What Would You Do - Del 28

Louis's perspektiv;
Hon gav mig mobilen och jag läste snabbt det som fått henne så ledsen. 
- What a..Sa jag med väldigt svag röst men blev avbruten av att Em la handen för min mun. 
- Don't talk. Go back om stage now. We talk/write about it later. Sa hon och jag nickde mot henne och under resten av showen var tankarna inte på rätt ställe. Vissa personer har inga gränser och det stör jag med på.

Efter att ha sjungit What makes you beautiful så bugade vi till fansen och när vi kom backstage samlades i en grupp kram. Jag var så himla stolt över mina band kompisar. 
- Good job tonight. Sa jag med den svaga rösten jag hade och det var knappt så att det hördes och jag viste att det var fel att sga något men jag trotsade det. Killarna måste få veta att de gjort ett bra jobb.
- Thank you, but don't talk. Sa Harry och jag suckade, jag vill också kunna prata. Det ska bli väldigt skönt att få komma till doktorn imorgon. Vi släppte grupp kramen och kramade om Emily istället. 
- You made a good job tonight. Shall we go home and sleep? Frågade hon och jag nickade bara.
- How are you feeling now? You looked so miserable out earlier tonight. Sa Niall och jag påmindes om sms:et hon hade fått. Emily sa att hon mådde bra och Liam frågade genaste vad som var fel. Emily gav honom mobilen. 

"I knew you were wrong for Louis but the love blinded him so he has become so sick that he can't sing. Congratulations you have destroyed Louis voice, what is your disease? As I said, you're wrong for him and he deserves someone who is more beautiful, as Eleanor./ Carl"
 
Liam läste det två gånger och andra gången läste han det högt. Jag tog upp mobilen och skrev "Don't listen to him. Yo'u're beautiful, I love you and I don't want you to be as Eleanor. You should be yourself." Jag tryckte på skicka och det plingade till i henne mobil och Liam gav tillbaka den till henne. Hon öppnade mitt sms och log mot mig.
- I love you too, Louis. Sa hon och kramade om mig. Harry och Niall satte igång ett asgrav för att jag inte kunde säga att jag älskade henne och för att vara ärlig så känns det skumt att smsa "jag älskar dig" till sin flickvän när hon sitter bredvid, men jag hade inget val. Väl tillbaka på hotellet gick vi och la oss. 
 
Emily's perspekriv;
Jag vaknade nästa morgon av att Louis satt på sängkanten och grät. Jag satte mig snabbt upp och frågade vad som var fel men kom sen på att jag inte kunde formulera frågan så. Louis pekade på sin hals och jag nickade bara och han försökte säga något och då insåg jag att rösten var borta helt, den var inte ens svag längre. Jag klev snabbt upp och ringde Paul som kom och hämtade oss. Vi kom till sjukthuset och fick gå in direkt, om det var för att de såg problemet som akut eller om det var för att det var Louis Tomlinson det handlade om var svårt att avgöra. Vi kom i undersökningsrummet och Louis fick en liten whiteboard att skriva på. 
-  So you have lost your voice, how long did you have voice problems? Frågade doktorn. 
"3-4 days and this morning it was completely gone
." Skrev Louis på den lilla whiteboarden.
- Okay, let's see..can you try to say something? Sa doktorn och kollade på Louis som försökte säga något men det såg mest bara ut som att han mimade, man hörded ingenting. Doktorn började titta i Louis hals och efter ett tag harkalde han sig och kollade på oss. 
- It's tonsils, it's something wrong with them and if I had to decide, I would recommend an opration. Sa doktorn.
- How big is the opration? Skrev Louis på sin tavla och doktorn sa att det berodde på vilken man valde. Det fanns en där han kunde bli opererad men måste vara inlagd en vecka och sen fanns det en där han inte behövde vara inlagd men den var också mer riskabel och inte lika pålitlig. Jag kollade på Louis som efter ett tag började skriva igen. Han vände sen tavlan mot doktorn och Louis fråga var om han kunde göra den som hans måste bli inlagd på i Sheffield, nära hemma och tryggt för honom. 
- Yes, you can. If you want I can write you in there now, and then we fly you there. Sa doktorn och Louis skrev på sin tavla att han hade två veckor kvar här och jag försökte förklara för honom att det knappt spelar någon roll om han skulle vänta för han kan ändå inte sjunga. Louis suckade och såg besviken ut. 

