TAKE ME HOME - DEL 37 - THE END

Senaste: 
- I know that you love her more than everything. You were just a bit clumsy in the mouth yesterday. I think you to find back to each other when we come home. I mean you have a kid and James needs his father as much he needs his mum. Sa Harry och  han hade rätt. 
- When we come back has she probably forgot me. Sa Niall tyst.
- Are you kidding?  She will never forgot you. You are father to her kid and just think of the moment in the Eifel Tower. No one would forgot. Sa Zayn som också hade rätt. Efter en lång pratstund vid frukost bordet så kom Paul och hämtade oss och vi flög till Sverige.


Grace perspektiv;
Nu hade killarna åkt för att jobba borta en vecka och jag saknade verkligen Niall. Det jobbigaste var nog att veta att han inte saknar mig. Att han inte vet om han älskar mig länge.
- Excuse me, can I get an extra mug?
Sa en kund och viftade med handen.
- Eh, yeah. Here. Sa jag och gav henne muggen hon frågade efter.
Jobb dagen gick bra och efter jobbet hämtade jag James och vi for hem till Niall lägenhet för att tvätta lite kläder och hämta lite saker och nu när han ändå inte är hemma kan vi lika gärna bo här. Tills han kommer hem åtminstome.

Sen när han kommer hem så bor jag nog hur Lizzie ett tag. För jag har fortfarande inte börjat leta en egen lägenhet och det var något som sa att jag inte skulle göra det innan jag pratat med Niall. För någonstans inom mig finns hoppet om att vi ska hitta tillbaka till varandra. Det är ju han jag älskar. Satt och funderade på allt när min telfon plötsligt ringde.
- Hi Grace. How are you? Sa Greg och lät glad.
- Hi Greg. I’m fine and you?
- Really good.
I want to ask you something. Jaha, vad kan det vara nu då.
- Sure.
Sa jag och väntade in frågan.
- I want to invited you to our wedding.
Sa han och jag funderade. Vad svarar man på det när man för tillfället inte är tillsammans med Niall men Greg inte vet något om det.
- It’s sounds nice. We’ll be there.
Ljög jag och suckade för mig själv.
- Good I will send an invite later.
Sa han och menade om tider och sånt.
- Okay, we talk later. Bye.
Sa jag och undrade hur detta skulle bli.

Nialls perspektiv;
Veckan som vi var borta kändes lång. Vi kom hem mitt i natten och när jag kom hem låg Grace i sängen och sov, antog att hon lånade min lägenhet medan jag ver borta. Jag blev väldigt förvånad men utan att väcka henne la jag mig på soffan och låg vaken och tänkte, egentligen ville jag bara krypa ner i sängen och sova med henne, men jag lät bli med det eftersom jag inte vissta hur hon skulle reagera. 

Jag vaknade nästa morgon av att någon petade mig i ögat. Slog upp ögonen jag James som lärt sig krypa hade krypit fram till mig. Jag tog upp honom och gick in i köket där Grace satt och läste tidningen. Hon blev dock lite förvånad när jag kom in.
- Are you home? I’m sorry. I just borrow your apartment. But I should go know. Sa hon.
Jag suckade och satte ner James i barnstolen och hon reste sig upp. Men precis innan hon lämnade rummet fick jag tag i hennes arm och hon kollade på mig med dina underbara ögon.
- No, you should not. Sa jag och tog tag i hennes arm.
- Why should I stay?
Frågade hon och vek undan blicken.
- Cause I love you and you live here.

Do you love me? It doesn't sounds like that a week ago.
Sa hon sen.
Of course I do. Everyone makes mistakes, right? Sa jag och drog in henne i en kram.
Till min förvåning så drog hon sig inte ut den, tvättom hon besvarade den bara.
- Yeah, that’s true. And you know that I love you. Viskade hon i ögat och jag log.
- I love you too, if I don’t would I not ask you to stay.
Sa jag och vi möttes i en kyss.

