LOVED YOU FIRST - DEL 39 - THE END

Senaste:
Jag tryckte upp ett nytt meddelande och skrev “Hi Coy. Liam just asked me if I want to come to London tomorrow. Is that okay with you?” och sen tryckte jag på skicka och fick snabbt svar. ”Yeah, go. It’s no problem. Se you when you are home again.” Jag svarade tack och sen ringde jag upp Liam igen.
- Hi. I will be in London tomorrow. But Liam, don’t be so hard to Coy. As you said about Harry..everyone done mistakes and everyone deserves a second chance. Sa jag. 
- You’re right. See you tomorrow, love you. Sa Liam och jag log.
- Yes, I love you too. Sa jag och la på. 

Allys perspektiv; 
Nu satt jag på planet till London igen. Det blev massa flygturer när man har kärleken så långt bort, men det var värt varenda minut. Jag kom dit och möttes av Liam och Louis, vi gick till bilen och åkte hem. Niall hade åkt hem på grund av personliga själ så det gjorde inget att Rachel inte var med.
- Liam, we are free tomorrow, right? Sa Louis efter en stund.
- Yes, and then I have surprise for you.
Sa Liam och kollade på mig.
- For me? I will be funny.
 Sa jag.
- I hope so.
Svarade han.
Den dagen var jag bara med Liam och Louis, vilket inte var så bara för Louis var så skämt humör och allt han sa var roligt så dagen gick fort och sen kom nästa dag. Jag vaknade av att Liam pussade på mig. Jag log för mig själv och insåg att det är det bästa sättet att vakna på.
-  Good morning babe. Sa han och pussade mig på pannan.
- Good morning. Sa jag  nyvaket.
- Get up and eat and after that we leave the apartment.  Sa Liam och så blev det.
Jag gjorde som han sa och något timme senare satt vi I bilen och jag förstod att vi skulle till Madame Tussauds. När vi kom dit möttes vi av Zayn, Louis och två tjejer som var helt olika. Den ena var blond och den andra var brunett. Jag hälsade på dem och det visade sig vara Eleanor och Perrie. Vi gick runt på Madame Tussauds när jag såg någon jag kände igen. Jag gick lite närmare och insåg att det var han från festen. Jag skulle just gå när jag hör han ropa på mig.
- Hi, nice to meet you again. Sa han
- Nice to meet you too. How are you? Svarade jag.
- I’m fine. I have found my love now.
Sa han och log stort.
- It’s nice. Hope you stay together for long.
Sa jag och var glad för hans skull. 
- I hope that too.
Sa han och log.
- But I have to go.
Sa jag och han nickade. 

Liams perspektiv;
- Who was that? Sa jag när Ally pratat klart och gått iväg.
- It was the guy from the party last week.
Sa hon.  
- What’s his name? Frågade jag.
- I don’t know. Sa hon och log mot mig.
- Haha, you are sick.
 Sa jag och knuffade till henne lite lätt i sidan.
- As you.
 Fick jag som svar och jag drog in henne i en kram.
- Shall we go home and eat dinner?
Frågade jag och  gav henne en puss innan vi gick.
Vi började gå och jag smsade till Harry att vi var på väg hem. Det är nämligen så att han är asbra på att laga mat så varför inte utnyttja han talanger? Vi hade bestämt att han skulle laga middagen åt oss.
- Who are you typing to? Sa hon.
- It’s just Harry.
Svarade jag.
När vi kom in i lägenheten luktade det kött och potatis. Det luktade verkligen jättegott och till min förvåning hade han dukat fint för två eller.
- Wow. Who have done this? Sa hon när vi kom in.
- I don’t know. Sa jag och log mot henne och hon suckade lite.
- But who has a key to your apartment?
Sa hon.
- Louis, but he is not home.
Svarade jag.
- And who has the key to Louis apartment?
Frågade hon och kollade på mig.
- Okay, Harry.  Let’s eat?
Sa jag och hon skrattade bara.
- Haha, sure.
Sa hon och vi satte oss.
Sen på kvällen såg vi på film och mös som vi brukar göra. Imorgon kommer Ally att vakna ensam för att vi ska jobba och sen ska hon hem för att vi ska ut på turné. Usch vad jag kommer sakna henne när vi är borta. Fast jag har ju killarna och de gör ju allting mycket bättre. Jag menar när man reser med Louis och Niall har man aldrig tråkigt, aldrig någonsin.

