What Would You Do - Del 22
Louis's perspektiv;
Jag flög upp ur sängen och ut till bilen och körde till skogen. Vi killar hade läst mycket om självmord och såna när vi jobbade med mobbning. Jag förstod nu att jag hade max 10 minuter på mig, den som hänger sig själv klarar sig ungefär 10 minuter från att den har hoppat. Jag försökte ringa upp henne igen men det tutade bara upptaget eftersom hon aldrig lagt på. Väl framme vid skogen hade det gått 12 minuter och jag var mer än livrädd över vad jag skulle få de.
Jag flög upp ur sängen och ut till bilen och körde till skogen. Vi killar hade läst mycket om självmord och såna när vi jobbade med mobbning. Jag förstod nu att jag hade max 10 minuter på mig, den som hänger sig själv klarar sig ungefär 10 minuter från att den har hoppat. Jag försökte ringa upp henne igen men det tutade bara upptaget eftersom hon aldrig lagt på. Väl framme vid skogen hade det gått 12 minuter och jag var mer än livrädd över vad jag skulle få de.
Jag parkerade bilen och sprang in i skogen, frågan är bara var jag ska springa. Skogen är inte jättestor men tillräckligt stor för att kunna gå vilse eller gå om folk. Jag försökte ännu en gång att ringa upp henne och denna gång gick det inte alls på grund av dåligt täckning. Okej, skit samma, jag la undan mobilen och började ropa hennes namn men fick inget svar. Jag tar upp mobilen igen för att lysa framför mig men ser ingenting. Det hade nu gått 14 minuter och jag blev mer och mer rädd när jag plötsligt såg något rött lite längre bort. Jag spang dit och mycket riktigt, där hängde hon. Skuldkänslorna kom som en våg över mig. Jag skyndade mig att lyfta upp henne så att repet mellen henne och grenen inte var spänt sen knöt jag loss ögglan med skakiga händer la jag henne sen ner på marken för att lyssna till hennes andning som fanns där men den var väldigt tung och oregelbunden, det var inte som det ska vara. Vad gör jag nu? Om jag ringer en ambulans så kommer tidningarna vara fulla av detta imorgon och det vill jag inte. Jag ringde Harry igen.
Harry's perspektiv;
Jag vaknade av att Louis ringde men vi la på och jag somnade om. Nu vaknade jag igen av att det ringde och det hade bara gått 20 minunter sen jag och Louis la på vilket betyder att klockan bara var halv fyra. Jag svarade och blev chockad. Det var Louis som ringde men denna gång lät han mer panikslagen och och satte mig snabbt upp i sängen.
.- If I find someone who almost can't breathe, should I call an ambulance? Frågade Louis och jag som precis vaknat var jag lite förvirrad och hade lite svårt att veta vad han menade menade.
- What? Who do you found? Frågade jag och tände lampan i rummet.
- Just answer me. Nästan skrek han och jag suckade.
- Louis, I hope we not are talking about Em, now..but yes, call an ambulance. Sa jag bestämt och Louis började försvara sig med att om han ringde en ambulans så skulle det stå massor i tidningarna imorgon. Jag suckade och förklarade för honom att det skulle stå i tidningen oavsett hur han gör och Louis blev tyst innan han sa nej.
- Louis, you are famous and it will be in the news tomorrow, just call now. Sa jag bestämt.
- I'm scared and it don't have to. Sa han och blev tyst och för att vara ärligt så blev jag bara mer och mer försvirrad somtidigt som jag blev orolig. Att Louis var rädd förstår jag och jag frågade vad han menade.
- If I leave her. Sa han sen och jag trodde inte jag hörde rätt. Jag blev arg och började nästan skrika på honom när han la på. Jag tittade på telefonen och ringde sen ambulancen, bättre med en för mycket än en för lite, om nu Louis lyssnade på vad jag sa.
