What Would You Do - Del 19
Louis's perspektiv;
- It was, though to be honest I don't know what happened, but I am also single now. Sa jag ärligt.
- No, what sad to hear. Did you go too fast or Eleanor left in your head? Frågade hon sen.
- It was, though to be honest I don't know what happened, but I am also single now. Sa jag ärligt.
- No, what sad to hear. Did you go too fast or Eleanor left in your head? Frågade hon sen.
- Me and Eleanor are still good friends and she isn't the reason. It went fast but I think we was ready to it but we wasn't, so I'm single. Sa jag och kollade in i kameran som var riktad mot mig. När de hade flyttat undan den suckade jag lätt åt att hela världen visste att jag var singel, något som jag inte trivdes med.
Alice's perspektiv;
Jag, mamma och Emily satt och kollade på killarnas intervju och som ett fan till dom så ser man när de inte är sig själva. Louis såg väldigt trött ut och han såg också väldigt ledsen ut när han sa att han var singel. Jag kollade på Emily som satte huvudet i händerna när han sa det, hon hade varit deppig och nere varje sekund sen hon kom hem igår, vilket inte är likt henne. Emily är alltid så glad och social. Det var jobbigt att se henne så här.
- Louis looks so sad, if you really love him should you tell him the truth. He loves you. Sa jag och kollade på Em.
- No, I left him without a reason, he hates me..and do you ship us or what? Frågade hon och kollade upp. Jag suckade och det var faktiskt så att jag tycker om Em och Louis, hade det varit Harry hade jag inte gillar det.
- Yes I ship you two and look at him? He isn't himself..why should he hate you? Frågade jag och kollade på mamma som satt bredvid mig. Hon nickade och log mot mig samtidigt som hon la armen om Emily.
Jag, mamma och Emily satt och kollade på killarnas intervju och som ett fan till dom så ser man när de inte är sig själva. Louis såg väldigt trött ut och han såg också väldigt ledsen ut när han sa att han var singel. Jag kollade på Emily som satte huvudet i händerna när han sa det, hon hade varit deppig och nere varje sekund sen hon kom hem igår, vilket inte är likt henne. Emily är alltid så glad och social. Det var jobbigt att se henne så här.
- Louis looks so sad, if you really love him should you tell him the truth. He loves you. Sa jag och kollade på Em.
- No, I left him without a reason, he hates me..and do you ship us or what? Frågade hon och kollade upp. Jag suckade och det var faktiskt så att jag tycker om Em och Louis, hade det varit Harry hade jag inte gillar det.
- Yes I ship you two and look at him? He isn't himself..why should he hate you? Frågade jag och kollade på mamma som satt bredvid mig. Hon nickade och log mot mig samtidigt som hon la armen om Emily.
- Alice is right. Go to him and be there when he come home. Tell him the truth. Sa mamma och Emily kollade chockat upp. Jag tror inte hon hade räknat med de ordet, särskillt inte från mamma. Emily kollade upp och nickade innan hon reste sig upp och gick till sitt rum. En halv timme senare var intervjun slut och Emily började gå till Louis.
Louis's perspektiv;
Intervjun var äntligen slut och vi fick gå ut ur rummet. Jag hade pratat med mamma och hon hade sagt att jag skulle komma hem nån dag eller två vilket jag också hade tänkt. När ni kom ut möttes vi av teamet som tyckte att vi gjort ett riktigt bra jobb. Paul kom fram till mig och frågade var som hade hänt och jag vad som hade hänt och jag svarade bara "love" och suckade. Sen stötte jag på den person jag gillar minst idag.
- Hi Louis, you did a really good interview today. I'm really proud of you, but also worried, you look so tired and sad. Sa Carl och försökte visa något typ av empati för mig men istället blev jag bara irriterad på honom och för att inget skulle hända så gick jag där i från. När vi hade pratat klart med alla tackade jag för mig och for till flyget för att sen flyga hem till Doncaster och trösta mig i mammas famn.