Nialls perspektiv;
Det senaste året har varit både upp och  ner men mest upp. Det har hänt så mycket. James har hunnit fylla 1,5 år. Jag har accepterat hennes jobb och vi har fått en trygg vardag och jag kan inte fatta att jag för ett år sen höll på att förlora den jag älskar mest av allt. Nu var vi en en stor fest lokal i Mullingar och självklart var killarna med oss också. Greg hade verkligen bjudit in alla han kände och det var så roligt att vara här. Jag, eller vi, hade lovat att sjung för alla. Vi tog plats bakom mickarna och utan att ha bestämt vilken låt vi skulle sjunga så nickade Zayn till mig och jag började spela Little Things på gitarren och han började med sin text rad. Sen blev det min tur.
You'll never love yourself half as much as I love you.
You'll never treat yourself right darlin'
But I want you to.
If I let you know I'm here for you.
Maybe you'll love yourself like I love you, oh.
Sjöng jag och kunde jag inte låta bli att le mot Grace. Låten var slut och alla apploderade.
- I'm so lucky to have the best little brother in the world. So proud of him. Sa Greg och kramade om mig.
Sen tackade han även de andra killarna innan han började prata igen, eller han gav ordet till mig. Det var faktiskt bara han som visste om vad som skulle hända de närmaste minuterna, inte ens killarna visste.
- And now I want to give the word to Niall. Sa han och pekade på mig. 
- First I want to say congratulation to Greg and Denise and then I will tell everyone a story..

- For 2 years ago when me and the boys came to Mullingar in the middle of the night, saw Liam a girl who slept on a bench at the train station. She was so cute, but I don't know her name or something. I looked after her everytime I get out and a few days later me and Louis found her again and I knew it was something special with her. She was so afraid to let us in so I needed to fight for her and it was definitely worth it. Now we have a wonderful son together and I am so happy with her.
Jag såg hur alla kollade på mig och killarna stog och viskade med varandra. Jag log mot dom jag klev av den lilla scenen och gick fram till Grace som hade börjat ronda lite, så sött.
- It was denfently worth it and now I want to ask: Would you marry me? Alla apploradare.

Hon började gråta av glädje och fick inte fram ett ord. Hon försökte nicka och jag besvarade det genom att pussa henne och sen fortfsatte allt som vanligt. Killarna kom fram och kramade mig och allt kändes så bra. Jag hade det jag behövde. Ett drömjobb, 4 helt ortoliga vänner, en underbar familj, en underbar son och den bästa var nu förlovad med den finaste som man någonsin kan tänka sig.

- I love you and I’m so happy for that you saved me from a life as homeless. Sa hon.
- I love you too and I’m so glad that I found you. Sa jag och kramde henne bakifrån.
- You and me forever. We do it together. Sa hon och jag besvarade den meningen genom att pressa mina läppar mot hennes en lång stund. Är hon lycklig så är jag också det. 
Det var slutet på Take Me Home. Vad tyckte ni om det? Hoppar ni gillade det!:D
Jag kommer skriva en till novell, Loved you first. Prologen till den kommer imorgon!:)
Vad tycket ni om min nya muspekare? Den säger lite om vem nästa novell ska handla om;)

TAKE ME HOME - DEL 36

Senaste: 
Jag visste ju at than hade rätt I det han sa. Men det var ändå jobbigt att hon skulle jobba där. Man vet ju faktiskt aldrig vad som kan hända. Efter ett tag kom Liam in och sa att han skulle 
in till sig för att Danielle och Loki skulle komma. Louis nickade och restan av killarna gick också. Stämmningen mellan mig och Grace var spänd och ingen sa så mycket. Varför kunde jag inte va glad för hennes skull? Typiskt jag att vara för ärligt i fel tillfälle tänkte jag innan jag somnade.


Grace perspektiv;
Nu hade det gått några veckor sen jag började jobba och jag trivs så bra. Det är så roligt att träffa människor och sin jobbarkompis Lizzie var så trevlig, äntligen har jag också en kompis. Däremot har mitt och Niall förhållande blivit sämre. Vi bråkade om små saker som vi inte brukade göra.  Det var en helt vanlig kväll torsdagskväll och Niall kom hem från Louis.
- Hi, how was it on work today?
- Hi, It was really good, and for you?
Frågade jag och log mot han.
- Good. Sa han och gick till köket. Jag nattade James och gick ut till honom.
- Niall, I really miss you. Sa jag och satte mig på en av kökstolarna.
- What?
I’m right here. Sa han och lät lika irriterad som han gjort senaste tiden.
- Yes, but you know what I mean.
Why are you mad at me all the time?
- I’m not.
Sa han.

