❤ She's not afraid ❤

Skärmen på mobilen lyste upp och jag kände direkt hur mungiporna gled uppåt. Jag tyckte snabbt upp hennes sms och blev genast lite besviken då svaret var väldigt, väldigt kort, fast jag antar att det är bättre än inget svar alls. Louis såg på mig att hon svarade och gav ifrån sig en av sina retsamma kommentarer och denna gång log jag inte ens åt det, för det känns verkligen som att han borde uppdatera sina kommentarer då vi har hört dom miljoner gånger. 
- That comment is so old. Sa jag och puttade till honom. Liam och Harry hade gått hem till sig och Louis skulle sova på min soffa inatt så han inte orkade åka hem. Där har vi en kille som verkligen kan vara lat. Ganska snart gick vi och la oss eftersom studion väntade imorgon och sen hade vi alla ett möte med vårt team om Louis och Zayn, vilket jag kan känna kändes drygt, visst är det bra att det hålls ett möte men jag tycker verkligen inte om att se teamet argt och jag tycker nästan att Louis och Zayn skulle kunna ta det mötet själva. Det är ju trots att dom som har rökt på, inte jag eller vi andra. 

 

Dut dut dut dut dut. Jag sökte sömningt efter knappen på väckarklockan för att slippa höra den tjuta. Efter några gnuggningar i ögonen och gäspningar så var jag på klädd och på väg ut i vardagsrummet för att väcka min djupt sovande bandmate. Tack och lov att det inte var Zayn iallfall, han är så svår väckt och seg att få upp. Louis var betydligt lättare. Några skakningar och han satte sig upp, frukosten åt vi tillsammans innan vi åkte iväg till studion och  där mötte vi de andra. Zayn hade just tänt en cigg så jag och Harry väntade på honom innan vi in.

- Are you ready to go in? Zayn fimpade sin cigg och sen följde han med mig och Harry in. Väl inne mötte vi Tom som pekade mot en dörr utan att röra en min. Alla tre gick genom dörren och möttes av fler personen än vi hade väntat oss, i rummet fanns bland annat Paul, Tom, Lou, Ben, Mark. Liam och Louis hade också satt sig på varsin stol. Det vi eller iallafall Zayn inte hade räknat med var att både Trisha och Johannah fanns på plats. 
- So we are here today cause we really need to talk about what Zayn and Louis did in Lima. Började Paul säga och dom fick erkänna att de hade rökt på och även förklara varför. Orsaken var att dom kände en enorm perss och jag skulle ljuga om jag inte kände den, för det gör jag. 
- So how should we move on and how should we apologise this to the fans? Frågan kom från Paul. Han fick dock inget svar och istället sa Johannah att hon var mer orolig för hur hennes son mådde och det är också viktigare. Till slut kom vi fram till att Louis och Zayn själva till komma på ett sätt att ursäkta sig och sen skulle de åka hem en vecka innan vi skulle till Europa på turné. Sen lämna vi det bakom oss så vi kunde jobba vidare.

- Okay, that's good. Now we have work to do. Me and Niall will make an evaluation to the charity game. Ben reste sig upp och jag följde med honom ut så att vi ett annat rum kunde utvärdera den. Fast innan jag började utvärdera den svarade jag snabbt på Bianca's sms som jag aldrig svarade på igår.

 

Jag satt i skolan och jobbade med matte uppgift som jag aldrig blev klar med på lektionen. Kendra var sjukt så henne kunde jag va med idag så jag tog tillfället i akt att göra bort lite skolarbeten, plugga har jag aldrig varit särskillt bra på. 
- Hi, can I take a seat? Jag lyfte blicken från matteboken och mötte Pontus. 
- Yes. Of course. Pontus var kanske den killen som kände mig bäst. Vi gick i samma klass från dagis till sexan och när vi var små var vi jämt med varandra, vi till och  med hade gift oss på skolavslutningen när vi gick ut sexårs, dock har vi glidit isär lite när vi hamnade i olika klasser. Vi pluggade och aldrig har det varit så roligt att plugga. Pontus kunde varkligen göra en glad bara av arr vara i en närvaro. Nog saknade jag honom ibland, fast å andra sidan så är det inte omöjligt att börja vara med varandra igen, tiden finns bara inte. När jag hade räknat tre sidor så tog jag upp mobilen för att kolla klockan och oj den var redan halv sex. 
- Sorry I have to go. I have to give Kendra this. Sa jag och  höll upp hennes matte bok. Pontus började packa ihop sina grejer och skulle också gå, han hade träning. Pontus är tuff han har sedan länge tränat boxning. Jag log och gav honom en riktigt kompis kram och  sen for jag hem till Kendra, på bussen dit öppnade jag Niall' sms.

 

 

Ville han träffa mig? Vill jag träffa honom? Vad ska Kendra säga? Funderningar for igenom huvudet och jag lät bli att svara innan jag kom till Kendra, hon brukar ha bra råd. När jag kom dit var det hennes mamma som öppnade. Hon hälsade mig välkommen in och pekade sen på Kendra's rum, med en tackande nick gick jag mot Kendra's rum. Hon såg trött ut så jag la matteboken på hennes skrivbord och slog mig ner på sängkanten. 
- How are you? Kendra hotade till och nickade lite lätt samtidigt som hon rykte på axlarna. Vi satt och pratade och halkade in på Niall och hans sms. 
- Meet him. You have nothing to lose. Please do it. At least be kind to him. Kendra såg allvarlig ut och jag hade i och för sig inte förväntat mig något annat svar. Jag nickade och Kendra gav mig en kram och just då kom hennes mamma in i rummet och frågade om jag ville stanna och  äta med dom. 
- Thanks, but I can't. Have to visit mom. Kendra's ögen blev stora som golfbollar samtidigt som hon frågade om mamma hade ringt mig, jag sakade på huvudet. Kendra's mamma lämnade rummet och jag lika så. Jag gav min bästa vän en sista kram innan jag begav mig till bussen. 

~ Yes, I live in London. Meet me tomorrow? If you can. ~

Jag klickande bort min och Niall's konversation och hoppade av bussen. Med nervörs steg gick jag mot psyket och förvånad blev jag då mamma ville att jag skulle komma in. Mamma såg liten ut och under ögonen hade hon mörka ringar pga sömnbrist. Jag gick direkt in i hennes famn och hon började genast gråta. 
- Don't cry mom. You'll come thruogh this and I'm by your side all day and all night. Jag menade det verkligen, jag skulle hjälpa henne med allt som krävs för att hon ska ta sig igenom depressionen. Vi har våra duster och sånt med an märket snabbt att hon alltid kommer vara älskad. Saknar verkligen hur det var och det ska vi tillbaka till. Jag var hos mamma länge innan jag for hem igen och det kändes skönt och väldigt bekvämt med henne ikväll, något som kändes mindre bekvämt var att Niall kunde imorgon, så han skulle komma förbi här imorgon eftermiddag eftersom jag  sagt att jag inte ville ses på ställen där jag kunde uppfattas som hans flickvän.

---

Så vad tyck ni? Är den seg? Själv känns denna väldigt bra lite annorlunda jämnfört med de andra då tjej typ träffar nån av killarna direkt. Nu händer det annat också, äre dåligt? Konsturktiv kritik, tack!:D