❤ She's not afraid ❤

Idag råkade vara en av de sällsynta dagar då vi faktiskt var lediga och jag och Harry hade verkligen gjort det bästa av den, under förmiddagen vad jag hos Harry och bara chillade. Det går inte att beskriva hur skönt det är att bara sitta inne en hel dag. Blev en hel del kort & tv spelande tills det blev eftermiddag. 
- Oh, Harry I have to leave now but see you soon, ha? Harry log och nickade medan jag rest mig upp. 
- Yes, come back here? And good luck. Jag tackade och lämnade Harry's lägenhet. Jag körde ut och följde den vägbeskrivning Bianca hade gett mig. Dit hittade jag utan problem, det var bara det att några fans också hade gjort de. "Who lives here?" hörde jag uppreas några gånger. Jag trängde mig förbi fansen och in i trapphuset och när jag kom in gick jag in på Twitter.

~ Will be nice to spend some time with my cousin. Haven't met her in a long time but I meet you fans everyday, so please don't be outside her and scream. Even I need freetime. ~

Jag åkte upp på tredje våningen, skönt att hon inte bodde på bottenplan. Mitt finger tryckte in ringklockan samtidigt som jag la ner mobilen i fickan. Det tog inte rätt lång tid innan jag kunde höra forsteg mot dörren och den öppnades. Jag möttes av en faktiskt inte så nervös person som jag hade trott. 
- Hi, come in cousin. Bianca sa det med en lite annan ton på just "kusin" och jag log mot henne, hon hade alltså läst min tweet på den korta stunden.

- Haha, I had to say thar so the fans leave. Jag fick en lätt nick tillbaka och kände hur det låg en ganska tillgjord stämmning över oss. Känslan av att hon gjorde sig till var jobbig. Jag som älskar att prata ställde en massa frågor och  fick bara korta och ganska tråkiga svar tillbaka. 
- So when you where in Ireland, why where you there? Som svar fick jag att hon skulle hälsa på sin pappa.
- For how long has he lived in Ireland? Hon suckade och skakade bara på huvudet. 

 

Jag hade lyckats hålla min tuffhet men Niall kom in på att prata om min pappa. Jag ville inte prata om det fast å andra sidan verkade Niall som en sån som bryr sig. Jag minns när Kendra berättade om killarna för mig och hennes beskrivning på Niall stämde väldigt bra. 

- He moved over there two years ago. Sa jag och ville helst inte ens prata om pappa.

- How often are you there? Do you live there? Frågade Niall och kollade upp från sitt knä. 

Jag  stelnade till av frågan, obekvämheten kom krypandes men om jag inte svarade så skulle Niall förstå att något inte stod rätt till. Niall blickar brände och jag kände verkligen av hur han satt och väntade på svar.
- I don't live there and...do we have to talk about my dad? Till min lättnad så skakade Niall på huvudet och sen bestämde vi oss för att spela kort en stund. 

 

Tiden rullade på och det var faktiskt riktigt roligt att ha Niall här. Han var verkligen underhållande, en person som jag  verkligen vill ha som kompis. Vi satt i soffan och pratade, mest om Niall karriär, väldigt intresant att höra. 
- So when will your mom come home? Jag suckade, jag kunde inte ljuga/smita utan mer från Niall helt normala frågor.
- Eh, I don't know, maybe next month.Niall kollade chockat på mig. 

- Next month? It's almost two weeks left until then, where is she? Jag nickade mot honom och berättade att mamma låg inlagd på grund av depression. Han la ena armen om mig och riktigt, det kändes som hela världen försvann. Att sitta i min soffa med en söt kille bredvid mig var härligt men läskigt, kär? Kunde jag  vara det redan nu? Nej, självklart inte. Jag skakade lite på min och Niall frågade om jag frös, så omtänksam person.

 

Desto längre kvällen gick desto mer märkte jag att Bianca inte var så tuff som hon försökte visa när jag kom. Det verkade tungt att ha skilda föräldrar då en bor här och en i Ireland och dessutom att hennes mamma var inlagd för depression. Hon hade inget syskoan att vända sig till heller. Jag kramade om henne och  hon kändes snabbt lite mjukare. Jag vet att jag  just har träffat henne men jag som tror på kärlek vid första ögonkastet så vet jag att från min sida så började det med små nervösa fjärilar i magen redan på gatan i Ireland, fast men vet vad tiden utvisar. Fick jag bestämma skulle jag kunna stanna här i natt men det ville jag inte fråga om, jag är och har aldrig varit den typen som vill bjuda in mig själv till saker. 

- Niall, can you keep a secret? Hörde jag en svag röst från den högra sidan av mig. Jag kollade på henne och  nickade. 

- Eh, when du you have to leave? Tonläget i hennes röst när hon ställde frågan lät faktiskt stressad och rykte bara på axlarna och  sa att hon fick bestämma när jag skulle gå. 
- Can you stay over the night? Frågade hon nästan förvånat.
- If you want me to, yes. Sa jag lugnt och log mot henne
- I want. I don't like to be alone. 

 

Bianca gick och bäddade om i sin säng och sen sa hon att de rummet var mitt i natt och själv skulle hon sova i sin mammas rum. Det kändes bra att sova i skillda rum även  om jag  helst hade haft henne på bredvid mig men ah, vi var så trots allt ganska främmande för varandra. Vi bestämde oss för att gå och lägga oss. Jag ringde Harry och sa att jag skulle sova här och  han blev chockad men accepterade det. När jag lagt på och funderade så slog det mig att Bianca inte sa sin hemlighet som hon frågade om jag kunde hålla, men jag anar att det har någon med hennes pappa att göra eftersom hon lämnade de samtalsämnet väldigt snabbt. Hoppet om att hon skulle berätta det imogon var högt för jag vill verkligen att hon ska lite på mig, jag vill att hon ska se hur mycket jag innerst inne bryr mig om henne. Med ett leende somnade jag gott den kvällen.

---

Grattis till sommerlovet till er alla och snart är det dags för den dagen vi alla har väntat på, haha!:)