What Would You Do - Del 34
- Thank you so much for everything you have done. Sa jag och han nickade. Vi fick gå in och träffa Emily som nu hade slangar över allt. Genom halsen, i handen, på bröstet. Det var jobbigt att se henne så.
- Mom, where is Carl know? I'm sceard of him. Sa Emily och jag gick fram till sängen.
- Of course you are and to be honest I don't know but you are safe now. Sa jag och hon nickade.
- Mom, where is Carl know? I'm sceard of him. Sa Emily och jag gick fram till sängen.
- Of course you are and to be honest I don't know but you are safe now. Sa jag och hon nickade.
Louis's perspektiv;
Nu hade det gått en månad jag har fått tillbara min röst och kommit tillbaka till jobbet. Idag är dagen då Em blir utskriven från sjukhuset och ska sen hem till New York ett tag vilket känns väldigt självklart efter allt som hänt, trots att jag vill ha henne här hos mig eftersom vi inte fått så mycket tid tillsammans när båda legat inlagda. För jobbets del så hade vi bara intervjuer denna vecka och alla var i London eller i närheten. Niall var ute med Greg och Denise som är i London denna vecka, Liam hade farit till Sophia och Zayn till Perrie. Jag och Harry var på väg till sjukhuset för att vara med på Em's utskrivning men också för att säga hejdå till henne en sista gång.- Have you heard something about Carl? Frågade Harry.
- No, Sa jag och hade faktiskt inte hört något, jag vet inte ens om han är kvar i London. Vi kom in på sjukhuset och Em's säng var renbäddad och hon stod där med sin marskin och det var första då som jag förstod hur mycket hon offrade för mig och för samvetets del så är det inte alls kul att vara anledningen till detta. Jag kramade om henne och höll hennes huvud tätt intill mig en längre stund.
- I love you Louis. Sa hon sen lite tyst och jag drog henne ännu närmare mig om det ens gick.
- I love you too sweetheart. Sa jag och just då kom hennes mamma in i rummet. Både jag och Harry fick en snabb kram innan vi började bära ut lite saker till bilen. Jag blev så glad när jag såg Harry och Cindy pratade med varandra för jag vet att Harry har varit lite rädd för vad Cindy skulle tro om honom efter att han av misstag hade skadat Em men de funkar tillsammans och det glädjer mig. Även om det är svårt att tro att Harry, han som är så cool och lite hård ibland faktiskt är världens mjukaste på insidan och inte alls så cool som man tror när man inte känner honom. Det blev dags att säga hejdå till Em och Cindy, båda kramade om Harry och sen fick jag en snabb kram av Cindy
innan jag stod med Em i famnen igen.
- Take care of you and please visit me when you have time. Sa Em men en viss oro i rösten.
- You too, I will always be just a call away and of course I will visit you as soon I can. Sa jag och gav henne en puss innan vi tillsammans lämnade de sjukhuset som den senaste månaden mer eller mindre har varit vårat hem. Vi vinkade hejdå till dem på parkerningen och sen for jag och Harry till lägerheterna igen, det kändes tomt.
- No, Sa jag och hade faktiskt inte hört något, jag vet inte ens om han är kvar i London. Vi kom in på sjukhuset och Em's säng var renbäddad och hon stod där med sin marskin och det var första då som jag förstod hur mycket hon offrade för mig och för samvetets del så är det inte alls kul att vara anledningen till detta. Jag kramade om henne och höll hennes huvud tätt intill mig en längre stund.
- I love you Louis. Sa hon sen lite tyst och jag drog henne ännu närmare mig om det ens gick.
- I love you too sweetheart. Sa jag och just då kom hennes mamma in i rummet. Både jag och Harry fick en snabb kram innan vi började bära ut lite saker till bilen. Jag blev så glad när jag såg Harry och Cindy pratade med varandra för jag vet att Harry har varit lite rädd för vad Cindy skulle tro om honom efter att han av misstag hade skadat Em men de funkar tillsammans och det glädjer mig. Även om det är svårt att tro att Harry, han som är så cool och lite hård ibland faktiskt är världens mjukaste på insidan och inte alls så cool som man tror när man inte känner honom. Det blev dags att säga hejdå till Em och Cindy, båda kramade om Harry och sen fick jag en snabb kram av Cindy
innan jag stod med Em i famnen igen.
