre och mindre och till slut var han utom synhåll. Jag sönk ner i baksätet och kände mig maktlös. Kommer någon hitta mig innan det är försent?


Jag kom tillbaka från toan men när jag kom ut var Caroline inte där, vart kunde hon ha gott utan mig? Jag kollade mig omkring men kunde inte se henne någonstans men ett steg till och jag klev på något, hennes ring. Jag plockade upp den, la den i fickan och gick snabbt in i kyrkan och kollade men Thea och Tim om dom hade sett henne men båda visste inget. Jag suckade och testade ringa Caroline men hon svarade inte. Sen kom jag på att hennes pappa inte har setts på ett tag. 
- Have you seen your dad? Frågade jag och då såg båda aningen orolig ut. 
- No, not him either. Do you think..I'll call him. Sa Tim snabbt men fick inget svar där heller. Jag bestämde mig för att åka och leta efter henne. Thea frågade om hon skulle följa med men jag tyckte det var bättre att hon var kvar här och tog hand om gästerna. Väl i bilen ringde jag upp Niall. 
- Hi Harry. Svarade Niall i telefonen. 
- Have you seen Caroline? Are you with her now? Frågade jag snabbt och stressat. 
- Caroline? No, I'm with Barbara now, you know. Sa han och jag suckade. 
- Yeah, I know bye. Sa jag och la på utan att ens ge Niall chansen att svara. Allt var så rörigt i mitt huvud, jag stannade bilen för att kunna tänka klart. Eftersom pappan inte bor någon stans så måste han ha tagit henne till ett undan skymt ställe, för jag var rätt säker på att han var med henne nu och det gjorde mig inte lugnare. Till slut bestämde jag mig för att åka till skogen, rätt eller fel, jag var tvungen att aggera.
 
Pappa parkerade bilen i en glänt i skogen och sen slet han mig ut bilen. Ena stunden var han v'äldigt hårdhänt och andra stunden var han snällare. Själv var jag stel och livrädd, allt jag ville var att Harry skulle komma och rädda mig, men han är troligtvis kvar på begravningen med dom andra. Pappa drog med mig  in i skogen och jag började ångra att jag ens klev upp i morse, hade jag legat kvar i sängen så hade detta aldrig hänt. 
- What's on your mind? Frågade pappa plötsligt och lät även denna gång bli att svara. 
- Actually I don't care. You are so disgusting, I don't understand how this guy can be with you? maybe he is sick, is he? La pappa till och jag blev bara mer och mer irriterad på honom. Inte nog med att Harry's fans hatar mig, min pappa gör det också. Plötsligt stannade pappa av och puttade ner mig på marken och min första tanke var att jag nu skulle bli tvungen att genom gå min tredje våldtäkt. Pappa satte mig på mig så att jag inte kunde röra mig och sen började han massera mina bröst och det var inte bekvämt, det gjorde ont och av rena reflexer gav jag ifrån mig ett "aj" och då slog han mig rakt över kinden. Det sved. Tårarna började rinna över mina kinder och det var någon som pappa tyvärr la märke till.
- Oh, become a wimp too? Don't cry. Sa pappa och slog med med knytnäven över ögat och det gjorde så ont att jag inte ens fick fram ett "aj" men tårarna fortsatte rinna och pappa fortsatte slå. 
- Say that you love me more than the ugly guy with curly hair? Sa pappa argt och jag tog mod till mig att skaka på huvudet. För inte ens chans att jag älskar pappa mer än Harry, men sekunden senare fick jag ångra mitt svar.
- Say it, otherwise. Sa pappa och började knäppa upp sina byxor och det jag då såg det som fick mig att vilja spy.
- Okay, I lo-o-ove you-u-u m-o-o-ore. Stammade jag fram och pappa lutade sig fram mot mig.
- I knew that. Sa han och tryckte sina äckliga läppar mot mina. Nu hade hela situationen blivit så hemsk att jag gett upp hoppet. 
- How did it feel? What can I do now? Frågade pappa efter att ha särat sina läppar från mina. 
- Fi-i-ne, do what you wa-ant. Stammade jag fram i hopp om att detta skulle vara över snart.
 
Efter något som kändes som ev evighet kände jag hur pappa reste sig från mig. Då hade han slagit mig blå i ansiktet och även låtit mig genom ännu  en våldtäkt. Jag såg hur han snabbt knäppte på sig byxorna. Det jag inte förstod var varför han fick så bråttom. En sekund senare tyckte jag att jag kunde höra mitt namn ropas. Jag kollade på pappa och han kollade på mig också.
- Some idiot looking for you. Sa pappa och jag satte mig upp. 
- Caroline, are you here? Hörde jag rösten säga och jag kände ditekt igen den. 
- Yes I'm..började jag skrika men avbröts av pappa som slog mig igen. Jag hörde Harry skrika igen och ville svara men pappa skrämde mig. Till slut reste jag mig upp och vände ansiktet från pappa och skrek allt var jag kunde. 
- I heard you but where are you? Hörde jag Harry skrika och nu var hans röst nästan slut, lät det som. 
- He'll not find you. Sa pappa och knuffade till mig så att jag ramlade. Jag reste mig snabbt upp började springa. Jag sket fullstndigt i att jag inte hade på min min byxor, allt jag ville var att komma bort här ifrån. Jag sprang och sprang och kollade bakåt för att se om pappa var med men det var han inte. Till slut kom jag till gläntan där pappa hade parkerat sin bil, men bredvid hans bli stor  Harry's bil. Utan att tveka tog jag plats i bilen, där bak för att det var tonade rutor där. Där låg jag på bilgolvet, för förr eller senaste måste Harry komma tillbaka hit. 

