❤ She's not afraid ❤

---

Jag vaknade tidigt den morgonen och vände mig om och såg att Louis inte låg kvar i sängen. Jag log lite lätt för mig själv när jag tänkte på hur fin vår natt blev. Närhet, värme och kärlek, jag älskar verkligen den killen. Jag klädde på mig och gick ut i köket, där hade Louis gjort i ordning en frukost åt oss allihop. Jag  gick fram till honom och och la armarna om honom och log.
- Goodmoring love. Slept well? Louis's finaste blick fick mig att smälta. Jag log och nickade samtidigt som Louis gav mig en snabb och lätt puss på munnen. 
- Thank you for the night, I really enjoy that moments. So beautiful. Louis ord fick mig att smälta och mina blev villa bara vika sig under mig. Tänk att man fortfarande kan känna så över en person efter 2,5 år. 
- Nothing to say thank you for, I loved it as much you did. Sa jag och sen tittade både jag och Louis upp då Liam kom in i köket och stannade snabbt till när han såg att Louis hade gjort frukost och för att vara ärlig så förstår jag det. Louis må vara världens finaste och underbaraste pojkvän men matlagning har aldrig varit hans starkaste sida, det är väldigt sällan jag ser honom i köket. 
-  Are you okay Tommo? I mean since when do you have voluntarily cooked for us? Liam slog sig ner vid bordet och Louis gjorde någon retsam grimage till Liam och sen satte vi oss också ner. Vi började äta frukost och efter en stund frågade Liam vars Harry och Caroline var. 
- I guess they still sleep. Sa Louis lätt och kollade på klockan. Att väcka dom än behövdes inte. Sekunden efter hördes ett och annat stön från ett av sovrummen på höger sida av köket men det gick inte att höra vilket det var. Liam och Louis kollade på varandra och log när ännu ett stön hördes och båda brast ut i skratt. 
- Or maybe they have some love time, as you had this night. Sa Liam och log mot oss båda.
- Did you heard that? Frågade Louis och Liam nickade samtidigt som Harry och Caroline kom in i köket. 
- No, here they are. Niall and Barbara seems to have it cozy. Sa Louis när Harry och Caroline kom in i köket och slog sig ner. Vi log när vi insåg vad Niall och Barbara hade för sig, visst är det lite pinsamt att killarna hör varandras mest privata stunder fast andra sidan är de lite härligt att dom kan prata så öppet onm det. Ännu ett stön hördes fast från Barbara denna gång. Louis brat ut i skratt ännu en gång samtidigt som han frågade om det verkligen hörs så väl. Efter att ha funderat på det så insåg vi att det var från rummet bredvid man hörde. För i natt hade Liam som har rummet bredvid mig och Louis hört oss medan Harry som hade rummet längre bort, inte hade hört oss. När vi hörde Barbara's namn från Niall så bestämde vi oss för att packa ihop och låta dom få avsluta sin morgon ensamma. Vi hade packat klart och Liam bestämde sig för att skriva en lapp till Niall. 

"Good Morning bro (and Barbara.)
Hope you enjoyed the morning and used protection.
Your groan said pretty much, haha. See you in HC soon."

Jag log åt Liam's brev och sen gick vi ut mot bilen. Louis körde, jag tog platsen bredvid honom och de andra tog plats där bak. Nu väntade en tre timmars bilresa till Homles Chapel men det skulle inte vara några problem när man har Louis som pratar konstant om allt och ingenting. Vi andra svarade glatt, alla utom Harry. Han satt och kollade ut och rutan och såg oroad ut. 
- Are you okay? Frågade Caroline och kollade på honom. Liam lutade sig över henne medan Louis och jag sneglade bak i baksspegeln. Harry satt tyst och skakade lite lätt på huvudet. 
- Anxiety as hell. Mumlade Harry fram. Jag kollade först på honom och sen på Liam som såg orolig ut. Bilresan blev tyst och tre timmar senare var vi framme.

Mamma hade ringt mig och berättat om Harry's tillstånd och självklart skulle jag hem och stötta min bror i detta. Jag och mamma satt vi köksbordet och pratade när en svart bil svängde upp på uppfarten. Vi kollade dit och ut klev allihopa, Liam först och han såg aningen sammanbiten ut.. Mamma reste sig upp och jag gick mot dörren och snabbt var hon ute och kramade om Harry. Själv stod jag lugnt kvar i hallen och väntade på att de skulle komma in. De kom in och jag kramade om dem alla och extra roligt var det att träffa Eleanor, henne hade jag inte träffat på säkert ett år, fråga mig inte varför, båda har pluggat och tiden hade inte funnits. 
- El, nice to see you again. It was long time ago. Sa jag i fallsett röst och hon lät lika glad som jag.
- Girls. Sa Louis och suckade när gick förbi oss in i vardagsrummet. Mamma slog sig ner bredvid Harry som inte alls var sig lik. Han brukar alltid vara den glada typen som springer in och ropar hallå men idag sa han knappt hej. Mamma pratade med honom. Han verkade rädd för något, men vad det var vet jag inte. Det blev dags för middag och kvällen rullade på. Efter middagen gick mamma ut och gick, Liam, Louis, Caroline och El var där nere medan jag och Harry låg på min säng och såg en film. 
- Gemma. Hördes ett osäker röst från min vänstersida. Jag svarade och vände mig mot min inte så lilla lillebror. 
- Are you or mom mad at me? Hans fråga fick mig att stanna till, jag förstod nu att det var därför han varit på tystlåten hela kvällen. 
- No, of course not. We are just a bit worried for your anxiety. But the psychologist will help you with that, but no one's angry. Sa jag och han kollade osäkert på mig.
- I don't meet any psychologist. 
- I know but you have no choice, it will help you even if it doesn't feel like it. En tår föll över Harry's kind och jag  torkade bort den med tummen, det högg till i hela hjärtat att se min bror så ledsen. Detta borde fansen få se, då skulle de förstå att en popstjärnas liv inte är perfekt. Det är så mycket som fansen inte får se av killarna. Jag försökte prata med Harry så att han kände sig trygg och det kändes som att det hjälpte. Efter ett tag knackade det på dörren och Caroline kom insmygandes. 

 

- Aw, you two are too cute. Gemma log och nickade lite lätt mot mig.  
- What are you doing down there? Fråga Harry och tog min hand i sin.

- The others have gone to bed and I will do it too. 
- But I really don't want to get up from here. Sa Harry och det hade jag inte alls tänkt att han skulle göra heller. Han frågade om det har okej att han sov hos Gemma i natt. För Gemma var det okej och ja, för mig också. Jag kramade om Harry och gav honom en puss innan jag lämnade syskonen Styles. Jag klädde av mig och kröp ner i Harry sköna säng. Trots att jag somnade ensam så somnade jag med ett leende på läpparna. Min pojkvän var inte här, men han var i trygga händer hos sin syster och det gjorde mig minst lika glad.