Allys perpsektiv (ett halvår senare);
Jag satt hemma i Wolverhampton och väntade på att killarna skulle komma hem. Idag är det min födelsedag och att Liam kommer hem är nog den bästa presenten man kan få. Dörren öppnas och in kommer Coy och jag kunde inte låta bli att bli lite besviken.
-
 Oh, hi. Sa jag och lät jättebesviken. 
- Haha, nice to see you too. Sa han och skrattade.
- Sorry, I thought it was Liam. Sa jag och log mot Coy.
- I know. But happy birthday. Sa han och gav mig ett paket.
- Oh, thanks but you dont have to..Började jag.
- Yes I have too. Bröt han in och log.
Jag öppnade det lilla paketet och i det låg det ett halsband som det stod ”Forever” på. Det var så fint. Jag vet inte riktigt vad han menade men ”Forever” kan betyda så mycket. 
- Thank you so much. I love it. Sa jag. 
Han skulle just svara när Killarna kom in i rummet. Stämningen blev först tryckt men det gick över. Vi gick ner och fikade allihopa och sen gick Coy. Liam och Louis började gapskratta. 
- Haha, just tell her that. You to can’t keep a secret together. Sa Zayn och log.
- No, Ally. I wonder if you want to follow me to Greace? Sa Liam och jag kollade bara på han.
-
 I’ts a birthday gift. Fyllde Louis i och jag tittade på honom och jag skrattade. 
- Oh, of course I want. Sa jag och mina läppar mötte Liams och Louis klappade händerna.

Liams perspektiv (ett halvår senare än Allys);
Greklandsresan med Ally var nog den bästa resan jag gjort. Vi hade jobbat en massa. Ally hade gått ut skolan och skulle flytta in hos mig. Fast nu satt jag hemma i Wolverhampton. De första dagarna var jag med familjen och Andy och sen var jag med Ally och vi träffade även Coy. Ally hade rätt, alla förtjänar en andra chans. Vi behöver inte umgås med varandra bara ingen känner något agg mot någon. Nu hade det ändå gått ett år sen Ally och Coy blev vänner igen, kan inte påstå att jag gillade det men det var väl bara att acceptera. Det har faktiskt inte varit något problem. Dom kommer ändå inte att träffas så ofta nu när Ally flyttar in hos mig i London för att hon har kommit in på en skola där. Det visade sig att killen från festen skulle gå i samma klass som henne och han var verkligen jätte rolig så honom kände jag inget agg mot. Mitt liv är perfekt. Jag har en underbar flickvän, underbara vänner och familj och världens roligaste jobb. När Ally för tre år sen gjorde slut hade jag aldrig kunna tänk mig att hon tre år senare skulle flytta in hos mig. Nu satt vi på stranden där vi träffades första gången. Solen lyste och det var en varm höst kväll.
- We have gone through so much.. Sa Ally efter en stund.
- But everything we go through is nothing when we are two. Sa jag och pussade henne.
- I love you and will always do. Sa hon och jag oss ner på sängen.
- I love you too and I’m so happy with you. Sa jag och drog henne närmare mig. 
Ensam är stark, stämmer inte. Ingen av oss hade klarat detta på egen hand. Jag låg där och tänkte på att vi gått igenom och insåg att man aldrig ska ge upp. Jag älskar henne verkligen


Detta var slutet på denna novell. Hoppas ni tyckte om den, eller var tyckte ni? Jag kommer börja med en ny på måndag. Imorgon avslutar jag tävlingen. Ni hitter den HÄR om ni missat den!:D

LOVED YOU FIRST - DEL 38

Senaste:
Jag gick till mitt eget rum för att vara själv ett tag. När jag kom dit såg jag att jag fått två sms. Ett från Liam och ett från ett okänt nummer. Liam frågade bara om jag kommit fram och så. Det andra smset var jobbigare. Det stod ”Hi, meet me tomorrow? We need to talk”. Vem och varför?

