More Than This - Del 35

Senaste:
Caroline's perspektiv;
- Goodnight lovebirds. See you tomorrow. Sa jag och lämnade dem i badrummet utan att få något svar. Bara det sa ju hur deras kväll skulle sluta. Jag log för mig själv av tanken och innerst inne ville jag att min och Harry's kväll skulle sluta på samma sätt och det visade sig att Harry ville samma. 

- I love you babe, let's make some love. Sa Harry flirtigt när jag kröp ner i sängen och som svar pressade jag mina läppar mot hans och hans händer for fram och tillbaka över min kropp och det slutade som båda ville, helt perfekt. 


Det hade nu gått två veckor och Harry hade varit hos psykologen några gånger och han hade redan börjar må bättre. Några gånger hade Caroline också varit med och det är först nu efter 1,5 månad som deras förhållande fallit till ro. Det jobbigt för mig och Eleanor i början också men inte på samma sätt.Nu var vi tillbaka i London och börjar jobba och skriva låtar imorgon. Eleanor hade åkt till sina föräldrar i Manchester och Caroline hade hade åkt till New York för att vara med Thea och Tim några dagar. 
- Hazza, how does it feels to be away from Caroline? Frågade Niall när vi satt vid frukosten. 
- Empty. Svarade han och slevade i sig en slev av sitt fil. 
- Of course it's empty. But you have to miss each other and hey, true love never ends. Sa Liam och jag kollade på honom, nog för att Liam alltid sa kloka saker men detta var nästan lite för klokt sagt. Jag sa det åt honom att grimagerade bara tillbaka och sen började vi plocka bort frukosten för att kunna bege oss till studion där vi skulle tillbringa hela dagen. 

När vi kom dit var Paul där och pratade med en främmande man, vi klev ur bilen och  gick för bi och just då tog han tag i Harry's arm och frågade om han var Harry. Harry nickadeoch jag såg hur Paul stod några meter bort och iaktog samtalet. Mannen blev mer och mer upprörd vilket märktes på hans röst. 
- Where is Caroline? Her dad wants to meet her. Sa mannen och Harry kollade bak mot oss.
- Her dad is not abble to meet her. At the first she isn't home and at second he don't deservers her. Sa jag och  mannens blick blev mörkade och mörkare, någon som fick både oss och Paul att reagera.
- How can you say that a dad isn't able to meet his kid?
- It's easy in this situation. Sa Harry  kallt och vände sig mot oss och började gå men då hoppade mannen på Harry bakifrån och  Paul var snabbt där och hjälpte Harry. Mannen blev mer våldsam och  det blev ett typ avslagsmål mellan mannen och Paul och att se Paul försvara oss på detta sätt hade vi aldrig behövt se. När vi kom in i studion vad Paul helt slut och vi andra helt chockade, om ni bara visste hur mycket galningar det finns. Nu är från bara vem han var, vi vet ju att han känner Caroline pappa, eller var det bara en lögn? Jag vet inte, ingen vet.
 

Jag och Thea svängde in typ Victoria Secret shopen och  det var som ett paradise. Jag gick direkt till underkläderna och sen till hyllan där de har sina bodymists, där kunde jag stå och lukta i eveigheter. Vi kollade runt lite och köpte lite och sen när vi hade varit in på de flesta affärerna och när vi kände oss klara så ringde vi Tim för att möta upp honom på ett café. På vägen dit stoppades jag av fans som ville ta kort och  glatt gick jag med på det, jag måste ju ta vara på de få personerna som faktiskt tycke om mig. Sen när vi kom fram till caféet så slog vi os ner vid ett bord och Tim frågade glatt vad vi hade köpt och vi viasde honom allt.
- Girl things. Sa han och suckade. Vi log och nickade. Sen pratade vi allt möjligt och jag kunde inte låta bli att njuta av stunden, visst saknade jag Harry men det var minst lika skönt att få tillbringa några dagar men syskonen, kallar Tim för mitt syskon för att vi frunkade så bra tillsammans redan första gången vi sågs. 
- It's so nie to have you both here and I really happy to lern to know you. Sa hon och vi  log av lycka allihopa. Vi bestämde oss för att fika klart och sen åka hem till Thea och bara se en film och chilla och när jag kom hem tingde jag till Harry för att se hur han mådde och  han verkade må bra. De hade varit i studion och träffat bland annat Josh. Jag hörde Niall säga någon om någon man men när jag frågade vad Niall menade så sa han bara att det inte var något och  även  om det var svårt så litade jag på att allt var under kontroll. 