Emilys perspektiv;
När jag kom ut på gatan funderade jag på hur jag hamnade här. Hade jag aldrig träffat Louis första gången på flygplanet hade det här aldrig hänt och hade jag berättat sanningen för Louis innna jag springandes lämnade hans lägenhet igår, hade det kanske inte kännts lika jobbigt idag. Jag ville nog inte ens veta hur många tankar som for runt i Louis's huvud. Han kanske tror säkert att jag vara var men han för att jag ville förlora min oskuld till någon känd person, vilket inte alls stämde, den natten var underbar och det kunde inte ha varit med någon bättre, eller att jag gjorde det bara för uppmrksamheten skull, vilket inte heller stämmer eftersom jag fick väldrigt mycket uppmärksamhet nr vi var tillsammans, nästan lite för mycket. Mitt i allt mitt funderade krockade jag med en liten flicka som var kanske 12 år och hon såg mycket förvånad ut.
- Hi Louis, you did a really good interview today. I'm really proud of you, but also worried, you look so tired and sad. Sa Carl och försökte visa något typ av empati för mig men istället blev jag bara irriterad på honom och för att inget skulle hända så gick jag där i från. När vi hade pratat klart med alla tackade jag för mig och for till flyget för att sen flyga hem till Doncaster och trösta mig i mammas famn.
Emilys perspektiv;
När jag kom ut på gatan funderade jag på hur jag hamnade här. Hade jag aldrig träffat Louis första gången på flygplanet hade det här aldrig hänt och hade jag berättat sanningen för Louis innna jag springandes lämnade hans lägenhet igår, hade det kanske inte kännts lika jobbigt idag. Jag ville nog inte ens veta hur många tankar som for runt i Louis's huvud. Han kanske tror säkert att jag vara var men han för att jag ville förlora min oskuld till någon känd person, vilket inte alls stämde, den natten var underbar och det kunde inte ha varit med någon bättre, eller att jag gjorde det bara för uppmrksamheten skull, vilket inte heller stämmer eftersom jag fick väldrigt mycket uppmärksamhet nr vi var tillsammans, nästan lite för mycket. Mitt i allt mitt funderade krockade jag med en liten flicka som var kanske 12 år och hon såg mycket förvånad ut.
- You're Louis girlfriend, right? Frågade hon så ivrligt att hennes röst gick upp i falsätt.
- I was but I'm not any longer. Sa jag och hon kollade på mig med sorgsen blick innan hon började rota i sin väska och plockande upp en jättemjuk nalle och gav den till mig, på magen stod det "jag älskar dig" och på ena foten stod det "me to you". Hon berättade snabbt att "jag älskar dig" betyder I love you på svenska. Jag log och räckte tillbaka till flickan som skakade på huvudet.
- No, I don't want it back. Give it to Louis and be you two again. You're so cute together and I don't know what happened but I really like you. Sa flickan och sprang i väg. Jag stod kvar och tittade på nallen innan jag gick vidare, ju närmare killarnas lägetheter jag kom desto mer nervös blev jag. Tänk om han verkligen inte vill ha mig tillbaka. Jag ryckte upp dörren till trapphuset och tog hissen upp till sjunde våningen där killarna bodde och när jag kom dit plingade jag snabbt på men ingen öppnade, och lika så blev det hos de andra killarna. Jag satte mig ner i trappen och väntade. Det borde nog komma hem från intervjun snart.
Harry's perspektiv;
Vi stod på flygplatsen för att vinka av Louis. Han ver verkligen värd att komma hem efter allt som hänt och det värsta var att jag hade varit en del av allt. Även om jag vet attt louis har förlåtit mig så känns det lite jobbigt än. Jag kramade om honom en sista sång innan han gick igenom säkerhetskontrollerna och vi lämnade flygplatsen.
- This has been a really hard week for him. Sa Liam när vi kom till bilen.
