❤ She's not afraid ❤

Jag gick in på flygplatsen i som låg lite utanför Doncaster och hittade Lottie direkt, denna flygplasten var inte alls lika stor som Heathrow i London. Hon kramade om mig frågade hur jag mådde och för att vara ärligt så sa jag bara att det var sådär. Hon nickade och vi gick mot bussen som skulle ta oss hem till familjen Tomlinson. 
- Sorry mom had work to do. But seriouly how are you? Sa Lottie när vi sa satt på bussen.
- I don't know, it has happened so much and I miss Louis. I have to tell him the truth. Sa jag och hon nickade.
- Sounds like a good idea because he said you just left him. Sa Lottie med en undrande röst och suckade. 
- I did and that's what I'm going to explain or do you think it's too late? Frågade jag och Lottie skakade på huvudet innan hon sen frågade varför jag hade så himla mycket packning med mig när vi skulle tillbaka till London om två dar. Jag suckade innan jag berättade att Ethel hade gått bort och att jag skulle hem till New York efter detta. Lottie nickade och beklagade sorgen och bara en kvart senare klev vi av bussen bara något kvarter i från deras. 

Vi klev in och jag möttes av tvillingarna som just skulle säga hej till mig men jag hann sätta fingret för munnen för att visa att de skulle vara tysta. De kollade på mig och jag förklarade att Louis inte visst att jag var här. Daisy nickade och pekade ner i källaren, jag tog min packning och gick ner. Jag gick försiktigt in i rummet och där låg Louis och såg på film. 
- Louis. Sa jag och han pausade filmen och kollade på mig.
- Are you moving in here or what? Sa han med en rätt irriterad ton och kollade på väskorna. Jag ville inte att han skulle vara arg på mig. Jag stod kvar i dörren och visste inte riktigt vad jag göra eller säga så Louis han före.
- If you don't want to say something, you might as well leave me again. Sa han och startade filmen igen. Jag stod och kollade på honom ett tag innan jag lyfte in packningen och stängde dörren efter mig och gick fram till sängen och satte mig på kanten, gav Louis några blickar men han reagerade inte så jag tänkte att jag kunde börja med att ge honom en förklaring till varför jag har så mycket packning med mig. 
- Ethel died earlier today and..sa jag och Louis pausade filmen och jag skulle just fortsätta när han avbröt mig

Louis's perspektiv;
Jag låg och kollade på film när Emily kom in med en massa packning. Jag kollade på henne och frågde om hon typ hade tänkt flytta in och eftersom hon inte sa något så fortsatte jag se filmen. Jag var fortfarande väldigt ledsen och arg över att hon bara hade lämnat mig. Efter ett tag kom hon in i rummet och satte sig på sängen och berättade att Ethel var död, egentigen borde jag kanske ha kramat om henne och sagt att jag beklagade sorgen men eftersom jag själv inte mådde så bra så tog känslorna över istället. 
- So fucking low. You left me and think you can come back when your "grandmother" has died. I don't think so, I deserve someone who actually loves me and you are not that girl. Sa jag argt och såg hur tårarna låg bakom ögonlocken på Em men jag fick inget svar så jag fortsatte bara. 
- Because I guess you remember that you left me with no reason. What did I do that was so wrong? Was it because I wasn't good enough in bed. Sa jag och såg hur hon bara att och glodde på mig innan hon reste sig från sängen, tog sina väskor och gick ut ur rummet och jag suckade. Återigen gick hon utan att säga något, jag var inte riktigt säker på vad hon ville men jag fick lite dåligt samvete. Jag menar, jag avbröt henne faktiskt när hon började prata, men trots det så mådde jag så dåligt att jag inte orkade gå efter henne denna gång heller. Jag suckade och fortsatte se klart filmen. 

Emily's perspektiv; 
Jag reste mig från sägen och kunde inte förstå hur han kunde säga något så elak. Jag fick inte ens prata till punkt innan han sågade mig med sina ord. Klart att detta inte handlade om hur han var i sängen eller något annat, om jag bara fick säga sanningen. Jag gick föriktigt upp för trappen ihopp om att ingen skulle se mig när jag gick. När jag kom upp i hallen låg det en lapp på bordet från Lottie.

 

To Louis & Em.
I took the twins to the playground. Mom should be home for dinner. //Lottie.

Jag andades ut och och knöt lugnt på mig skorna, tog på mig jackan innan jag tog min packning och lämnade Louis's hus. Nu gick jag ute på gatorna i lilla Doncaster med min rullväska, axelväska och handväska, dock visste jag inte alls vars jag skulle. Jag tänkte en stund tills jag visste precis var jag skulle. Jag började gå och det började med att jag gick fel men efter ungefär 45 minuter gick jag på bryggan vid sjön som Louis visade mig förra gången vi var i Doncaster. Sjön vad spegel blank och väldigt fin men ändå kändes det inte bra, tårarna rann ner för kinderna och jag ville bara hem. Jag förstår inte varför jag inte fick prata klart, fast nu känns det som att han aldrig skulle förstå. Var jag inte värd mer än hat från fansen och Carl, dödsfall och en pojkvän som jag inte vet om jag ska kalla elak eller underbar när jag till och med räddat min syster? Louis hade inte ens frågat om jag ville stanna, han har inte gått efter mig heller, varken nu eller i London. Det verkar inte som det och om det var så finns det bara en utväg. Frågan är bara var närmaste tågstation eller skog låg. Jag suckade och torkade tårarna innan jag gick in mot stan igen. Någon borde kunna hjälpa mig till min destination. 

 

Harry's perspektiv;
Klockan var just innan middagsdags och denna dag hade varit väldigt lång. Intervju och några turer fram och tillbaka till Heathrow så varken jag eller Niall orkade laga mat och ingen av oss tackade nej till pizza. Zayn och Liam hade farit till Perrie och Sophia. När pizzan hade kommit och vi satt och åt fråga Niall hur jag trodde att det gick för Louis och Emily. Jag sa att jag inte visste man att vi alltid kunde ringa och fråga.
- No, that's not a good idea. Let them be just them. Sa Niall och jag nickade men sen undrade jag varför han inte hade smsat ett tack, om jag känner Louis rätt så skulle han ha gjort det.
- But Niall, he hasn't send a "thank you" or something like that. Sa jag och Niall nickade så det slutade med att vi ringde upp för att kolla men vi kom bara till hans telefonsvarare. Så vi testade Em istället. 
- Hello, this is Em. I'm sorry but I can't answer your call now. Bye. Sa hennes telefonsvarare och jag suckade. Jag testade ringa Louis och fick faktiskt ett svar, så jag satte på högtalare och ett tag pratade vi om allt och inget men när jag sen frågade hur det var med Em så blev han tyst. Jag upprepade hans namn några gånger innan han harklade sig.
- Eh, She left again so I don't know how she is. Sa Louis och lät inte som att han brydde sig heller.
- Our best friend say what? Sa Niall chockat och kollade på mig och sen på telefonen. Det blev tyst ett tag innan det pep till och vi förstod att Louis hade lagt på. Något var fel nu, väldigt fel..men vad?

---

Sen del är bätte än ingen del va? Hur ska detta sluta? Kommer Em hitta till tåget eller skogen?
Och kommer Louis inse att han faktiskt inte kan ligga kvar i sängen? Kommentera nu!:D