Vem är mannen? Varför berättar Harry  inget för Caroline? Asså förlåt men jag blev verkligen inte nöjd med denna del och  jag har haft fullt upp hela denna vecka, men en kort fredagsdel får ni iaf!:D Kommentera!

More Than This - Del 34

Senaste:
Harry's perspektiv;
Ambulansen kom och även dom sa att det knappt var någon som har så hög feber och ville därför ta med Liam till sjukhuset för observation, med Liam till sjukhuset åkte mamma och Zayn. Vi andra skulle åka dit imorgon direkt vi vaknade. Efter att jag hade ringt och pratat med Sophia och Liam's mamma så gick vi och la oss. Det hade varit en lång dag och det känns som att morgondagen inte kommer blir så mycket kortare.


Jag och Anne hade suttit hela natten och väntat på att få veta vad det var med Liam och det kan ha varit min livs längsta natt, all väntan gjorde mig galen. Anne hade gått för att köpa kaffe åt oss, allt för att vi skulle hålla oss hyffsat pigga. Helt plötsligt kom Harry och alla dom in i väntrummet och med alla menar jag Harry, Caroline, Eleanor, Niall, Gemma och Louis. 
- Do you know any more? Frågade Niall och satte sig ner i stolen bredvid mig. Jag skakade på huvudet och flera av dem suckade av besvikelse. Resten slog sig ner på varsin stol och Anne kom tillbaka med två koppar kaffe. Hon hälsade på på alla och sen fortsatte vi att vänta. Efter en timme kom äntligen en läkare och pratade med oss. 
- Liam will be fine. He has waterpox and as you know you can get very sick if you get it as an adult. Sa läkaren och kollade på oss alla. 
- Waterpox? Can wee see him now? Det var Harry ivrigt undade om vi kunde få träffa våran Liam. Läkaren kollade oss och såg bestämd ut. 
- Have you all had waterpox? It's contagious and I wouldn't risk any of you get it. Frågade läkaren.
- Harry and Gemma have had it. Läkaren nickade mot dom som Anne pekade på och sen vände han blicken mot oss andra. 
- I've had it. Sa jag. Louis, Caroline och Eleanor nickade instämmande och då mindes jag att Louis och Eleanor hade det samtidigt för två år sen då vad dom lika gamla som Liam är nu och ingen av dom blev så här sjuka. Läkaren nickade och kollade på Niall som skakade på huvudet och det resulterade i att alla fick gå in till Liam utom Niall. 
Vi kom in till Liam och han var blek i ansiktet och hade samma feber grad som igår kväll, just över 41 grader. Han låg bara och blundade, inte för att vi hade förväntat oss att han skulle vara social och drop hade han också fått för att han inte skulle torka ut. Vi stod där och kollade på honom och då kom jag på att vi borde släppa in Niall också, jag menar han kommer förmodilgen få det förr eller senare och då är det lika bra att han får det nu. 
- You're right. Sa läkaren när jag hade berättat för honom om min tanke och han gick för att hämta Niall. Niall kom in i rummet och gick direkt fram till Liam och bara stod där och kollade. Vi var kvar där i några timmar och vid lunch bestämde vi oss för att fara hem och direkt vi kom hem gick både jag och Anne och la oss. Vi hade ju knappt sovit något att den natten och jag sov så gott den dagen och vaknade vid middagen. 
 
Jag var tillbaka i London efter att ha hälsat på hos Thea i New York. Dagens planer var att först fara hem till min lägenhet, eller min och min, Caroline's men jag bor typ mer i den än vad hon gör. Men innan det så bestämde jag mig för att hälsa på mamma. Med dåligt samvete så insåg jag att jag inte hade varit hos henne på ett bra tag. Jag har faktiskt inte vågat, sist jag var där hade hon ett utbrott. Jag vet att det är hennes sjukdom som styr dom men det var hemskt att se. Denna gång var hon väldigt trevlig. Vi gick ner till behandlingshemmets café och fikade medan vi pratade och jag berättade om Thea och Caroline och till min glädje så blev hon glad och att se henne glad är guld för glad är hon inte så ofta. Det blev eftermiddag och mamma skulle sova middag så då gick jag hem och lovade att jag skulle komma tillbaka snart.
När jag kom hem slog jag mig ner i soffan och letade upp Caroline i kontaktlistan. 
- It's Caroline. Hennes glada röst mitt mig att bli glad. Jag hade verkligen saknat henne. 
- Hi sis, how are you? I miss you. Hon skrattade till och sa att hon hade saknat mig också och sen berättade hon lite om Harry, hur  han mådde och sen att Liam hade blirvit sjuk. Det lät som att dom hade haft fullt upp men ändå att det löst sig rätt bra. Vi pratade om hur vi skulle göra för att Harry skulle må bättre och jag sa att hon skulle prata med mig om det var något och sen inte oroa Harry och det borde funka i längden. Vi pratade ett tag till och sen la vi på. Det var skönt att växla några ord med henne. 