- No, I hear that on your voice.
Sa jag lite sarkastiskt.
- I just think that your job is wrong for you.
Jag orkade inte denna diskution igen.
- Seriously. I love my job as much you love yours.
- Hm, reeeally..
Sa han och drog ut på e:et. Jag kände hur jag blev irriterad.
- I have always accepted your job, even if it has been hard, right?
Han nickade.
- And it would mean so much to me if you do the same for me.
Fortsatte jag.
- I think I never will accepted it, sorry.
Sa han med låg röst.
- Do you still love me?
Frågade jag och kollade på honom.
- I don’t know.
Han lämnade rummet och gick till badrummet.
I don’t know orden högg till i hjärtat. Jag hade hoppats på ett annat svar. Bestämde mig för att fara till Lizzie den natten. Jag gick till sov rummet och flyttade James till vagnen utan att han vaknade. Men packade jag det jag behöver för nu och lämnade Niall.
- Can I stay here until I find my own place? Sa jag när jag kom till Lizzie.
- Yes. Sa hon utan att fråga varför. Hon visste att det var jobbigt mellan mig och Niall nu.

Nialls perskeptiv;
Vi hade bråkat så mycket på den senaste tiden att jag inte hunnit känna efter om jag fortfarande älskade henne. Hon frågade om jag älskade henne mitt under ett bråk och utan att tänka efter svarade jag att jag inte visste, för det var verkligen så just nu. Jag vet inte.
- Thanks for everything but it’s over now. Sa hon och innan jag hann svara så smälldes ytterdörren igen och jag insåg att hon hade gått, säkert till hennes jobbarkompis.

Jag visste inte riktigt om jag skulle bli ledsen eller om jag skulle ta det som en lättnad. Jag gick över till Louis som hade gått och lagt sig så jag knackade på dörren till han kom dit.
- Niall? What are you doing here? Sa han. Hade hade tydligen hunnit somna.
- I want to talk with you.
- Now?
Should you not slepp? Jag kollade ner i marken och hur sorgen började komma.
- I can’t. Grace..left me.
Sa jag och nu kom tårarna också.
- What?
Come in. Sa Louis och drog in mig I hans lägenhet och jag berättade allt.

Louis perspektiv;
Jag hade just somnat när det börjar knacka helt hysteriskt på dörren och där står Niall. Först tänkte jag att det var ett skämt så jag frågade om han inte skulle sova men när han sa att Grace hade lämnat honom så drog jag in honom så att han fick berätta allt, vilket han gjorde.
- Did you say ”I don’t know” when she asked you if you love her? Sa jag chockat. Han nickade.
- Sorry bro but I understand why she leaved you. I would go torn if Eleanor said that to me.
- Is was wrong and no it’s too late to fix it.
- It’s never too late to fix it even if we go from London in a week.

Det var nämligen så att vi skulle till Sverige, Danmark och Norge för att spela in en låt.
- It’s too late for now, but you should talk to her when we come back. Need to sleep now.
Niall tog en filt och sa sig på soffan och sen somnade vi.  Morgonen efter var jobbig. Niall mådde inte bra och nu hade resten av killarna fått veta vad som hände igår kväll.
- I know that you love her more than everything. You were just a bit clumsy in the mouth yesterday. I think you two find back to each other when we come home. I mean you have a kid and James needs his father as much he needs his mum. Sa Harry och  han hade rätt.
- When we come back has she probably forgot me.
Sa Niall tyst.
- Are you kidding?  She will never forgot you. You are father to her kid and just think of the moment in the Eifel Tower.
No one would forgot. Sa Zayn som också hade rätt.
Efter en lång pratstund vid frukost bordet så kom Paul och hämtade oss och vi flög till Sverige.
Nej, Gick hon nu? Vad kommer hända? Var tror ni? Kommentera. Har gjort ett  till ikväll!:D 

TAKE ME HOME - DEL 35

Senaste:
Efter ett tag kom det fram en polis till oss och lät väldigt lugn när han berättade läget.
- The woman will be fine again but the man will not be that, he is died. Sa polisen.
- Okay, So we can work on as nothing has happened? Sa hon jag pratade med.
- Yes, I think it's best so. Sa polisen och ut kom två ambulansbordar. 

En var med chefen och hon bad om ursäkt för kaoset men sa att jag skulle jobba där det behövdes. Den andra var med mannen som såg död ut. När det kört iväg insåg jag att jag kände igen den mannen från någonstans men jag kunde inte komma på vars jag sett honom.


