She's not afraid, chaper 7.
Senaste:
När jag lagt på och funderade så slog det mig att Bianca inte sa sin hemlighet som hon frågade om jag kunde hålla, men jag anar att det har någon med hennes pappa att göra eftersom hon lämnade de samtalsämnet väldigt snabbt. Hoppet om att hon skulle berätta det imogon var högt för jag vill verkligen att hon ska lite på mig, jag vill att hon ska se hur mycket jag innerst inne bryr mig om henne. Med ett leende somnade jag gott den kvällen.
När jag lagt på och funderade så slog det mig att Bianca inte sa sin hemlighet som hon frågade om jag kunde hålla, men jag anar att det har någon med hennes pappa att göra eftersom hon lämnade de samtalsämnet väldigt snabbt. Hoppet om att hon skulle berätta det imogon var högt för jag vill verkligen att hon ska lite på mig, jag vill att hon ska se hur mycket jag innerst inne bryr mig om henne. Med ett leende somnade jag gott den kvällen.
• Niall's perspektiv •
När man vaknar är kanske den stunden på dagen då man är mest förvirrad och så var det för mig denna morgon. Sen när hade jag marinblåa gardiner i mitt rum? Jag sträckte mig efter min mobil på nattduksbordet och klockan var nästan halv tio. Jag la undan mobilen och njöt av tystnad till det small i köket. Jag bestämde mig för att gå upp och kolla.
- Harry, what happend? Sa jag rätt högt när jag kom ut i vardagsrummet och hann inte få något svar innan jag kom in i köket och såg Bianca sitta på hur över ett glas mjölk som hon troligtvis hade tappat. Då kom jag på att jag såg här inatt, jag tog mig för pannan och suckade.
När man vaknar är kanske den stunden på dagen då man är mest förvirrad och så var det för mig denna morgon. Sen när hade jag marinblåa gardiner i mitt rum? Jag sträckte mig efter min mobil på nattduksbordet och klockan var nästan halv tio. Jag la undan mobilen och njöt av tystnad till det small i köket. Jag bestämde mig för att gå upp och kolla.
- Harry, what happend? Sa jag rätt högt när jag kom ut i vardagsrummet och hann inte få något svar innan jag kom in i köket och såg Bianca sitta på hur över ett glas mjölk som hon troligtvis hade tappat. Då kom jag på att jag såg här inatt, jag tog mig för pannan och suckade.
- Why do you call me Harry? Are you okay? Bianca lyfte blicken när golvet. Jag skrattade till lite lätt men märkte snabbt att hon inte gjorde det så besvarade henne med ett leende och en nick innan jag frågade om hon behövde hjälp. Hennes svar blev dock raka motsaten mot mitt, inte att leende och en skakning på huvudet, hon verkade nästan lite arg. Jag slog mig ner på köksdtolen och kollade lite diskret på Bianca som nu hade tagit bort all mjölk och glas från golvet. Med en bestämde rörelse satte hon sig på stolen mitt emot mig.
- Eh, now it's my turn to ask you if you are okay? Sa jag lite försiktigt och hon skakade på huvudet, hennes svar kom inte direkt som en överraskning då det syntes på henne att något var fel. Hon började mumla något om hennes mamma men eftersom hon pratade så otydligt så var det svårt att förstå var det handlade om. Efter många om och men så hade jag näst intill dragit ut henne det hon ville få sagt. Med tusen ja och nej frågor så fick jag fram att hennes mamma har blivit sämre, så dålig att hon faktiskt försökte avsluta sitt liv inatt.
- Eh, now it's my turn to ask you if you are okay? Sa jag lite försiktigt och hon skakade på huvudet, hennes svar kom inte direkt som en överraskning då det syntes på henne att något var fel. Hon började mumla något om hennes mamma men eftersom hon pratade så otydligt så var det svårt att förstå var det handlade om. Efter många om och men så hade jag näst intill dragit ut henne det hon ville få sagt. Med tusen ja och nej frågor så fick jag fram att hennes mamma har blivit sämre, så dålig att hon faktiskt försökte avsluta sitt liv inatt.
Tårarna rann nu mer för hennes kinder och jag blev utan ord. Istället för att säga något så gick jag runt bordet och kramade om henne och hon stötte inte bort mig, istället lutade hon sig mot min axel och grät över den.
