More Than This - Del 16
Senaste:
Caroline's perspektiv;
Caroline's perspektiv;
- B-but it's my life and my body, leave me now. Skrek jag men i samma sekund kände jag Kevin's han mot min kind. Jag blev helt stel tills jag insåg att det inte var en sån touch som jag hade trott. Det var mer som ett slag och mer minns jag inte, för hans slag gav mig en sån smärta att jag inte kunde tänka klart och strax efteråt ett slag till och jag tappade medvetandet. Så vad som hände mig och min kropp den kvällen hade jag inget minne av.
Hela dagen i Spanien hade gått ut på att äta spansk mat, träffa spanska fans och allt sånt som man gör när man är ute och reser och alla satt på mitt och Harry's hotellrum och tog det lugnt. Men det varade inte länge.
- Time for girlfriends. Utbrast Louis och tog fram sin telefon och de andra gjorde samma sak.
- Yeah, nice. Sa jag lite ironiskt och Louis log mog mig.
- Call a friend or something. I will be back in an hour. Sa Louis och reste sig. Zayn och Liam följde med Louis ut för att de skulle till sitt hotellrum. Harry satte sig på sin säng och började ringa till Caroline. Jag såg hur han ringde upp men sen la på och så höll han på säkert tre fyra gånger och något verkade fel.
- Is something wrong? Frågade jag och kollade på Harry som suckade.
- Na, or eh...she doesn't answer. Sa Harry med en viss oro i rösten. Det syntes på honom att han var orolig och till viss del kan jag förstå honom, fast å andra sida tror jag inte något skulle hända henne.
- Maybe she has gone to bed. Sa jag och kollade upp från mobilen.
- Nine o'clock? Sa Harry lite irriterat och förvånat.
- It is ten now and yes I think you should stop worry and call her tomorrow instead. Sa jag utan att påpeka hans otevliga ton som han hade. Istället satt vi och pratade men oron från Harry's ögon försvann aldrig.
- Time for girlfriends. Utbrast Louis och tog fram sin telefon och de andra gjorde samma sak.
- Yeah, nice. Sa jag lite ironiskt och Louis log mog mig.
- Call a friend or something. I will be back in an hour. Sa Louis och reste sig. Zayn och Liam följde med Louis ut för att de skulle till sitt hotellrum. Harry satte sig på sin säng och började ringa till Caroline. Jag såg hur han ringde upp men sen la på och så höll han på säkert tre fyra gånger och något verkade fel.
- Is something wrong? Frågade jag och kollade på Harry som suckade.
- Na, or eh...she doesn't answer. Sa Harry med en viss oro i rösten. Det syntes på honom att han var orolig och till viss del kan jag förstå honom, fast å andra sida tror jag inte något skulle hända henne.
- Maybe she has gone to bed. Sa jag och kollade upp från mobilen.
- Nine o'clock? Sa Harry lite irriterat och förvånat.
- It is ten now and yes I think you should stop worry and call her tomorrow instead. Sa jag utan att påpeka hans otevliga ton som han hade. Istället satt vi och pratade men oron från Harry's ögon försvann aldrig.
Jag och Niall satt i varsin säng och pratade om typ allt. Även om vi inte pratade om tjejer och kärlek så kunde jag inte sluta tänka på Caroline. Hon brukar aldrig gå och lägga sig före halv elva, elva. Niall kollade på mig med sorgen blick, så bra som han känner mig så förstår han nog min oro som jag hade. Drygt en timme hade gått sen Louis, Zayn och Liam gick så de borde nog vara tillbaka snart. och mycket riktigt dörren slets upp.
- Wow, what's wrong? You look like someone has died. Sa Louis retsamt men glatt och skrattade medan de slog sig ner på varsin säng. Louis på min och Liam på Niall's.
- Funny Louis .. what if someone has? Sa jag och suckade. Ibland retas han verkligen vid fel tillfälle.
- Oh, no, is someone dead? Who? Frågade Liam och kollade chockat på oss.