- Take care of you and please visit me when you have time. Sa Em men en viss oro i rösten.
- You too, I will always be just a call away and of course I will visit you as soon I can. Sa jag och gav henne en puss innan vi tillsammans lämnade de sjukhuset som den senaste månaden mer eller mindre har varit vårat hem. Vi vinkade hejdå till dem på parkerningen och sen for jag och Harry till lägerheterna igen, det kändes tomt.
Emily's perspektiv;
Efter en lång biltur så körde mamma äntligen in på garageuppfarten hemma i New York. När jag kom in möttes jag av Ben som gav mig en kram och frågde hur jag mådde och då slog tanken mig att jag inte träffat honom eller Alice på en hel månad. Jag svarade att jag mådde bra, för det gör jag. Jag gick in på mitt rum och när jag kom dit låg det ett brev på sängen. Jag gick dit och kollade på det och kände igen handstilen.
Efter en lång biltur så körde mamma äntligen in på garageuppfarten hemma i New York. När jag kom in möttes jag av Ben som gav mig en kram och frågde hur jag mådde och då slog tanken mig att jag inte träffat honom eller Alice på en hel månad. Jag svarade att jag mådde bra, för det gör jag. Jag gick in på mitt rum och när jag kom dit låg det ett brev på sängen. Jag gick dit och kollade på det och kände igen handstilen.
To my love.
When you read this, you have just come home from a busy time in London and I just want you to know how much I love you. Thank you for flew to Austalien when I was at its worst. Thank you for flying with me to London and stayed with me, but the biggest thank you for fought your way through Carl. I don't know where he is now but hopefully soon in prison. I have a lot of work to do this week, then I'm going home for the weekend and then I'm working for another week before I come to you. Okay, I'm not very good at writing love letters, and this was not good but either way, I love you so much and thank you for always being there. You're my world sweetheart.
When you read this, you have just come home from a busy time in London and I just want you to know how much I love you. Thank you for flew to Austalien when I was at its worst. Thank you for flying with me to London and stayed with me, but the biggest thank you for fought your way through Carl. I don't know where he is now but hopefully soon in prison. I have a lot of work to do this week, then I'm going home for the weekend and then I'm working for another week before I come to you. Okay, I'm not very good at writing love letters, and this was not good but either way, I love you so much and thank you for always being there. You're my world sweetheart.
Jag läste igenom brevet två gånger och andra gången kunde jag inte låta bli att skratta lite, hur gulligt är inte min pojkvän. Bara fem mintuer senare klev Liz in i mitt rum och jag flög upp ur sängen och kramade om henne. Hon är min bästa vän och det är jag rätt säker på att hon alltid kommer att vara. Hon frågade hur jag mådde och bad mig berätta allt vilket jag så klart gjorde och hon nickade lite ibland.
- So how it feelst o be with a would famous person? Frågade Liz när jag pratat klart.
- I don't care about the fame, for me he's just a normal lad from Doncaster. Sa jag och Liz log bara. Jag ver så glad att jag hade henne vid min sida.
Alice's perspektiv;
Emily hade varit hemma några dagar nu och fortfarande inte bett om ursäkt för att hon bara lämnade mig när Harry ringde och bad henne komma. Det enda hon har gjort sen hon kommit hem var att klaga på sitt liv och att hon saknade Louis, det som störde mig mest var att alla faktiskt tyckte synd om henne, det är ju hon själv som har valt att va tillsammans med en känd person. Jag som älskar killarna så pass mycket som jag gör tyckte mer synd om Louis som måste stå ut med min syster. Emily låg i soffan och såg på film medan jag satt med datorn i knät och bestämde mig för att hemnas på henne, fast inget dumt.