Egentligen ville jag bara sätta mig när och gråta men det kunde jag inte. Jag gick runt i skogen och skrek på Caroline. Hon hade ju svarat så hon kan inte vara så himla långt bort. Jag gick och gick och tillslut kom fick jag se något jag velat inte hade sett. Just framför mina fötter låg hennes byxor, trosor och mobilen. Nu satte jag mig faktiskt ner och grät, det gick inte att hålla tillbaka trårarna.
Jag hörde hur en bil snabbt jag plockade tveksamt upp sakerna och med panik började jag springa mot glänten där jag parkerade min bil. När jag kom dit var pappans bil borta och jag såg han försvinna ut på bilvägen. Jag gick snabbt fram till min och där satt hon. Tårarna rann över både mina och hennes kinderna. Utan att ens tveka gick jag fram till baksätet och öppnade dörren, jag drog snabbt ut henne ur bilen och kramade om henne. Hon började gråta ännu mer och
jag höll bara om henne en lång stund. Att säga någon kändes meningslöst.
- Are you crying? Frågade hon efter en stund.
- Of course I do. Here, get dressed. Sa jag och sträckte fram hennes kläder.
- Harry, not them. Sa hon med en klagande ton och  jag suckade
I know, but you have to. I'll drive straight home so you change them. Snörvlade jag fram och torkade bort tårarna och det slutade med att hon bara tog på sig byxorna. Hon satte sig i bilen och jag gjorde lika så och sen körde jag raka vägen hem till mig. Väl hemma tog Caroline snabbt av sig byxorna och jag gjorde upp ett varmt bad åt henne och där satt hon längre. Under tiden hon badade så pratade jag med polisen och dom sa att han hade kommit tillbaka till fängelset och att han inte skulle få livstid för de visste redan om det som hade hänt
- Since it was a premissition, we had a camera on his jacket that he didn't know about, so we have seen it all and will contact you both later. Jag tackade för mig och vi la på. Sen ringde jag till Thea, Tim och Niall för att berättade att jag hade hittat henne och att vi var hemma hos mig nu och att dom fick komma imorgon om dom ville träffa henne. Idag kändes det som att hon inte behövde träffa fler folk. 
- Harry..Ropade hon från badrummet och jag gick dit för att se vad hon ville. 
- I don't want to be alone. Should I get up or what? Frågade hon när jag kom in
- It is up to you. Shall I get clothes? 
Hon nickade och jag gick till min garderob och hämtade ett par av mina mjukisbyxor och hennes favorit hoddie, som var min men som hon praktiskt taget tagit över. Jag gick tillbaka och la kläderna på handfatet och skulle just gå när hon sa emot. 
- Help me. Sa hon och pekade på sitt hår. Först förstod jag ingenting men sen förstod jag att hon hade för ont för att stäcka armarna över huvudet. Jag hjälpe henne att ducha och sen satte hon på sig sina, eller mina kläder och sen parkerade vi oss i soffan med Caroline i mina armar resten av kvällen. Vi satt där oc såg film, pratade om vad som hade hänt och okej, jag är kanske inte den bästa psykologen men jag hoppas ändå att vårt samtal fick henne att må bättre.
- Harry, what would I do without you?  My life will never be a normal life. Sa hon och kollade på mig med hennes blåslagna ögon. Hon var verkligen misshandlad.
- Do not think so, you will never be without me and meybe not, but I will try my best to give you everything for you to feel good, one day you will even though this will always be with you, just like me. Sa jag och strök henne försiktigt över kinden. Hennes liv kommer aldrig att bli normalt, men samtidigt kan det bara bli bättre. 
- I love you too, you don't understand. Jag log mot henne och nickade lite lätt.
- I understand, and you look what I found on the bridge of the church. Sa jag och tog upp hennes ring ur fickan och hon sken upp medan jag trädde den över hennes finger. Det tog inte långtid innna min mobil plingade till och det var från Thea, hon skrev arr hon och Tim skulle komma förbi imorgon och Niall skrev att han skulle bara med Barbara, så vi skulle träffa han och killarna i övermorgon. Jag svarade på alla sms och sen gick vi och la oss och jag somnade med Caroline i mina armar och det märktes att hon trivdes, jag pussade henne lätt i pappan några gången innan vi somnade sida vid sida, precis som det ska vara.

Och ännu en del. Asså jag tycker Caroline's liv är så hemsk men jag är inte Harry för fin mot henne. En sån pojkvän skulle man ha haft!;) haha. Kommentera nu!:D
Sen en guldstjärna till mig för att jag skriver om Narbara, då jag som Niall-gril har väldigt svårt för att acceptera dom, men no hate to her, jag måste väl inte älska henne?
#1 - - Emma:

Jättebra! Harry är för söt mot henne!

BTW: Niall, eller Barbara för den delen hat ju inte sakt att dom är ihop. Så du måste ju inte skriva om dom (No hate! Jag gillar Barbara, och dom skulle vara ett gullit par, om dom nu är det)

Svar: Tack, ja han är för fin!:) Nej, jag vet men ändå!:)
Berättelser Med One Direction

#2 - - Ellen:

Jättebra del! Tycker synd om Caroline som har en sån hemsk pappa.

Svar: Tack så mycket! Ja det är verkligen hemskt!:(
Berättelser Med One Direction

#3 - - My (1D Novell):

Fyfan vad idiotisk han är!! uuusch!

Haha alltså äälskar Barbaraa, så jävla fin!

Svar: Ja. usch!Jo, men hon är fin, verkligen. Men jag va lika dan mot El i början och nu älskar jag henne!!:D
Berättelser Med One Direction

#4 - - Tova:

Pappan är så hemsk. Jag ÄLSKAR Harry.<3

Svar: Ja, det är han verkligen. Jag ÄLSKAR också Harry.<3
Berättelser Med One Direction