She's not afraid, chaper 9.

Senaste:
Hon tog sin hand i min och så somnade vi hand i hand som enligt mig var bästa sättet att somna på. Jag  hann dock bara sova några timmar innan hennes mobil ringde. Jag kollade på Bianca som sov så hårt. Mobilen slutade ringa, men ringde igen nån minut efter och så höll den på utan att hon vaknade. Till slut lutade jag mig försiktigt över för att se vem det var. "Dad" stod det på displayen. Det hade varit för taskigt att svara så istället stängde jag av ljudet och somnade om. 
• Kendra's perspektiv •
Jag måste erkänna att det kändes ortoligt bra att Niall stannade hos Bianca inatt. Det kändes som att jag inte behövde vara orolig för henne och sen kunde jag sova hemma i min egen säng. Egentligen brukar jag ringa  henne det första jag gör när jag vaknar men idag kände jag att jag kunde låta bli. Istället klev jag upp och for ut och sprang. När jag väl kommit ut på gatorna så slog det mig att jag inte tränat på ett tag och det märktes på min kondition. Jag sprang genom stan, runt skolan och över fotbollsplanen så att jag sen kom upp bakom psyket. På altanen satt några patienter, bland annat Bianca's mamma. Jag spranger över vägen och  in genom ett bostadsområde för att hon inte skulle se mig. Jag sprang även förbi Bianca och där stod Niall's bil fortfarande parkerad, vilket gjorde mig väldigt glad. Rundan jag sprang tog mig exakt 52 minuter. Jag hoppade direkt in i duschen för att sen sätta mig och plugga inför proven nästa vecka. Jag bestämde mig för att ringa Bianca ändå för att se hur hom hade det, ville inte att hon skulle tro att jag inte brydde mig för att hon är med Niall. Signalerna gick fram men inget svar. Min blick lyttades mot klockan som visade halv tolv, inte kunde dom sova fortfarande Sista signalernagick fram innan hennes telefon gick igång
Hi Bianca. I have tried to call you a few time but you don't answer. I guess you're with Niall and hope you are okay. Call me up when you hear this. Love you sis. Med en suck la jag på och återgick till matteboken. 
 
• Bianca's perspektiv •
Allt var så ovant när jag vaknade idag. Att få vakna bredvid någon. Att sova till halv ett. Att inte blir väckt av solen osv. Jag kände hur någon andades lite lätt i nacken på mig och så log jag lite och vände mig om mot Niall. 
- Goodmoring. Slept well? Frågade jag och mötte hans ögon, väldigt fina måste jag erkänna. 
- Oh, I have and you too I guess. You fell asleep so fast yesterday and slept so long now. Sa han och det visade sig att han varit vaken nästan två timmar utan att väcka mig. Vi låg kvar i sängen länge. Det var inte förrän vid halv tre på eftermiddagen som vi klev upp och då klev vi upp för att Niall var hungrig. Jag hade lätt kunna ligga kvar i sängen resten av dagen. Niall kände sig som henne och tog det han ville ha, för att jag hade sagt åt honom att göra det, känns sig som hemma alltså. 
- Shall I do a sandwich to you too? Ropade Niall från köket och jag  ropade ett ja tillbaka. En stund senare kom han med två mackor. Han satte när mackorna på bordet och sen stäckte han säger över mig efter en kudde och tappade balansen så att han låg över mig. Våra blickar möttes och Niall placerade en lätt puss på mina läppar. 
- Ops, I liked that. Sa han och fniaasde till och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte gillade Niall busighet. 
Jag stäckte mig till bordet för att ta min macka men Niall hann före.
- It costs a kiss to because I really like you. Jag suckade jag gav Niall en puss till innan jag fick min macka. Vi satt länge och bara skrattade åt allt och ingenting. Till slut så blev det dags för Niall att åka hem. Han och Liam skulle fia något med jobbet och sen skulle killarna träffas allihopa ikväll. 
 
• Kendra's perspektiv •
Nu hade jag pluggat nästan tre timmar och började bli något less. Matteboken åkte åt sidan och mobilen åkte fram. För säkert tjugonde gången så ringde jag upp Bianca som fortfarande inte hade svarat och denna gång var inget undantag. Jag suckade och kollade igenom telefonlistan, synd att jag inte har Harry eller Niall nummer nu när jag behöver det. En timme gick och hon svarade fortfarande inte, så då bestämde jag mig för att åka dit och se vad som hänt. Hon brukar alltid svara när man ringer.
- Omg, thank you. what's going on? Sa jag med andan i halsen när Bianca öppnade dörren. Hon själv stod bara som ett frågatecken och förstod ingenting.
- Eh, nothing. why? Bianca kollade lite snett på mig medan jag slängde av mig jacka och skor och sen följde hon efter mig in i vardagsrummet. Bianca frågade igen varför jag kommit och  varför jag var lite stressad. 
- I've called you all day and you don't answer. It makes me quite nervous. Sa jag och andades ut. 
- What? I've been with Niall all day. He left an hour ago an now I watch TV. I haven't looked at my phone today. Jag  nickade åt det Bianca sa och sen frågade jag om hon haft lock för öronen hela dagen. Hur kunde hon inte ha hört att jag har ringt, och den frågan ställde hon sig själv också. Bianca gick och hämtade sin mobil och såg så chockad ut när hon kom tillbaka.
- Yes I have called you almost twenty times. Sa jag eftersom hon såg så förvånad ut. Bianca skakade bara på huvudet. 
- It is on silent and dad have called twelve times tonight. Jag kollade lite chockat på henne. Ljudlös, det läget har Bianca aldrig haft sin telefon på senaste åren. Inte ens i skolan för att hennes mamma skulle kunna nå henne hela tiden.
- That's stange. Call you dad again? Sa jag och Bianca tvekade innan hon ringde upp.
 