- Are you sure that she is his ex? Frågade jag och Emily satte sig upp och frågade var jag menade och jag berättade om den mtachen som var igår.
- I don't care about the fame, for me he's just a normal lad from Doncaster. Sa jag och Liz log bara. Jag ver så glad att jag hade henne vid min sida.
Alice's perspektiv;
Emily hade varit hemma några dagar nu och fortfarande inte bett om ursäkt för att hon bara lämnade mig när Harry ringde och bad henne komma. Det enda hon har gjort sen hon kommit hem var att klaga på sitt liv och att hon saknade Louis, det som störde mig mest var att alla faktiskt tyckte synd om henne, det är ju hon själv som har valt att va tillsammans med en känd person. Jag som älskar killarna så pass mycket som jag gör tyckte mer synd om Louis som måste stå ut med min syster. Emily låg i soffan och såg på film medan jag satt med datorn i knät och bestämde mig för att hemnas på henne, fast inget dumt.
- Do you know who Eleanor is? Frågade jag.
- Yes, Louis ex-girlfriend. Why? Svarade hon. - Are you sure that she is his ex? Frågade jag och Emily satte sig upp och frågade var jag menade och jag berättade om den mtachen som var igår.
- The game Louis and Niall was at? Frågade hon och jag tog ett djupt andetag.
- He wasn't there with Niall. Look at this. Sa jag och visade henne en bild på Louis och Eleanor.
- He wasn't there with Niall. Look at this. Sa jag och visade henne en bild på Louis och Eleanor.
Emily kollade länge på bilden innan hon frågade om det var det verkligen var från igår och jag nickade.
- I'm sorry, it is. Ljög jag och stängde datorn och frågade om hon skulle prata med Louis om det.
- What should I talk about? The picture says it all. Sa hon irriterat och gick till sitt rum.
Louis's perspektiv;
- What should I talk about? The picture says it all. Sa hon irriterat och gick till sitt rum.
Louis's perspektiv;
Jag och killarna satt och såg på tv när nyheterna kom upp och kvinnan i rutan sa något viktigt. Hon pratade som Carl och sa att folk hade sätt honom i New York och att polisen snart borde ha honom. Att polisen snart borde ha fångat honom gjorde mig glad men att han befann sig i New York gjorde mig mindre glad. Jag bestämde mig för att ring Em och se hur hon mådde eftersom jag inte pratar med henne sen hon for.
- Who do you call? Frågade Liam när jag satte mobilen mot örat.
- Em. Sa jag och väntade på svar men fick inget. Jag ringde igen och då tryckte hon bort samtalet.
- No answer? Frågade Harry och jag skakade på huvudet och började skriva ett sms.
- Who do you call? Frågade Liam när jag satte mobilen mot örat.
- Em. Sa jag och väntade på svar men fick inget. Jag ringde igen och då tryckte hon bort samtalet.
- No answer? Frågade Harry och jag skakade på huvudet och började skriva ett sms.
~ Hello Em. I tried to call you but get no answer, but it wasn't so important. I just want to hear you voice and see how you are. I love and miss you.// L. ~
Jag la undan mobilen och fortsatte prata med killarna när min mobil pep till.
~ Don't say words you don't mean.~
Fick jag som svar och jag förstod ingenting, jag menade ju allt jag skrev. Så jag ringde upp henne igen men hon tryckte upptaget så jag fick smsa istället och fråga vad hon menade och till svar fick jag ett sms som jag inte förtod något alls av. Det stod.
~ I hope you and "Niall" had fun on the game yesterday. I'm sorry for not being as beautiful HER. ~
Förlåt för att jag lämnade bloggen tom igår men de hände saker (inget allvarligt alls)
som gjorde att bloggen inte uppdaterades igår, men så kan det bli ibland. Men här har
ni nästa del. Carl är i New York och Louis är förvirrad. Vad tror ni? Kommentera för det gör
mig så glad (vilket behövs för jag är sängliggandes med ont i magen, buhu. sämst lördag.)
Alltså nej inte så mkt på en gång?! Asgrym är du :*