More Than This - Del 33

Senaste:
Harry's perspektiv;
- We took the train here and you're supposed to be at the psychologist now. Sa Niall och jag förklarade om smset jag just fått. Varför jag fått det lämnade jag  ovetande, det behövde han inte veta. 

- Okay, we'll find her. Go to Anne again so she doesn't get too worried. Sa Niall och jag gjorde som han sa. Niall la på ch hoppet om att dom skulle hitta henne innan det var försent fanns inom mig. hur det hela än slutat så kommer det sluta med tårar. Jag kom in på sjukhuset igen och  mötte mamma i en kram och  sen gick vi tillsammans in till psykologen. 

 

- And that was? Fråga Zayn när jag hade lagt på luren.
- Harry. Can you see Caroline? Jag kollade mig omkring utan att ge Zayn något djupare svar. Jag började gå mot rälsen där tågen gick, försiktigt gick jag fram till kanten och kollade ner, dels för att inte falla ner själv men också för att jag inte visste vad jag skulle få se. Som tur var kunde jag inte se henne.
- Are you going to jump or what? Frågade Zayn otåligt och vände jag mig om.
- No, but Caroline is. Just help me. Det svaret gav jag honom utan att ens titta på honom. Jag såg ur Zayn gick till andra sidan man hon var inte där heller. Vi gick runt och kollade på olika ställen men vi hittade henne inte. Vi ringde Louis och frågade om han hade hört något från henne men det hade han inte.
- Okay, keep looking. I will call you when I'm outside. Jag bekräftade det Louis sa och la på och sen fortsatte mitt och Zayn's sökande, allt för Harry, han kommer blir helt förkrossad om hon är borta. 
 
Jag och Liam satt i soffan med våra mobiler när Niall ringde. Det föll ganska natuligt att jag skulle åka och hämta dom, Eleanor och Gemma var på stan och Liam hade fått något virus och låg halvt däckad med 39 graders feber. På vägen till tågstationen såg jag Caroline sitta på trottoraren. Jag stannade bilden och vinkade åt henne att komma men hon reagerade inte så jag öppnade fönstret och ropade på henne och så reste hon sig. 
- Don't and I really mean don't text Harry something like that again. It's definitely not what he needs right now. We shall pick Zayn and Niall up. Sa jag när hon satt i bilen, kanske lät jag arg men hon måste få veta vad hon kan säga till Harry och inte, alla tankar kanske man inte ska dela med sig av. Caroline satt bara tyst i baksätet och jag kunde höra en och annan snyftning. 
- Louis. Hördes från baksätet.
- Yes.
- Do you think it's my fault that Harry feels how i does? Hennes fråga fick min att fundera. Egentligen så mådde Harry inte jättebra innan de träffades men å andra sidan så är Caroline en väldigt krävande person och det kan ha påverkat, eftersom han drack sig full hemma samma dag som begravningen. Niall och Zayn kom ut och hoppade in i bilen, Zayn fram och Niall bak och sen började vi rulla hemåt. Anne skulle ta med sig Harry på en mor och son dag så de blir borta hela dagen. Vilket kan vara riktigt skönt för honom, dom behöver egen tid. När vi kom hem sov Liam och vi andra hamnade i vardagsrummet. 
- Louis, you didn't answerd my question, do you you think it's my fault that Harry feels how i does? Frågade Caroline igen och jag isåg då att jag faktiskt aldrig svarade på hennes fråga förut. 
- To be honest, yes. Sa jag utan att tänka mig för och  Niall slog till mig i armen. 
- No, Louis. Harry felt bad before they met. It's not her fault why do you say that? Sa han bestämt och jag såg hur ledsen Caroline blev över mitt svar och självklart menade jag det inte så illa som det kanske lät. 
- Okay, he felt bad before but I don't think things get better when he really love you and he always see you geting hurt. He wants to be the perfect boyfriend who always can say the right things but I guess he feels like he can't. You have to show him that he is good enough and please don't ever send him a text like this agian. Sa jag och menade självklart smset om att hon skulle ta livet av sig. När jag hade pratar klart tog Zayn ordet och han förklarade bara för henne att hon bethöver tro mer på sig själv och inte göra Harry mer orolig än vad han redan är. Sen tror vi alla att detta bara är en mörk svacka Harry har i livet och att det går tills sig så fort vi kommer in i jobbet igen. Caroline nickade och kramade om oss alla och sen hann vi inte säga så mycket mer innan Anne och Harry  faktiskt kom hem.
- He wants to be with you, so here he is. Sa Anne när de kom hem och vi alla log. Det var skönt att han fortfarande vill umgås med oss och självklart ville vi inget annat än att umgås med honom också.


