What Would You Do - Del 38

Louis's perspekriv;
- Eh, It's fine for me I want this out of my head and I think it's okay with Harry too. Sa jag och suckade. Em nöjde sig med det svaret och vi la på. Själv satt jag i soffan med huvudet i händerna när Harry kom in och frågade vad som var felet med mig. Jag suckade och kollade på honom innan jag började berätta sanningen.

Harry's perspektiv; 
- Are you kidding me? Sa jag och kollade chockat på Louis som lugnt skakade på huvudet. Jag kan inte fatta hur han kunde sätta sig i den situationen att han missar Teen Awadrs och jag kunde verkligen inte fatta hur han kunde sätta mig i den situationen utan att prata med mig först, nu hade han ju lovat alla att jag skulle vara med.
- I can't disappoint the fans and you shouldn't etiher..again. Sa jag och Louis nickade bara.
- But Harry, when I was sick wasn't my fault. Sa Louis irriterat. 
- I know. But then it's more important for you to be there, please call them and see what they can do. Sa jag och han reste sig från soffan och gick för att prata ostört. Själv smsade jag till Zayn att komma hit eftersom han, Lian och Niall satt i min lägenhet och  väntade på att jag och Louis skulle komma tillbaka. De kom snabbt in och frågade var som hade hänt och självklart började jag berätta om att Louis hade dubbelbokat både honom och på lördagen. Louis kom ut ur rummet och nickade, 
- They moved it to Sunday. Sa Louis och log mot oss alla och jag gav i fråv mig ett "yes". 
- That's good beacause you can't miss more now. Sa Zayn och dunkade Louis i ryggen som de brukar.
- What said Em when you asked if you could move it? Frågade Niall och Louis blev helt tyst. 
- You haven't asked her? Frågade jag och Louis nickade och sa att det inte var några problem. Han var helt säker på att hon kunde söndagen också och för hans egen skull hoppas jag också det. När vi pratar klart om detta så startade vi en FIFA turnering och spenderade hela kvällen på det och självklart vann Louis och Zayn blev arg.
 
Emily's perspektiv;
Jag vaknade av att mamma kom in och väckte mig, hon sa att hon hade något viktigt att berätta och det hade jag också. Men det blev ändå sa att mamma fick börja säga vad hon ville. 
- The funeral will be this weekend, and I take for granted that you are with it. Sa mamma och jag satte mig snabbt upp och frågade när i helgen eftersom jag lovat Louis att vara med på rättegången.
-  Sunday, we leave New York at sunday moring or Saturday night, I'm not sure. Why? 
Frågade mamma och jag andades ut.
- Good, because I promised Louis to attend the trial with Carl on saturday. Sa jag och log.
- With Carl? Are you sure you want it? Frågade mamma oroligt och jag nickade. Mamma nickade mot mig. Hon lämnade rummet efter att vi hade suttit och pratat om rättgången och hon tyckte fortfarande att jag var för liten för att fara men jag envisades om att jag är 15 och har Louis vid min sida vilket lugnade henne. När hon hade gått ut tänkte jag ringa Louis och kolla om exakta tider och vars jag ska träffa han och Harry. Det gick några signaler men jag fick inget svar. Jag suckade och tänkte att jag testar igen efter att jag hade duschat. 
 
Zayn's perspektiv;
Louis hade tagit med sig Niall och Harry för att handla lunch och eftersom dom gick så blev det genast lugnare i lägenheten. Inget illa menat, dom är nog de tre roligaste jag känner och de är som de småbröder jag aldrig fick men ibland gick de över styr, som när Harry stod på alla fyra på golvet och försökte låta som en motorcykel medan Niall satt på hans rygg och ropade att Harry skulle låta högre varje gång Niall drog i hans öra för att växla. Ja, ni hör ju själva vilken fantasi dom har. Det finns bara en Harry och en Niall, mer behövs inte heller. Jag och Liam satt och småpratade när Louis's mobil ringde och det stor "Em.<3" på displayen. Liam bad mig svara och säga att han är ute för att hon inte skulle bli orolig.  
- Hi. It's Zayn on Louis's phone. Svarade jag och Liam kollade på mig.
- Hi Zayn, can I talk to Louis? Sa hon och jag kollade mig omkring som jag brukar. 
- No, he is outside with Niall and Harry and forgot his phone, but I can take a message. Sa jag och hon sa att det inte behövdes, istället satte jag på högtalaren så att Liam också kunde vara med i samtalet och sen datt vi bara och pratade om ingenting. Jag måste faktiskt säga att hon är väldigt mogen för att vara 15 år, hon är faktiskt lite lik Lottie till sättet så jag kan tänka mig att dom två funkar bra tillsammans. 