Allys perspektiv;
Jag kollade länge med meddelandet och läste det flera gånger innan jag skrev ”Who?” och tryckte på skicka och fick direkt ett svar där det stod ”C”. Jag suckade och visste inte riktigt vad jag skulle vara jag ville ju veta vad han vill säga men samtidigt vågar jag inte träffa honom. ”Talk over the phone?” frågade jag men fick svaret ”No, face to face” jag funderade längre på om det var värt det när jag skrev ”I have too sleep now, text me tomorrow”. Jag la ifrån mig mobilen och somnade ganska snabbt. Vaknade nästa morgon av att pappa kom upp.

- Ally, wake up. You have visit. Sa pappa.
- Me? Who?Frågade jag.
Jag klev upp och förstod att det inte var Rachel för hon hade bara klampat in som om det vore hennes eget hem. Jag tog på mig ett par jeans och en t-shirt och gick ner. När jag kom ner stod han där. Nog för att jag inte träffat honom på ett tag men han var lik sig, till utseendet i alla fall.
- Hi. Sa han.
- Hi.
Svarade jag osäkert.
- Can I come in?
Frågade han.
- I guess so.
Sa jag och rykte lite på axlarna.
- Ally we need to talk.
Sa han när vi kom till mitt rum.
- About what?
Frågade jag.
- Us.
Sa han snabbt.
- But I have Liam now.
Började jag.
- I know and I’m really happy for that.
Bröt han in.
- What?
Sa jag och kollade på han.
- Liam is probably a good guy, and I hope he take care of you.
Började han.
- No, worries. He did.
Avbröt jag .
- I think so. I just have to say sorry for everything.
Sa Coy.
- Okay, but I’m not sure I can forgive you.
Sa jag ärligt.
- I know, but one day I hope you can, and Liam too.
Sa han.
- How would you talk to him?
Frågade jag.
- Can I call him from your phone?
Frågade han och jag nickade
Jag tog fram mobile och ringde upp Liam och gav telefonen till Coy om väntade på ett svar.

Liams perspektiv;

Jag och Louis satt och pratade när min mobil ringde och det stod Ally på displayen.
- Liam. Svarade jag
- Hi Liam. Are you busy?
Sa en röst och det var inte Ally.  
- Not at the moment.
Who are you? Sa jag och Louis kollade konstigt på mig.
- Good, it’s Coy.
 Sa han.
- Why do you have Allys phone?
Sa jag och Louis kollade på mig än.
- Because I’m with her now.
Sa han lugnt.
- Why?
Leave her now. Sa jag fast inte lika lugnt.
- No, take it easy. We just talk about what happened.
Sa han och  lät fortfarande lugn.
- And why?
Sa jag,
- I apologized and that was what I wanted to now as well.
Sa han.
- Sorry, but I can’t forgive you. Let me talk to Ally.
Svarade jag ärligt.
Jag horde hur han sa till Ally att det var till henne och efter ett tag var hon i telefonen.
- Ally, are you okay? Frågade jag.
- Yes. I’m.
Sa hon.
- Will you forgive him?
Frågade jag  osäkert.
- I will be with him today and see how he is.
Sa hon.
- Be with him alone? Is that really a good idea?
Frågade jag skeptiskt.
- Yes, it’s no worries. I call you when he’s gone.
Bye. Sa han.
- But Ally..Började jag  men avbröts av ett click. Hon la på.
Jag tog sakta telefonen från ögat och mötte Louis blick som sa ”Aha, vad var det där om då?”
Jag berättade för honom vem det var och han nickade bara instämmande åt allt jag sa.
- I do not want her to be with him. Want her to be here. Sa jag och Louis nickade.
- Understand it. But you she wanted to go to Madame Tussauds.
Sa han.
- Yes, and?
Frågade jag.
- Book a trip here and surprise her with it?
Sa han.
- Yes, of course I do. Thank you.
Sa jag och gick för att hämta datorn.

