What Would You Do - Del 24
Louis's perspektiv;
- But Louis, I'm still scared of Carl. Sa hon när vi backat i från varandra.
- I know and I will do something. So he's gone when I'm done. Sa jag lugnt.
- Will you? How? Frågade Em med en viss oro i rösten.
- No, worry good days are coming. Sa jag och vi la oss ner under täcket och båda somnade och sov i stortsätt hela den dagen. Det var en underbar känsla att ha henne hos mig igen, det är ju här hon ska vara.
- But Louis, I'm still scared of Carl. Sa hon när vi backat i från varandra.
- I know and I will do something. So he's gone when I'm done. Sa jag lugnt.
- Will you? How? Frågade Em med en viss oro i rösten.
- No, worry good days are coming. Sa jag och vi la oss ner under täcket och båda somnade och sov i stortsätt hela den dagen. Det var en underbar känsla att ha henne hos mig igen, det är ju här hon ska vara.
Emily's perspektiv;
Jag vaknade av att jag var jättehungrig, vilket inte är så konstigt när jag inte ätit sen frukosten igår. Jag kollade på klockan och den var halv sju på kvällen och vid min sida låg Louis och sov. Tanken slog mig att detta måste vara en av de få dagar som han faktiskt kunnat sova hela dagen och ville därför inte väcka honom. Så jag tog mig försiktigt ur sängen och ringde hem till mamma. Jag visste inte rikitgt vad hon vet men ring måste jag.
- Hi darling, how are you? And how could you? Snabbt och oroligt när hon svarade.
- I'm fine, me and Louis have slept all day och no we would eat dinner with his family. Sa jag och sket faktiskt i att svara på hennes andra fråga, jag hade inget bra svar till den. Mamma började istället hålla en predika om hur bra Louis är för mig och att jag verkligen bör tacka Harry sen. Jag blev faktiskt förvånad över hur mycket hon visste fast samtidigt glad över att Louis ring och sagt som det var, det gjorde det mycket enklare för mig. Jag och mamma pratade en stund om allt och ingenting innan jag fick växla några ord med Alice.
- Em, don't scare me like that again. Sa hon i samma tonläge som mamma hade när hon svarade.
- I won't. Sa jag och insåg hur självisk jag var, att ta livet av sig är väldigt själviskt, har jag alltid tyckt.
- Good, but I have to go now. Love you sis. Jag log och sa att jag älskade henne också. Vi hade kommit närmare varandra den det som hände i London. Vi la på och jag gick upp för att se var de andra hade för sig.
- Hi Emily, can you wake Louis so we can eat. Sa Johannah och jag nickade och gick ner igen och när jag kom ner var han redan vaken och han såg lite orolig ut och sen fick jag veta att det var för att jag inte låg kvar när han vaknade. Jag log åt honom och vi gick upp igen och den middagen var perfekt och kvällen lika så.
Louis's perspektiv;
Solen sken in genom fönstret och en sån här dag borde humöret vara på top men det var det inte. Idag var den dagen då Em skulle hem och jag tillbaka till London, visst skulle det bli skönt att komma till killarna igen men att säga hejdå är verkligen inte roligt. Jag kollade på klockan och den var bara åtta på morgonen trots det gick jag upp och bokade resan hem och eftersom jag ska mellanlanda i New York så kommer jag inte till London före sist på eftermiddagen men det är det värt. Jag tryckte så beställ och skriv ut och sen kröp jag ner i sängen igen. Det var tvångt och mysigt, den är inte gjord för två. Emily vaknade och jag pussade henne i pannan.
- Hi darling, how are you? And how could you? Snabbt och oroligt när hon svarade.
- I'm fine, me and Louis have slept all day och no we would eat dinner with his family. Sa jag och sket faktiskt i att svara på hennes andra fråga, jag hade inget bra svar till den. Mamma började istället hålla en predika om hur bra Louis är för mig och att jag verkligen bör tacka Harry sen. Jag blev faktiskt förvånad över hur mycket hon visste fast samtidigt glad över att Louis ring och sagt som det var, det gjorde det mycket enklare för mig. Jag och mamma pratade en stund om allt och ingenting innan jag fick växla några ord med Alice.
- Em, don't scare me like that again. Sa hon i samma tonläge som mamma hade när hon svarade.
- I won't. Sa jag och insåg hur självisk jag var, att ta livet av sig är väldigt själviskt, har jag alltid tyckt.
- Good, but I have to go now. Love you sis. Jag log och sa att jag älskade henne också. Vi hade kommit närmare varandra den det som hände i London. Vi la på och jag gick upp för att se var de andra hade för sig.
- Hi Emily, can you wake Louis so we can eat. Sa Johannah och jag nickade och gick ner igen och när jag kom ner var han redan vaken och han såg lite orolig ut och sen fick jag veta att det var för att jag inte låg kvar när han vaknade. Jag log åt honom och vi gick upp igen och den middagen var perfekt och kvällen lika så.