• Bianca's perspektiv •
Jag ringde lätt nervöst upp pappa och signalerna gick fram. Dock blev jag väldigt besviken när det var Miranda som svarade. Det var inte dirket vad jag hoppades på. Var pappa för full för att svara?
- Finally. I tried calling you all night. You have to come to Ireland and take your dad to the hospital. He's heart beats irregular nature and not at all sometimes. I tried CPR but it doesn't help him anymore. Sa Mirandra i telefonen och jag trodde jag skulle falla baklänges så sjukt detta var. Jag frågade varför hon inte kunde ta honom till sjukhuset och så fick jag svaret "It's not my responsibility". Hur sjuk är hon egentligen. Tror hon på fullaste allvar att jag skulle hinna till Irland på den korta tid som det faktiskt hanldar om. Kendra som hört hela samtalet suckade och såg chockad ut. 
-You have to. I am go to Greece about three hours and if you not are here then he will be alone and I'm not sure it's that good. Sa Mirandra just det där. Ska hon ut och resa när pappa är som sjukast. Jag ifrågasatte det och  hon sa än en gång att det inte var hennes ansvar. Jag sa åt henne att inte göra något. Sen la jag på och ringa ambulanhellikopter som finns i London. Jag berättade situationen för dom, att mig pappa troligtvis låg full i sin lägenhet med hjärtproblem. Dom sa att jag skulle komma direkt och cyklade direkt, som tur var så tog det bara fem minuter. Vi flög vi till Irland och från Irlands sjukhur åkte vi ambulans till pappas lägenhet och när vi kom till pappas lägenhet var Mirandra inte där. Ambulanspersonalen började undersöka pappa medan jag gick runt i lägenheten och jag hittade en lapp. 
 
~ Thank you for you could take over. I left him today. I need real man with a strong heart. Someone who is able to live on my terms. If you tell anyone about this, I will be back. Thanks again and I  "love" you //M. ~
 
Jag hann läsa lappen en och en halv gång innan det blev dags att åka till sjukhuset. Personalen sa att pappa var full och att han fått i sig fel blandning av alkohol och även för mycket. Väl på sjukthuset fick pappa hjälp och han skulle överleva men det var på året och det kommer ta tid innan han blir sig själv igen. Kendra ringde och  frågade hur det gick och jag sa som det var, ingenting om lappen men allt annat. 
- So when do you come home agian? Frågade hon och jag suackde.
- I don't know, as soon as possible. But I want to be with dad now. Kendra svarade med ett kort ja och sen la vi på. Jag la undan mobilen och kollade på pappa som låg i sjukhussängen. Allt jag ville var att han skulla vakna och berätta hur mycket han älskar mig för att jag faktiskt räddat hans liv. Fast å andra sidan vad jag rädd, rädd för att hon kommer reagera när han vaknar. Jag kollade en gång till på min mobil för att va säker på att den inte var ljudlös och sen kunde jag inte låta bli att undra hur den ens hamnade på ljudlös, var jag så trött igår att jag ändrade det utan att tänka efter.

Del 9. Första delen som inte slutat med att dom somnar. Haha!:D Kommentera vad ni tycker, kram!:)
#1 - - Emma:

Jättebra! Åhhh, undra om hon kommer på att Niall stängde av ljudet. Och hur det går för hennes pappa och vad som händer med Miranda.

Svar: Tack!:D Ja, vi får se vad som händer för alla!:D
Berättelser Med One Direction

#2 - - Tova:

Jättebra! Tänk om hennes pappa bli jättearg!:(
Undra om hon någon gång får veta att Niall stängde av ljudet.

Svar: Tack! Ja, vi får se vad som händer!:D
Berättelser Med One Direction

#3 - - My (1D Novell):

Åååh skitbra, verkligen! Börjar faktiskt gilla denna novell mer och mer och älskar hur go Niall är, på riktigt världens finaste Niall vill ha haaan soo badly! haha ;)

Svar: Åh, tack så mycket! Vad glad jag blir! Hoppas du inte blir besviken på nästa del då! Ja, han är världens finaste!:)
Berättelser Med One Direction