- No one has died, Harry is just worried because Caroline didn't answer when he called. Sa Niall snabbt och både Louis och Liam andades ut, nästan i takt.
- A eilien might have taken her with him to space. Sa Louis och log mot mig men jag log inte tillbaka. Jag blev bara sjukt irriterad av att se det retsamma flinet som Louis hade på läpparna.
- Thanks for your support..Sa jag och gick till badrummet för att borsta tänderna. Jag kunde höra hur Liam sa hur dumt det var av Louis skämta som han gjorde, vilket det var.
- Funny Louis .. what if someone has? Sa jag och suckade. Ibland retas han verkligen vid fel tillfälle.
- Oh, no, is someone dead? Who? Frågade Liam och kollade chockat på oss.
- No one has died, Harry is just worried because Caroline didn't answer when he called. Sa Niall snabbt och både Louis och Liam andades ut, nästan i takt.
- A eilien might have taken her with him to space. Sa Louis och log mot mig men jag log inte tillbaka. Jag blev bara sjukt irriterad av att se det retsamma flinet som Louis hade på läpparna.
- Thanks for your support..Sa jag och gick till badrummet för att borsta tänderna. Jag kunde höra hur Liam sa hur dumt det var av Louis skämta som han gjorde, vilket det var.
- Sorry Harry, but as Niall said, she maybe took a early night. As you told me it sounds like it has happend a lot of things in her life now. Call her tomorrow and I sure se will answer..okay? Sa Louis och det kändes något bättre. Jag vet ju att Louis kan vara seriös och väldigt stöttande och det var också den sidan av honom jag behövde se nu, inte den han hade innan. Jag la mig halvt ner i säng och Louis satt vid mina fötter och vi satt och pratade allihopa till typ midnatt. Vid midnatt gick Liam och Louis tillbaka till sitt hotellrum där Zayn förmodilgen fortfarande satt och pratade med Perrie. Det är helt otroligt att de alltid lyckas få deras kvällssamtal till mer än två timmar långt. Fast inte heller så kontisgt med tanke på att båda är upptagna och typ aldrig ses. Jag menar Sophia och Eleanor kommer och hälsar på oss lite nu och då men Perrie har inte den tiden. Dom gör det bra som lyckas hålla sitt förhållande levande trots allt. Det kallar jag äkta kärlek och kärlek på distans.
Jag när vaknade till morgonen efter så var jag själv i lägenheten. Jag kollade mig omkring och det tog en stund innan jag insåg att jag faktiskt låg på vardagsrumsgolvet och inte i min säng i sovrummet. Ju mer jag tänkte ju mer minns jag av gårdagen. Killen som var här och misshandlade mig var samma kille som för ett år sen våldtog mig en höstkväll i september. Tanken av att inte veta vad han gjort med mig denna gång skrämde mig. Jag hade ont i huvudet och i kroppen, benen gjorde så ont att jag inte kunde resa mig upp, så jag låg kvar på golvet en stund innan jag stäckte mig efter min telfon för att ringa Harry. Fast på min telefon låg en lapp.
Thanks for last night. Hope that the pain stays away from you.
And one more thing: You were so tight, it was amazing. See you soon love.// K.
And one more thing: You were so tight, it was amazing. See you soon love.// K.
Jag läste lappen om och om igen och det var en mening som satte sig djupare "You were so tight, it was amazing." Jag kollade mot mina lår och märkte då att jag inte hade mina shorts på mig. Jag blev så rädd och arg att jag ringde Harry. Några signaler gick fram och ingen svarade. Jag la på och ringde upp igen och nu svara Niall.
- It's Niall at Harry's phone. Svarade Niall och utan att ens säga att det var jag frågade jag om Harry var där och efter en stund fick jag Harry's röst i telefonen och han märkte snabbt att det var jag.
- Oh, Caroline. Nice to hear you voice. I called you last night but you didn't answer. I was so worried. Sa Harry och jag suckade bara innan jag tog modet att berätta.