Harry's perspektiv;
Vi satt och åt lunch när Emily ringde och jag satte på högtalaren så att alla skulle höra och höras. Niall frågade snabbt hur det gick för dem och det blev tyst ett tag innan Zayn upprepade hans fråga igen.
- Louis have to do a opration and then he have to be hospitalized for a week. Sa Emily och Liam frågade när han skulle göra sin operation och det vore bra om han fick den gjord så fort som möjligt. Vi nickade och frågade om han ville att vi skulle komma och han ville att vi skulle komma. Vi åt upp lunchen och for till sjukhuset med Louis saker. 
- Should we make our two weeks without Louis? Frågade Niall och verkade väldigt förvirrad.
- Yes, we have no choice, it will feel very strange.Sa jag och insåg hur kontsigt det faktiskt kommer kännas att vara på turné utan en av oss. När vi kom till sjukhuset bad vi om att få träffa Louis Tomlinson och blev genast visade till hans rum och där låg han på en sjukhussäng och Emily satt bredvid. Jag ställde ner hans saker på golvet och gick fram till honom och mötte en sorgsen blick, det var ju inte direkt det här vi hade räknat med.
- It feels so strange but I hope everything goes well. We love you. Sa jag och Louis nickade.
- Get better soon, bro and call us when you can talk. Sa Niall och kom fram till sängen.
- Yes do it. We really miss the sound of your voice. Sa Liam och Zayn nickade bara instämmande till allt vi hade sagt. Vi satt där och pratade en stund innan doktorn kom in igen.
- Sorry, but it's time to take Louis to the helicopter now. Sa doktorn och kom fram till Louis som sakta reste sig upp och gick med en rullator mot hellikoptern, han var verkligen sjuk. Vi kramade snabbt om Emily och bad henne ring så fort hon visste något mer. Jag skickade ett sms till henne med killarnas nummer också innan vi lämnade det tomma sjukhusrummet. Vi vinkade hejdå till Louis och en och stod och kollade efter hellikpotern som blev mindre och mindre och till slut gick den inte att se mer. Klockan hade blivit tre och det var dags att göra oss i ordning för kvällens show som kommer bli väldigt konstiga för allas del. På vägen till arenan delade vi upp Louis solon och hoppades på att det skulle blir bra, med konserten men framför allt med Louis. 
Sen del är bättre än ingen del. Hur Kommer det gå för Louis? & för killarna? Kommentera!:D 
#1 - - Emma:

Superbra! Åååå hoppas killarna löser allt, och att det blir bra med Louis

Svar: Tack, ja det hoppas jag också!<3
Berättelser Med One Direction

#2 - - Matilda:

Du är så grymt duktig kompis <3

Svar: tack snälla du<3
Berättelser Med One Direction

#3 - - Tova:

Älskar din kommentarsryta och även denna del sjukt bra!

Svar: Tack så jättemycket, vad glad jag blir:)
Berättelser Med One Direction

#4 - - Anonym:

Hoppas allt går bra för Loouis:)

Svar: Ah, det hoppas jag också:)
Berättelser Med One Direction

#5 - - Frida:

Hjälp vad spännande

Svar: Kul att du tycker det!:)
Berättelser Med One Direction

#6 - - My (1D Novell):

tänk vad hemskt att se en konsert utan en av dem?! hemskt ju :'( ååh, Louis måste bli bättre!

Svar: Jo, det är sant fast det kanske när lika bra när han ändå inte kan sjunga!::(
Berättelser Med One Direction

#7 - - Mrs Nellie Directioner:

Love you<3

Svar: aw, vad gullig du är!<3
Berättelser Med One Direction