More Than This - Del 37
Senaste:
Caroline's perspektiv:
- No, seriuosly. What if it has happened to him? Someone madman might have struck him down? Sa jag och Harry reste sig upp och gick ut ur rummet. Jag följde honom med blicken och sen kollade jag på Niall.
- I'm sure that nothing happened to him, and no one has beaten him down either. Sa Niall och stämingen blev plötsligt väldigt stel. Jag nickade och sa att Niall nog har rätt. Christian är en stark person och det har nog inte hänt honom något, jag är nog bara nojig. Senare på kvällen kom Liam och Louis hit och spelade tv-spel.
Tre dagar hade gått och jag började faktiskt undra varför Christian inte hört av sig till mig, kanske hade han inte var mitt nummer men han borde ju ändå hittat det på något sett. Han är ju en smart man och jag har alltid sett upp till honom. Jag tycker att han borde ha tagit kontakt med pappa som i sin tur gett honom någon väg till mitt nummer, kanske Harry, men det verkar han inte heller va gjort. Mina tankar bröts av att Louis och Harry kom in i lägenheten. Det var roligt att träffa Louis igen, hade inte träffat honom sen vi var hos Harry för en och en halv vecka sen.
- Caroline, nice to see you again. Hoe are you? Louis kramade glatt om mig och jag besvarade hans kram och sen föll tankarna tillbaka till morbror och det var någon som Louis la märke till.
-What's on your mind? Louis och Harry slog sig ner i sofforna och kollade på mig.
- My uncle, he should be in London now but I haven't heard from him. Louis's hummade till.
- What's is his name? Frågade Louis och Harry såg precis som alla andra gånger ut att veta vem vi pratade om, men även denna gång så sa han ingenting.
- Christian.
- Is it the man who Paul stucked down? The man outside the studio every single day the this week? Jag trode jag skulle falla baklänges när jag hörde vad Louis sa. Hade Paul slagit ner honom? Hade Harry vetat hela tiden vem jag pratat om men inte sagt något? Varför undanhåller han mig från min egen morbror. Känns precis som att Harry har ljugit mig rakt upp i ansiktet, vilket han också har, men varför? Jag kollade besviken på Harry.
- Why haven't you told me this before? Frågade jag besviket och han ryckte på axlarna och reste mig upp.
- Ops, I thought he had told you. Maybe I should go. Sa Louis och reste mig och hämtade min dator och slog upp eniro och sökte på Christian men det kom upp hundratals träffar obåde i London och Afrika. Jag stängde ner datorn och bestämta mig för att följa med Harry till studion. Det skulle vi så kul att träffa honom, han har blivit som en pappa då min egen aldrig ens gillade mig.
-What's on your mind? Louis och Harry slog sig ner i sofforna och kollade på mig.
- My uncle, he should be in London now but I haven't heard from him. Louis's hummade till.
- What's is his name? Frågade Louis och Harry såg precis som alla andra gånger ut att veta vem vi pratade om, men även denna gång så sa han ingenting.
- Christian.
- Is it the man who Paul stucked down? The man outside the studio every single day the this week? Jag trode jag skulle falla baklänges när jag hörde vad Louis sa. Hade Paul slagit ner honom? Hade Harry vetat hela tiden vem jag pratat om men inte sagt något? Varför undanhåller han mig från min egen morbror. Känns precis som att Harry har ljugit mig rakt upp i ansiktet, vilket han också har, men varför? Jag kollade besviken på Harry.
- Why haven't you told me this before? Frågade jag besviket och han ryckte på axlarna och reste mig upp.
- Ops, I thought he had told you. Maybe I should go. Sa Louis och reste mig och hämtade min dator och slog upp eniro och sökte på Christian men det kom upp hundratals träffar obåde i London och Afrika. Jag stängde ner datorn och bestämta mig för att följa med Harry till studion. Det skulle vi så kul att träffa honom, han har blivit som en pappa då min egen aldrig ens gillade mig.
Jag parkerade bilen på parkeringen till studion i hopp om att Caroline skulle följa med killarna. Efter säkert en kvart i bilen så kom en svart bil körandes och klev One Direction och den jag hoppades på. Jag klev ut och Caroline sken upp och kom mot mig.
- Hi, I'm really sorry Harry's behavior. How long have you been in London? Sa hon och kollade bak mot Harry. Det verkade nästan som att dom var lite osams, men sa inget istället kramade jag om henne och svarade.
- Sorry again, I was with Thea and Tim in New York for a week. Shall we have a coffee in town? Hon pustade ut och jag nickade. Utan att ens vända sig om mot Harry och killarna så började hon gå mot stan, jag kollade på Harry och dom en snabb gång innan jag gick efter henne. Vi gick mot stan och gick in på ett faktiskt mysigt café. Vi slog oss ner vi ett bord och beställde vårt fika.