- I need an ambulance to the forest in Doncaster. Sa jag och förklarade vad jag visste och blev kopplad till ambulans stationen i Sheffield efter det ring jag Johannah och sa att jag verkligen tyckte hon borde fara dit och hjälp Louis som inte behövde media och sånt över sig. Sen ringde jag tillbaka till Louis för att kolla om han var kvar hos Em, vilket han var och han hade gjort någon hjärt & lung räddning så att andningen blivit lite bättre. Jag sa att hans mamma och ambulans var på väg och han tackade för min hjälp.
Louis's perskeptiv;
När Harry ringde upp igen och sa att han ringt ambulans kändes allt som en lättnad men trots det fanns det en oro inom mig. Pax att inte läsa tidningen imorgon och hoppas inte Em's familj gör det heller, det var det jag var mest orolig för. Jag satt med Em's huvud i knät och sa inte inget tills hon gjorde det.
- Am I dead? Frågade hon och jag log lite, min hjärt & lung räddning måste ha hjälpt.
- No, you're not. I saved you. Sa jag och strök henne över håret.
- Louis? Is it you? How do you know? Frågade hon och jag berättade om hur den senaste halvtimmen har varit.
- You called me and I came. Sa jag och hon frågade varför jag kom.
- Because I love you. Sa jag och kollade in i hennes trötta och mörka ögon.
- No, you don't. Sa hon och vände ansiktet i från mitt. Det högg till i hjärtat när hon sa så.
Jag hann inte svara innan jag hörde ambulansen och det körde så långt fram det kunde men jag fick ändå gå ut och möta dem. De tog in Emily i ambulansen och undersökte henne och tog beslutet om att hon inte behövde åka in till sjukhuset efter som hon gick att prata med och ändå andades bra, dom frågade om hon ville ha en kontakt med en psykolog och jag sa att vi kunde vänta med det, nu skulle hon vara sängliggandes två dagar i ett rum med friskluft och sen dricka mycket vatten, för att fylla på med vätska och syre i korppen. började Det gav henne massor av läkemdel som jag inte hann se vad det var men jag litade på att det var rätt och började bära hennes saker till bilen möttes av mamma som kramade om mig innan hon gick och pratade med ambulansen. Sen kom hon tillbaka till mig med både en oro och en ilska.
- I hope you know how lucky you're. Sa hon och gav mig Em's telefon. Jag kollade länge på den. Hade den inte fickringt mig så hade hon varit död nu. Jag nickade mot mamma för att jag såg att hon hade mer att säga.
- And I hope you know how good friend Harry is. Sa hon och jag nickade igen.
- Good and one last thing. I hope you know that you have to call Emily's mom. Sa hon och jag svalde hårt, det hade jag inte räknat med. Mamma gav mig telefonen och jag kollade bara på den.
- Be honest, see you at home and then you have to listen what Em would tell you when she came. Love you. Sa mamma och klev ut bilen. Jag såg hur hon klev in i ambulansen och hur de körde iväg, förmodligen hem till oss. Nu satt jag här ensam klockan fyra på morgonen. Jag gick in på kontakter och tryckte upp hennes mamma. Jag tvekade länge innan jag tryckte på ring, utan att veta vad jag skulle få för reaktion i telefonen. Antingen så blir hon arg för att jag inte lyssnat på henne eller så blir hon glad för att jag räddat henne och att hon är i tryggt förvar hos oss. Mamma tagit ledigt fråm jobbet de sista dagarna när jag är hemma. Jag hoppas på det sist nämnda, det gick några toner innan någon svarade.
Harry's perspektiv;
Jag vaknade av att Louis ringde men vi la på och jag somnade om. Nu vaknade jag igen av att det ringde och det hade bara gått 20 minunter sen jag och Louis la på vilket betyder att klockan bara var halv fyra. Jag svarade och blev chockad. Det var Louis som ringde men denna gång lät han mer panikslagen och och satte mig snabbt upp i sängen.
.- If I find someone who almost can't breathe, should I call an ambulance? Frågade Louis och jag som precis vaknat var jag lite förvirrad och hade lite svårt att veta vad han menade menade.
- What? Who do you found? Frågade jag och tände lampan i rummet.
