More Than This - Del 18

Senaste:
Caroline's perspektiv;
När vi kom tillbaka till hotellet chillade vi bara där. Eller jag gjorde, killarna var ute och träffade lite fans och sånt. När jag plötsligt fick någon typ av magknip jag for faktiskt till sjukhuset för att kolla om det kunde vara någon typ av könssjukdomar men det var det inte och jag som alltid har haft problem med mensvärk tänkte inte mer än att det kunde vara den som var påväg. Den vad beräknad till i veckan så det var inget jag la energi på att oroa mig för. Veckan i
Spanien gick fort och det blev dags att åka tillbaka till den hemska staden London.
 

Jag satt i soffan och mådde allmänt dåligt. Det var nu två veckor sen vi kom hem från Spanien och jag hade mått illa till och från. Det som jag för två veckor sen trodde var mensvärk var inte de, min mens inte kommit än och jag brukar alltid ha den regelbunden. Att fråga någon varför min mens inte kommer kändes fel så jag hade ingen att bolla tankarna med. Med en djup suck öppnade jag datorn och läste lite bloggar och av ren slump kom jag in på en mamma blogg och först då kom tanken på att jag kan vara gravid. Det skumma var bara att jag inte visste om att man kunde känna det dagen efter och varför sa inte dom på sjukhuset något om det. Jag stängde snabbt ner datorn och hämtade almenackan för att räkna om det kunde stämma och söka jag på symptom till det och allt stämde in på mig. Illamåeende, utebliven mens, humörsvängmingar, ångest, osäkerhet. osv. Frågan är bara hur jag ska kunna berätta för Harry om detta när det omöjligt kan bara han som är pappan, vi skyddade oss faktiskt just för att detta inte skulle hända. Jag la i från mig mobilen och räknade en gång till på almenackan. Jag var så helt inne i mina tankar att jag inte ens hörde att det kom någon. 
 
Vi hade varit i studion under förmiddagen och fick sluta lite tidigare än tänkt, eller jag och Zayn fick. De andra skulle jobba längre. Zayn for för att träffa Perrie som är i London och jag hade fått en order av Harry om att se hur Caroline mår hemma och inte hade jag något emot att umgås med henne en stund.
- Hi, what's up? Sa jag och satte mig i fåtöljen när jag kom in i Harry's lägenhet. Caroline gjorde ett ryck och la snabbt  ifrån sig en almenacka som hon satt och kollade i. 
- What are you counting to? Frågade jag och pekade på almenackan som låg på bordet framför oss. 
- Eh, nothing. Sa hon snabbt utan att flytta sin ångestfyllda blick från bordet. 
- Is everything okay? Frågade jag och hon skakade på huvudet. 
- Not at all, please leave me alone for a while. Sa hon och jag berättade att jag inte tänkte gå. Harry hade ju bett mig att vara med henne. Istället frågade jag om hon inte kunde berätta för mig. Hon kollade upp och sen började hon gråta. Först trodde jag att det var jag som sa något fel utan att veta vad. Men sen förstod jag att det kanske var något annat, jag hade ju kanppt sagt något. 
- Louis..Sa hon och jag hummade till för att hon skulle fortsätta. 
- Can you keep a secret? Frågade hon och jag ryckte på axlarna.
- It depends on what it is about, but problably yes. Sa jag något förvirrad och sen mumlade hon något som jag inte kunde uppfatta. Så jag frågade var hon sa och hon mumlade det lite högre men fortfarande inte tillräckligt för att jag skulle uppfatta vad hon sa.
- I'm not ready to lose Harry. Sa hon till slut och ganska högt. Även om det inte var det hon mumlade så valde jag att svara på det jag hörde.
- You'll not lose him. Harry loves you, he really do. It's hard for him to let people in, but you are his first real love. Why do you think you will lose him? Sa jag och hon suckade innan hon faktiskt berättade
- I think I'm pre-pregnant. Sa hon och jag tappade ordet, vad svarar man på det och var det hemligheten?
- What? And Harry is the father? Frågade jag och hon skakade på huvudet och jag förstod genast vem som var pappan. Inte nog med att detta blir sjukt jobbigt för Caroline så kommer det bli jobbigt för Harry också eftersom jag vet att han har lite svårt med att någon låg med hans tjej när han var borta. En graviditet var det sista de behövde i dreas förhållande. Deras förhållande har inte fått den bästa starten och de behöver hitta varandra. 
- I'm pretty sure Harry will understand, but you have to tell him that. I can't keep this away from my best friend. He will support you when you do the abortion because..this may sound horrible but I know he doesn't want to be the father of a rape. Sa jag och det gjorde ont i hjärtat att säga så men det var sant. Jag hade inte heller velat vara pappa till Eleanor's barn om hon blivit våldtagen. Nej, usch tanken fick mig att rysa till och jag såg hur Caroline satt och grät. Jag gick fram till henne och kramade om henne för att visa att allt skulle blir bra om hon är ärlig. 
 