Harry och Louis hade börjat med middagen. Zayn sov och Niall vet jag inte vars han höll hus. 
- Who was that? Harry vände sig om och log mot mig när jag la mobilen i fickan.
- Just Tim, he just wanted to know how everything is. Sa jag och Harry nickade bara innan Louis bad mig att väcka Zayn, han hade sovit nästan fem timmar, Jag gick till gästrummet där Niall och Zayn sov och mycket riktigt. Där låg båda och sov, jag väckte först Zayn och sen Niall, som dock inte var lika pigg som Zayn var. Niall kändes varm också. Jag gick och hämtade termometern och den visade 38.6, han hade blivit sjuk. 
- So you don't want to eat with us? Frågade jag och Niall la sig bara ner. Jag tog det som ett nej och gick ut till de andra och killarna hamnade i chock när jag sa att Niall inte ville ha någon mat.
- Is he sick? Frågade Zayn och jag skulle just svara när Harry tog ordet.
-  Of course he is. He would never say no to food. Sa Harry och vi åt middag som vanligt och sent på kvällen kollade jag till Niall och väckte han för att kolla febern för hade den gått upp till över 41 grader så skulle vi ringa sjukhuset men som tur var hade den bara stigit till 39,7. Det verkar som att Niall inte alls blir lika sjuk som Liam. Vi alla reagerar olika. 
- Goodnight Niall. Sa jag och Niall somnade så fort han la sig ner. 
- What was it? Frågade Harry när jag kom ut.
- 39,7 but he looks so sick. Alla nickade av lättnat och eftersom man har högst feber på kvällen så kände vi oss rätt lugna. Det blev dags att sova fast Zayn som sovit så mycket på dan var inte speciellt trött så han for fram och tillbaka, ut och in ur allas rum och med sin fick han Louis så dom blev som två små barn som retas med alla. Jag och Eleanor suckade bara och gick in i badrummet för att borta tänderna och  
- Look really close at this. There is a black dot in my toothpaste. Sa Louis och petade Eleanor på axeln för att hon skulle reagera. 
- I can't see it. Sa Eleanor och lutade sig fram mot Louis tandborste. 
- Look closer there. Sa Louis och pekade på att visst ställe på tandborsten och Eleanor kollade lite närmare och just då tryckte Louis upp tandborsten i näsan på Eleanor så att hon fick tandkräm på hela näsan. Hon suckade medan Louis satte i gång att asgarva. 
- You know I love you. Sa Louis samtidigt som han tog papper och torkade av Eleanor's näsa. Hon log och nickade. Louis pussade henne på näsan och sen på munnen och så började dom hångla lite lätt. 
- Goodnight lovebirds. See you tomorrow. Sa jag och lämnade dem i badrummet utan att få något svar. Bara det sa ju hur deras kväll skulle sluta. Jag log för mig själv av tanken och innerst inne ville jag att min och Harry's kväll skulle sluta på samma sätt och det visade sig att Harry ville samma. 
- I love you babe, let's make some love. Sa Harry flirtigt när jag kröp ner i sängen och som svar pressade jag mina läppar mot hans och hans händer for fram och tillbaka över min kropp och det slutade som båda ville, helt perfekt. 

Inget drama i denna del heller. Men det behövs väl inte drama i alla delar, eller? Vad tycket ni? Var denna mellandel tråkigt? Kommentera var ni tycker !:)

More Than This - Del 33

Senaste:
Harry's perspektiv;
- We took the train here and you're supposed to be at the psychologist now. Sa Niall och jag förklarade om smset jag just fått. Varför jag fått det lämnade jag  ovetande, det behövde han inte veta. 

