More Than This - Del 22

Senaste:
Caroline's perspektiv;
När Harry hade somnat fick jag ett till sms och det sod att han väldigt gärna ville träffa mig, och om vi ses på stan där det finns folk så gör det inget, om det skulle hända något så finns det ju folk runt omkring, eller är det så smart, jag är ju känd som Harry's flickvän, vilke rykten skulle inte gå om mig. Fast samtidigt är det ju bara en kompis och Harry verkar inte vara den typen som är avundsjuk. För att vara ärlig så är jag nyfiken på vem han är. Jag kollade mot Harry och svarade att jag och Tim kunde höras när jag var tillbaka i London imorgon. 

 

Nu hade vi kommit tillbaka till London och varit med killarna några dagar. Igår kväll hade killarna åkt till New York och Tim hade smsat flera gånger under tiden och allt handlade om att han ville träffa mig. Nu satt jag med hela dagen framför mig och hade inte en aning om vad jag skulle göra och just då ringde det. 
- Caroline. Sa jag och harklade mig. 
- Hi, it's me Tim. What are you doing? Sa en han i luren och det var första gången jag hörde hans röst och den lät väldigt ung. Det lät som att han mycket väl inte ens kommit i målbrottet än, men vad vet jag. 
- Actually nothing. Sa jag och funderade över det Harry hade sagt. Han ville verkligen inte att jag skulle träffa den här Tim men å andra sidan kunde jag inte låte bli att vilja med. 
- Okay, meet me today? Sa han lite försiktigt och jag kunde bara inte säga nej. Den här killen hade försökt få en träff med mig i flera dagar, han kanske faktiskt ville något. 
- Yeah, in the city or what? Frågade jag och kollade på klockan, tjugo i elva, jo dom har öppnat. 
- City? Okay, let it go. See you at Nando's in 20. Sa han lite tveksam och jag bekräftade tiden och sen la vi på och jag började fixa mig. Mitt hår var såg hemsk ut så jag tog en snabb ducsh och sen torkade jag det bara innan jag sminkade mig. Klädvalet blev ett par blåa jeans, svart cardigan och en berge tunn jacka.
 
Tjugo minuter senare satt jag utan för Nando's och väntade på Tim som snabbt dök upp. Han gav mig en kram och vi gick in och beställde något att äta. Jag kunde dock inte låta bli att kolla på Tim. Han påminde mig verkligen om någon annan men jag kunde inte komma på vem. Men jag kände igen hans leende och  vissa ansiktsdrag. Till slut bestämde jag mig för att fråga om vi setts någon annan stans.
- Eh, have I met you before? Frågade jag och Tim kollade upp från sin tallrik.
- No, I we haven't but I.. började Tim men avbröts av att min mobil ringde.Det stod Harry på displayen.
Sorry, I have  to answer. Sa jag och Tim nickade bara och log det leende som jag kände igen. 
- Hi. I'm in the city can I call you back later? 
Sa jag när jag hade tryckt på svara och så blev det.

Jag skulle just berätta det som jag gruvat mig för när hennes mobil ringde vilket var lika bra för jag var inte redo att se hennes reaktion. Jag granskade henne noga nedan hon svarade i telefon. Caroline var verkligen gullig men jag var inte ute efter att få henne som flickvän. Hon dejtar ju världens kanske mest kända Harry så varför skulle jag som är 16 år och helt normal ha någon chans på henne. Nej allt jag ville var att berätta en sak för henne. 
- So I'm sorry, where were we? We haven't met but you..? Frågade hon och jag suckade lite, hade nog hoppats på att hon inte skulle ha hört att jag sa det där "But I". 
- I am closer to you than you think. Sa jag och hon kollade på mig men en blick som sa "Säg något mer". 
- I have all my life wanted a sibling. When I was 10 years would that dream come true. Mom got pregnant and I would have a little sister. But when mom was halfway into graviditetenbörjade father beat her and he said he did not want the baby, but he never said why. Sa jag och kollade upp på Caroline son satt och lyssnade på mig. Hon är den enda som faktiskt lyssnar på mig. hon nickade för att jag skulle fortsätta prata. 
- One night I awoke to mom yelled. I went to the bedroom where she lay in a fetal position and screamed in pain. I do not know what I was thinking but I called the ambulance and we came to the hospital and they sparked my mother's birth, even though it was 3 months premature. Mother gave birth to a baby who was dead. Dad had abused her so hard that it was a miscarriage. Mom and I moved to the morning after the grandmother and dad went to prison for 21 years because of murder and assault. Sa jag och la huvudet i händerna. Jag kände hur Caroline la en hand på min arm och mumlade något gjorde hon också men jag kunde då inte uppfatta vad hon sa. Vi satt tysta efter att jag berättat hela min livshistoria för henne. Egentligen borde hon tro att jag är knäpp som vill träffa henne och så berättar jag får henne om hela min livs historia, men det var en liten detalj jag inte sagt än och jag var rädd för att hon skulle gå om jag berättade det. 
 
