❤ She's not afraid ❤

Senaste:
Jag tryckte upp ett nytt meddelande och skrev “Hi Coy. Liam just asked me if I want to come to London tomorrow. Is that okay with you?” och sen tryckte jag på skicka och fick snabbt svar. ”Yeah, go. It’s no problem. Se you when you are home again.” Jag svarade tack och sen ringde jag upp Liam igen.
- Hi. I will be in London tomorrow. But Liam, don’t be so hard to Coy. As you said about Harry..everyone done mistakes and everyone deserves a second chance. Sa jag. 
- You’re right. See you tomorrow, love you. Sa Liam och jag log.
- Yes, I love you too. Sa jag och la på. 

Allys perspektiv; 
Nu satt jag på planet till London igen. Det blev massa flygturer när man har kärleken så långt bort, men det var värt varenda minut. Jag kom dit och möttes av Liam och Louis, vi gick till bilen och åkte hem. Niall hade åkt hem på grund av personliga själ så det gjorde inget att Rachel inte var med.
- Liam, we are free tomorrow, right? Sa Louis efter en stund.
- Yes, and then I have surprise for you. Sa Liam och kollade på mig.
- For me? I will be funny.  Sa jag.
- I hope so. Svarade han.
Den dagen var jag bara med Liam och Louis, vilket inte var så bara för Louis var så skämt humör och allt han sa var roligt så dagen gick fort och sen kom nästa dag. Jag vaknade av att Liam pussade på mig. Jag log för mig själv och insåg att det är det bästa sättet att vakna på.
-  Good morning babe. Sa han och pussade mig på pannan.
- Good morning. Sa jag  nyvaket.
- Get up and eat and after that we leave the apartment.  Sa Liam och så blev det.
Jag gjorde som han sa och något timme senare satt vi I bilen och jag förstod att vi skulle till Madame Tussauds. När vi kom dit möttes vi av Zayn, Louis och två tjejer som var helt olika. Den ena var blond och den andra var brunett. Jag hälsade på dem och det visade sig vara Eleanor och Perrie. Vi gick runt på Madame Tussauds när jag såg någon jag kände igen. Jag gick lite närmare och insåg att det var han från festen. Jag skulle just gå när jag hör han ropa på mig.
- Hi, nice to meet you again. Sa han
- Nice to meet you too. How are you? Svarade jag.
- I’m fine. I have found my love now. Sa han och log stort.
- It’s nice. Hope you stay together for long. Sa jag och var glad för hans skull. 
- I hope that too. Sa han och log.
- But I have to go. Sa jag och han nickade. 

Liams perspektiv;
- Who was that? Sa jag när Ally pratat klart och gått iväg.
- It was the guy from the party last week. Sa hon.  
- What’s his name? Frågade jag.
- I don’t know. Sa hon och log mot mig.
- Haha, you are sick.  Sa jag och knuffade till henne lite lätt i sidan.
- As you.  Fick jag som svar och jag drog in henne i en kram.
- Shall we go home and eat dinner? Frågade jag och  gav henne en puss innan vi gick.
Vi började gå och jag smsade till Harry att vi var på väg hem. Det är nämligen så att han är asbra på att laga mat så varför inte utnyttja han talanger? Vi hade bestämt att han skulle laga middagen åt oss.
- Who are you typing to? Sa hon.
- It’s just Harry. Svarade jag.
När vi kom in i lägenheten luktade det kött och potatis. Det luktade verkligen jättegott och till min förvåning hade han dukat fint för två eller.
- Wow. Who have done this? Sa hon när vi kom in.
- I don’t know. Sa jag och log mot henne och hon suckade lite.
- But who has a key to your apartment? Sa hon.
- Louis, but he is not home. Svarade jag.
- And who has the key to Louis apartment? Frågade hon och kollade på mig.
- Okay, Harry.  Let’s eat? Sa jag och hon skrattade bara.
- Haha, sure. Sa hon och vi satte oss.
Sen på kvällen såg vi på film och mös som vi brukar göra. Imorgon kommer Ally att vakna ensam för att vi ska jobba och sen ska hon hem för att vi ska ut på turné. Usch vad jag kommer sakna henne när vi är borta. Fast jag har ju killarna och de gör ju allting mycket bättre. Jag menar när man reser med Louis och Niall har man aldrig tråkigt, aldrig någonsin.

