She's not afraid, chaper 3.

Senaste:
Jag är så tacksam att jag har Kendra. Vi gick och la oss gnaksa direkt, Kendra kollade bara sin mail och  lite sånt, själv kunde jag inte låta bli att tänka på mamma. Den kvinnan som var så glad för ett år sen. jag saknar verkligen den mamma jag hade då. Jag älskar henne men hennes depression är jobbig att hantera. Kendra stände ner datorn och sen gick vi och  la oss. Hon är verkligen min räddning, jag älskar henne. 
 
 
• Kendra's perspektiv 
Jag vaknade säkert en timme före Bianca men kände inte för att väcka henne. Jag känner min bästa vän tillräckligt för att veta att hon behöver sömn. Hennes liv har verkligen varit turbulent på senaste tiden och ändå lyckas hon verka så cool hela tiden, även om hon är liten inombords. Jag minns så väl den dagen så hon skickade ett sms till mig dör det stod att hennes mamma blivit sjuk, först trodde jag att hon menade i feber men jag märkte snabbt att det var värre än så. Idag går hennes mammas måeende i vågor och just nu är det i en svacka. 
- Goodmorning. Hördes en nyvaken röst från madrassen på golvet bredvid mig. 
- Goodmorning sis, slept well? Bianca nickade och satte sig hastigt upp och sa att hon var tvungen att hälsa på sin mamma så vi år frukost och sen for hon iväg till sin mamma och jag for till skolan. 
 
• Bianca's perspektiv 
Det hade nu gått två veckor sedan jag vaknade på madrassen i Kendra's rum. Det senaste två veckorna hade verkligen varit en motgång. Pappa hade ring kanske fem gånger och han hade varit dyng full alla gånger och mamma hade legat inne på psyket och ville inte träffa mig, skolan stressar mig och igår åkte Kendra till Kreta så jag stod verkligen själv denna fredagskväll. Jag satt inne på Twitter och kollade runt och fick s en bild från LA och fick en spontan tanke att åka dit. Så jag och mitt två veckor gamla körkort tog bilen dit och väl framme i LA så sov jag första natten i bilen. Nästa dag kom och det var strålande sol och underbar varmt så jag  bestämde mig för att göra stan. Efter att ha sprungit runt på stan så kände jag att jag började blir rätt hungrig så jag letade upp ett ställe när de serverade mycket frukt och grönsaker, riktigt god mat när det är så varmt som idag. Medan jag åt så såg jag  hur det kom in två killar i min egen ålder, båda såg ut att vara i min ålder och någon sa att jag kände igen den blonda killen från någonting, men jag minns inte från vad, whatever..den blonda killen hade med sig sin kompis som var något längre än honom själv och han hade han brunt lockigt hår med en badana över huvudet samtidigt som han patade i telefon.
- Eh, hello..agian..I met you in Dublin right? Mina tankar avbröts at avvden blonda killen stod framför mig. 
- Yes, I guess so. Sa jag  bara lite tyst och kollade ner i min mat. Den brunhåriga killen kom plötsligt fram och sträckte fram sin höger han samtidigt som han sa "Hi, I'm Harry", jag nickade och presentarade mig också. 
 
• Niall's perspektiv 
Efter att Harry hade pratar klart med Louis i telefonen så kom han fram till mig och tjejen som jag pratade med. Det var hon jag träffade i Dublin för två/tre veckor sen och återigen var hon ensam och hon såg inte så glad ut när hon såg att jag såg henne, mest rädd. 
- Can we take a seat? Frågade jag och pekade på stolarna mitt emot henne och hon nickade, så vi slog oss ner  Harry som alltid är så nyfiken på nya människor frågade en massa frågor om vem hon var. 
- Are you here alone? Frågade han efter en stund och hon nickade ännu en gång. Jag ville fråga varför hon var här själv med kände att det kanske inte var en fråga som passade in i samtalet så det skulle bara blir akward om jag ställde den. 
- Where are you from? Frågade jag eftersom det typ vad den enda av tusen frågan Harry inte hade ställt. 
- London I guess. Svarade hon och både jag och Harry rynkade på ögonbrynen "I guess", det lät som att hon inte visste var hon kom från, även om jag verkligen ville så kände jag inte att jag borde ställa någon följdfråga på det. Vi satt och pratade en stund innan jag och Harry var tvungna att gå.
 - Sorry we hav e to leave but maybe we'll see you again London or Dublin. Sa jag och reste mig upp och hon nickade bekräftande, fast kort efter så insåg jag att det lär vi förmodligen inte göra, både Dublin och London är stort, men hoppas kan man alltid göra. När vi kom ut från caféet så frågade Harry mer om vem tjejen var och to be honest, jag visste lika lite som honom. 
- She's little strange. I mean when I asked her where she was from, it sounds like she didn't knew. Harry nickade och eftersom hon var så underlig på något sätt så kunde jag  inte låta bli att hoppas på att vi skulle ses igen. Det var något som gjorde att jag inte kunde sluta fundera på vem hon var och vad gjorde hon i Dublin för två helger sen? Tankarna for runt runt, vilket Harry la märke till. 
- Ey, head up. You'll meet her again come on now. Sa han och började gå lite fortare mot gatan där Louis skulle hmta upp oss. Jag skakade på huvudet och gick snabbt i kapp Harry.
Nu har killarna börjat komma in litegrann och ja, dom kommer nog förbli vänner ett tag och sen får vi se hur det utvecklar sig. kommentera gärna!:)
#1 - - Tova:

Jättebra! Undra om det blir en Niall eller Harry novell!;p

Svar: Tack så mycket!:D Ja vi får väl se!:D
Berättelser Med One Direction

#2 - - Emma:

Jättebra

Svar: tack1:)
Berättelser Med One Direction

#3 - - My (1D Novell):

haha ååh vad gullig Niall är! Ja,hon är väldigt spontan å konstig faktiskt ,haha!

Svar: Han är alltid underbar!:D haha, ja, kontig ocks`å?
Berättelser Med One Direction