Nu hade Tim berättat om sitt liv för mig och det var så hemskt att höra att hans pappa gjort någor sånt men skönt att han hamnade i fängelse, sånna människor borde inte få gå lösa i samhället och när jag tänkte på det på det sättet så ångrar jag att ingen anmälde pappa för 8 år sen. Men sen kom jag på at varför ska jag få veta att detta om honom. Varför var det just mig han valde att öppna sig för.
- It's terrible to hear and I truly regret. My dad wasn't so kind either, he's not a part of my life today. Sa jag för att det var det enda tröstande jag kunde komma på och då kollade Tim och och sa något som gjorde mig orolig. 
- I know. Sa han lugnt och jag kollade bara på honom en stund innan jag fick ut mig ett "va?". 
- I'm afraid you'll run away if I tell you what I wanna tell you. Sa Tim och jag kollade på honom och förstod ingenting, eller så kanske jag inte ville jag vet inte men förvirrad var jag i alla fall. 
- It was nice to meet you but I have to go now. Love you. Sa Tim och gav mig en snabb kram inna han försvann ut från Nando's. Själv satt jag kvar som ett enda stort frågetecken och undrade om det var jag eller Tim som var helt galen. Jag tänkte tillbaka på timmen med Tim. Varför kände jag igen det leendet han hade, fast Tim's leende var finare och vänligare än det jag kände igen, men på vem har jag sett något liknande leende. Jag slutade fundera på leendet och började istället fundera på varför han ville träffa just mig och hur gammal var han? och älskade han mig, han vet ju att jag är tillsammans med Harry. Efter att ha funderat så att jag blivit knäpp och inte ens kommit fram till något vettigt reste jag mig upp och gick hem till Harry's lägenhet igen, min hade jag hyrt ut till en kompis då jag inte behövde den just nu. När jag kom hem ringde jag Harry och berättade vars jag hade varit och när jag var klar med att prata blev Harry tyst en stund. 
- Okay, I think I know what's going on. Please call him at let him tell you what he wanted to tell you, and don't run away from him. He needs you as much you need him. Sa Harry och jag frågade hur han kunde ändra åsikt så snabbt, nyss ville han att jag skulle hålla mig borta från Tim. jag ifrågasatte det Harry sa. 
- I have to go now, but just do what I told you. Love you sweetheart. Sa Harry och la på. Jag kollade på mobilen och la mig ner i soffan, jag behövde verkligen vila. Harry's uppdrag fick vänta, okrade inte nu. 
Varför var Caroline så viktig för Tim? Och vad tror sig Harry veta? Kommentera nu!:D 
Hoppas alla har fått en bra start på 2014. Själv väntar jag fortfarande på snön som borde ha kommit för över en månad sen. Helt sjukt, det blev inte ens en vit nyår!?!;o  Bäst av allt är att min Twitter app funkar igen.D Gör mig glad med en kommentar nu!
#1 - - Emma:

Jättebra!!

Nja, jag har fått värdens sämsta start på 2014, men du vet ju varför

Svar: Så började mitt 2013 men det vände och trots en sämre start så blev det mitt bästa år. Men det blir böttre<3
Berättelser Med One Direction

#2 - - saga:

Sjukt bra!!:D<3

Svar: Tack så jättemycket!<3
Berättelser Med One Direction

#3 - - Anonym:

De har samma pappa tror jag :)
Bra skrivet!

Svar: Mycket möjligt. Tack så jätttemycket!!:D
Berättelser Med One Direction

#4 - - Tova:

Det är hennes bror som hon inte vet om. Hoppas hon gör som Harry säger.

Svar: Ja, kanske, vi får se.
Berättelser Med One Direction

#5 - - My:

Oooskaaar!!!!<3
Tror dom är halvsyskon å har samma pappa. Konstigt att hon ej vett att hennes pappa va i gängelse isåfall? Kanske är de typ kusiner eller något haha
Eller aa, de e ju rimligt att de e syskon faktisk.. Men hur kände do igen varandra?:o

Svar: Hon kanske inte hade brytt sig om sin pappa alls..vem vet.
Berättelser Med One Direction

#6 - - Sandra:

Hej! Jag tycker att din blogg är väldigt snygg ;) Jag undrar, jag har en frågestund i min blogg och undrar om du kan kommentera några frågor? Skulle bli glad ^^

- Sandra

Svar: Tack vad roligt att du tycker om min blogg!:)
Berättelser Med One Direction