Vi satt där en stund och när hon slutat gråta så kände jag att jag kanske var tvungen att säga något. Men jag hade fortfarande inte kommit på något bra att säga. Vad ska men säga i en sån här situation?
- I don't really know what to say. I'm here for you. Började jag men insåg hur konstigt det lät, det kanske inte är det man vill höra när men är som räddast då kanske man vill höra något lugnande istället.
- Sorry but can you not live with your dad under this hard time? Frågade jag och Bianca kollade på med med en blick som var räddare ut en vad hon såg innan om det ens var möjligt.
- Or was that a bad idea? Frågade jag och hon nickade två snabba gånger.
- Or no, it's a good idea, it's just that..I can't live with him now. Sa hon med gråten i halsen och jag frågade rätt lugnt varför. Bianca skakade bara på huvudet och la sen mer det på min axel igen och det blev skönt tyst, det enda som hördes var hennes snyftningar. Tills dörren ryckte upp och in i lägenheten kom Kendra.
- I'm sorry Niall but I need to spend time with Kendra. Please go. Sa Bianca och kollade på mig. Jag reste mig upp och Kendra tog min plats innan hon sen sa att det inte var något personligt mot mig. Det förstod jag ju, självklart är det Kendra som ska finnas där hos Bianca. Vi känner ju knappt varandra och för att vara ärlig så kändes det rätt bra att Kendra kom, hon verkade veta precis vad hon skulle säga och göra. Sen vet jag inte om jag vågar bry för för mycket, jag kanske bara blir besviken.
- It's okay. I hope everything will end good. Talk soon. Sa jag och krmade om dom båda innan jag åkte hem till Harry.
• Kendra's perspektiv •
Att sitta med en gråtandes bästavän i min famn började bli en vana. Jag hade lärt mig att hålla mig lugn i dessa situationer. Efter säkert en halv timme och bara var tysta, det var som att tystnaden berättade för oss att det skulle bli bra. Bianca kollade upp på mig med rödgråtna ögon och en rädsla i blicken som man sällan har. Skönt att hon äntligen har börjat lugna ner sig.
- Do you think Niall understood? He don't get hurt, huh? Sa hon och jag kunde inte låta bli att le åt att hon faktiskt bryr sig om det. Jag vet inte vad som hände mellan dom två igår men det känns som att dom trivs i varandras sällskap och det glädjer mig.
- Oh, you care about that. Don't worry I guess he understood and you have to talk to him later. Hon log och niackade mig mig. Vilket var bra för om hon bryr sig för lite så kommer hon förlora någon som kan bli en nära vän för livet eftersom Niall älskar att läsa känna nya vänner.
- Yes, I've always been the one who cares about me friends, just like you. Thanks for being here. Jag log och kunde inte låta bli att reagera på ordet "friends".
- Friends, yes. I know what we should do. We should call Harry and Niall I be with them today. Bianca behöva vara med folk för att tänka på annat och sen kunde det blir en otroligt rolig dag tillsammans med dom. Bianca ringde Niall och dom skulle komma direkt. Stackas kille, som han har fått åka fram och tillbak men jag antar att det inte är honom emot. Tjugo mintuer senare stod Harry och Niall i hallen och Bianca kramade först om harry och sen Niall. Både jag och Harry la märke till att Niall kram var mycket längre. Jag log mot Harry och hann precis få leende tillbaka innan Bianca släppte Niall ur kramen.
- Oh, we have no food. Harry, follow me and buy it? I guess bianca have something to tell Niall. Sa jag och Harry nickade glatt. Den killen är verkligen för go, han frågade inte vad det handlade om eftersom han själv tycker att ett privatliv är väldigt viktigt och ännu viktigare blev det för honom när det blev svårare att få det när han blev en del av One Direction. Så jag och Harry åkte och handalde mat, nu hoppas jag verkligen att hon berättar. Det blir lättare för Niall att få förståelse för allt om han faktiskt vet allt. För det är klart att han frågar om hennes pappa och om det nu är som jag tror att hon gillar honom så kommer hon inte kunna hålla det inom sig. Hon har aldrig varit bra på hålla känslor inom sig, speceillt inte för någon hon bryr sig om.
- I don't really know what to say. I'm here for you. Började jag men insåg hur konstigt det lät, det kanske inte är det man vill höra när men är som räddast då kanske man vill höra något lugnande istället.