Louis's perspektiv;
Solen sken in genom fönstret och en sån här dag borde humöret vara på top men det var det inte. Idag var den dagen då Em skulle hem och jag tillbaka till London, visst skulle det bli skönt att komma till killarna igen men att säga hejdå är verkligen inte roligt. Jag kollade på klockan och den var bara åtta på morgonen trots det gick jag upp och bokade resan hem och eftersom jag ska mellanlanda i New York så kommer jag inte till London före sist på eftermiddagen men det är det värt. Jag tryckte så beställ och skriv ut och sen kröp jag ner i sängen igen. Det var tvångt och mysigt, den är inte gjord för två. Emily vaknade och jag pussade henne i pannan.
- You're so beautiful when sleep. Sa jag och hon skakade på huvudet.
- And I think you still sleep. I'm not beautiful. Sa hon och jag pressade mina läppar mot hennes och sen fårgade jag om en sovandes person kune göra så och hon fnissade till, vilket bara gör henne ännu finare och ännu svårade att motstå.
- Exactlly, did you know that you have the best.,you know..in the morning? Frågade jag retsamt.
- Haha, you're crazy. Sa hon och jag nickade och sen kunde jag inte låta bli att inte ta på henne och hon sa inte från heller när min hand mjukt for över hennes kropp vilket slutade med att båda låg lyckliga ett tag senare.
- So wonderful, I will miss you so much. Sa hon och tryckte pannan mot min axel.
- I will miss you too but we have to get up even if I don't want to. Sa jag och klev upp och gav henne sina kläder och vi klädde på oss i tystnad. Planet till New York gick om tre timmar och sen går mitt plan till London om sex timmar.
- And I think you still sleep. I'm not beautiful. Sa hon och jag pressade mina läppar mot hennes och sen fårgade jag om en sovandes person kune göra så och hon fnissade till, vilket bara gör henne ännu finare och ännu svårade att motstå.
- Exactlly, did you know that you have the best.,you know..in the morning? Frågade jag retsamt.
- Haha, you're crazy. Sa hon och jag nickade och sen kunde jag inte låta bli att inte ta på henne och hon sa inte från heller när min hand mjukt for över hennes kropp vilket slutade med att båda låg lyckliga ett tag senare.
- So wonderful, I will miss you so much. Sa hon och tryckte pannan mot min axel.
- I will miss you too but we have to get up even if I don't want to. Sa jag och klev upp och gav henne sina kläder och vi klädde på oss i tystnad. Planet till New York gick om tre timmar och sen går mitt plan till London om sex timmar.
Vi stod klara i hallen och skulle åka. Mamma grät som hon alltid gör när jag ska åka, Lottie, Fizzy och tvillingarna var nog lika nere som jag. Efter ett riktigt kramkalas utan för gagaget begav vi oss till flygplatsen och sen satt vi äntligen på planet. När vi kom landade i New York var klockan kvar över tre på eftermiddagen och vi mötten av Alice och Cindy som glatt kramade om oss och eftersom mitt plan till gick kvar över fyra så var det bara att gå ut och sen in igen.
- Take care of you. I will call you everyday and see you as soon we're back in UK. Sa jag och kramade om Emily som nu grät lite, vilket jag också var nära på att göra.
- Sounds good. I love you. Sa hon och jag pussade henne snabbt in pannan.
- I love you too. Sa jag och lämnade Em, Cindy och Alice på "fel" sida av säkerhetskontrollerna. Jag smsade Harry och frågade om han ville hämta mig på Heathow vid halv sex och fick ett ok tillbaka så nu var det vara att vänta. Jag kände mig tom men ändå förväntansfull.
- Take care of you. I will call you everyday and see you as soon we're back in UK. Sa jag och kramade om Emily som nu grät lite, vilket jag också var nära på att göra.
- Sounds good. I love you. Sa hon och jag pussade henne snabbt in pannan.
- I love you too. Sa jag och lämnade Em, Cindy och Alice på "fel" sida av säkerhetskontrollerna. Jag smsade Harry och frågade om han ville hämta mig på Heathow vid halv sex och fick ett ok tillbaka så nu var det vara att vänta. Jag kände mig tom men ändå förväntansfull.
Harry's perspektiv;
Jag hade lovat att hämta Louis på flygplasten och för att vara ärlig så hade jag inget emot det heller. Jag och killarna satt och spelade FIFA när det blev dags för mig att åka. Jag gav kontrollen till Zayn och reste mig upp.
- Can I go with you? Frågade Liam och jag suckade och tyckte att det var bäst att jag får själv.
- No, I go alone. Sa jag och lämnade min lägenhet. Jag hade inte berättat för killarna om den hemska natten och ville prata lite med Louis om det innan vi kom hem. På plats möttes jag av skrikande fan och även av en rätt nedstämd Louis. Jag kramade om honom och vi gick till bilen, jag frågade hut det var.