- So how is everything? Frågade jag och Caroline tuggade ut munnen innan hon svarade.
- Good, or it's okay. I've Harry and I'm so happy with that. Sa hon och jag log och frågade varför det var så spänt mellan dem på parkeringen och anledningen var för att han undan hålligt mig från henne.
- I'm not mad, was just so disappointed for the moment. Harry is the most wonderful person and he just wants my best. It has happened so much with dad and after he has been very overprotective. Caroline tog en pause innan hon försatte berätta om vad som hände på begravningsdagen och hur hennes pappa hade betett sig. Hennes ord fick mig att skaka av oro, tänk att det finns så sjuka människor.
- Oh, shit. I knew it was hard between the two of you but it's been like this, I had no idea and I now understand why Harry's behaved as he did. Sa jag och Caroline nickade och sa att det var okej. Vi satt kvar länge och pratade innan vi gick tillbaka till studion.
- Hi, I'm really sorry Harry's behavior. How long have you been in London? Sa hon och kollade bak mot Harry. Det verkade nästan som att dom var lite osams, men sa inget istället kramade jag om henne och svarade.
- Sorry again, I was with Thea and Tim in New York for a week. Shall we have a coffee in town? Hon pustade ut och jag nickade. Utan att ens vända sig om mot Harry och killarna så började hon gå mot stan, jag kollade på Harry och dom en snabb gång innan jag gick efter henne. Vi gick mot stan och gick in på ett faktiskt mysigt café. Vi slog oss ner vi ett bord och beställde vårt fika.
- So how is everything? Frågade jag och Caroline tuggade ut munnen innan hon svarade.
- Good, or it's okay. I've Harry and I'm so happy with that. Sa hon och jag log och frågade varför det var så spänt mellan dem på parkeringen och anledningen var för att han undan hålligt mig från henne.
- I'm not mad, was just so disappointed for the moment. Harry is the most wonderful person and he just wants my best. It has happened so much with dad and after he has been very overprotective. Caroline tog en pause innan hon försatte berätta om vad som hände på begravningsdagen och hur hennes pappa hade betett sig. Hennes ord fick mig att skaka av oro, tänk att det finns så sjuka människor.
- Oh, shit. I knew it was hard between the two of you but it's been like this, I had no idea and I now understand why Harry's behaved as he did. Sa jag och Caroline nickade och sa att det var okej. Vi satt kvar länge och pratade innan vi gick tillbaka till studion.
Vi skulle just packa ihop och lämna studion när Caroline och Christian kom in och stämmningen blev lite stel. Jag gick fram till Caroline och drog in henne i en kram. Hon log och slappnade av i mina armar.
- Are you mad at me? Frågade jag och hon skakade lite lätt på huvudet. Christian log mot mig och jag visste inte riktigt om leendet var äkta eller inte men jag log iallafall tillbaka för att inte göra stämmningen mer stel är vad den redan är.
- Harry, will you follow me and Christian to my apartment? I think it should be nice. Sa Caroline och flyttade blicken mellan mig och Christian, han nickade glatt och jag antog att det bara var att gå med på idén. De andra killarna ämnade studion och sen for vi till Caroline's lägenhet och stämmningen mellan oss var fortfarande stel och om den inte blir bättre när vi kommer fram vet jag inte vad jag tar mig till. Det är sällan jag tycket att det är pinsamt tyst, oftast tycker jag bara att det är skönt och det kan bero på att det nästan alltid är fans som skriker mitt namn hit och dit, men idag var inte ens fansen i min närhet och därför blev det pinsamt tyst.
- Are you mad at me? Frågade jag och hon skakade lite lätt på huvudet. Christian log mot mig och jag visste inte riktigt om leendet var äkta eller inte men jag log iallafall tillbaka för att inte göra stämmningen mer stel är vad den redan är.
- Harry, will you follow me and Christian to my apartment? I think it should be nice. Sa Caroline och flyttade blicken mellan mig och Christian, han nickade glatt och jag antog att det bara var att gå med på idén. De andra killarna ämnade studion och sen for vi till Caroline's lägenhet och stämmningen mellan oss var fortfarande stel och om den inte blir bättre när vi kommer fram vet jag inte vad jag tar mig till. Det är sällan jag tycket att det är pinsamt tyst, oftast tycker jag bara att det är skönt och det kan bero på att det nästan alltid är fans som skriker mitt namn hit och dit, men idag var inte ens fansen i min närhet och därför blev det pinsamt tyst.
Asså förlåt men jag hinner bara skriva på helgerna..hemskt men sant!:( Nu har jag bestämt mig för att del 40 blir den sista och det har jag gjort för att jag känner att denna novell börjar kännas väldigt utdragen och tråkig. Om det blir en till eller inte återkommer jag men efter sista delen. Tror ni det fortsätter vara stelt när de kommer hem? Kommentera gärna denna del!:D
Jättebra