Nialls perspektiv;
Jag och killarna hade varit i studion och vi slutade före Grace så jag och föjlde med Lou för att hämta James hos dagmamma och Lou skulle ju hämta Lux. När jag kom hem med James så satte jag honom i hans babysitter och gjorde en macka åt mig själv, satt i soffan och kollade mellan alla kanalerna när killarna kom in och ville umgås och just efterde kom in så kom också Grace hem. Jag stängde av ljudet på tv och lät kanalen gå. 
- Hi my love. How was the first day att work? Frågade jag och gjorde plats i soffan.
- It was okay.
Sa hon och slog sig ner och gav mig en puss.
- Okay? So it wasn’t good? Frågade Louis och kollade på henne.
- It was good. I’m just tired. Svarade hon och log mot honom.

Vi satt och prata. Liam berättade något om någon krock och Zayn pratade på om hur det var i studion och Louis pratade om han och Eleanor och vet inte vem av dom Grace lyssnade på.
- It’s him. Put the sound om again. Sa Harry och pekade på tvn.
- Today was it a crime on starbucks. A man tried to kill a woman and after that he took his own life. What we know now so should the woman survive but the man should not. More about that on the news later tonight. Sa kvinnan på tvn och det visadesa även bilder på mannen och stället. Det var han som kidnappade Grace för några veckor sedan.

Grace perspektiv;
När nyheterna kom på tvn så blev alla tysta och när reporten pratat klart kollade alla på mig.
- I think I have seen this man before but I can’t remember where. Sa jag och suckade.
- No. But we remember. Were you on Starbruks when it happened? Frågade Niall.
- No, I came just after.I think I should give James food now.
Sa jag lugnt.
- No, you stay here.
Sa han och lät faktiskt arg.
- Niall?
I have to give him food? Sa jag frågande.
- She’s right. If you are so afraid, go with her?
Sa Harry och kollade på Niall.
- Thank you Harry. Sa jag och tog med mig James till köket.

Jag gick till köket och efter mig kom Niall och han verkade faktiskt lite irriterad. Jag tog fram en nappflaska och vällingen och skulle just hälla över det i flaskan när Niall stoppade mig.
- Are you really going to work at Starbucks? Sa han och lät fortfarande arg.
- Yes, it seems funny.
Why? Sa jag och fortsatte göra maten.
- Okay, I don’t think you should do it.
Sa han och kollade på mig.
När han sa så blev jag faktiskt lite irriterad på honom. Jag har alltid stöttat honom i hans jobb, om han bara visste hur jobbigt det är när killarna är borta. Jag värmde James mat och tog med honom ut, jag tittade inte ens på Niall när jag gick ut och Niall följde inte med mig. Jag satte mig i soffan och killarna kollade på mig ett tag innan Louis frågade vars Niall var.
- Where is Niall? Frågade han och kollade mot köket.
- In the Kitchen I think. Sa jag och började mata James.
- Are you mad at him?
Frågade Louis och kollade på mig.
- No, just a little annoyed. Sa jag och suckade.
- Can I talk to him?
Frågade Louis och reste sig från soffan.
- Don't ask me.
You do what you want. Sa jag och lät ännu mer irriterad.

Nialls perspektiv;
Grace lämnade köket så jag gjorde en macka och satte mig ner och åt den. Efter ett tag kom Louis in och frågade vad som hänt. Jag berättade vad jag sagt osv.
 - I think that was wrong from you. Even if you just say it for protect her so has she always been a support for us i our job and now you have to do the same for her. I mean it couldn't been easy for her when you are away as much you are. Take care of her and tell her what you fel, and the man i dead now so he will never come back again. Sa Louis och sökte min blick.
Jag visste ju at than hade rätt I det han sa. Men det var ändå jobbigt att hon skulle jobba där. Man vet ju faktiskt aldrig vad som kan hända. Efter ett tag kom Liam in och sa att han skulle
in till sig för att Danielle och Loki skulle komma. Louis nickade och restan av killarna gick också. Stämmningen mellan mig och Grace var spänd och ingen sa så mycket. Varför kunde jag inte va glad för hennes skull? Typiskt jag att vara för ärligt i fel tillfälle tänkte jag innan jag somnade.
Kommer Niall att kunna acceptera hennes jobb eller kommer det ställa till problem i förhållandet? Skriv vad ni tror. Nästa del imorgon..har plugg jag måste göra!:( 
Visa fler inlägg