- Just answer me. Nästan skrek han och jag suckade.
- Louis, I hope we not are talking about Em, now..but yes, call an ambulance. Sa jag bestämt och Louis började försvara sig med att om han ringde en ambulans så skulle det stå massor i tidningarna imorgon. Jag suckade och förklarade för honom att det skulle stå i tidningen oavsett hur han gör och Louis blev tyst innan han sa nej.
- Louis, you are famous and it will be in the news tomorrow, just call now. Sa jag bestämt.
- I'm scared and it don't have to. Sa han och blev tyst och för att vara ärligt så blev jag bara mer och mer försvirrad somtidigt som jag blev orolig. Att Louis var rädd förstår jag och jag frågade vad han menade.
- If I leave her. Sa han sen och jag trodde inte jag hörde rätt. Jag blev arg och började nästan skrika på honom när han la på. Jag tittade på telefonen och ringde sen ambulancen, bättre med en för mycket än en för lite, om nu Louis lyssnade på vad jag sa.
- I need an ambulance to the forest in Doncaster. Sa jag och förklarade vad jag visste och blev kopplad till ambulans stationen i Sheffield efter det ring jag Johannah och sa att jag verkligen tyckte hon borde fara dit och hjälp Louis som inte behövde media och sånt över sig. Sen ringde jag tillbaka till Louis för att kolla om han var kvar hos Em, vilket han var och han hade gjort någon hjärt & lung räddning så att andningen blivit lite bättre. Jag sa att hans mamma och ambulans var på väg och han tackade för min hjälp.
Louis's perskeptiv;
När Harry ringde upp igen och sa att han ringt ambulans kändes allt som en lättnad men trots det fanns det en oro inom mig. Pax att inte läsa tidningen imorgon och hoppas inte Em's familj gör det heller, det var det jag var mest orolig för. Jag satt med Em's huvud i knät och sa inte inget tills hon gjorde det.
- Am I dead? Frågade hon och jag log lite, min hjärt & lung räddning måste ha hjälpt.
- No, you're not. I saved you. Sa jag och strök henne över håret.
- Louis? Is it you? How do you know? Frågade hon och jag berättade om hur den senaste halvtimmen har varit.
- You called me and I came. Sa jag och hon frågade varför jag kom.
- Because I love you. Sa jag och kollade in i hennes trötta och mörka ögon.
- No, you don't. Sa hon och vände ansiktet i från mitt. Det högg till i hjärtat när hon sa så.
Jag hann inte svara innan jag hörde ambulansen och det körde så långt fram det kunde men jag fick ändå gå ut och möta dem. De tog in Emily i ambulansen och undersökte henne och tog beslutet om att hon inte behövde åka in till sjukhuset efter som hon gick att prata med och ändå andades bra, dom frågade om hon ville ha en kontakt med en psykolog och jag sa att vi kunde vänta med det, nu skulle hon vara sängliggandes två dagar i ett rum med friskluft och sen dricka mycket vatten, för att fylla på med vätska och syre i korppen. började Det gav henne massor av läkemdel som jag inte hann se vad det var men jag litade på att det var rätt och började bära hennes saker till bilen möttes av mamma som kramade om mig innan hon gick och pratade med ambulansen. Sen kom hon tillbaka till mig med både en oro och en ilska.
- I hope you know how lucky you're. Sa hon och gav mig Em's telefon. Jag kollade länge på den. Hade den inte fickringt mig så hade hon varit död nu. Jag nickade mot mamma för att jag såg att hon hade mer att säga.
- And I hope you know how good friend Harry is. Sa hon och jag nickade igen.
- Good and one last thing. I hope you know that you have to call Emily's mom. Sa hon och jag svalde hårt, det hade jag inte räknat med. Mamma gav mig telefonen och jag kollade bara på den.
