TAKE ME HOME - DEL 37 - THE END

Senaste: 
- I know that you love her more than everything. You were just a bit clumsy in the mouth yesterday. I think you to find back to each other when we come home. I mean you have a kid and James needs his father as much he needs his mum. Sa Harry och  han hade rätt. 
- When we come back has she probably forgot me. Sa Niall tyst.
- Are you kidding?  She will never forgot you. You are father to her kid and just think of the moment in the Eifel Tower. No one would forgot. Sa Zayn som också hade rätt. Efter en lång pratstund vid frukost bordet så kom Paul och hämtade oss och vi flög till Sverige.


Grace perspektiv;
Nu hade killarna åkt för att jobba borta en vecka och jag saknade verkligen Niall. Det jobbigaste var nog att veta att han inte saknar mig. Att han inte vet om han älskar mig länge.
- Excuse me, can I get an extra mug?
Sa en kund och viftade med handen.
- Eh, yeah. Here. Sa jag och gav henne muggen hon frågade efter.
Jobb dagen gick bra och efter jobbet hämtade jag James och vi for hem till Niall lägenhet för att tvätta lite kläder och hämta lite saker och nu när han ändå inte är hemma kan vi lika gärna bo här. Tills han kommer hem åtminstome.

Sen när han kommer hem så bor jag nog hur Lizzie ett tag. För jag har fortfarande inte börjat leta en egen lägenhet och det var något som sa att jag inte skulle göra det innan jag pratat med Niall. För någonstans inom mig finns hoppet om att vi ska hitta tillbaka till varandra. Det är ju han jag älskar. Satt och funderade på allt när min telfon plötsligt ringde.
- Hi Grace. How are you? Sa Greg och lät glad.
- Hi Greg. I’m fine and you?
- Really good.
I want to ask you something. Jaha, vad kan det vara nu då.
- Sure.
Sa jag och väntade in frågan.
- I want to invited you to our wedding.
Sa han och jag funderade. Vad svarar man på det när man för tillfället inte är tillsammans med Niall men Greg inte vet något om det.
- It’s sounds nice. We’ll be there.
Ljög jag och suckade för mig själv.
- Good I will send an invite later.
Sa han och menade om tider och sånt.
- Okay, we talk later. Bye.
Sa jag och undrade hur detta skulle bli.

Nialls perspektiv;
Veckan som vi var borta kändes lång. Vi kom hem mitt i natten och när jag kom hem låg Grace i sängen och sov, antog att hon lånade min lägenhet medan jag ver borta. Jag blev väldigt förvånad men utan att väcka henne la jag mig på soffan och låg vaken och tänkte, egentligen ville jag bara krypa ner i sängen och sova med henne, men jag lät bli med det eftersom jag inte vissta hur hon skulle reagera. 

Jag vaknade nästa morgon av att någon petade mig i ögat. Slog upp ögonen jag James som lärt sig krypa hade krypit fram till mig. Jag tog upp honom och gick in i köket där Grace satt och läste tidningen. Hon blev dock lite förvånad när jag kom in.
- Are you home? I’m sorry. I just borrow your apartment. But I should go know. Sa hon.
Jag suckade och satte ner James i barnstolen och hon reste sig upp. Men precis innan hon lämnade rummet fick jag tag i hennes arm och hon kollade på mig med dina underbara ögon.
- No, you should not. Sa jag och tog tag i hennes arm.
- Why should I stay?
Frågade hon och vek undan blicken.
- Cause I love you and you live here.

Do you love me? It doesn't sounds like that a week ago.
Sa hon sen.
Of course I do. Everyone makes mistakes, right? Sa jag och drog in henne i en kram.
Till min förvåning så drog hon sig inte ut den, tvättom hon besvarade den bara.
- Yeah, that’s true. And you know that I love you. Viskade hon i ögat och jag log.
- I love you too, if I don’t would I not ask you to stay.
Sa jag och vi möttes i en kyss.

Nialls perspektiv;
Det senaste året har varit både upp och  ner men mest upp. Det har hänt så mycket. James har hunnit fylla 1,5 år. Jag har accepterat hennes jobb och vi har fått en trygg vardag och jag kan inte fatta att jag för ett år sen höll på att förlora den jag älskar mest av allt. Nu var vi en en stor fest lokal i Mullingar och självklart var killarna med oss också. Greg hade verkligen bjudit in alla han kände och det var så roligt att vara här. Jag, eller vi, hade lovat att sjung för alla. Vi tog plats bakom mickarna och utan att ha bestämt vilken låt vi skulle sjunga så nickade Zayn till mig och jag började spela Little Things på gitarren och han började med sin text rad. Sen blev det min tur.
You'll never love yourself half as much as I love you.
You'll never treat yourself right darlin'
But I want you to.
If I let you know I'm here for you.
Maybe you'll love yourself like I love you, oh.
Sjöng jag och kunde jag inte låta bli att le mot Grace. Låten var slut och alla apploderade.
- I'm so lucky to have the best little brother in the world. So proud of him. Sa Greg och kramade om mig.
Sen tackade han även de andra killarna innan han började prata igen, eller han gav ordet till mig. Det var faktiskt bara han som visste om vad som skulle hända de närmaste minuterna, inte ens killarna visste.
- And now I want to give the word to Niall. Sa han och pekade på mig. 
- First I want to say congratulation to Greg and Denise and then I will tell everyone a story..

- For 2 years ago when me and the boys came to Mullingar in the middle of the night, saw Liam a girl who slept on a bench at the train station. She was so cute, but I don't know her name or something. I looked after her everytime I get out and a few days later me and Louis found her again and I knew it was something special with her. She was so afraid to let us in so I needed to fight for her and it was definitely worth it. Now we have a wonderful son together and I am so happy with her.
Jag såg hur alla kollade på mig och killarna stog och viskade med varandra. Jag log mot dom jag klev av den lilla scenen och gick fram till Grace som hade börjat ronda lite, så sött.
- It was denfently worth it and now I want to ask: Would you marry me? Alla apploradare.

Hon började gråta av glädje och fick inte fram ett ord. Hon försökte nicka och jag besvarade det genom att pussa henne och sen fortfsatte allt som vanligt. Killarna kom fram och kramade mig och allt kändes så bra. Jag hade det jag behövde. Ett drömjobb, 4 helt ortoliga vänner, en underbar familj, en underbar son och den bästa var nu förlovad med den finaste som man någonsin kan tänka sig.

- I love you and I’m so happy for that you saved me from a life as homeless. Sa hon.
- I love you too and I’m so glad that I found you. Sa jag och kramde henne bakifrån.
- You and me forever. We do it together. Sa hon och jag besvarade den meningen genom att pressa mina läppar mot hennes en lång stund. Är hon lycklig så är jag också det. 
Det var slutet på Take Me Home. Vad tyckte ni om det? Hoppar ni gillade det!:D
Jag kommer skriva en till novell, Loved you first. Prologen till den kommer imorgon!:)
Vad tycket ni om min nya muspekare? Den säger lite om vem nästa novell ska handla om;)
Visa fler inlägg