Allys perpsektiv (ett halvår senare);
Jag satt hemma i Wolverhampton och väntade på att killarna skulle komma hem. Idag är det min födelsedag och att Liam kommer hem är nog den bästa presenten man kan få. Dörren öppnas och in kommer Coy och jag kunde inte låta bli att bli lite besviken.
- Oh, hi. Sa jag och lät jättebesviken. 
- Haha, nice to see you too. Sa han och skrattade.
- Sorry, I thought it was Liam. Sa jag och log mot Coy.
- I know. But happy birthday. Sa han och gav mig ett paket.
- Oh, thanks but you dont have to..Började jag.
- Yes I have too. Bröt han in och log.
Jag öppnade det lilla paketet och i det låg det ett halsband som det stod ”Forever” på. Det var så fint. Jag vet inte riktigt vad han menade men ”Forever” kan betyda så mycket. 
- Thank you so much. I love it. Sa jag. 
Han skulle just svara när Killarna kom in i rummet. Stämningen blev först tryckt men det gick över. Vi gick ner och fikade allihopa och sen gick Coy. Liam och Louis började gapskratta. 
- Haha, just tell her that. You to can’t keep a secret together. Sa Zayn och log.
- No, Ally. I wonder if you want to follow me to Greace? Sa Liam och jag kollade bara på han.
- I’ts a birthday gift. Fyllde Louis i och jag tittade på honom och jag skrattade. 
- Oh, of course I want. Sa jag och mina läppar mötte Liams och Louis klappade händerna.

Liams perspektiv (ett halvår senare än Allys);
Greklandsresan med Ally var nog den bästa resan jag gjort. Vi hade jobbat en massa. Ally hade gått ut skolan och skulle flytta in hos mig. Fast nu satt jag hemma i Wolverhampton. De första dagarna var jag med familjen och Andy och sen var jag med Ally och vi träffade även Coy. Ally hade rätt, alla förtjänar en andra chans. Vi behöver inte umgås med varandra bara ingen känner något agg mot någon. Nu hade det ändå gått ett år sen Ally och Coy blev vänner igen, kan inte påstå att jag gillade det men det var väl bara att acceptera. Det har faktiskt inte varit något problem. Dom kommer ändå inte att träffas så ofta nu när Ally flyttar in hos mig i London för att hon har kommit in på en skola där. Det visade sig att killen från festen skulle gå i samma klass som henne och han var verkligen jätte rolig så honom kände jag inget agg mot. Mitt liv är perfekt. Jag har en underbar flickvän, underbara vänner och familj och världens roligaste jobb. När Ally för tre år sen gjorde slut hade jag aldrig kunna tänk mig att hon tre år senare skulle flytta in hos mig. Nu satt vi på stranden där vi träffades första gången. Solen lyste och det var en varm höst kväll.
- We have gone through so much.. Sa Ally efter en stund.
- But everything we go through is nothing when we are two. Sa jag och pussade henne.
- I love you and will always do. Sa hon och jag oss ner på sängen.
- I love you too and I’m so happy with you. Sa jag och drog henne närmare mig. 
Ensam är stark, stämmer inte. Ingen av oss hade klarat detta på egen hand. Jag låg där och tänkte på att vi gått igenom och insåg att man aldrig ska ge upp. Jag älskar henne verkligen

Detta var slutet på denna novell. Hoppas ni tyckte om den, eller var tyckte ni? Jag kommer börja med en ny på måndag. Imorgon avslutar jag tävlingen. Ni hitter den HÄR om ni missat den!:D