Allys perspektiv;
Jag och Coy satt och såg på någon tråkig dokumentär när Adam kom in i vardagsrummet.
- Oh, Coy..are you here? Sa han förvånat.
- Hi.
Yes I’m. Sa Coy och båda log. 
- I wonder if you want to play football with some friends.
Sa Adam.
- Yes. What do you say?
Sa Coy.
- Yes.
Sa jag och stängde av tvn.
Vi for och spelade fotboll och var borta flera timmar. Jag kan inte saga att jag är ett jätte fan av fotboll men det var faktiskt riktigt roligt idag. Efter ett tag bestämde vi oss för att sluta spela och gå hem var för sig.
- Can I see you tomorrow? Frågade han.
- Of cousre. Text me. Sa jag och gick hem.
Just när jag kom hem så ringde mobilen och det stod Liam. Jag svarade glatt.
- Hi. How are you? Sa han.
- Fine.
Svarade jag.
- Are you still with Coy?
Frågade han sen.
- No, he just left.
Sa jag.
- What did you do so long?
Frågade Liam.
- Played football with some of Adams friends.
Sa jag.
- Okay, but tomorrow? Do you want to come to London?
Frågade han
- I would be with Coy, but can I call you back?
Sa jag och  Liam suckade.
- Yes. As fast you can.
Sa han och jag sa bara ja innan jag la på.
Jag tryckte upp ett nytt meddelande och skrev “Hi Coy. Liam just asked me if I want to come to London tomorrow. Is that okay with you?” och sen tryckte jag på skicka och fick snabbt svar. ”Yeah, go. It’s no problem. Se you when you are home again.” Jag svarade tack och sen ringde jag upp Liam igen.
- Hi. I will be in London tomorrow. But Liam, don’t be so hard to Coy. As you said about Harry..everyone done mistakes and everyone deserves a second chance. Sa jag.
- You’re right. See you tomorrow, love you.
Sa Liam och jag log.
- Yes, I love you too.
 Sa jag och la på. 


Nu verkar Ally har förlåtit Coy. Men kommer det bra att hålla i sig? Kommer Liam att förlåta honom? Ny del ikväll och det blir också sista delen på denna novell. Ha det bra tills dess.

LOVED YOU FIRST - Del 37

Senaste:
- Oh, fuck twitter. Sa jag  innan Louis hunnit säga något.
- Haveyou seen it? Frågade han chockat.
- No, but I have seen your face and I’m famous so everything I do come out. Sa jag och Louis suckade.
- Oh, Sorry but Twitter is worse than my face, look. Sa han och suckade.
- As always. I really hate this. Sa jag och suckade.
- Yeah, it’s the bad thing with our job, but remember all good things too. Sa Louis.
- You’re right. I need to sleep more. Sa jag innan jag kollade på tweeten en sista gång.

Liams perspektiv; 
När jag kom till min lägenhet hade Ally hunnit somna och jag kunde inte se varför jag skulle väcka henne. Istället gick jag till käket och äta frukost i lugn och ro. Jag fick ganska snabbt ett sms av Harry där det stod ”Take a look at Twitter and please help me Liam” Jag tryckte ner meddelandet och upp twitter och läste tweeten ”Look at this. Harry kiss Liams girlfriend. What whoud happen between them now? Harry is an idiot. Harry as the flirt..who would he kiss next? Eleanor or Perrie? Haha.” Jag suckade och förstod att det var någon av “mina” fans fans som skrivit det. Jag tryckte upp för att skriva en ny Tweet.
To all fans; Harry did a really big mistake yesterday, but everyone did mistake. We can do it even if we are famous, and don’t forget that both Harry and Ally was drunk so that kiss not mean anything for them. Nothing will happen between me and Harry, he is still my best friend and also that little brother I never got. Don’t hate our wonderful Harry Styles.”