Jag och mamma och hem och jag kastade mig i famnen på Caroline och sen gav jag henne en puss på munnen. Hon i min famn var det bäst jag visste men just nu var mer mer speciellt än vanligt. 
- Omg, don't worry me like that again. I love you more then everything and yeah..don't. Sa jag och pussade henne på munnen igen. Hon nickade glatt och sa att hon inte skulle göra om det. Louis, Zayn och Niall lämnade rummet och vi kröp ner under täcket och startade Love Actually, vet inte hur många gånger jag sett den men det kvittar för den är lika bra varje gång. Vi låg under täcket och det blev några enkla berörningar här och där, vissa på lite mer privata ställer men vi stannade vid beröringar och så för nu. Stunden var så underbar att vi inte behövde mer än så. En och en halv timme senare öppnades dörren och Niall stack in huvudet jag som låg med min hand mellan hennes ben fast utan på hennes byxor log lite busigt mot henne. 
- Hello love birds, it's dinner now. Vi tackade och sa att vi skulle komma och Niall försvann igen. Jag tog mjuk och försiktigt bort min hand och gav henne en lätt puss innan jag satte mig upp.
- I love you Harry and everything you do to me means the world for me. Sa Caroline och log mot mig. 
- I love you too and together we are strong. Jag kramade om henne och gav henne en sista puss inna vi gick ut till de andra och där kramade jag om både Zayn och Niall eftersom jag aldrig hälsade ordentligt på någon av dom när jag kom hem, vi satt samlade vid matbordet, alla utom Liam som fortfarande sov. Till slut frågade Louis hur det hade gått hos psykologen och  det hade gått bra, det var faktiskt skönt att få prata av sig med någon och det var inte alls så farligt som jag trodde, så troligtvis ska jag dit en gång till innan vi åker från Holmes Chapel. 
 
Efter maten bestämde vi oss grabbar för att ha en tv-spelskväll medan Eleanor och Caroline spelade sällskaps spel med mamma, Robin och Gemma i köket.
- Me against Zayn first. Skrek Louis och kastade sig över kontrollerna och gav den ena till Zayn. 
- Maybe it's better that way. Sa Niall och himmlade med ögonen. Jag nickade och startade spelat. Matchen mellen Zayn och Louis var snabbt igår och ett och annat skrik lämnade bådas munnar men när Zayn till slut stod som segrare blev Louis lite bitter.
- There is something wrong with this control, you can not win with it. Skrek Louis och viftade upp och ner med kontrollen. Jag suckade och tog den av honom och sen mötte jag Niall och vann över honom. 
- Oh, there was nothing wrong with the control. Sa jag och gav ett retsamt flin mot Louis.
- Yes, but you was played against Niall. Sa Louis som om Niall skulle vara dålig och det reagerade Niall på. Han ryckte min kontroll ur handen på mig och gav den till Louis och sen startade om en match som Niall vann.
- Oh, I probably wasn't so bad anyway. Sa Han lika retsamt som jag hade gjort. Louis suckade och reste sig upp och sen slutade det med att han satt med Eleanor i knät vid sällskaps spelet. Vi skrattade lite åt honom och han räckte bara ut tungan åt oss. Åh, vad jag kommer sakna alla dessa stunder då vi retas och alla dessa tv-spelskvällar, hoppas vi är så bra vänner att vi kan ha dom ändå när One Direction en dag tar slut, så hemskt tanke. Liam som in i vardagsrummet för att hämta en alvedon och han såg verkligen inte pigg ut. 
- Liam, how are you? Frågade jag och  han skakade bara på huvudet. 
- Not that good. The fever has risen to 41.3 Sa han och mamma kom snabbt ut i vardagsrummet. Hon sa att den höga febergraden har man bara om det är allvarligt. Hon bad Gemma ringa en ambulans och sen hämtade hon en kallt trasa och la den på Liam's panna. Det kändes rätt hemskt att ambulansen skulle behöva komma men å andra sidan vet  alla att Liam var svårt sjukt när han föddes och det krävdes inte mycket för att han skulle bli jättesjuk. Ambulansen kom och även dom sa att det knappt var någon som har så hög feber och ville därför ta med Liam till sjukhuset för observation, med Liam till sjukhuset åkte mamma och Zayn. Vi andra skulle åka dit imorgon direkt vi vaknade. Efter att jag hade ringt och pratat med Sophia och Liam's mamma så gick vi och la oss. Det hade varit en lång dag och det känns som att morgondagen inte kommer blir så mycket kortare.
Ännu en del. Stackars Liam, att vara sjuk är verkligen inte roligt!:( Kommentera denna del nu!
#1 - - Anonym:

Såååå bra! hoppas en ny del kommer snart.

Svar: Tack bad roligt att du gillade det!!:) kram!
Berättelser Med One Direction

#2 - - Emma:

Jättebra! Aww, stackars Liam! Hopaps han blir bra snart

Svar: Det blir han nog!:) tack så mycket!!:)
Berättelser Med One Direction

#3 - - Ellen:

Jättebra del, kul att du skriver igen. Hoppas att det inte är något allvarligt med Liam!

Svar: Tack vad roligt att du gillar det och nej vi får hoppat att det inte är något allvarligt!
Berättelser Med One Direction

#4 - - My (1D Novell):

alltså killarna är såååå fina! :')) bra del ;)

Svar: Ja dom är världens finaste! Tack så mycket!:)
Berättelser Med One Direction

#5 - - Tova:

Världens finaste killar! Hoppas Liam mår bättre snart!!:D

Svar: Ja, världens bästa!!<3 Ja, det får vi hoppas!:)
Berättelser Med One Direction