- Can I ask you something?
 Frågade jag efter en stund och fick ett ja.
- How do you feel about the trial on Sunday? Frågade jag och hon blev tyst för en sekund.
- Saturday..you mean, it feels good, I'm a little bit nervous but it doesn't matter. Sa hon och jag kollade på Liam och höll för telefonen för att hon ite skulle höra att jag viskade till Liam. Jag frågade om vi skulle berätta natt den var flyttad så att hon inte bokat in något annat. Liam nickade och tyckte att det var en bra idé, för om hon får veta att vi visste det men inte sa något så skulle hon bli lite besviken, det vet jag att Perrie hade blivit. 
- He moved it beacause we have Teen Awards on Saturday. Sa jag.
- He did? Frågade hon förvånat och nästan lite oroligt.
- Yes, but he said you could either way. Is Sunday was a bad day for you? Frågade Liam. 
- Uh, yes..can you say to Louis that he call me as soon he is back? Sa hon och vi skulle just lägga på när Louis kom tillbaka så jag gav luren till honom och han försvann snabbt in på sitt rum. 

Louis's perspektiv; 
- Hi sweetheart, I was on my way to call you. What's up? Sa jag och satte mig på sängen. 
- Louis, I can't sunday. It is Ethel's funeral then and I promised tobe there and sing. So we leave New York early Sunday morning or late Saturday night. Sa hon och jag suckade högt. 
- No, I wanted to be there for you, but I can't move the trial again..I'm sorry. Sa jag och kände mig sämre.
- No, don't be. You do it for me, I'll be fine and hope you will be it too. Harry is with you, right? And I am always with you even if I'm in another city. I gotta go but see you on Saturday at Teen Awards. Sa hon och jag kände mig genast lite lugnare. Vi bestämde att jag hon stannar med mig i London efter begravningen för de har vi hunnit tillbaka och jag vet att både hon och jag har massor att prata om då.
- I love you Em. Sa jag innan vi la på och jag gick ut till killarna och berättade att det bara blev jag och Harry. Nu var jag nervös men Harry sa att jag  inte skulle vara det. Han och jag klarar detta men Em som är med oss i tanken, hon måste vara det bästa som har hänt mig. Vädens finaste person, min älskling, mitt allt.
Begravning och rättegång väntar, hur tror ni det går för dem? Kommentera nu gullungar! Kram!:D 
#1 - - My (1D Novell):

åh så bra del :D hihi

Svar: Tack så mycket!<3
Berättelser Med One Direction

#2 - - Mrs Nellie Directioner:

Asså hur får du till varenda del? Alla blir så bra, hur lyckas du????

Svar: Oj, tack! Jag vet inte hur jag lyckas om jag ens gör det! Kram!<3
Berättelser Med One Direction

#3 - - Matilda:

Asså jag skrattar fortfarande ingalinn :') haha så braaaaa

Svar: Hahaha, mobba inte min del. Du vet ju hur galna killarna kan vara!;) haha
Berättelser Med One Direction

#4 - - Emma:

Superbra!

Svar: Tack så mycket!:)
Berättelser Med One Direction

#5 - - Tova:

Väldigt bra! Snälla tänk på läsare som faktiskt älskar ditt skrivande. Skriv för dom!<3

Svar: Tack snälla du! Ja, vi är för underbara!<3
Berättelser Med One Direction

#6 - - Anonym:

sååå bra!! jag älskar den! när kommer nästa?

Svar: Åh, tack snälla! Nästa del kommer nog imorgon!:D
Berättelser Med One Direction