Några timmar efter att Louis och Zayn hade åkt betsämde vi oss för att det fick räcka för idag. Vi for direkt hem och när vi kom hem satt Louis med mobilen bredvid Caroline som bara satt och glodde rakt ut. 
- Hi, how are you? Sa jag och slog mig ner bredvid henne i soffan. Det tog typ två sekunder innan jag såg på hennes ögon att det inte var så bra och Louis gav mig en orolig blick som bekräftade att det inte var bra. 
- Is something wrong? Frågade Niall och flyttade blicken mellan Louis och Caroline som inte sa något. 
- Eh..maybe we should leave Harry och Caroline alone. Sa Louis och reste sig upp och så han tog Liam och Niall med sig ut från lägenheten. När dom hade gått la jag armen om Caroline och bad henne säga något. Att se henne så tyst och osäker  var inte alls kul. 
- Harry, I have to tell you something...don't leave me. Sa hon och jag undrade vad hon hade gjort.
- No, I'll not leave you..but talk to me, what's on your mind? Såjag och la hennes huvud mot mig. 
- I'm probably pre-pregnant. Sa hon och jag fick en chock. Hur kunde hon vara det när vi skyddade oss.
- How? We used pro..Började jag men Caroline avbröt mig samtidigt som hon slutade luta sig mot mig. 
- You're not the father och and don't want to keep it. Avbröt hon mig och där föll droppen. Jag blev glad att hon inte ville behålla det men arg när jag fick veta att det inte var jag som är pappa. Inte för att jag hade velat bli pappa just nu men att veta att någon annan har haft henne medan jag har varit borta. 
- Sorry..but I need some air and space. See you soon, love you. Sa jag och reste mig från soffan och lämnade lägenheten. Hur fel det än vad att lämna henne ensam nu så var det bäst för mig, att få lite tid ensam en stund. Jag gick till studion för där visste jag att jag fick vara ensam utan fans och tystnaden som fann där var i nuläget underbart. Detta var svårt för mig också och jag kan inte alltid vara stark..även .om jag mer än gärna velat.
Ja, det var den delen. Vet inte vad jag ska säga. God Jul och Kommentera gärna!:D 
#1 - - Emma:

Oj...Undra hur detta sluta! Även om Harry behövde ensamtid, kanske det inte var det bästa att lämna henne...

Svar: Nej kanske inte. Vi får se!:)
Berättelser Med One Direction

#2 - - Saga:

Omg.. Hoppas Harry inte lämnar henne ändå. Sjukt bra var det i alla fall:D<3

Svar: Han kommer nog tillbaka:) tack så jättemycket för dina kommentarer:)
Berättelser Med One Direction

#3 - - Tova:

Åh, vad bra och vad klok Louis är. De behöver verkligen hitta sig själva. Fina dom!

Svar: Åh, tack snälla du! Jag blir så glad att du alltid kommenterar!:D
Berättelser Med One Direction

#4 - - One Direction Noveller:

Jätte bra! Och sjukt spännande! Undra vad pappan ska säga, om han ens får veta. Ännu en gång, jääätte bra! :D

Svar: Åh, tack så jättemycket!!:) vad glad jag blir!!:)
Berättelser Med One Direction

#5 - - My (1D Novell):

Men stackars dom båda, fina Harry! hade reagerat typ lika själv ju! haha :D

Svar: Ja, det blir nog bättre för dom! Ja jag hade också det, eller förmodligen, svårt att veta!:)
Berättelser Med One Direction

#6 - - Matilda:

Men stackare :( jättebra!

Svar: Ja!:( Tack så jättemycket!
Berättelser Med One Direction