❤ She's not afraid ❤

Senaste:
Jag svarade inte ens på det smset. Antog att hon va med sin pappa eftersom hon skrev ringer imorgon. Jag kunde inte låta bli att längta till imorgon. Att få veta hur det står till och kanske kommer hemmes pappa att uppskatta henne mer när han inser att hon åkt till Irland för att rädda hans liv. Jag skulle va varit stolt om jag hade varit hennes pappa.   • Niall's perspektiv •

Jag vaknade före både Louis och väckarklockan trots att den var ställd på 08:15. Jag påmindes snabbt om samtalet med Bianca igår och kände att jag bara var tvungen att ringa Greg och kolla om det fakstiskt var dom hon träffade. Signalerna gick och dom gick länge innan jag kunde höra den mörka irlänska röst som tillhörde min bästa storebror. 
- Hi Nialler. Are you in Italy now? Jag log åt att Greg alltid har så bra koll på var vi har vår nästa spelning. 
- Not yet. We'll go there soon. But I have to ask you one thing. Sa jag och lät lite mer allvarlig än Greg. Han hummade till och jag frågade om han och Denise var i Dublin och det var dom. 

- Did you met a girl yesterday? Frågade jag och Greg instämmde. Jag frågade om dom visste var hon hette.

Det var svårt att förstå att jag sovit till två på eftermiddagen. Jag skynade mig in på datorn för att se om jag kunde hitta en sista minutenbiljett hem. När jag hittat det så ringde jag Kendra som hade ringt några gånger så för att hon inte skulle behöva bli allt för orolig. Eftersom hon lätt blir det när jag inte svarat. 
- Hello, sorry for not answer you. I woke up now and slept so deep. Sa jag nästan lite stressat. Kendra skrattade till lite lätt och sa att det var helt lugnt.
- How is your dad? Did you have a good time together? Sa hon glatt och jag suckade.
- Um, no...he's still at hospital and I'll go back to London in 4 hours. Meet me then? Sa jag lite dystert. 
- Yes, I'll pick you up. See you soon. Sa Kendra och ganska snabbt hade hon lagt på. Jag kollade mig omkring  i mitt rum och även om jag inte hade så mycket saker här så hittade jag lite kläder och sånt som jag ville ha med mig hem, för hit kommer jag inte igen. Jag lämnade min halvklara packning på sängen och gick ut i lägenheten för att se om jag hittade något mer som var mitt. Helt nartuligt gick jag runt där och kunde inte låta bli att snoka lite i lådor i ett skåp. I första lådan var det öl, i andra lågen lika så. Men en suck kollade jag inte ens i tredje lådan. Huvudvärken började smyga sig på mig och det var lika bra att ta en alvedon direkt. Väl inne i badrummet så började jag kolla i badrumtskåpen och det kändes lite konstigt att va själv här. Det kändes nästan som att jag var tjuv i min egen pappas hus. Jag hittade en alvoden och svalde den snabbt och just när jag skulle stänga skåpet såg jag skymten av en rosa/vit sticka. Jag avbröt min stängningsrörelse och öppnade skåpet igen. Mina fingrar sökte sig mot stickan och det tog inte lång tid innan jag såg att det var det jag absolut inte ville. Det var inte bara ett gaviditetstest, det var positivt.

 