- Be honest, see you at home and then you have to listen what Em would tell you when she came. Love you. Sa mamma och klev ut bilen. Jag såg hur hon klev in i ambulansen och hur de körde iväg, förmodligen hem till oss. Nu satt jag här ensam klockan fyra på morgonen. Jag gick in på kontakter och tryckte upp hennes mamma. Jag tvekade länge innan jag tryckte på ring, utan att veta vad jag skulle få för reaktion i telefonen. Antingen så blir hon arg för att jag inte lyssnat på henne eller så blir hon glad för att jag räddat henne och att hon är i tryggt förvar hos oss. Mamma tagit ledigt fråm jobbet de sista dagarna när jag är hemma. Jag hoppas på det sist nämnda, det gick några toner innan någon svarade.
Cindy's perspektiv;
Jag vaknade av att det ringde. Yrvaket svarade jag och blev förvånad när det var Louis som ringde. Jag satte mig upp och frågade var han ville denna tid på dygnet.
- Please don't be mad at me. This is really hard for me too, I've just saved Em from a suicide attempt. Sa han och jag blev stum. Jag visste inte vad jag skulle säga, jag hörde hur Louis sa "hallå" i luren och jag andades ut och frågade hur hon mådde nu, vad som hade hänt, om jag skulle komma osv. Louis började berätta hur han kände sig efter allt och först blev jag lite irriterad över att hann inte tagit mer ansvar när hon faktiskt tagit sig till honom för att säga sanningen men sen satte jag mig in i hans situation och blev bara väldigt glad att han räddat henne. När han han sa att ambulansen undersökte henne och sagt att hon behövde vila och hans mamma kommer vara hemma blev jag lugnare. Jag frågade om jag skulle hämta henne och fick ett bra svar.
- No, it's not necessary. She rests here for two days and then I fly with her home, a stopover in New York doesn't make sense. She'll call you tomorrow after I've talked to her. Sa Louis och jag kunde andas ut lite.
- Louis, promies me to listen to her. Sa jag oroligt.
- I promies. See you in to day. Bye. Sa han och vi la på. Jag la undan telefonen och hoppades på att detta skulle gå bra för dem. Även om Louis gjort fel så kan man inte hitta något finare pojkvän till sitt barn. Han är den person som skojjar och flamsar omkring men det finns en vuxen person där också. Perfekt för Emily tänkte jag men somnade aldrig om.
Vill Emily fortfarandra prata med Louis? eller har han fått sina chanser? Kommentera vad ni tror!
Jag vaknade av att det ringde. Yrvaket svarade jag och blev förvånad när det var Louis som ringde. Jag satte mig upp och frågade var han ville denna tid på dygnet.
- Please don't be mad at me. This is really hard for me too, I've just saved Em from a suicide attempt. Sa han och jag blev stum. Jag visste inte vad jag skulle säga, jag hörde hur Louis sa "hallå" i luren och jag andades ut och frågade hur hon mådde nu, vad som hade hänt, om jag skulle komma osv. Louis började berätta hur han kände sig efter allt och först blev jag lite irriterad över att hann inte tagit mer ansvar när hon faktiskt tagit sig till honom för att säga sanningen men sen satte jag mig in i hans situation och blev bara väldigt glad att han räddat henne. När han han sa att ambulansen undersökte henne och sagt att hon behövde vila och hans mamma kommer vara hemma blev jag lugnare. Jag frågade om jag skulle hämta henne och fick ett bra svar.
- No, it's not necessary. She rests here for two days and then I fly with her home, a stopover in New York doesn't make sense. She'll call you tomorrow after I've talked to her. Sa Louis och jag kunde andas ut lite.
- Louis, promies me to listen to her. Sa jag oroligt.
- I promies. See you in to day. Bye. Sa han och vi la på. Jag la undan telefonen och hoppades på att detta skulle gå bra för dem. Även om Louis gjort fel så kan man inte hitta något finare pojkvän till sitt barn. Han är den person som skojjar och flamsar omkring men det finns en vuxen person där också. Perfekt för Emily tänkte jag men somnade aldrig om.
Vill Emily fortfarandra prata med Louis? eller har han fått sina chanser? Kommentera vad ni tror!
Mer!!!!!!! Jag älskar verkligen What Would You Do<3