❤ She's not afraid ❤

Senaste:
Den killen är verkligen för go, han frågade inte vad det handlade om eftersom han själv tycker att ett privatliv är väldigt viktigt och ännu viktigare blev det för honom när det blev svårare att få det när han blev en del av One Direction. Så jag och Harry åkte och  handalde mat, nu hoppas jag verkligen att hon berättar. Det blir lättare för Niall att få förståelse för allt om han faktiskt vet allt. För det är klart att han frågar om hennes pappa och om det nu är som jag tror att hon gillar honom så kommer hon inte kunna hålla det inom sig. Hon har aldrig varit bra på hålla känslor inom sig, speceillt inte för någon hon bryr sig om. 

Jag och Kendra klev på varsin sida in i min bil som stod parkerad vid vägkanten utanför Bianca's lägenhet. Eftersom det var min bil så föll det sig helt nartuligt att jag blev den som tog plats bakom ratten.Det kändes så lätt att umgåd med Kendra trots att jag bara träffat henne en gång förut. Hon var ett typiskt exempel på ett "skönt" fan, hon skriker inte så fort hon ser en och hon frågar inte tusen frågor om våran karriär. Det går att föra helt normala konversationen, det gillas.  Sen kändes det vldigt bra att lämna Niall och  Bianca så att det fick prata ut om vad det nu kan vara, för min irländska "lillebror" som jag brukar kalla honom var mer än besviken när han kom hem i morse. 
- Is Bianca alright? Kendra som hade haft blicken ut genom fönstret vände en mot mig och suckade. 
- Nah. She is in a difficult family situation, I'm sorry but I Should not tell you more.
- No, of course not. Keep that private. Hope it will be better soon. Sa jag och fokuserade på körningen. Kendra verkar som en väldigt pålitlig vän och jag var absolut inte ute efter att få veta, även om jag måste erkänna att man blir nyfiken. Fast jag vill ha ett privat liv och därför ger jag andra det också. Ja inte killarna, om dom är ledsna så tvingar jag dom att berätta men det är mest för att det är lättare att förstå problemt om men vet hela sanningen. 
- What food do you want? Jag tänkte efter nån sekund innan jag ryckte på axlarna, för mig spelade det verklgien ingen roll. 
- I call Bianca and ask what she want. Sa Kendra och ringde upp Bianca. Medan hon ringde så stannade jag  bilen för att inte köra i onödan. Kendra verkade efter en stund in på samtalet lite besviken. 
- Okay, we eat and take food home to you and you tell him now. You have nothing to lose. Efter den meningen så avslutades samtalet och sen berättade hon att Bianca inte sagt något än. Så jag och  Kendra skulle äta på nått ställe och sen skulle vi ta med mat hem till Bianca och Niall. Efter mycket hit och dit så bestämde vi oss för att äta med Burger King, eller jag åt en sallad eftersom jag och Liam tillsammans med Mark ska träna fram muskler och en snygg kropp, vilket som flesta tycker att vi redan har, men en sak är att ha det och en annan är att faktiskt behålla det. 

 

• Bianca's perspektiv •
Kendra och Harry hade varit borta säkert trekvart nu och jag hade fortfarande inte sagt något vettigt till Niall. Vi hade pratat om så mycket annat och haft så kul som vi hade igår kväll men det viktigaste hade jag inte sagt något om än. Hur berätter man för Niall varför jag inte kan bo hos pappa. Jag vill inte precis att det ska låta som att han ska tycka synd om mig, men å andra sidan har väl Kendra rätt, han förtjänar att veta. Jag förlora Niall bara för att jag inte kan vara ärlig. 
- Niall..can I tell you something? But you don't have to feel sorry for me, it's not why I want you to know. Niall nickade och kollade på mig för att jag skulle fortsätta berätta. 
- I can't live with my dad because he lives in Ireland with Miranda. Jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken när jag tänkte på pappa och Mirandra. Pappa förjänar bättre men samtidigt kan jag inte låta bli att vara arg på honom.