- Okay, we'll find her. Go to Anne again so she doesn't get too worried. Sa Niall och jag gjorde som han sa. Niall la på ch hoppet om att dom skulle hitta henne innan det var försent fanns inom mig. hur det hela än slutat så kommer det sluta med tårar. Jag kom in på sjukhuset igen och  mötte mamma i en kram och  sen gick vi tillsammans in till psykologen. 

 

- And that was? Fråga Zayn när jag hade lagt på luren.
- Harry. Can you see Caroline? Jag kollade mig omkring utan att ge Zayn något djupare svar. Jag började gå mot rälsen där tågen gick, försiktigt gick jag fram till kanten och kollade ner, dels för att inte falla ner själv men också för att jag inte visste vad jag skulle få se. Som tur var kunde jag inte se henne.
- Are you going to jump or what? Frågade Zayn otåligt och vände jag mig om.
- No, but Caroline is. Just help me. Det svaret gav jag honom utan att ens titta på honom. Jag såg ur Zayn gick till andra sidan man hon var inte där heller. Vi gick runt och kollade på olika ställen men vi hittade henne inte. Vi ringde Louis och frågade om han hade hört något från henne men det hade han inte.
- Okay, keep looking. I will call you when I'm outside. Jag bekräftade det Louis sa och la på och sen fortsatte mitt och Zayn's sökande, allt för Harry, han kommer blir helt förkrossad om hon är borta. 
 
Jag och Liam satt i soffan med våra mobiler när Niall ringde. Det föll ganska natuligt att jag skulle åka och hämta dom, Eleanor och Gemma var på stan och Liam hade fått något virus och låg halvt däckad med 39 graders feber. På vägen till tågstationen såg jag Caroline sitta på trottoraren. Jag stannade bilden och vinkade åt henne att komma men hon reagerade inte så jag öppnade fönstret och ropade på henne och så reste hon sig. 
- Don't and I really mean don't text Harry something like that again. It's definitely not what he needs right now. We shall pick Zayn and Niall up. Sa jag när hon satt i bilen, kanske lät jag arg men hon måste få veta vad hon kan säga till Harry och inte, alla tankar kanske man inte ska dela med sig av. Caroline satt bara tyst i baksätet och jag kunde höra en och annan snyftning. 
- Louis. Hördes från baksätet.
- Yes.
- Do you think it's my fault that Harry feels how i does? Hennes fråga fick min att fundera. Egentligen så mådde Harry inte jättebra innan de träffades men å andra sidan så är Caroline en väldigt krävande person och det kan ha påverkat, eftersom han drack sig full hemma samma dag som begravningen. Niall och Zayn kom ut och hoppade in i bilen, Zayn fram och Niall bak och sen började vi rulla hemåt. Anne skulle ta med sig Harry på en mor och son dag så de blir borta hela dagen. Vilket kan vara riktigt skönt för honom, dom behöver egen tid. När vi kom hem sov Liam och vi andra hamnade i vardagsrummet. 
- Louis, you didn't answerd my question, do you you think it's my fault that Harry feels how i does? Frågade Caroline igen och jag isåg då att jag faktiskt aldrig svarade på hennes fråga förut. 
- To be honest, yes. Sa jag utan att tänka mig för och  Niall slog till mig i armen. 
- No, Louis. Harry felt bad before they met. It's not her fault why do you say that? Sa han bestämt och jag såg hur ledsen Caroline blev över mitt svar och självklart menade jag det inte så illa som det kanske lät. 
- Okay, he felt bad before but I don't think things get better when he really love you and he always see you geting hurt. He wants to be the perfect boyfriend who always can say the right things but I guess he feels like he can't. You have to show him that he is good enough and please don't ever send him a text like this agian. Sa jag och menade självklart smset om att hon skulle ta livet av sig. När jag hade pratar klart tog Zayn ordet och han förklarade bara för henne att hon bethöver tro mer på sig själv och inte göra Harry mer orolig än vad han redan är. Sen tror vi alla att detta bara är en mörk svacka Harry har i livet och att det går tills sig så fort vi kommer in i jobbet igen. Caroline nickade och kramade om oss alla och sen hann vi inte säga så mycket mer innan Anne och Harry  faktiskt kom hem.
- He wants to be with you, so here he is. Sa Anne när de kom hem och vi alla log. Det var skönt att han fortfarande vill umgås med oss och självklart ville vi inget annat än att umgås med honom också.