- Yes, and I am a part of it. Sa jag och suckade. Zayn sa anabbt att jag ver det men att det var glömt nu. Det var trots allt inte jag som orsakat att Em stack från hans lägenhet utan förklaring. Niall som körde bilen satt bara och fokuserade på vägen. 10 minuter senare sprang vi upp för alla trapporna till lägenheterna som stanna snabbt när vi fick se Em som snabbt reste sig när vi kom.
- Em. Sa jag lite halvt förvånad och kramade om henne och hon besvarande den faktiskt.
- Were is Louis? Mumlade hon mot min axel och jag släpte kramen och hon hälsade på de andra också.
- Louis is on his way home to Doncaster. Sa Niall och jag såg hur Emily blev besviken. Jag frågade om hon ville något speciell och Zayn knaffade till mig i sidan. Ja, okej det är klart att hon ville något men det var till sätt att kanske ta reda på vad hon ville.
- Tell him the truth. Sa hon och blinkade några gånger för att inte börja gråta men istället kom alla tårar ner för hennes kind. Jag drog in henne i en kram till och viskade att allt skulle blir bra. Jag stod dr med Em gråtandes och killarna som bara kollade på mig till jag fick en idé.
- Em, I will fix a ticket for you to Doncaster and then I will call Johannah so she can pic you up. Sa jag och killarnas ansikten sken upp. Emily nickade och vi gick in och bokade en sista minuten biljett till henne.
Emily's perspektiv;
Om fem timmar går flyget, jag funderade mycket på en jag skulle hem innan fast egentligen knndes det ganksa bra hos killarna. Vi spelade spel och bara umgicks, de fick mig att glömma bort allt det jobbiga för ett tag. Tre timmar senare satt alla i bilen hem till mig för att jag skulle hämta lite saker och säga hejdå. Vi bestämde oss för att killarna skulle följa med upp så att mamma för träffa den och Alice också. När vi kom upp fick jag en chock.
- Em, we are going home tomorrow. Ethel died only a minute ago and we can't stay in her apartment. Sa Ben och suckade. Det var sant, hennes läger her var en som som gamla människor kunde hyra om du inte kunde klara sig själva. Det var inte alls till för att anhöriga skulle kunn bo i den.
- It was bad news, I'm sorry for you. I'm Harry and I'm a member of One Direction. Sa Harry och började berätta om hans förslag om min resa till Doncaster och mamma gick med på det bara jag kunde flyga till New York när vi kommer tillbaka och Harry nickade. Det förvånade mig att Alice inte blev helt galen när hon såg killarna, det kanske inte var läge för det. Jag gick in och packade mina saker innan vi for till flygpatsen.
- Bye Em, nice to meet you and good luck now. He will be happy, he still loves you. Sa Harry och jag lämnade killarna. En halv timme senare satt jag i min flygstol på väg till Doncaster och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var nervös. Detta är min sista chans, och hur kommer det bli mellan oss när jag åker hem.
- I was but I'm not any longer. Sa jag och hon kollade på mig med sorgsen blick innan hon började rota i sin väska och plockande upp en jättemjuk nalle och gav den till mig, på magen stod det "jag älskar dig" och på ena foten stod det "me to you". Hon berättade snabbt att "jag älskar dig" betyder I love you på svenska. Jag log och räckte tillbaka till flickan som skakade på huvudet.
- No, I don't want it back. Give it to Louis and be you two again. You're so cute together and I don't know what happened but I really like you. Sa flickan och sprang i väg. Jag stod kvar och tittade på nallen innan jag gick vidare, ju närmare killarnas lägetheter jag kom desto mer nervös blev jag. Tänk om han verkligen inte vill ha mig tillbaka. Jag ryckte upp dörren till trapphuset och tog hissen upp till sjunde våningen där killarna bodde och när jag kom dit plingade jag snabbt på men ingen öppnade, och lika så blev det hos de andra killarna. Jag satte mig ner i trappen och väntade. Det borde nog komma hem från intervjun snart.