- Who is Mirandra? And why can't you live with them? Frågade Niall försiktigt och jag kunde inte hålla tårarna tillbaka längre. Niall flyttade sig närmare i soffan och höll om mig sådär tryggt igen. 
- Please tell me. It's seems hard but I guess it feels better after. Hans röst lät så lugn.
- I just feel so forgotten. Sa jag började berätta för Niall att pappa alltid haft en inte sund relation till alkohol. Niall nickade som att han förstod och jag fortsatte berätta om den helgen så jag var hos pappa och hur Mirandra gjorde honom full och han låg med honom, hon älskade honom mer när han har full och jag kände mig verkligen bortglömd den helgen.  
- Oh, but is she drunk too? Frågade Niall och jag skakade på huvudet. Hon är nykter. 
- It's just one sick thing about it. Snörvlade jag fram. Niall kollade på mig och gapade stort
- Is it more? Frågade han och jag nickade. Jag började med att berätta att hon bara är tre år äldre än mig, alltså två år äldre än Niall då han är ett år äldre än mig. 
- So I can't live there. And last time I was there Mirandra asked me if I wanted to have sex with them. That question was so disgusting so I went out and yeah, then I met you. Sa jag och lutade mig mot Niall's axel. Han höll mig hårdare och närmare sig i tystnad.

Bianca hade pratat klart och jag höll om henne hårt. Var det nu  man skulle säga något? Och  var säger man efter att ha fått höra en sån sjuk och faktiskt hemsk sak. Jag skulle vilja säga att jag förstår henne men det låter jag bli med för jag gör det inte. Kan inte ens tänka mig hur tufft det är att leva med sån pappa. Det märks att hon inte har haft någon att prata med om detta och ja, har man varit starkt för länge så brister det till slut. Hon kollade på mig medan en och annan tår föll över hennes kind. 

- Thank you for listen. It means a lot. Thanks. Jag log och sa att alltid lyssnar. För mig var det en självklarhet att finnas där för henne. Hon log för första gången idag och min mobil plingade till. Harry frågade om dom fick komma tillbaka. 
- Yes, I'm starving. Sa jag och Bianca gav min en instämmande blick. Skickade till Harry att det var OK. Bara tjugo mintuer senare kom dom hem. Jag och Bianca åt och sen spelade vi allihopa spel och bara umgicks. Det var så sjukt kul för mig och Harry att trffa nya vänner och relationen till Bianca kändes speciell. Hon litade verkligen på mig och  efter allt jag fått veta idag få kändes hon nästan som en lillasyster. En person som jag bryr om och vill det bästa även fast det inte finns några kärlekskänslor för henne..än. Klockan blev sent och Harry ville börja bege sig hemåt, själv sa jag bara snart hela tiden. Jag ville inte lämna Bianca ensam hemma.

- Are you also going home now? Frågan riktade jag till Kendra när jag inte kunde säga snart till Harry längre. Kendra nickade och jag suckade. Jag såg på Bianca att hon inte tyckte om att alla gick. 
- Should I stay? Frågade jag och hon skakade på huvudet och sa att jag inte skulle stanna bara för att jag tyckte synd om henne. Med en suck svarade jag att det inte alls var därför jag ville stanna. Harry stod i dörröppningen och trampade otåligt. 
- I stay here tonight. Sa jag och tog av mig skorna som jag just satt på mig. Harry nickade och länmnade oss.Vi gick och la oss ganska direkt och precis som förra natten så la vi oss i olika rum. Jag var en millisekund från att somna när Bianca's röst hördes från dörren. Jag vände mig om och där stod hon med sitt täcke i handen.
- Can I sleep next to you? Utan att tveka så flyttade jag efter i sängen så att hon fick plats och där låg vi rygg mot rygg. Bianca viskade ett tack till mig för att jag fanns där och gjorde tillvaron trygg, jag vändemig om och la armen om henne samtidgt som jag drog henne närmare mig. Det var bara hennes linne mellan mellan vår kroppar, och det kändes faktiskt väldigt bra.
- I'll always be by your side. Sa jag och lutade mig över henne och gav henne en mjuk puss på kinden. Jag  hann se att hon log lite innan jag la ner huvudet på kudden igen. Hon tog sin hand i min och så somnade vi hand i hand som enligt mig var bästa sättet att somna på. Jag  hann dock bara sova några timmar innan hennes mobil ringde. Jag kollade på Bianca som sov så hårt. Mobilen slutade ringa, men ringde igen nån minut efter och så höll den på utan att hon vaknade. Till slut lutade jag mig försiktigt över för att se vem det var. "Dad" stod det på displayen. Det hade varit för taskigt att svara så istället stängde jag av ljudet och somnade om. 

---

Vad ville hennes pappa mitt i natten? Borde han ha svarat? Kommentera gärna vad ni tycker!:D 
Oj, delen blev längre än planerat. Hoppas ni överlever det. Glad midsommar till mina läsare!:)