Jag och mamma och hem och jag kastade mig i famnen på Caroline och sen gav jag henne en puss på munnen. Hon i min famn var det bäst jag visste men just nu var mer mer speciellt än vanligt. 
- Omg, don't worry me like that again. I love you more then everything and yeah..don't. Sa jag och pussade henne på munnen igen. Hon nickade glatt och sa att hon inte skulle göra om det. Louis, Zayn och Niall lämnade rummet och vi kröp ner under täcket och startade Love Actually, vet inte hur många gånger jag sett den men det kvittar för den är lika bra varje gång. Vi låg under täcket och det blev några enkla berörningar här och där, vissa på lite mer privata ställer men vi stannade vid beröringar och så för nu. Stunden var så underbar att vi inte behövde mer än så. En och en halv timme senare öppnades dörren och Niall stack in huvudet jag som låg med min hand mellan hennes ben fast utan på hennes byxor log lite busigt mot henne. 
- Hello love birds, it's dinner now. Vi tackade och sa att vi skulle komma och Niall försvann igen. Jag tog mjuk och försiktigt bort min hand och gav henne en lätt puss innan jag satte mig upp.
- I love you Harry and everything you do to me means the world for me. Sa Caroline och log mot mig. 
- I love you too and together we are strong. Jag kramade om henne och gav henne en sista puss inna vi gick ut till de andra och där kramade jag om både Zayn och Niall eftersom jag aldrig hälsade ordentligt på någon av dom när jag kom hem, vi satt samlade vid matbordet, alla utom Liam som fortfarande sov. Till slut frågade Louis hur det hade gått hos psykologen och  det hade gått bra, det var faktiskt skönt att få prata av sig med någon och det var inte alls så farligt som jag trodde, så troligtvis ska jag dit en gång till innan vi åker från Holmes Chapel. 
 
Efter maten bestämde vi oss grabbar för att ha en tv-spelskväll medan Eleanor och Caroline spelade sällskaps spel med mamma, Robin och Gemma i köket.
- Me against Zayn first. Skrek Louis och kastade sig över kontrollerna och gav den ena till Zayn. 
- Maybe it's better that way. Sa Niall och himmlade med ögonen. Jag nickade och startade spelat. Matchen mellen Zayn och Louis var snabbt igår och ett och annat skrik lämnade bådas munnar men när Zayn till slut stod som segrare blev Louis lite bitter.
- There is something wrong with this control, you can not win with it. Skrek Louis och viftade upp och ner med kontrollen. Jag suckade och tog den av honom och sen mötte jag Niall och vann över honom. 
- Oh, there was nothing wrong with the control. Sa jag och gav ett retsamt flin mot Louis.
- Yes, but you was played against Niall. Sa Louis som om Niall skulle vara dålig och det reagerade Niall på. Han ryckte min kontroll ur handen på mig och gav den till Louis och sen startade om en match som Niall vann.
- Oh, I probably wasn't so bad anyway. Sa Han lika retsamt som jag hade gjort. Louis suckade och reste sig upp och sen slutade det med att han satt med Eleanor i knät vid sällskaps spelet. Vi skrattade lite åt honom och han räckte bara ut tungan åt oss. Åh, vad jag kommer sakna alla dessa stunder då vi retas och alla dessa tv-spelskvällar, hoppas vi är så bra vänner att vi kan ha dom ändå när One Direction en dag tar slut, så hemskt tanke. Liam som in i vardagsrummet för att hämta en alvedon och han såg verkligen inte pigg ut. 
- Liam, how are you? Frågade jag och  han skakade bara på huvudet. 
- Not that good. The fever has risen to 41.3 Sa han och mamma kom snabbt ut i vardagsrummet. Hon sa att den höga febergraden har man bara om det är allvarligt. Hon bad Gemma ringa en ambulans och sen hämtade hon en kallt trasa och la den på Liam's panna. Det kändes rätt hemskt att ambulansen skulle behöva komma men å andra sidan vet  alla att Liam var svårt sjukt när han föddes och det krävdes inte mycket för att han skulle bli jättesjuk. Ambulansen kom och även dom sa att det knappt var någon som har så hög feber och ville därför ta med Liam till sjukhuset för observation, med Liam till sjukhuset åkte mamma och Zayn. Vi andra skulle åka dit imorgon direkt vi vaknade. Efter att jag hade ringt och pratat med Sophia och Liam's mamma så gick vi och la oss. Det hade varit en lång dag och det känns som att morgondagen inte kommer blir så mycket kortare.
Ännu en del. Stackars Liam, att vara sjuk är verkligen inte roligt!:( Kommentera denna del nu!
Visa fler inlägg