En klump började bildas i magen och jag ville bara lägga tillbaka det och låssas som jag inte sett det. Det var just det jag skulle göra när jag hörde hur någon kom. Med paniken mot mig stoppade jag testet i fickan. Jag såg hur personen gick in i köket och då kunde jag snabbt smyga till migg rum som låg mittemot badrummet. Jag stoppade snabbt i det som låg utanför väskan och rykte åt mig den. En liten titt och hallen var fortfarande tom. Det enda som hördet var en igenkänd röst, jag förstod snabbt att det var Miranda som pratade i telefon. Jag skulle just skynda mig genom hallen mot ytterdörren när jag hörde mitt namn sägas. 
- Oh, are you here? Can I help you with something? Mirandras röst lät tillgjord och jag sa inget. Skakade bara på huvudet. 
- Wait, are you okey? You look a bit pale in your face. Jag kollade på Mirandra som stod mitt emot mig med ett falsk leende.
- Don't worry for me. I'll be fine. Are you not in Greece? Mirandra kliade sig i nacken och log.
- No, I just said that because I was drunk and couldn't take you father to hospital. I didn't wanted to either. Hate hospitals. But if you tell anyone this I will do nearly kill you. This is a secret between you and me.  Sa Miranda med en bestämd röst. Jag nickade och lämnade snabbt lägenheten med känslan av att Mirandra skulle komma springandes efter mig, vilket hon inte gjorde, just a feeling. Jag tog närmaste taxi till flyget och väl där hade jag mycket tid. Jag stoppade ner händerna i fickorna för att ta upp mobilen och då kom jag på mig att jag hade testet med mig. Snabbt öppnade jag resväskan och stoppade det i den som jag sen checkade in. 
Jag gick mot min gate och känslan av att vara förföljd höll sig kvar och blev sekunden efter verkligehet. 
- Bianca. Mitt namn ropades ut bakom mig och mot mig kom Mirandra gåendes med stora snabba steg. Jag kollade bak och skyndade mig in genom säkerhetskontrollen och hann precis igenom den när Mirandra kom fram till den och självklart kom hon inte genom utan biljett. 
- I need to get through this. She has my pregnancy test. Skrek hon och jag slutade andras för en sekund. 
- Sorry. You have no ticket and why she would have it. That way. Sa vakten och pekade mot utgången. Mirandra suckade och  skrek att hon skulle hämnas. Jag suckade av lättnad och var lite orolig över att hon faktiskt skulle göra det. Hon kändes inte riktigt som en pålitlig person. Två timmar senare satt jag på planet som strax skulle landa i London.

 

 • Kendra's perspektiv • 
Binaca och halvt springandes mot mig och kramade om mig. Vi hämtade ut hennes väska och sen for vi till henne och bara pratade. Hon berättade om sin pappas reaktion när han vaknade och sen om morgonen med Miranda, hon berättade att Miranda varit full och hade ljugit om Grekland för att slippa åka till sjukhuset. Jag brukar inte vara den som har fördomar men mot denna Mirandra var det annorlunda, fördomarna var många. Jag såg på Bianca att hon hade mer inom sig som hon ville berätta men gjorde det inte, och jag ifrågasetta inte heller.
- So..you..eh..sorry, I don't know what to say. This is not okay. You left your dad now? Bianca nickade och jag förstod henne. Hon såg  ledsen ut och vem hade inte varit det. Bianca's mobil ringde mitt i vårat samtal och det var hennes mamma som ville att hon skulle komma på besök och det som förvånade mig var att hennes mamma ville träffa mig också. Vi for dit och trots att det var sena eftermiddagen så var ville hennes mamma fika med oss. Nu kanske det låter som att Bianca's mamma inte har något namn men hon heter Kate, dock säger jag sällen det. För för jag pratar med Bianca så säger jag "your mom" och om jag berättar för någon annan säger jag "Bianca's mom." Samma sak med hennes pappa som heter Peter. 
- Hi girls. And Kendra, sorry for being so rude to you lately. I was just worried, I don't want you to take Bianca from me. jag kollade på Bianca's mamma och nickade lite lätt. 
- Don't worry about that. It's okay and I will never take her from you. She will always be your daughter and my best friend, like a sister. Sa jag hennes mamma log. Det märktes att hennes depression var stabil nu och jag tyckte verkigen om Kate i sitt rätta jag, vilket jag sällan fått se på senaste tiden. 
- Mom, don't worry about that. I will always be yours. Kendra always helps me, just you and Niall. Sa Bianca och kramade om sin mamma och den synen gjorde mig så glad. Hennes mamma frågade vem Niall var och log lite retsamt mot Bianca som ryckte å axlarna och sa att det var en kompis hon träffat nygligen. 
- Just a friend or a boyfriend? Frågade hennes mamma med en lite retsam ton på "boyfriend". Jag log och sen sa hon att Bianca skulle vara försiktig när det gällde kärlek.
- For sure, I' will. Sa Bianca och sen satte vi oss och spelade kort. Vi var där hela kvällen tills personalen kom in och sa att vi var tvunga att gå. Vi åkte hem och det var längesen jag såg Bianca så glad som hon var nu. Alla stunder med hennes mamma betyder så mycket för henne. Vi åkte hem till mig och mamma hade lagat amerikanska pannkakor med jordgubbar och sirap till oss. Den som har ätit sånna till kvällsfika kan sova gott, vilket båda jag och Bianca gjorde den natten. 

---

Oj, vad inte händelserik delen blev, eller vad tycker ni? Hoppas ni inte blev allt för besvikna. Kommentera!:D