 

Jag smsa:de Harry om att jag gjort vad jag kunde nu och  han svarade bade på sms och twitter.  ”Thank you Liam, Love you bro. See you soon.” läste jag på twitter och log för mig själv innan jag gick för att väcka Ally. Dom skulle ju hem idag för att vi skulle jobba.
- Ally, wake up. Sa jag och skakade om henne lite lätt.
- What?
You Said I could stay in bed all day. Sa hon lite förvirrat.
- Yeah, but I forgot that you go home today.
Sa jag och såg besvikelsen i henne.
- Oh, no. I want to stay with you.
Fick hon fram.
- I know, I want that too.
But you can’t. Sa jag och  kramade om henne.

Allys perspektiv;
Liam hade rätt. Det var bara för mig att kliva upp och just efter jag klivit upp och ätit frukost kom alla de andra in. Först den glada pigga Louis, sen den morgontrötta Zayn, sen den bekymrade Harry och den Rachel och Niall som direkt satte sig ner och åt med mig.
- Ally, so nice to see you again. How are you? Sa Louis ivrigt och kramade om mig.
- I’m fine, or not..I have to leave Liam today.
Sa jag och Louis log mot mig.
- Oh, poor you I haven’t met Eleanor for two weeks.
- Oh, poor you. Do you miss her?
Frågade jag men ångrade mig direkt.
- Of course I do, more than everything.
Sa han och jag började skratta.
- Louis and Ally come on.
Sa Zayn och reste sig upp.
- Let’s go bofore Zayn get mad. It’s not funny.
Sa Louis med retsam ton.
- Shut up Louis.
Sa Zayn och slog honom på armen.
- Haha, you´re hopeless. I will miss you.
Sa jag och vi skrattade.

Alla reste sig från bordet och jag gick hand i hand med Liam och höll mig tätt intill honom. Gud vad jag kommer sakna honom nu när jag åker hem, mer än någonsin. Jag kan inte förstå hur Louis klarat sig utan Eleanor i två veckor. Okej, dom är van med distansen men ändå.
- When will I see you next time? Frågade jag Liam när vi klev ur bilen.
- I don’t know. Next weekend if you can come here again.
 Sa han och suckade.
- Of course I can. Everything for you.
Sa jag och han suckade lyckligt.
- But I can’t next weekend.
Flikade Rachel in och  kollade dystert på Niall.
- It’s okay. Iäm not in London then.
Svara Niall och  kramade om henne.
- But if I come next weekend can we go to Madame Tussauds?
Frågade jag  Liam.
- Maybe. But you have to go know.
I love you. Sa han och pekade på säkerhetskontrollen.
- Yes and I love you too.
Sa jag och gav honom en lång kram och puss innan vi jag gick.

Rachels perspektiv;
Flygresan hem gick hyffsat fort och på flygplatsen i Wolverhampton möttes vi av Allys pappa. Vi berättade vad vi hade gjort fast inte om hur fulla vi blev. Kände inte att det var någon idé att gå in på det. Det var inte heller något han behövde veta, om han visste kanske vi inte får åka dit igen. Jag satt och kollade ut på gatorna som vi åkte förbi och fick plötsligt syn på Coy.
- Was that Coy? Sa jag och Allt kollade på mig.
- No, he’s in the jail.
Sa hon lugnt.
- Ally, no he isn’t. I met him yesterday and he it free know.
Bröt hennes papa in.
- What? How would I dare to go out know?
Sa Ally med panik i rösten
- Calm down, he has a foot and chain.
Sa hennes papa lugnt innan de släppte av mig.

Allys perspektiv;
Jag kom hem och möttes av Adam, guv ad jag saknat min bror. Vi satt och pratade om allt och han fick veta lite mer än vad pappa fick och han suckade bara åt mig.
- You´re really sick, sister but I love you.
- Haha, I know and I love you too.
Jag gick till mitt eget rum för att vara själv ett tag. När jag kom dit såg jag att jag fått två sms. Ett från Liam och ett från ett okänt nummer. Liam frågade bara om jag kommit fram och så. Det andra smset var jobbigare. Det stod ”Hi, meet me tomorrow? We need to talk”. Vem och varför?
Vem vill prata med henne nu och  kommer hon göra det? vad tror du om det?
Förlåt för sen del men jag  är lite sliten för att jag somnade i solen och är bränd!:((
Visa fler inlägg