- It's Niall at Harry's phone. Svarade Niall och utan att ens säga att det var jag frågade jag om Harry var där och efter en stund fick jag Harry's röst i telefonen och han märkte snabbt att det var jag.
- Oh, Caroline. Nice to hear you voice. I called you last night but you didn't answer. I was so worried. Sa Harry och jag suckade bara innan jag tog modet att berätta.
- You should be worried. He did it again, but this time he battered me first. Sa jag och kände hur smärtan for genom hela kroppen.
- You said what? This is really sick. How are you now? Frågade Harry. Det märktes han inte hittade orden.
- You said what? This is really sick. How are you now? Frågade Harry. Det märktes han inte hittade orden.
- Sceard and hurt. I can't move from the floor in the living room. Sa jag ärligt och Harry lät bara mer och mer arg för varje ord jag sa. Han frågade inte ens varför jag låg på golvet. Harry sa att han skulle komma hem men då hörde jag hur Niall i bakgrunden sa att det inte gick och det förstod jag, men jag behövde varkligen en alvedon.
- I need a alvedon, I need your protection, I need your help. I'm lost, I'm sceard. I know you can't came home but please come and get me. I promise to pay what the tickets will cost. Please..Sa jag i panik och nu rann tårarna ner för kinderna. Smärtan tog över och saknaden efter Harry blev bara värre.
- It's okay to cry. I'll get you, ignore the money, sweetheart, it means nothing when you are the reason why I spend it. But if you become so spirited that you can move, take a alvedon or two, not more and don't do something stupid. See you in a few hours. Bye. Sa Harry och innan jag hade hunnit svara så hade han lagt på. Jag la ifrån mig mobilen och försökte retsa mig, och det gick men det gjorde väldigt ont. Så rädd som jag var så tänkte jag inte på det Harry sa om alvedonen, utan jag gick direkt till dörren och låste den. Sen jag har skulle tillbaka till soffan så vek benen sig och jag föll ihop på hallgolvet istället. Sekunderna gick medan smärtan stannade i väntan på Harry.
Undra om hon ligger kvar på golvet när Harry kommer dit? Åh, vad jag också vill ha en pokjvän som gör vad som helst för mig, hur underbart hade inte det varit? Förlåt om nu blev besvikna över delen.
- I need a alvedon, I need your protection, I need your help. I'm lost, I'm sceard. I know you can't came home but please come and get me. I promise to pay what the tickets will cost. Please..Sa jag i panik och nu rann tårarna ner för kinderna. Smärtan tog över och saknaden efter Harry blev bara värre.
- It's okay to cry. I'll get you, ignore the money, sweetheart, it means nothing when you are the reason why I spend it. But if you become so spirited that you can move, take a alvedon or two, not more and don't do something stupid. See you in a few hours. Bye. Sa Harry och innan jag hade hunnit svara så hade han lagt på. Jag la ifrån mig mobilen och försökte retsa mig, och det gick men det gjorde väldigt ont. Så rädd som jag var så tänkte jag inte på det Harry sa om alvedonen, utan jag gick direkt till dörren och låste den. Sen jag har skulle tillbaka till soffan så vek benen sig och jag föll ihop på hallgolvet istället. Sekunderna gick medan smärtan stannade i väntan på Harry.
Undra om hon ligger kvar på golvet när Harry kommer dit? Åh, vad jag också vill ha en pokjvän som gör vad som helst för mig, hur underbart hade inte det varit? Förlåt om nu blev besvikna över delen.
Uppdateringen unden jul & nyår kan jag redan nu säga att det kommer bli sämre. Inte nog med att jag jobbat lite, mina kusiner kommer hem några dagar så jag kommer att vara med dom så mycket det bara går. Hoppas ni förstår men nu..kommentera denna del, så börjat jag på nästa direkt!
Superbra! Jag skulle också vilja ha en pojkvän som gjorde allt för mig, fast nu är jag 12... Så det blir i framtiden. Haha. Men jättebra