- Saying goodbye's shit. Sa han och jag nickade, visste är det jobbigt att säga hejdå men ingen av oss har samma problem med det som Louis har, jo Zayn får det också jobbigt. Båda dom är och har alltid varit mammas pojke. Båda av dom har flickvänner som de älskar då visst det blir jobbigt.
- But how is she now? You two said goodbye in a good way, right? Frågade jag och såg hur Louis ronade samtidigt som han nickade. Jag bara log åt honom och förstod precis vad de hade gjort. Jag suckade och log innan jag sa att killarna inte visste något om natten och han sa att han ville prata med oss alla.
När vi kom in i lägenheten möttes vi av tre galningar, dock märkte de direkt att det inte var läge för flams nu. Zayn kramade om Louis innan vi gick in i vardagsrummet och satte oss. Niall frågade om det hade hänt något, ibland är det nästan lite skrämmande hur bra vi känner varandra.
- She hanged herself the night to yesterday..Sa Louis rakt ut och och killarnas munnar blev stora som O:n.
- But she still alive. Fyllde jag eftersom det lät som att hon hade dött, vilket det gör när man säger det så de sätt som Louis gjorde. Jag kollade på honom och han suckade.
- Sorry, but it was a really hard time at home. Sa Louis och begravde huvudet i händerna.
- Sounds like that. But she tell you the truth? Frågade Niall och Louis nickade.
- We can't work with Carl more. Sa Louis och berättade vad han hade gjort och vi blev chockade.
- Paul is on paternity leave and on his way to Ireland, he can't come with us on tour. Sa Liam.
- That's what I'm going to see if he can, if I am completely honest with him. I can't work with Carl anymore. Sa Louis och reste sig upp för att ring Paul och det enda vi kunde göra var att hoppas på det bästa.
Kommer Louis hinna ringa Paul innan han åker till Ireland? Kommer Paul att välja killarna eller pappaledigheten? Vad tror du? Jag åker bort imorgon så får se om det blir någon del då. Om ni kommenterar mycket så ökar det deffinitivt chanserna till det. Kram & trevlig helg.
Jag hade lovat att hämta Louis på flygplasten och för att vara ärlig så hade jag inget emot det heller. Jag och killarna satt och spelade FIFA när det blev dags för mig att åka. Jag gav kontrollen till Zayn och reste mig upp.
- Can I go with you? Frågade Liam och jag suckade och tyckte att det var bäst att jag får själv.
- No, I go alone. Sa jag och lämnade min lägenhet. Jag hade inte berättat för killarna om den hemska natten och ville prata lite med Louis om det innan vi kom hem. På plats möttes jag av skrikande fan och även av en rätt nedstämd Louis. Jag kramade om honom och vi gick till bilen, jag frågade hut det var.
- Saying goodbye's shit. Sa han och jag nickade, visste är det jobbigt att säga hejdå men ingen av oss har samma problem med det som Louis har, jo Zayn får det också jobbigt. Båda dom är och har alltid varit mammas pojke. Båda av dom har flickvänner som de älskar då visst det blir jobbigt.
- But how is she now? You two said goodbye in a good way, right? Frågade jag och såg hur Louis ronade samtidigt som han nickade. Jag bara log åt honom och förstod precis vad de hade gjort. Jag suckade och log innan jag sa att killarna inte visste något om natten och han sa att han ville prata med oss alla.
När vi kom in i lägenheten möttes vi av tre galningar, dock märkte de direkt att det inte var läge för flams nu. Zayn kramade om Louis innan vi gick in i vardagsrummet och satte oss. Niall frågade om det hade hänt något, ibland är det nästan lite skrämmande hur bra vi känner varandra.
- She hanged herself the night to yesterday..Sa Louis rakt ut och och killarnas munnar blev stora som O:n.
- But she still alive. Fyllde jag eftersom det lät som att hon hade dött, vilket det gör när man säger det så de sätt som Louis gjorde. Jag kollade på honom och han suckade.
- Sorry, but it was a really hard time at home. Sa Louis och begravde huvudet i händerna.
- Sounds like that. But she tell you the truth? Frågade Niall och Louis nickade.
- We can't work with Carl more. Sa Louis och berättade vad han hade gjort och vi blev chockade.
- Paul is on paternity leave and on his way to Ireland, he can't come with us on tour. Sa Liam.
- That's what I'm going to see if he can, if I am completely honest with him. I can't work with Carl anymore. Sa Louis och reste sig upp för att ring Paul och det enda vi kunde göra var att hoppas på det bästa.
Kommer Louis hinna ringa Paul innan han åker till Ireland? Kommer Paul att välja killarna eller pappaledigheten? Vad tror du? Jag åker bort imorgon så får se om det blir någon del då. Om ni kommenterar mycket så ökar det deffinitivt chanserna till det. Kram & trevlig helg.
Jättebra, men paul kan inte välja bort sin pappaledighet?!:(