- Sorry but can you not live with your dad under this hard time? Frågade jag och Bianca kollade på med med en blick som var räddare ut en vad hon såg innan om det ens var möjligt.
- Or was that a bad idea? Frågade jag och hon nickade två snabba gånger.
- Or no, it's a good idea, it's just that..I can't live with him now. Sa hon med gråten i halsen och jag frågade rätt lugnt varför. Bianca skakade bara på huvudet och la sen mer det på min axel igen och det blev skönt tyst, det enda som hördes var hennes snyftningar. Tills dörren ryckte upp och in i lägenheten kom Kendra.
- I'm sorry Niall but I need to spend time with Kendra. Please go. Sa Bianca och kollade på mig. Jag reste mig upp och Kendra tog min plats innan hon sen sa att det inte var något personligt mot mig. Det förstod jag ju, självklart är det Kendra som ska finnas där hos Bianca. Vi känner ju knappt varandra och för att vara ärlig så kändes det rätt bra att Kendra kom, hon verkade veta precis vad hon skulle säga och göra. Sen vet jag inte om jag vågar bry för för mycket, jag kanske bara blir besviken.
- It's okay. I hope everything will end good. Talk soon. Sa jag och krmade om dom båda innan jag åkte hem till Harry.
• Kendra's perspektiv •
Att sitta med en gråtandes bästavän i min famn började bli en vana. Jag hade lärt mig att hålla mig lugn i dessa situationer. Efter säkert en halv timme och bara var tysta, det var som att tystnaden berättade för oss att det skulle bli bra. Bianca kollade upp på mig med rödgråtna ögon och en rädsla i blicken som man sällan har. Skönt att hon äntligen har börjat lugna ner sig.
- Do you think Niall understood? He don't get hurt, huh? Sa hon och jag kunde inte låta bli att le åt att hon faktiskt bryr sig om det. Jag vet inte vad som hände mellan dom två igår men det känns som att dom trivs i varandras sällskap och det glädjer mig.
- Oh, you care about that. Don't worry I guess he understood and you have to talk to him later. Hon log och niackade mig mig. Vilket var bra för om hon bryr sig för lite så kommer hon förlora någon som kan bli en nära vän för livet eftersom Niall älskar att läsa känna nya vänner.
- Yes, I've always been the one who cares about me friends, just like you. Thanks for being here. Jag log och kunde inte låta bli att reagera på ordet "friends".
- Friends, yes. I know what we should do. We should call Harry and Niall I be with them today. Bianca behöva vara med folk för att tänka på annat och sen kunde det blir en otroligt rolig dag tillsammans med dom. Bianca ringde Niall och dom skulle komma direkt. Stackas kille, som han har fått åka fram och tillbak men jag antar att det inte är honom emot. Tjugo mintuer senare stod Harry och Niall i hallen och Bianca kramade först om harry och sen Niall. Både jag och Harry la märke till att Niall kram var mycket längre. Jag log mot Harry och hann precis få leende tillbaka innan Bianca släppte Niall ur kramen.
- Oh, we have no food. Harry, follow me and buy it? I guess bianca have something to tell Niall. Sa jag och Harry nickade glatt. Den killen är verkligen för go, han frågade inte vad det handlade om eftersom han själv tycker att ett privatliv är väldigt viktigt och ännu viktigare blev det för honom när det blev svårare att få det när han blev en del av One Direction. Så jag och Harry åkte och handalde mat, nu hoppas jag verkligen att hon berättar. Det blir lättare för Niall att få förståelse för allt om han faktiskt vet allt. För det är klart att han frågar om hennes pappa och om det nu är som jag tror att hon gillar honom så kommer hon inte kunna hålla det inom sig. Hon har aldrig varit bra på hålla känslor inom sig, speceillt inte för någon hon bryr sig om.
Ja, ännu en del. Blev sjuk efter helgen (precis som förra året) och känner mig rätt low idag. Kommentera gärna vad du tyckte!:)
Konserterna var underbara, allt var bäst. Åh, jag saknar det verkligen! stod så nära att man kunde se Harry's underbara smilegropar, såå mycket finare irl. Liam och Zayn är snyggare på nära håll. Louis & Niall's leende fick mig att smälta också mycket finare irl. Dom såg större ut på nära håll då jag bara är van att se dem på långt håll eller på en skräm! Det bästa!
Jättebra!