Harry's perspektiv;
Vi stod på flygplatsen för att vinka av Louis. Han ver verkligen värd att komma hem efter allt som hänt och det värsta var att jag hade varit en del av allt. Även om jag vet attt louis har förlåtit mig så känns det lite jobbigt än. Jag kramade om honom en sista sång innan han gick igenom säkerhetskontrollerna och vi lämnade flygplatsen.
- This has been a really hard week for him. Sa Liam när vi kom till bilen.
- Yes, and I am a part of it. Sa jag och suckade. Zayn sa anabbt att jag ver det men att det var glömt nu. Det var trots allt inte jag som orsakat att Em stack från hans lägenhet utan förklaring. Niall som körde bilen satt bara och fokuserade på vägen. 10 minuter senare sprang vi upp för alla trapporna till lägenheterna som stanna snabbt när vi fick se Em som snabbt reste sig när vi kom.
- Em. Sa jag lite halvt förvånad och kramade om henne och hon besvarande den faktiskt.
- Were is Louis? Mumlade hon mot min axel och jag släpte kramen och hon hälsade på de andra också.
- Louis is on his way home to Doncaster. Sa Niall och jag såg hur Emily blev besviken. Jag frågade om hon ville något speciell och Zayn knaffade till mig i sidan. Ja, okej det är klart att hon ville något men det var till sätt att kanske ta reda på vad hon ville.
- Tell him the truth. Sa hon och blinkade några gånger för att inte börja gråta men istället kom alla tårar ner för hennes kind. Jag drog in henne i en kram till och viskade att allt skulle blir bra. Jag stod dr med Em gråtandes och killarna som bara kollade på mig till jag fick en idé.
- Em, I will fix a ticket for you to Doncaster and then I will call Johannah so she can pic you up. Sa jag och killarnas ansikten sken upp. Emily nickade och vi gick in och bokade en sista minuten biljett till henne.
Emily's perspektiv;
Om fem timmar går flyget, jag funderade mycket på en jag skulle hem innan fast egentligen knndes det ganksa bra hos killarna. Vi spelade spel och bara umgicks, de fick mig att glömma bort allt det jobbiga för ett tag. Tre timmar senare satt alla i bilen hem till mig för att jag skulle hämta lite saker och säga hejdå. Vi bestämde oss för att killarna skulle följa med upp så att mamma för träffa den och Alice också. När vi kom upp fick jag en chock.
- Em, we are going home tomorrow. Ethel died only a minute ago and we can't stay in her apartment. Sa Ben och suckade. Det var sant, hennes läger her var en som som gamla människor kunde hyra om du inte kunde klara sig själva. Det var inte alls till för att anhöriga skulle kunn bo i den.
- It was bad news, I'm sorry for you. I'm Harry and I'm a member of One Direction. Sa Harry och började berätta om hans förslag om min resa till Doncaster och mamma gick med på det bara jag kunde flyga till New York när vi kommer tillbaka och Harry nickade. Det förvånade mig att Alice inte blev helt galen när hon såg killarna, det kanske inte var läge för det. Jag gick in och packade mina saker innan vi for till flygpatsen.
- Bye Em, nice to meet you and good luck now. He will be happy, he still loves you. Sa Harry och jag lämnade killarna. En halv timme senare satt jag i min flygstol på väg till Doncaster och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var nervös. Detta är min sista chans, och hur kommer det bli mellan oss när jag åker hem.
Hur kommer det gå i Doncaster? Och även sen? Rättar eventuella stavfel sen. Kommentera nu!:D
Får kommentarer om att jag ska uppdatera oftare och det är roligt att ni gillar novellen men jag kan inte uppdatera mer än jag gör, så snälla skriv inte "du måste uppdatera oftare" eller "mer innan jag får damp". Jag gör så gott jag kan. Jag spelar fotboll i Division 3 vilket gör att fotbollen tar väldigt mycket tid, och jag älskar det lika mycket som att skriva, så en del per dag. Snälla lämna inte bloggen för detta, måste få säga till och ni är allt aledningen till den!:)
Så sjukt bra! :)